202601

Låt oss först konstatera: Jesus Kristus, Guds Son, har all makt i himmel och på jord. Paulus förklarar i sitt brev till församlingen i Filippi:

Han var till i Guds gestalt men räknade inte jämlikheten med Gud som segerbyte, utan utgav sig själv och tog en tjänares gestalt och blev människan lik. När han till det yttre hade blivit som en människa, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden – döden på korset. Därför har Gud också upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän ska böjas, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud Fadern till ära (Fil 2:6-11).

[Läs mer]

Läget är spänt och oroligt för många av de haitier som bor i Batey Palavé. Allt sedan Dominikanska republikens migrationspolitik skärptes har tusentals haitier utvisats till Haiti. Flertalet av de drabbade är dock födda och uppväxta här i landet men utan att ha fått arbets- eller uppehållstillstånd.

Under den spända ytan rullar vardagslivet vidare i bateyen, och med det även kampen för en daglig överlevnad. Gator och gränder fylls av försäljare av alla slag. Förutom bananer, avokados och andra livsmedel säljs importerade second hand-kläder av låg kvalitet, som en och annan lyckats köpa in, packade i stora balar som importerats främst från USA. Samtidigt har landets egen textilproduktion allt svårare att klara sig.

Ett nytt besök i Uppenbarelseboken, del 5

I denna bibelstudieserie har jag försökt se Uppenbarelseboken i ljuset från både Gamla testamentet, och författarens samtid. Detta gäller inte minst i mötet med kapitel 11, där Johannes får se två vittnen, som blir martyrer.

Det vi ska ha i tankarna är det jag menar är den generella tolkningsnyckeln till hela Uppenbarelseboken: Johannes (och Jesus själv) försöker komma till rätta med två problem som de sju församlingarna, som brevet är riktat till, drabbats av: Faran att förlora tron på grund av förföljelsen – eller på grund av förförelsen. Och Uppenbarelseboken 11 är inget undantag. Låt oss gå igenom texten, vers för vers.

Det är många som gör anspråk på namnet Jesus. I vår tid, när det också händer så mycket politiskt, är det väldigt lätt att bli förvirrad. Många kristna står på de politiska barrikaderna och man har visserligen en kunskap om Jesus. Jag är inte den som ifrågasätter människors frälsning på något vis, men ofta när man talar om kristendom och Jesus så kommer man aldrig riktigt hela vägen.

Om vi verkligen tar Jesus på allvar, som vi läser om honom i Ordet, och om vi tar Guds ord på allvar, då kan det inte stanna vid till exempel fred och rättvisa, och att vi ska skapa en bättre värld. Då har vi bara kommit en liten bit. Nej, det handlar ju om helt andra värden, ty den här världen som finns, i den är ingenting gott.

Jag vill dela några verser som ni säkert har läst många gånger. De står i Matteus 11:28–30:

”Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, för mitt ok är milt och min börda är lätt.”

[Läs mer]

Börje Håsäther berättar för Midnattsropets läsare om sin gripande väg till frälsning.

Jag har nu passerat 70 år och glömmer ändå inte den dag då jag upplevde min omvändelse, för drygt 40 år sedan. Jag var 28 år och mitt liv hade dittills flutit på ungefär som för de flesta andra: skola, lumpen, arbete, fritid, vänner – allt som fyllde vardagen på den tiden.

Jag växte upp i ett kristet hem, men det påverkade mig inte nämnvärt. Söndagsskolan passerade obemärkt. Det enda jag minns därifrån är guldstjärnorna i klisterboken och Petrus i randig skjorta på flanellografen. Själv längtade jag mest ut i skidspåret och till hockeyrinken.

Vi sjunger sånger med budskap om hur Jesus blev människa, och det är ju inte vem som helst vi sjunger om. Det är Jesus, Guds enfödde Son.

Vi som människor, är stoftmänniskor, varken mer eller mindre, oavsett hur duktiga eller akademiska vi är. Vi kan tycka att vi är stora, mäktiga människor, men dock är vi bara stofthyddor – lera. Av jord är vi komna, och av jord ska vi åter bli. Det är människan.

Vi läser från Jesaja 55:8:

”Se, mina tankar äro icke edra tankar, och edra vägar äro icke mina vägar, säger Herren. Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket äro ock mina vägar högre än edra vägar och mina tankar högre än edra tankar.”

Det här är starka ord, för också våra tankar är ju betydelsefulla. I Romarbrevet ger aposteln Paulus perspektiv på situationen i världen och bland människorna. Gud hade gett lagen åt judarna, och lagen talade tydligt om Gud och om hans vilja, men trots detta missade de Guds vilja.

Gud har bevisat att Gud inte bara är kärlek, utan han har också bevisat det i handling. Han uppmanar även oss att i handling ge uttryck för den gudomliga kärleken.

Det stora med kärleken är att den är ett nådeserbjudande från Guds sida. Vi får uppleva hur vi blir tömda på oss själva – för i oss själva har vi ingen kärlek – och får istället uppleva som vi läser i Romarbrevet 5:5:

(Tidigare publicerad i MR 2-2023)

Finns det då något hopp? Ja, det finns ett hopp knutet till en person. Jesus Kristus. Har Gud någon plan? Ja, det har han! Kan vi lära känna Guds plan? Först av allt måste vi förstå att Guds plan i själva verket är delad i tre basala enheter: Israel, församlingen och världen. Det profetiska ordet låter oss få kunskap om vad dessa planer handlar om.

Profeten Jeremia levde under en för Israel mycket svår tid. Katastrof på katastrof drog över landet och som profet stod Jeremia ensam när det gällde att förkunna vad Herren bestämt. Nationens kung och dess prästerskap hatade det budskap Jeremia framförde, eftersom han profeterade olycka och ofärd. Övriga profeter i landet hade ett helt annat tonläge, med ett diplomatiskt, inställsamt budskap om hur Gud kommer att beskydda och bevara. Jeremia tystades, kastades ner i en brunn full av dy som han sjönk ner i. Men han ropade ändå, ty han visste vad Herren hade bestämt. Då de flesta valde att lyssna till lugnande besked om fred och säkerhet, hörde Jeremia allvarliga signaler från den himmelska världen: