EU ur ett profetiskt perspektiv
Ledare av Arne Imsen, inledning av Berno Vidén
Vittnesbörd och rapport från tältmöten
Behöver samhället Maranatacertifieras?
Text: Karin Vidén
När man helgonförklarar människor
Text: Larz Gustafsson
- Jag protesterade mot Ecce Homo - de skymfar ju min Herre!
Rapport av Pelle Lind
Lever vi i de yttersta dagarna?
Bibelundervisning av Stig Andreasson
Vittnesbörd av Ingegerd Fredriksson
[]Ledare av Arne Imsen från 1994, inledning av Berno Vidén
”Nu måste vi öka sysselsättningen och gå in i EU. Vi måste ordna och fixa så att fler människor får arbete. Men det stora problemet är egentligen fördelningen av jordens resurser, det säger Bibeln.”
Med de orden inledde Arne Imsen en ledare publicerad i Midnattsropet året innan Sverige gick med i EU. Idag har utvecklingen gått mycket längre och vi ser ett EU, som inte bara tagit form, men som också är på väg att falla samman exakt på det sätt som profeten Daniel beskriver när han får se hur den mäktiga bildstod som representerar världsrikena pulveriseras och till slut försvinner. Dess yttre glans och makt var bara en förrädisk yta och kunde omöjligt bestå. EU är ett resultat av detta antikristliga rike och kommer att när tiden är inne rasa samman i sodomitisk korruption och ondska. Det räckte med att Storbritannien röstade om att lämna EU för att världsekonomin skulle hamna i kris. Brexit förmodas ge ekonomiskt förödande dominoeffekter framöver.
[]Text: Karin Vidén
Rubriken provocerar utifrån de referensramar vi alltmer vant oss vid, då förskolor, skolor, vårdcentraler, tandläkarmottagningar, bibliotek, simhallar med flera inrättningar hbtq-certificeras. Oavsett könsidentitet eller sexuell läggning, ska alla bemötas lika utan någon form av risk för diskriminerande attityd, handling eller värdering. Den normkritiska pedagogiken i förskola och skola jobbar med bland annat språket som ett verktyg till ett mer jämlikt samhälle, och genom att titta på strukturer och ifrågasätta det som anses vara ”normalt”. Att arbeta normkritiskt handlar just om detta att synliggöra och ifrågasätta normer.
Som exempel på en dylik normkritik kan man nämna en inbjudan som just nu är aktuell. Det är forskare vid Karolinska Institutet som söker transsexuella deltagare för en studie som handlar om ”mäns erfarenhet av att själva bära och föda barn”. Studiens syfte är att ”utveckla graviditets- och förlossningsvården och säkerställa en god vård för alla” (rfsl.se). Den traditionella och sedan urminnes tider bärande normen att det finns två kön och att det ena av dem, kvinnan, föder barn blir genom detta lyft, synliggjord och ifrågasatt. Allt för att de eventuella ”fördelar” normen historiskt har i form av samhällsstrukturer och det vi benämner vara normalt ska synliggöras och omvärderas. Fördelarna för den som följer normen, i det här fallet att som kvinna vara den som bär och föder barn, ifrågasätts för att samhället ska se diskrimineringen av andra könstillhörigheter i förhållande till kvinnor när det gäller havandeskap och barnafödande.
Normer ska vändas ut och in och hit och dit, för att till sist omintetgöras i ett istället normlöst samhällsliv där normkritiken blivit ledstjärna för all politisk korrekthet där mångfalden ställer krav: träd in under paraplybegreppet hbtq - homosexuella, bisexuella, transpersoner och personer med queera uttryck och identiteter, annars sällar du dig till den diskriminerande skaran.
Text: Larz Gustafsson
Bibeln, Guds Ord, deklarerar klart och tydligt att EN är medlare mellan Gud och människor, Jesus Kristus (1 Tim 2:5). Det är alltså inte Maria och det är heller inte Elisabeth Hesselblad.
Att kanonisera människor är att ägna sig åt kvalificerad avgudadyrkan och spiritism. Det är människan som hamnar i centrum, inte Gud. Och människans tal, det vet vi är 666.
Helgonförklarandet av hädangångna människor är inte den enda villfarelsen som den romersk-katolska kyrkan ägnar sig åt. Men den är nog så allvarlig. Transsubstantiationsläran är en annan. Den innebär att den romersk-katolske prästen har makt att förvandla oblaten till Kristi kropp och vinet till Jesu blod. Man menar även att prästen har fullmakt från Gud att tillsäga människor syndernas förlåtelse. Det är villolära. Endast Gud kan förlåta synder!
Som kristen har jag direktkontakt med Gud. Han har försonat mig med Sig Själv. Jag behöver ingen Maria och heller ingen Elisabeth Hesselblad eller ”Moder” Teresa.
Guds församling behöver ingen påve. Den romersk-katolska kyrkan menar att påven är Jesu ställföreträdare (vikarie) på jorden och att det han säger då han förkunnar är ex cathedra, det vill säga ofelbart. Man har även ett väldigt märkligt evangelium där man lär att människan blir frälst av nåd PLUS gärningar. Därför framhöll Luther nåden ALLENA.
Du som är kristen, ha inget med Vatikanen och den romersk-katolska kyrkan att göra. Kom ut ifrån henne (Upp 18:4). Deltag inte i människoförgudning och relik- och helgondyrkan. Gå ut till Jesus utanför lägret (Hebr 13:13).
Pelle Lind rapporterar
Fotoutställning Ecce Homo, där Jesus framställs som homosexuell, fick Pelle Lind från Örebro att reagera med avsky. Då Svenska kyrkan i Eskilstuna öppnade sina lokaler för Elisabeth Ohlson Wallins blasfemiska fotoutställning var Pelle där. Han berättar för Midnattsropet.
- Jag kommer ihåg när utställningen hölls 1998 och redan då kände jag en avsky över denna skymf mot oss kristna och främst mot vår Herre och Frälsare. Tidigare i år började jag att söka information om Ecce Homo för att se vad de håller på med idag och fick då se att man planerade en utställning i Eskilstuna. Jag tyckte att det var förfärligt och tänkte då direkt att man borde åka dit för att protestera.
Det är en fruktansvärd hädelse att framställa Jesus Kristus på det här sättet. Då man pratar med människor så finns det till och med kristna som försvarar utställningen genom att säga att Gud är kärlek, ungefär som att kärleken är den nya religionen. Men Gud är inte en pornografisk eller homosexuell kärlek. Utställningen sexualiserar sammanhangen kring Jesus och hans lärjungar. Exempelvis drar man man ner nattvarden och korsfästelsen i smutsen på ett mycket upprörande sätt. Man drar ner det gudomliga till en avgrundsnivå.