196203

Marianne Lindell
**
** ”Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra. Jag vill giva dig råd och låta mitt öga vaka över dig.”

Att Herren får vara en människas lärare, ledsagare, rådgivare och övervakare är det största av allt. Den personliga kontakten med en levande frälsare är LIVET.

Jag har haft förmånen att växa upp i ett troende hem, där jag såg mina föräldrar böja sina knän och bedja till Gud. Vi barn var burna på förbönens armar. Som en tioåring fick jag erfara en underbar frälsning. Det skedde i Frälsningsarmén. Några lyckliga år följde. Men ute i världen är det mycket som lockar en ung människa. Så var det även med mig. Jag drogs utåt genom karnraters inflytande. Från ljuset till mörkret, från min himmelske ledsagare.

Axel R. Olsson
**
**Forts. fr. nr. 1

Petrus gjorde många underbara upplevelser efter pingsten och blev använd av Herren på ett underb art sätt Vilket Apostlagärningarna förtäljer. I tredje kapitlet får han vara ett medel i Guds hand till att den lame mannen, som satt i den sköna tempelporten blev helbrägda. Nu hade Jerusalem en underbar besökelsetid. Många kom till tro och antalet av männen var vid pass fem tusen. Petrus och Johannes blev då fängslade över en natt men väckelsen fortsatte och genom apostlarna gjordes många tecken och under bland folket, enl. Apg. 5. Och ännu fler trodde och slöto sig till Herren, hela skaror av *både män och kvinnor. Ja, man bar de sjuka ut på gatorna och lade dem på bårar och i sängar för* att, när Petrus kom gående, åtminstone hans skugga måtte falla på någon av dem. Och jämväl från städerna runt omkring Jerusalem ‘kom folket i skaror och förde med sig sjuka och sådana, som voro “plågade av orena andar, och alla blevo botade. Detta kännetecknar apostolisk väckelse att Herren frälser syndare, botar sjuka och gör under och tecken. Apostlarna blev fängslade åter igen men en Herrens ängel öppnade fängelset. Änglavärlden var i rörelse. Det

Av Tommy Hicks

Jesu församlings tjänst i ändens tid

Joel 2:25 - Och jag skall giva eder gottgörelse för de årsgrödor som åtos upp av gräshopporna, gräsbitarna, gräsätarna och gräsgnagarna, den stora här, som jag sände ut mot eder.

Joel 2:23 - Fröjden eder, I Sions barn, varen glada i Herren, eder Gud; han givet eder höstregn i rätt tid, han som och förr sände ned över eder regn, både höst och vår.

Richard Hansen

Forts. fr. nr. 2

Vi skall nu se litet på den andre ledaren, som israeliterna hade. Här korn Josua. Det var en stor stad framför dem. Den hade murar så höga att ingen människa kunde klättra över dem. De kunde inte komma in. Men Gud sade till Josua, att folket skulle marschera runt murarna i sju dagar och på den sjunde dagen då de hade marscherat sju gånger sade inte Gud till Josua att gå och sparka ned dörren. Nej, han sade: ”Blås i brasunerna och bjud folket att höja segerrop”. Och då Guds folk gjorde så, då rasade alla murarna ner. Då kunde de gå bortom, på den andra sidan. Det var inte en mur, som var så hög eller byggd så stark att inte Gud var mäktig att bryta ner den.

Av Dr Vance Hammer
**
**Forts. fr. nr 11-12/61. Vi beklagar att nedanstående avslutning icke blivit införd tidigare. Det är ett förbiseende från vår sida. Red.

Ej heller var det att skaffa sig sitt uppehälle som var det förnämsta.

Där var hedniska gillen på den tiden med deras sällskapssamkvåm som slutade i hedniska utsvävningar.

Om en Kristen tillhörde gillet så fordrades det, att han gick med och medverkade till detsamma. Om han inte gjorde det, så kunde han förlora sitt arbete - och när allt kommer till allt, ”man måste ju äta”. Men en sann Kristen var inte tvungen att äta, han var endast tvungen att vara trogen mot Kristus.