201703

Text: Berno Vidén

Med självsäker ton utmanade reportern den kristna förkunnaren i direktsändning:

- Jag tror inte på Gud och det finns inga argument som biter på mig. Nu ber jag dig att presentera Jesus för mig. Vad säger du då?

Förkunnaren svarade, men ställde också en motfråga:

- Låt säga att du inte tror på något. Inte på Gud, inte på himlen eller att det finns evigt liv. Men jag tror. Vi föreställer oss att du har rätt. När tiden tar slut upptäcker vi att det inte fanns någon Gud, ingen himmel, ingen ny jord, ingenting. Du fick rätt och jag har fel. Om det inte finns något efter detta, vem förlorade? Allt tar bara slut. Men om jag har rätt om att det finns en Gud, nya himlar och en ny jord, och att Gud har ett högre mål för varje människa än att bara existera här ett antal år för att allt sedan ska ta slut;  han ger evigt liv som en gåva. Vad förlorar du då? Allt. Till och med rent logiskt är det bättre att tro på Gud.

[Läs mer]

Så var det dags för årets tältmöten. Tidigt på torsdagen den 8 juni reste en hel trupp från Bällsta missionscenter mot Kungälv utanför Göteborg, för årets första tältmötesserie.

Därefter reste tältet vidare till Bolmsö utanför Ljungby dit Tann-åkers Pingst hade inbjudit och upplåtit en tältplats för Maranatatältet helgen den 16-18 juni.

Från storfamiljen på Bällsta kom kärntruppen av ungdomar som tog sig an uppgifterna med allt från tältresning, musik, teknik till sång och vittnesbörd. Det var glädjande att se ungdomarnas entusiasm. Både för de som var hemma och de som reste med tältet innebar dagarna en stor insats.

Morgan Lindroos om tältmötena
**
**Du var med på tältmötena i Kungälv och Ljungby, Varför?

Jag var med på tältmötena i Ljungby för att jag tror det är viktigt att nå ut med Bibelns budskap, speciellt med tanke på den yttersta tiden, Kristi återkomst och den kristnes kallelse att vara ”utanför lägret” och följa Jesus.

Vad gjorde du där?

Jag var med och hjälpte till med att resa och riva tältet, med att spela instrument på mötena och med andra praktiska göromål. Det ligger mycket praktiskt arbete bakom en tältmöteskampanj, och det krävs att alla är med och hjälper till.

Vendela Vidén om tältmötena

De få dagarna vi hade tältmöten i Ljungby betydde mycket för mig. För det första var det väldigt avkopplande att komma ifrån storstaden, och när jag steg ur bilen ute på Bolmsö och möttes av tystnaden och lugnet i naturen kände jag direkt att jag inte ville åka hem. Vi blev väl mottagna av vänner där, och det var glädjande att umgås tillsammans utomhus på det lite annorlunda vis som blir när man bor i husvagnar och tält.

Appell av Sean Ureña

Jag vill börja med att läsa några verser ur Johannes evangelium:

-I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det (Joh 1:1-5).

[Läs mer]

Text: Morgan Lindroos

Jesus är vägen, sanningen och livet! Så står det i Johannesevangeliets fjortonde kapitel. Det är ett känt bibelställe, och du har säkert hört det förut. Men vad betyder detta egentligen, och framförallt, vad innebär det för dig och ditt liv?

Vägen

Människan har under alla sina år som hon funnits på jorden försökt att finna någon väg som leder till Gud. Vi människor har nämligen alla en inneboende längtan att ha gemenskap med vår Skapare. Gud skapade människan för att Han ville ha någon att dela gemenskap och sin oändliga kärlek med. Men när människan bröt Guds bud hamnade hon i syndens band och blev skild från Gud. Varför? Därför att Gud är helig. Han kan inte ha gemenskap med synd eftersom Han är perfekt. Människan i sin enfaldighet har under årtusendernas lopp försökt att nå Gud genom att bättra sig själv och trott att Gud ska se mellan fingrarna när det gäller det onda man gjort, och i stället frälsa henne för sina goda gärningar. Men så fungerar det inte alls. Du skulle aldrig kunna slippa undan ens i en mänsklig domstol på det viset, så varför skulle Gud som är perfekt i rättfärdighet låta det gå till på det viset? Nej, människan kan inte bygga sig någon egen väg till Gud. Vad hon än gör så finns alltid synden där och anklagar henne inför Gud.

Hans Lindelöw om tältmötena
**
**Du var med på tältmötena i Kungälv och Ljungby, varför?

De har ju förberetts under månader i vår planering inför sommaren, så jag var inställd på det. Erfarenheter från förra årets tältmöten gjorde att jag hade vissa förväntningar. Det upptas ju inte sällan positivt att vi beger oss ut i landsändarna. Ville inte missa det.

Kan du ge läsarna några intryck?

Såväl i Kungälv som på Bolmsö har vi mött ett påtagligt rop efter att möta Gud och erfara fönyelse. Det är märkligt, tycker jag, att vi med vårt gamla tält och våra gamla läsarsånger skulle kunna vara med och fylla det behovet. ”Tältet” har sin särskilda plats i frälsningshistorien, allt sedan Abraham, Isak och Jakob, som ”bodde i tält” (Hebr 11:9) - ett uttryck för ödmjukhet! Men det är inte formerna som är avgörande. Förhoppningsvis är formerna hos oss underordnade det som alltid borde ha ”första rummet” (Apg 13:46) - Guds ord!  Om inte ordet går ut genom oss, så kan vi lägga ned. Men om ordet går ut, och blir mottaget i tro,  så ger det liv.

Appell av Roger Lindroos

Vi som samlats här, har nog alla en längtan efter mer av Jesus. Det är underbart att sjunga och prisa Gud och påminnas om vad Jesus har gjort för oss. Han bar vårt straff, och vi är fria. Det har varit så från församlingens begynnelse att med dem som mötte Jesus skedde något radikalt. Det var inte bara något som blossade upp som en tillfällig glädjeyttring och känslosvall. Det var något som satte spår. När lärjungarna gick omkring och predikade, då skedde något. Det blev reaktioner. Jag vill påstå att det är omöjligt att vara levande kristen utan att det inte blir någon form av reaktion.

Appell av Zebastian Vidén

Tiden är kort. Budskapet hastar. Jesus kommer snart. I Hebréerbrevets kapitel 11, läser vi om trons människor genom alla tider. Det står om Abraham, det står om Mose, det står om Noa. Det står om alla dessa människor som i tro har följt Herrens befallning. De som har tagit emot rättfärdighet. Det står också om Abraham att han hade här ingen varaktig stad. Han sökte efter något tillkommande. Dessa människor var våra bröder och systrar som vi av nåd får stå i samma led med. Det står att världen förtjänade inte att hysa dem. ”De irrade omkring i öknar och på berg, i grottor och hålor. Och fast alla dessa hade fått vittnesbördet att de trodde, fick de inte det som var utlovat. Ty Gud har förutbestämt något bättre åt oss: först tillsammans med oss skall de nå målet” (Hebr 11:38-40).

Simon Beecham föddes och växte upp i hamnstaden Grimsby i nordöstra England. Han levde sedan ett äventyrligt liv; tillbringade ett par år i Israel, sedan Sverige några år och kom så småningom till Spanien, där han tog skepparexamen och arbetade som styrman och kapten i an-slutning till turistnäringen. Han kom därefter till Trinidad, där han startade ett internetcafé och levde gott ett par år. På grund av oklarheter med uppehållstillståndet sattes han i fängsligt förvar åtta månader utan dom och rannsakan. Skickades till England som en bruten man, och tog sig sedan åter till Sverige, där han för nio år sedan fann sitt hem hos Maranatasyskonen på Bällsta missionscenter, där han bor kvar och deltar i arbetet.
I det vittnesbörd han skrivit till Midnattsropet, skildrar han hur de svåra upplevelserna i fängelsemiljön drev honom närmare Gud, och hur Jesu kärlek intagit hela hans liv.

Text: Tage Johansson

Ordet frälsning betyder räddning. Denna räddning består i att bli befriad från en ond makt som en gång kom in i människosläktet. Gud skapade människan till att ha en fri vilja, inte till att vara en robot. Guds syfte var att människan skulle leva i en harmonisk gemenskap med Honom själv. De första människorna Adam och Eva levde sin första tid här på jorden i Guds fullkomliga kärlek, glädje och lycka. Hela skapelsen badade i harmoni och frid. Så kom dagen då de första människorna lät sig lockas in i ondskans och olydnadens fördärvbringande makt. Detta innebar att människosläktets natur blev fördärvad. Varje människa kom så att bära på ett ont och fördärvat hjärta. Livsförbindelsen med Gud blev bruten. Död, sorg, sjukdom och evig olycka följde i spåren av detta.