Bibelstudium

Studier i bergspredikan av Oswald Chambers 1939. Första delen.

När han nu såg folket, gick han upp på berget; och sedan han hade satt sig ned, trädde hans lärjungar fram till honom. Då öppnade han sin mun och undervisade dem och sade:
-Saliga äro de som äro fattiga i anden, ty dem hör himmelriket till. Saliga äro de som sörja, ty de skola bliva tröstade. Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden. Saliga äro de som hungra och törsta efter rättfärdighet, ty de skola bliva mättade. Saliga äro de barmhärtiga, ty dem skall vederfaras barmhärtighet. Saliga äro de renhjärtade, ty de skola se Gud. Saliga äro de fridsamma, ty de skola kallas Guds barn. Saliga äro de som lida förföljelse för rättfärdighets skull, ty dem hör himmelriket till. Ja, saliga ären I, när människorna för min skull smäda och förfölja eder och sanningslöst säga allt ont mot eder. Glädjens och fröjden eder, ty eder lön är stor i himmelen. Så förföljde man ju ock profeterna, som voro före eder. I ären jordens salt; men om saltet mister sin sälta, varmed skall man då giva det sälta igen? Till intet annat duger det än till att kastas ut och trampas ned av människorna.
I ären världens ljus. Icke kan en stad döljas, som ligger uppe på ett berg? Ej heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljusstaken, så att det lyser för alla dem som äro i huset. På samma sätt må ock edert ljus lysa inför människorna, så att de se edra goda gärningar och prisa eder Fader, som är i himmelen. I skolen icke mena att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har icke kommit för att upphäva, utan för att fullborda. Ty sannerligen säger jag eder: Intill dess himmel och jord förgås, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av lagen förgås, förrän det allt har fullbordats.
Därför, den som upphäver ett av de minsta bland dessa bud och lär människorna så, han skall räknas för en av de minsta i himmelriket; men den som håller dem och lär människorna så, han skall räknas för stor i himmelriket.
Ty jag säger eder, att om eder rättfärdighet icke övergår de skriftlärdes och fariséernas, så skolen I icke komma in i himmelriket(Matt 5:1-20).

Bibelstudium av Tage Johansson

Efter syndafallets dag syntes allt vara nattsvart mörker och mänskligt sett verkade Guds skapelse ha blivit ett stort misslyckande. Då förkunnar Gud ett hoppets budskap mitt in i människans hopplösa situation. ”Kvinnans säd skall söndertrampa ormens huvud.” ”Kvinnans säd”, som är Jesus, kom och uppfyllde detta löfte. Det fick sin fullbordan på Golgata då visserligen han blev ”stungen i hälen”, men samtidigt blev djävulens makt krossad för alltid.
Med detta som bakgrund blir församlingens kallelse allt tydligare genom det som Paulus skriver till korintierna:
- Våra stridsvapen äro nämligen icke av köttslig art, de äro tvärtom så mäktiga inför Gud att de kunna bryta ned fästen. Ja vi bryta ned tankebyggnader och alla slags höga bålverk som uppresas mot kunskapen om Gud, och vi taga alla slags tankefunder tillfånga och lägga dem under Kristi lydnad. Och när lydnaden fullt har kommit till välde bland eder, då äro vi redo att näpsa all olydnad.
(2 Kor.10:4-6)
 Djävulens makt över människan kom till stånd genom att bedraga Eva och Adam på sanningen. Därmed kom hela människosläktet att bindas av lögnens makt. Det förde med sig mörker, sjukdom och död. Men redan samma dag förkunnade Gud att lögnens makt skall krossas.
 I hela vår värld härskar och regerar ”lögnens fader”. Hela detta världssystem är uppbyggt på en lögn. Genom Guds sannings ljus befrias varje individ som kommer till detta ljus. Man får erfara att ”ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte fått makt därmed”. Den som befriats från mörkret genom sanningens evangelium, är också kallad att strida för sanningen. Att ”bryta ned tankebyggnader och alla slags höga bålverk som uppresas mot kunskapen om Gud”.
 Vår tid och vårt samhälle präglas alltmer av hur lögnens krafter flyttar fram sina maktpositioner. Det som förr var normalt blir onormalt, och myndigheterna för fram en laglös lagstiftning. Tiden närmar sig då laglöshetens människa, fördärvets man öppet skall träda fram. Vi vet vad det är som ännu håller honom tillbaka, skriver Paulus till tessalonikerna. Svaret på detta är att det fortfarande finns några som håller fast vid ordets sanningar. Det är de som utgör sanningens pelare och grundfäste.
 Judas uppmanar i sitt brev att vi ska kämpa för den tro som en gång för alla blivit överlämnad åt de heliga. Det handlar om en aktiv tro, för tro utan gärningar är död, och Johannes talar om en tro som övervinner världen.
 Bibeln ger oss många exempel på människor med en aktiv tro. När stora utmaningar från maktens myndigheter kom, fanns det en Daniel som trotsade bestämmelserna. Genast när Daniel fick veta om skrivelsen som var uppsatt, gick han in i sitt hus och bröt mot Mediens och Persiens oryggliga lag. När alla böjde knä för bildstoden på Duraslätten, vägrade Sadrak, Mesak och AbedNego att göra det. De reflekterade inte på vad följderna skulle bli. Mose föräldrar lät sig inte skrämmas av konungens påbud. De handlade genom trons övertygelse. Apostlarna som stod inför Stora rådet sa att man måste lyda Gud mer än människor.
 I denna tid med alla påbud och förbud från vår tids myndigheter kan vi inte böja knä för denna tidens bildstod, även om det skulle innebära bildligt talat en lejongrop eller en het ugn. Som trons folk har vi ett stort ansvar för vår samtid. Genom tron vägrar vi böja oss för fiendens skrämselpropaganda. En sak är att vara idealist eller opponent. En annan är att genom trons lydnad handla antingen det är opportunt eller inte. Det är oundvikligt att drabbas av konflikter, lidande och förföljelser på den vägen. Det har de troende fått uppleva i alla tider. När Tertullianus på 200-talet hade undervisat sina åhörare om trons väg, sa man förskräckt: ”Om vi ska göra som du har undervisat om, hur ska vi då kunna överleva?” Han svarade då: ”Vem har sagt att ni skall överleva?” Jesus sade att ”det må vara lärjungen nog om det går honom såsom hans mästare ”.
 Att gå trons väg innebär att vi kommer i konflikt med antidiskrimineringslagen, agalagen, abortlagen och alla andra lagar som undergräver vad som är sant och riktigt i en helig gudsfruktan. ”Så skall alla de som vilja leva gudfruktigt i Kristus Jesus få lida förföljelse.” (2Tim 3:12)

Berno Vidén undervisar

Innan vi tog emot Jesus i våra liv var vi döda. Inte fysiskt men andligt. Bibeln säger att vi var döda i våra synder och överträdelser. Varje människa är genom synden skild från Gud och därmed också hopplöst förlorad.
Men så sker det förunderliga: Gud har i Kristus gjort oss levande! Här står vi inför det absolut största under en människa kan vara med om. Gud skapar i ett nu en ny odödlig människa. Han ger ett liv som aldrig någonsin kommer att smaka döden. Hur är detta möjligt? Jo, genom att Gud blev människa. Ingen supermänniska med superkrafter, men en människa som du och jag. Han delade våra villkor, han gladde sig med de glada, sörjde med de sörjande, grät, visade vrede. Han var fattig, hemlös och identifierade sig med de mest utsatta genom att helhjärtat ställa upp till deras försvar.
Dock, till skillnad från övriga människor levde han sitt liv utan synd. Ingen ond tanke, inga ondskefulla handlingar, ingen orättfärdighet, inget förtryck gick att finna hos honom. Han var alltigenom en sann människa som i allt uppfyllde all Guds rättfärdighet. Denne Jesus som bibeln talar om är orsaken till att vi, oavsett vilka vi är, kan få ett evigt liv. Det finns människor som skulle betala vad som helst för att leva för evigt. Jesus ger oss livet som en gåva utan att ställa några som helst krav.
I evigheten i den himmelska världen, långt innan jordens grund var lagd, hölls ett rådslag där Gud Fader, Gud Son och Gud helig Ande gemensamt fattade det beslut som fick alla himmelska härskaror att stanna upp i vördnad, förundrade över vad som var på gång. Guds evige Son skulle bli människa, ställas under lagen och utlämnas till att på det mest grymma sätt fråntas all värdighet. Oskyldig skulle han ikläda sig vår syndfulla gestalt och bära alla människors synd, en börda alldeles för tung att bära även för Jesus. Hans svett blev till blodsdroppar då han i Getsemane från sitt innersta utropar, full av ångest och ängslan inför det som väntar: ”Min själ är bedrövad ända till döds.” Han beder Fadern om att slippa gå hela vägen, om det finns någon annan möjlighet; ”men inte som jag vill utan som du vill”.
Änglarna tystnar, utan förmåga att förstå vad som äger rum. Hur kan Gud tillåta? Varför måste Jesus lida så, han som är centrum för all Guds utgivande kärlek och härlighet? Jesus går hela vägen. Med sina sista krafter, svag, utmattad och med en svårt sargad kropp, ropar han från korset några ord som får både himmel och jord att skälva: ”Det är fullbordat!” I ett nu sker det stora undret som fått sådan betydelse för alla jordens inbyggare, både de som levt innan Jesu död på Golgata och för alla de som levt och lever efter hans död. Dödsrikets portar öppnades i och med att Jesus själv tog nycklarna till döden. Fångar befriades i ett nu när Jesus triumfatoriskt tågade in i dödens rike, bröt alla bojor och med makt förkunnade befrielsens budskap: ”Han for upp, han tog fångar, han gav människorna gåvor.” Han som for upp hade också farit ned till jordens lägre rymder.
Hela Guds treenighet proklamerar Jesu seger på Golgata, vilken öppnade vägen för oss var och en att fritt och för intet bli delaktiga i denna eviga Gudsgemenskap.
- Men Gud, som är rik på barmhärtighet, har, för den stora kärleks skull, varmed han har älskat oss, gjort oss levande med Kristus, oss som voro döda genom våra synder. Av nåd ären I frälsta!. (Ef 2:4)

Bibelstudium: Berno Vidén

Lagen får oss att säga: ”Herre, hjälp mig att göra vad du vill att jag ska göra.” Eller med andra ord: ”Hjälp mig att hålla din lag.” Nåden däremot säger: ”Jesus, lev genom mig, på det sätt du önskar.”

Frälsning är nåd, från början till slut. Gud har i och genom sin enfödde son Jesus Kristus, slutit ett förbund som helt och hållet gör oss till förmånstagare - utan att vi behöver åstadkomma något i oss själva:

Bibelstudium: Gertrud Johansson

Jag utgår från Johannes, kapitel 17, där Jesus beder.

-Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning. (v. 17)

Jag tror att den versen är en nyckel för oss om vi vill veta vad helgelse handlar om. Tidigare ber han:

- Ty de ord som du har gett mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och har verkligen förstått att jag har utgått från dig, och de tror att du har sänt mig. (v. 8)

[Läs mer]