Arne-Imsen

Pastor Lennart Magnusson i Östergötlands Folkblad: ”Jag vet egentligen icke vad de var missnöjda med.” Pingströrelsen i Norrköping har splittrats. Norrköpings fria församling, grundad av 28 personer som lämnade moderförsamlingen för några månader sedan, har fått en tillfällig hemvist i en gammal predikolokal i Gamla Rådstugugatan. Moderförsamlingen arbetar vidare som om ingenting hänt och anser också att utbrytningen är ett avslutat kapitel som inte lämnat något spår efter sig. Schismen bottnar i pingströrelsens ekonomiska engagemang främst i tidningen Dagen. - De 28 lämnade oss efter att deras kritiska inställning kommit till synes i våras och förliden sommar, nämner pastor Lennart Magnusson i Sionförsamlingen. De var en grupp missnöjda, och jag vet egentligen inte vad de var missnöjda med. Det förefaller som om några predikanter från andra håll i landet ligger bakom utbrytningen. De, som lämnade oss, menade att pingströrelsen har för stor affärsverksamhet - men vad skall man då säga om att utbrytarna av olika schatteringar i landet själva har tre tidningar: Midnattsropet, Ett och Flammor av eld? Det råder nämligen splittring inom deras led, som brutit sig ut: I Falköping delade man sig i två riktningar, på andra håll i tre. Typiskt är också att pastor Arne lmsen i Örebro, som samlar upp utbrytarna, både lämnat pingströrelsen och fått lämna utbrytarriktningar. I vår församling har utbrytningen inte lämnat några spår. Talande nog är att på den helgs möten, då de 28 lämnade oss, insamlades 12.000 kr i offer. Och om församlingens stabilitet talar också att nyligen sju personer anonymt gav 8.000 kr! Vi har tusentalet ungdomar i våra led, tusentalet i söndagsskolorna . . . Varje folkrörelse har sina svärmningar och utbrytningar. Det hade nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen. Sent omsider har tydligen pingströrelsen också fått känna av denna tendens i föreningslivet. Och man är inte mindre optimistisk på andra sidan. - Vi vill samla oss på den ursprungliga pingstväckelsens grund, men undviker allt som kan verka som en aktion mot vår gamla församling, säger hr Elof johansson, som i årtionden var söndagsskolledare i moderförsamlingen och som ÖF tillfrågat om schismen. Med glädje ser vi att vår nya församling samlar fulla hus vid varje möte, så många att vi måste ta till extra åtgärder för att rymma alla intresserade: gamla pingstvänner såväl som intresserade företrädare för andra riktningar. Vi har inget emot den gamla församlingen som sådan men reagerade mot det enligt vår mening alltför Stora engagerandet i affärsföretag. Den nya församlingen, vars föreståndare är pastor Agne Bark, hoppas att så småningom, då den nuvarande lokalen är provisoriskt upplåten, skall kunna få en egen hemvist. Om sin rörelses framtid är församlingen övertygad. Dess språkrör är Orebropublikationen Midnattsropet. ARNE IMSEN svarar i ÖF: Är det underligt att det blir splittring i församlingarna, då predikanterna låter sig engageras som partipolitiska agitatorer? Pastor Arne Imsen från Örebro, men som f. n. är verksam i Norrköping, och som i OFzs artikel i förrgår om utbrytningar ur pingströrelsen nämndes som en förgrundsfigur, ställer frågan och utvecklar närmare sin syn på schismen, som han anser mera djupgående än vad man gör gällande på officiellt församlingshåll. Det är närmast några ord av pastor Lennart Magnusson i Sionförsamlingen i Norrköping beträffande dem som på senaste tiden lämnat församlingen han tar upp: - Man får ett beklagligt intryck av att Sionförsamlingens ledare är helt oförmögen att pejla orsakerna till de missnöjesyttringar, som kulminerade i att en grupp medlemmar för en tid sedan gjorde gemensam sak och lämnade pingstkyrkan. Tiden kommer att utvisa om pastor Magnussons påstående, att utbrytningen nu är ett avslutat kapitel, är verklighet eller önskedröm. Under alla förhållanden har vi många vänner i pingstförsamlingen som delar vår syn, och de fortsätter att kämpa för samma ideal inom pingstsamfundet som vi gör utanför dess led. I ett uttalande, som pastor Imsen begärt få publicerat, då hans namn nämnts i sammanhanget, säger han vidare: Det kan väl icke vara obekant för pastor Magnusson att det som en följd av alla kompromisser och avvikelser från de ursprungliga idealen, råder starka ideologiska motsättningar inom pingströrelsen. Jag skall här ta upp några saker, som var och en för sig talar sitt tydliga språk. Utmaningen kräver nämligen en redogörelse för brytningens verkliga orsaker. Tidningen Dagen är nämnd i artikeln. Detta organ sägs naturligtvis vara demokratiskt och gör dessutom anspråk på att vara den kristna rikstidningen. Den som vet hur denna tidning utnyttjas såsom ett hänsynslöst blockadorgan i den religiösa maktkampen, kan icke med bästa vilja ge den sitt ekonomiska och moraliska stöd. Vår avvisande hållning gentemot Dagen gäller sålunda i första hand icke tidningens existens, utan dess ekonomiska förvaltning och redigering. Tidningen Dagen företräder personliga och icke demokratiska eller kristna intressen. Tyvärr kan jag här icke ge någon detaljerad motivering för dessa påståenden, men då situation kräver det, är jag redo svara. Tidningen Dagen är det organ, som i praktiken äventyrar församlingarnas suveränitet. Tidningens ekonomiska tryck utgör en svår belastning för pingstfolket, och den giftiga partipropaganda, som denna tidning systematiskt serverar sin läsekrets, skapar en sorglig likriktning. Ve den församling och den predikant, som icke ger detta ävertyrliga företag sitt stöd. Som en följd av den inomväldsliga reformiver pingströrelsens ledare numera tycks äga har en annan mycket märklig religiöspolitisk bastard sett dagens ljus. Det är en sammanslutning av kristna och icke kristna, statskyrkliga och frikyrkliga biskopar, präster, pastorer och lekmän, sålunda ett ekumeniskt sammelsurium, som presenteras under den förnäma beteckningen Kristet Samhälls Ansvar. POLITISKT MAKTSTRÄVERI Här om någonstans framträder avfallet särskilt markant. Man eftersträvar politisk makt, ty den andliga har gått förlorad och måste kompenseras med något annat. Det råder många delade meningar om KSA. Vissa politiskt inriktade element har fått sitt tillfälle att verka för politisk aktivitet bland församlingsmedlemmarna. Partipolitiker av olika färg får använda predikolokalerna för sina syften. Själv var jag närvarande vid en sådan beklämmande offentlig sammankomst i Filadelfiakyrkan i Stockholm. Är det underligt att det andliga livet i församlingarna tynar bort och att splittring blir följden då predikanter i sin storhetsgalenskap låter sig engageras som politiska agitatorch Pastor Magnusson är ju själv politiskt engagerad. Hur går det att förena med pingströrelsens ursprungliga ideal och Nya Testamentets höga krav på förkunnarens överlåtelse och avskildhet för uppgiften? ”Vi skola då helt få ägna oss åt bönens och åt ordets tjänst”. I dessa ord möter vi den apostoliska synen på tjänsten. Pastor Magnusson tycks icke ha några höga tankar om församlingen. Hans resonemang och slutsatser ligger genomgående på ett för mig helt främmande plan. Församlingens stabilitet och styrka mäts i statistik och numerär. Pengarna säger allt. I en sådan miljö är det väl ganska sannolikt att medlemmarna värderas efter plånbok och bankkonto. Kvantiteten är alltid det avgörande. Att 28 medlemmar gick hade liten betydelse, ty då de gått insamlades omedelbart efteråt kr 12.000 och över tusentalet medlemmar är kvar. OVIDKOMMANDE TING HAR GETTS UTRYMME - Jämförelsen med nykterhetsrörelsen och andra ideellt inriktade organisationer är typisk (här träffar kritiken inte pastor Magnusson, men en redaktionell kommentar i ÖF:s artikel - redaktionens anm.). Församlingen degraderas till vanligt föreningsliv, och det är nog ett adekvat uttryck för det rådande tillståndet. Det behövs varken levande tro eller den helige Andes kraft för att hålla verksamhetsapparaten i gång. Den snurrar Vidare på rutin och materiella resurser. En mängd ovidkommande ting får rum i verksamheten och leder uppmärksamheten från det som är väsentligt för en väckelse. Se på ungdomsverksamheten, som blir alltmer samfundslik. Förr så gick man till storms mot uppfostringskristendomen och predikade uppenbarelsekristendom. Var befinner man sig idag? Uppenbarelsekristendom predikas nog men något annat praktiseras. Svenska Fria Missionen är ett annat centralt organ, som bidragit till att den fria församlingstanken torpederats. IBRA har verkat i samma riktning. Till detta kommer andra kommittéer, stiftelser och nämnder, som har bundit samman. pingstförsamlingarna i ett stort partiknippe. Uttalandet om de tre tidningarna, som ”utbrytarna av olika schatteringar” har, är komiskt. Jag svarar endast för tidningen Midnattsropet, och jag kan försäkra att den icke på det minsta sätt legat de fria församlingarna till last. Den bygges upp utan förlagslån, femårskontrakterade gåvobrev och inteckningar i enskildas och församlingars fastigheter. Troligen är påståendet om splittringen i Falköping lika grundlöst, som påståendet om att jag fått lämna utbrytarriktningar. Jag får tro att dessa osanningsenliga uppgifter kan tillskrivas pastor Magnussons stora okunnighet. Eftersom pastorn, enligt egen uppgift, icke vet vad som sker i sin egen församling, kan man väl knappast begära att han skall vara särskilt välinformerad om det som sker på andra platser.

TV förlöjligade Hansen PROTESTSKRIVELSE TILL RADIONÄMNDEN. Till RADIONÄMNDEN, S T 0 C K H 0 L M Torsdagen den 1 februari förekom i TV:s Aktuellt ett program om den amerikanske evangelisten Ricbard Hansen. Programmet bar väckt berättigad indignation i vida kretsar ocb ger mig orsak att till Radionämndens prövning, framföra klagomål över programledningens bandlingssätt. Den intervju med Örebro Fria Församlingens gäst som låg till grund för de två övriga inslagen, bade kommit till efter starka försäkringar från TV:s distriktscbef .i Örebro om att det för Hansen endast gällde att för TVtittarna besvara två personliga frågor om sin omvändelse. Dessutom skulle undertecknad i några meningar berätta vad jag bade bevittnat under Hansens predikoresa i Sverige. Hansen låter sig av princip aldrig intervjuas ocb eftersträvar ingen publicitet kring sin verksambet. Då TV:s önskemål framfördes till bonom, var ban därför mycket reserverad men ställde sig efter många invändningar till förfogande. Ingen av oss visste nämligen annat än att programmet skulle få tala för sig själv. Hade det funnits anledning att misstänka att den aktuella intervjun skulle stympas ocb inramas av tvetydiga expertutlåtanden ocb tendentiösa demonstrationer, bade vi aldrig medverkat i programmet. TVledningen förteg sina verkliga avsikter ocb utnyttjade intervjun på ett för Hansen mycket förnedrande sätt. jag kan icke finna annat än att vederbörande tjänsteman visat prov på bristande omdöme. Om programledningen ansåg det nödvändigt komplettera intervjun med expertuttalanden om de företeelser, som orsakade rabaldret kring Hansens person bär, så kunde detta skett på ett smakligare sätt. Ämnet blev mycket ensidigt bebandlat. En läkare är väl trots allt ingen auktoritet på troslivets område. Den undergörande tron bar sin förankring i Bibeln, varför det borde ba varit lika naturligt att låta en teolog ocb bibeltroende kristen komma till tals. Psykiatrikern sökte ge en förklaring till de psykologiska fenomenen i samband med stigmatisering men kom till slutsatsen att det bär icke var fråga om stigmatisering i vanlig mening. Vem bar för övrigt sagt något sådant? Den problemställningen var konstruerad ocb börde strängt taget icke bit. Läkaren menade emellertid att två alternativ var möjliga. Antingen var det fråga om bedrägeri eller också mirakulösa företeelser, som icke kunde vetenskapligt förklaras. I det sista inslaget fick en illusionist visa bur den i läkarens anförande tänkta bedragaren kunde gå till väga för att framkalla kors i pannan ocb olja i bänderna. jag kan icke finna annat än att programledningen måste förstått att detta inslag skulle komma att såra de människors känslor, som ännu bar kvar tron på en undergörande Gud. Hallåmannens försäkringar om att det icke fanns anledning att misstänka Hansen, bar bär mindre betydelse, ty misstanken var redan uttalad av läkaren ocb blev mycket starkt understruken genom det sista programinslaget. Var det icke lika självklart för programledningen att objektiviteten krävde en lika stark understrykning av det andra alternativet läkaren satte upp. En kort bibelkommentar bade gett en mycket värdigare avslutning ocb förmedlat en sannare kunskap om de ting det bär gäller. Programmet var enligt min mening tendentiöst. Avslutningen var ett flagrant förlöjligande av Hansen eftersom den gav det intrycket att han kunde vara eller troligen var en trollkarl. Örebro den 3 februari 1962. FINN ARNE IMSEN Pastor.

ÖREBRO I föregående nummer presenterade vi på denna och följande sida en ung amerikansk evangelist, som Gud fått använda på ett märkligt sätt i Amerika och Kanada. Det var en upplevelse att träffa Richard Hansen och lyssna till det budskap Gud lagt på hans hjärta. Med stor kraft och frimodighet sjöng och predikade han. I Örebro medverkade broder Hansen i fyra möten. Lördagens möte i Konserthuset och söndagens möte i Flickläroverkets aula var särskilt givande. Gud mötte oss underbart och många upplevde i dessa möten helbrägdagörelse och andedop. De två sista mötena blev nog lite annorlunda än vi hade tänkt oss, beroende på att pressen skapade sensation kring vissa för oss ovanliga yttringar, som inträffade under tisdagskvällens möte i Jönköping. Det är ju förunderligt vad litet *som skall till på troslivets område för att det skall bli storm och spekulationer omkring det Herren verkar. Vi måtte vara ett mycket andefattigt folk. Till varje pris skall allt föras ner på ett för det mänskliga förståndet acceptabelt plan. Men Gud gör under, och det han gör kan icke och “behöver icke heller någon psykologisk analys. Torsdagskvällens möte bevakades omsorgsfullt av ett stor uppbåd journalister och pressfotografer’. Besvikna drog de tillbaka efter mötet, ty det var inget sensationellt att upptäcka. Man hadehamnat i ett vanligt Väckelsemöte där det icke fanns rum för några sensationer. Trots den väldiga publiciteten, som helt oväntat kom, var icke Folkets Hus Asal fullsatt. Omkring 450 personer hade kommit till mötet. Det var en intressant iakttagelse. Man har nämligen sagt att den fria verksamheten samlar omkring sig ”köttsliga” bröder, som använder olika reklamtrick för att hålla verksamheten vid liv. Det förunderliga är emellertid att lika mycket folk kommer till sammankomsterna antingen vi har långväga och kända gäster såsom talare eller vi. såsom oftast är fallet, är hänvisade till församlingens egna krafter. Så är det alltid när väckelsens eld brinner. Richard Hansens besök satte emellertid djupa spår efter sig, och vi skördar fortfarande mycken välsignelse av hans insats här. Vi räknar med att han skall komma hit igen och stanna här en längre tid. Vi tackar Gud för bröder, som ställer sig helt till Guds förfogande. Broder Aage Samuelsen och syster Ella Sörensen var också med till Sverige. Peter Kallas gjorde en god insats som tolk. Det var första gången han tolkade, men han är gripen av Gud och lyckades förvånansvärt bra med den uppgiften. I övrigt deltog bröderna Donald Bergagård, Agne Bark, ErikGunnar Eriksson, Gösta Svensson och församlingens sångare med hänförelse och kraft. Arne Imsen JÖNKÖPING Den kände evangelisten Richard Hansen från Canada gästade Jönköping måndagen den 29tisdagen den 30 jan. och talade och sjöng tillsammans med Aage Samuelsen och Ella Sörensen från Norge. Mötena, som hade anordnats av Jönköpings Fria Församling, rönte livligt intresse och samlade mycket folk. På måndagskvällen var det omkring 700 lyssnare i den förträffliga lokalen Rigoletto, Folkets hus. Pa måndagskvällen vittnade Hansen om sin frälsningsupplevelse, helbrägdagörelse och sin kallelse till helig tjänst. Det var gripande att höra hur Herren hade varit med i de olika skeene dena i Hansens liv. Det ‘blev ett långt möte, men alla de som stannade kvar fick bevittna ett mirakel, som aldrig tidigare har hänt i något möte i vårt land. Väldoftande olja sipprade fram från Hansens händer och små vita kors visade sig på överhanden, samt märken, liknande sår, visade sig inuti hans händer. Ofta då Hansen predikar visar sig ett litet vitt kors (med skarpa konturer) i hans panna. Detta tecken har han fått av Gud genom en Herrens ängel, som uppenbarade sig för honom efter en tids bön och fasta. Den Gud som fordom gjorde märkliga ting, som väckte häpnad bland människor, är densamme och gör underliga, ting även i våra dagar. Många sökte sig fram denna kväll för förbön. En mäktig ande var verksam. Flera blev helbrägda och döpta i den helige Ande. Tisdagskvällen hade många kommit för att lyssna. Hansen predikade med en väldig smörjelse om vår möjlighet att uppleva Guds suveräna makt i dessa dagar. Under predikan var det en sådan kraft att några hoppade upp och jublade. I avslutningen kom många fram till förbön för att bli helbrägdagjorda. En ond ande blev utdriven ur en kvinna. Man kunde tydligt se hur kvine nans anletsdrag förändrades från sorg till glädje, då den onde anden lämnade henne. Detta är bibliskt. Jesus sade: - Genom mitt namn skola de driva ut onda andar. Mark. 16:17. Han som fordom gav uppdraget och löftet samt stadfäste ordet, han är densamme och verkar med dem. Gud vare lov. Som tolk tjänade broder Peter Kallas från Danderyd. Broder Hansen kommer troligen tillbaka till Jönköping. Missionär Ella Sörensen stannade över onsdagen och talade med glöd och kraft. Herrens Ande var underbart verksam. I slutet av mötet utlöstes en underbar lovprisning till Jesus för hans väldiga nåd. För allt som har skett giver vi Jesus äran. Han allena är värd den, ty det är han som verkar. Pris ske Gud. Snart kommer han för att hämta sin blodtvagna skara från jorden hem till bröllopssalen i himmelen. MARANATA. I en två veckors mötesserie i Jönköpings Fria församling har bröderna Erik Gunnar Eriksson och Gösta Svensson från Örnsköldsvik medverkat. Många härliga ting har skett och Guds nåd har varit verksam till frälsning. Donald Bergagård och församlingens sångare har även medvere kat. Förstärkning har vi ofta från Sionförsamlingen i Falköping, vilket vi är mycket glada och tacksamma för. All ära till Jesus, som har köpt oss åt Gud med sitt blod. Donald Bergagård.

Lewzi Pethrus: UNGDOM OCH VÄCKELSE Arne Imsen kommenterar Ungdomen har ett företräde framför de gamla - många förresten det är att ungdomen ofta är mera lätt att övertyga. De är mottagliga för argument, de är mottagliga för vad de ser. Och sedan är det en sak till. De är inte så fasta i villfarelser. De har inte blivit så rotfästade i det, som är galet, och därför är ungdomen mera mottaglig. Det är därför som de nyomvända alltid är unga i största antal. Pingstväckelsen appellerar till ungdomen. Och jag tror, att om vi vill vinna ungdomen, då skall vi se till, att pingstväckelsen bevaras i sin ursprunglighet, i sin kraft, i sin omedelbarhet. Det är väldigt viktigt, att vi inte kommer in på den idéen att putsa av pingstväckelsen, ta bort det, som är till anstöt. PingstVäckelsen vann sina stora segrar när den kom oputsad. När den kom som den var - med alla sina fel, allt som väckte opposition - då bröt den ned motståndet. Vi får vara försiktiga, så vi inte gör den så utmärkt och så fin, att alla människor kan anta den. Då har den förlorat sin kraft. Man tror, att man skall vinna ungdomen, om man prutar av och inte förblir så där radikal som i början. Men det är ett misstag! Du kan vara säker om det. Se på dem, som försöker likna denna världen och försöker att bli så acceptabla för världen som möjligt! Ungdomen är för klarseende. Det finns inga, som det är så svårt att lura som barn och ungdom. De ser i allmänhet hur en sak är. Det är därför som det är väldigt viktigt, att vi har äkta saker. Kristendomen, sådan den kom med Kristus och apostlarna, det är den som appellerar till ungdomen. Det finns en annan sak, som appellerar till ungdomen, och det är, att Vi har en kristendom, som är förföljd och motsagd. Där vill ungdomen vara med. Det kan ni se på alla revolutionära rörelser, de griper alltid ungdomen. Det tycker ungdomen om. Man frågar: Hur skall vi vinna ungdomen? Låt oss se till, att de blir riktigt genomfrälsta, att de får en riktigt grundlig erfarenhet av kristendomen. Det farligaste för oss är att få in en massa ungdomar, som inte är frälsta, som inte är andliga, inte andedöpta. Det är det farligaste som finns. Det är farligt för oss att sätta som mål att få stora församlingar, stora siffror. Det är mycket bättre med små församlingar, där alla är verkligt frälsta, än stora församlingar med en hel del, som är dåligt frälsta. Vi skall vara noga med det här. Jag är övertygad om, att om vi håller på verklig frälsning och andlighet, då har vi möjlighet att vinna ungdomen. Och den ungdom, som inte vill ha en helhjärtad kristendom, det är en lycka för oss, om den inte kommer till oss. Jag tror, att denna helhjärtade kristendom, det är den som lockar ungdomen. Det är därför det är så viktigt, att vi har detta att bjuda dem, när de står inför livet och inför de stora prövningarna och frestelserna. Ungdomen känner behov av gudomlig kraft. Många gamla kristna talar om ungdomarna som om de inte hade några större andliga behov. Min uppfattning är precis den motsatta. Ungdom kan vara oerhört allvarlig. De har ofta mer nöd än många gamla människor anar, och de kämpar en våldsam kamp många gånger. Deras längtan är att komma rätt i livet, och de här denna börda på sina hjärtan. Detta är en förutsättning för att komma till dem med evangelium. Därför tror jag att pingstväckelsen och ungdomen hör ihop. När Jesus började sitt verk vann han ungdomen. Han tog de där unga fiskarna vid Genesarets sjö, och dessa unga människor använde Han. Det är det underbara med unga människor. Om en ung människa lämnar sitt liv åt Gud, då blir inte bara en själ frälst utan det är ett människoliv, som blir frälst, och det är detta liv, som sedan blir insatt för Gud och Hans verk. Det är därför det är så betydelsefullt att ungdomar blir frälsta. Och, pris ske Gud, det skall vi ha som vårt ögonmärke. När det kommer ungdomar till församlingen, så är det mycket viktigt hur vi ser på denna sak. Ungdomen vill göra någonting, och det är väldigt viktigt att man låter dem göra något. Den artikel vi här tar oss friheten att införa är hämtad ur boken Världspingstkonferensen i Stockholm 1955 och är egentligen en del av ett tal som hölls i denna konferens. Rubriken har vi ändrat något. De synpunkter som uttalas här är vägledande och sammanfaller helt med Nya testamentet Det är ju icke så många år sedan detta sades, endast 67 år, men på denna korta tid har det hunnit ske otroligt mycket. Idag *kan icke sägas iom pingstväckelsen och dess ungdom det, som sades om dem i detta världspingstmöte. Pingstväckelsen har till sitt inre väsen blivit alltmer samfundslik, och detta har i sin tur medfört att verksamheten blivit högttravande och välputsad med katolsk anstrykning. Denna sorgliga reträtt har pågått längre än sju år, men nu Visar sig följderna så tydligt att ingen, som vill vara ärlig *kan underlåta att se det. Till sist blir väckelsen så välputsad att den förlorar förmågan att förnya sig. Det blir sken istället för kraft. Vänd om innan det är försent! Sök upp de gamla Vägarna och Herren skall på nytt uppenbara sin kraft. Arne lmsen

Willis Säwe i EVANGELII HÄROLD:

Arne Imsen kommenterar

Frikyrkliga Pressbyrån har ytterst sällan några meddelanden om pingstväckelsens verksamhet. Häromdagen hade den dock fått tag på något, som den ansåg vara av värde och för den skull sände ut över landet. Det handlar om splittring och anses kanske för den skull kunna stimulera den tynande teologiska debatten.

Preclam Press meddelar:

”Splittring i Finska Pingströrelsen. 2.000 av Finlands 40.000 pingstvänner har skilt sig från pingströrelsen och bildat ”Finlands fria pingströrelsei Den avgörande brytningen ägde nyligen rum, fast den nya rörelsen inledde sin självständiga verksamhet redan för ett år sedan.”