200702

Undervisning av Hans Lindelöw

När den kristna församlingen föddes så skedde det något stort i Jerusalem - apostlagärningarna berättar om denna händelse. Aposteln som predikade påminde om vad en profet hade sagt: -…över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande och de skall profetera. (Joel 2:18)De skulle profetera, inte profitera. Det är skillnad. Är det detta som är skillnaden mellan den tidens kristna och mycket religion av både tidigare och senare datum?Den församlingen hade direktkontakt med Herren Jesus, och det var deras stora glädje - och tacksägelseämne. Och den kontakten borde inte upphöra, den borde faktiskt finnas bland de kristna än idag. Det är vad evangelium innebär. Jesus Kristus säger: -Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen, till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma. (Matt. 24:14)Det står i Ef 1:9, vad Gud har tänkt, det står om ett: -…beslut, som han efter sitt behag fattat inom sig själv, om en ordning som i tidernas fullbordan skulle komma till stånd. Det beslutet att i Kristus sammanfatta allt som finns i himmelen och på jorden. I Kristus. Detta är så oerhört - tänk, allt i himmelen och på jorden. Vi kan inte räkna alltsammans, vi kan inte mäta det.Det är många ting, många naturfenomen som är så stora, så sammansatta, så oerhörda. Djur, natur, hav, klippor. Allt sammanfattas i en människa som Gud har ställt fram. Allt sammanfattas i honom, i Kristus, den korsfäste. När han dog på korset var det universums skapare som lät sin egen avbild, sin egen Son dö, för att han skulle försona allt med sig. Församlingen har ju till uppgift att vittna om honom. Därför blir församlingens erfarenheter inte så lätt att förstå. Församlingen måste på något sätt gå ned på djupet av förödmjukelser och lidanden i världen men där också uppleva och erfara det här att i Kristus är allting sammanfattat. Finna denna oerhörda, sammanhållande kraft. Detta tecken, detta namn: Jesu Kristi namn.Därför kan varenda människosjäl som åkallar detta namn på ett alldeles särskilt sätt få tag i nycklar, oerhörda nycklar som finns i Jesu namn. Nycklar till frälsning, nycklar till kunskap, nycklar till evigt liv. Låt oss be Gud om hjälp i dessa dagar. Vi ser hur det drar ihop sig. Det är inte lång tid kvar.Jag tänkte på det när jag läste om dessa väldigt, nästan febriga, famlande fredsförsöken man gör i Mellanöstern för att försöka få situationen där att bli något så när dräglig. Det här och mycket annat talar om spänningen i tiden inför att Jesus kommer - Maranata!Då gäller det att vi är förberedda. För att se honom då, när han kommer, vid hans tillkommelse - det kan vi inte vidare göra. Den härligheten går inte se. Det står så här i Uppenbarelsebokens 1:7 -Se, Han kommer med skyarna. Och allas ögon ska se honom, ja ock deras som stungit honom. Och alla släkter på jorden ska jämra sig vid hans åsyn. De ska jämra sig! Det kommer alltså inte att vara glädje, det kommer att vara en plåga att se honom för människor som vant sig vid ett liv i mörker. Men församlingen har till uppgift att förbereda sig och förbereda andra i görligaste mån på denna händelse. Därför är det så allvarligt det här som Jesus sa till rådsherren som kom till honom just på natten och ställde frågor till honom. Jesus sa att om en människa inte blir född på nytt så kan hon inte se Guds rike. Vilken gåva denna frälsning!

Appell av Karin Vidén

Människan vill få sin gudssträvan och sitt andliga sökande bekräftat genom upplevelser och erfarenheter av religiös och andlig karaktär. Hon söker nå upp till Honom som är ouppnåelig, lära känna Honom som bor i ett ljus och som ingen människa kan se och sedan leva. Hon späker sig i rituell och ceremoniell gudstjänst för att om möjligt få sin inre längtan och hunger efter gudsbehov stillad. Att vara andlig sökare ses idag som en bekräftelse på att man trots allt kommit en bit på vägen att finna andligheten inom sig själv. En bekräftelse på att man uppnått en viss nivå av inre mognad och högre kunskap.I en tid då stress och utbrändhet är modeord, då trötthet och slitenhet är att vara ”inne”, i en tid då, att ”ha ett liv” är detsamma som aktivitet och fullspäckat dagsschema, finns dock kvar ett erbjudande om vila i Gud. Ett löfte till människan givet av Gud själv.

Undervisning av Emanuel Johansson

Evangelium är enda räddningen för människor idag. Människan är fördärvad på grund av synden, men det finns ett medel till förvandling. Jesus Kristus kom, han gav sitt eget liv för att vi skulle kunna bli frälsta. Det enda som kan åstadkomma en förvandling i människans liv är den nya födelsen.

En opånyttfödd människa kan vara religiös, hon kan ha vissa handlingsmönster och försöka leva på ett visst sätt. Men det räddar henne inte. Därför krävs det en förvandling, en pånyttfödelse, för att hon ska kunna blir räddad, frälst och få gemenskap med Gud.Människan är skapad för gemenskap, för umgänge med Gud. Tänk att vi som församling, som kristna, sitter inne med svaret, den sanning som kan bli till förvandling och frälsning för människor idag. Det är ett stort privilegium att ha fått vara med om detta under i sitt liv. Det är också ett stort privilegium att få vara ett redskap för Gud att förmedla ett sådant budskap vidare till människor.

Diverse kortnytt

Hells bellsDen obotligt sjuke mannen reste till dödskliniken i Schweiz för att få hjälp att avsluta sitt liv. I ett förskönande reportage beskriver Svenska Dagbladet förberedelserna, resan, befrielsen och dödsdrogen som får mannen att somna in i en djup dvala för att aldrig mer vakna upp. Debatten kring dödshjälp blir alltmer liberal. Respekten för livet förvandlas till en fråga där döden ses som ett valfritt alternativ. Människan blir avsjälad, berövas tron på Gud och det faktum att varje individ är en evighetsvandrare. Livet förvandlas till en djurisk tillvaro där döden ses som slutet.Mannen ifråga som valde döden i tron att det skulle göra slut på hans lidanden valde också att somna in till ett skrämmande sant budskap; Hells Bells.Sånggruppen AC/DC hjälpte honom över till andra sidan, till det eviga mörker som är långt mycket värre än de plågor den värsta sjukdom kan åstadkomma: -I got my bell I’m gonna take you to hell… Hells bells, you got me ringing, the temperature’s high… they’re taking you down, they’re dragging you down, there’s no way to fight.

Vittnesbörd av Gertrud Karlsson

Jag ska berätta vad som hände mig för många, många år sen under min ungdomstid. Man glömmer mycket, men sådant glömmer man inte. Jag kom till Stockholm från Hälsingland och började arbeta på ett sjukhus. Vi bodde på lasarettsgården, många ungdomar med mig och levde som ungdomar gör. Man var ute och roade sig på kvällarna, drack och dansade. Man visste inte av något annat liv. Så skulle jag byta avdelning och kom till en medicinavdelning där jag jobbade några veckor. Där fanns en flicka som sa till mig: -Du ska passa dig för Helga, för hon är pingstvän. Hon försöker bara få med oss till pingstkyrkan. Jag tänkte: -Så spännande! Jag tyckte att den där människan Helga strålade så vackert. Vad har hon för något som inte jag har? Vi gick där och jobbade ihop. Jag tänkte: varför säger hon ingenting till mig? Och månaderna gick. En söndag eftermiddag skulle vi ha timmar, några timmar ledigt på eftermiddagen. Vi gick där med bäddvagnen. Då sa Helga till mig: -Gertrud, jag har bett för dig länge. Ta emot Jesus i ditt liv! -Vad betyder det här, tänkte jag. -Du kan få följa med mig hem på timmarna idag, sa hon. Jag följde med henne hem, hon bodde vid Medborgarplatsen. -Lägg dig här och vila, så ska jag laga litet mat, sa hon. Hon hade en stor tavla med Jesus i båten, och så spelade hon en grammofonskiva där Einar Ekberg sjöng om himlen. Här är verkligen gott att vara, tänkte jag där jag låg. Vi åt, och gick sedan tillbaka till avdelningen på eftermiddagen. Då sa Helga: -Du ska få följa med mig till Pingstkyrkan på ett bönemöte. Ja, tänkte jag, det kan jag väl göra, och följde med henne till en liten lokal i Pingstkyrkan där man samlats till bönemöte. Några äldre satt där, och Helga sa: -Jag kommer med en frukt från Södersjukhuset, jag har ju bett till Gud om att jag ska få vinna någon för Jesus. Hon skulle snart gå i pension. -Ja, sa en av männen där, vi får väl be till Gud för henne då! Så gjorde de det i det lilla mötet. Så talade Helga om att jag kunde följa med henne till ett väckelsemöte. -Så spännande, tänkte jag, och följde med henne på söndagkvällen. Det var en stor kyrka, och vi satte oss där på ena sidan. Där stod en gammal man och talade, jag förstod efteråt att det var Lewi Pethrus. Nedanför talarstolen var det liksom en ring, och där stod det JESUS. Jag glömde bort allt annat i kyrkan, och tittade bara på den där runda ringen. Jesus, Jesus, satt jag och formade orden. Jag bara såg det där lilla runda märket. Jag vet inte om det finns kvar. Vad jag vill ha sagt med mitt vittnesbörd nu, är att Jesus behöver män och kvinnor i vardagen. Den här kvinnan gick och arbetade på sjukhusavdelningen. Hon hade gått många år och bett till Gud om att få se någon av ungdomarna bli frälst. Jag var öppen, trött på det liv jag levde och ville lämna det bakom mig. Jag ville ha något nytt, visste inte riktigt vad. Men så fanns en människa mitt i vardagen på arbetsplatsen. Jag hoppas att många män och kvinnor finns som tjänar Gud på det sättet. Helga är nu hemma hos Herren. Vi behöver möta människor i vardagen där vi går fram. För min egen del ber jag till Gud om att få möta någon som jag får leda till Jesus. Tänk att få vinna en människa för Jesus innan vår tid är förbi. Det önskar jag i alla fall.