201003

Missionsrapport av Karin Vidén
**
**

**Jordbävningskatastrofen placerade Haiti i allas våra hjärtan. Ett halvår har nu snart gått och fokus har svalnat betydligt i media, men lidandet är fortfarande obeskrivligt och i de enorma tältlägren runt omkring huvudstaden är situationen på vissa håll mycket katastrofal. 
I missionsarbetet här i Dominikanska republiken möter vi drabbade människor som på olika vägar lyckats ta sig över hit för att om möjligt finna ett nytt fäste i livet, en framtid. Många av dem har förlorat, inte bara sina tillhörigheter utan också alla sina nära och kära. 
En ung kvinna bad om förbön i ett möte tidigare i veckan. Hon hade kommit från Haiti för bara några månader sedan och bor nu med sin pojkvän i ett litet skjul i Palavé utanför Santo Domingo, bara en kort  promenad från församlingens missionscenter. Den mäktiga sången i mötet och det till hennes eget språk kreol tolkade budskapet om frälsning i Jesus Kristus, grep hennes hjärta och hon ville ta ett avgörande steg i sitt liv; hon ville bli frälst!
Innan vi skildes åt i den mörka tropiska kvällen bad hon oss besöka henne, helst redan dagen därpå eftersom hon hade något viktigt som hon behövde prata om.

Missionsrapport av Karin Vidén

Mellan regnskurarna idag besökte vi Maria i bateyen Lecheria. Det lilla hemmet som mäter ca 2,5 x 2,5 m var genomfuktigt och på den enda möbeln hon har, en säng, låg lilla Ursula 8 månader sjuk. Genom hålen i plåttaket droppade regnet in, och rann utefter väggarna där centimeterstora glipor mellan de murkna brädväggarna släppte in både vind och vatten. Väggen utefter sängen hade hon klätt med tidningspapper som nu i de intensiva regnen var genomblöta och knappt hängde kvar. Tvååringen som även hon var i dålig kondition stod riskabelt nära den öppna kolelden i järngrytan på golvet, där vatten kokade för att kunna användas till den lillas mjölk. Maria är så fattig!

Stig Andreasson rapporterar från en resa i Rumänien
**
**

**En dag i början av april i år äntrade Åse och jag ett flygplan på Rygge lufthavn utanför Moss med destination till Budapest i Ungern. Som resvan guide hade vi Jan-Egil Hafsahl från Pilgrimsfolket, som generöst bjudit oss på denna resa med anledning av min 80-årsdag. Vi hade länge närt en önskan om att få se Pilgrimsfolkets missionsarbete i Rumänien. Nu skulle vi få tillbringa två veckor på deras arbetsfält. Därför var det med stor förväntan vi tog plats på flyget.

Vittnesbörd av Roger Lindroos
**
**

**Jag var ute och åkte lite i stan, kopplade av och tittade lite. Det är mycket som händer i stan.  På vissa ställen finns bara en stor grop, bilarna leds kors och tvärs för att komma fram. Och man undrar hur det ska kunna bli något i den röran. Men det finns någon som har överblicken. Jag blir imponerad av stora byggnader och projekt. Jag åkte förbi Centralen och tänkte: hur håller de reda på hur de ska bygga upp allt från grunden? Man får inte glömma ventilationsrör och kablar. Det är så lätt att missa något. Jag blir oerhört  imponerad av det där. Så tänker jag på vår värld, det universum vi lever i. Alla stora stjärnor och planeter. Häromdagen såg jag i en tidning bilder som det stora rymdteleskopet hade tagit. Det är oerhört vad som finns ute i universum. Man tappar uttrycksmedel och förstår inte riktigt hur stort det är.
Vår skapare är verkligen något att imponeras av.  Han har kontrollen över detta jättelika projekt, som vi knappt kan fatta eller ens se. Gud har kontrollen, han är den som verkligen kan förstå allt i detta projekt som han från början i sitt rådslut beslöt hur han skulle göra. 
Mitt i allt detta slog det mig att han även är intresserad av en liten person som du och jag. För oss är vårt liv ibland ett projekt som är för mycket för oss. Men för Gud som har skapat hela universum är det inte något som är svårt. Våra små liv – det finns många i vår värld, om vi räknar människorna. Tänk att han är intresserad av varje liten enskild person. Han är intresserad av dig, och vill vara din personlige vän. Bibeln talar mycket. Hela bibeln är till för dig och mig. Den är inspirerad av Gud, den är Guds brev till oss. Det står  i Psalm 53, som David skrev: 
**

Vittnesbörd av Simon Beecham

Jag har levt i hopplöshet och sett hopplöshet i människors ögon och även i mina egna ögon. Jag har levt i drogernas värld, och har varit narkoman själv så länge, så jag var van vid att när jag tittade i spegeln så såg jag hopplöshet. Man hade ingen framtid. Människor söker i olika religiösa sammanhang efter något. Man behöver bara gå till någon stormarknad, eller ut på gatan, så ser man hur vilsna människor ser ut. Man ser inget hopp i någons ögon. Det blir bara värre och värre i vår tid.