Bibelundervisning

Ett nytt besök i Uppenbarelseboken, del 2

I Uppenbarelsebokens andra och tredje kapitel dikterar Jesus sju brev, de så kallade ”sändebreven” till sju församlingar i Mindre Asien. Församlingarna har olika problem och utmaningar som Jesus talar om, men det finns några gemensamma nämnare – och de ska vi se på i denna artikel.

För att förstå en bibelbok är det några grundläggande saker man måste fråga sig. Bland annat finns det en central fråga som jag tror kommer prägla hur man läser Skriften, nämligen: Vem är mottagaren?
När vi vet vem mottagaren av Uppenbarelseboken är, så kan vi lättare identifiera hur Johannes behandlar just deras problem och hur varje del av boken hjälper mottagarna att fördjupas i sin gemen­skap med Gud. Som tur är så står adressaterna redan i Jesu första ord i denna bok:

Bibelstudium av Paulus Eliasson

Att halleluja är en livsstil och en vandring. Att halleluja är att låta sitt liv förvandlas av vem Jesus är, och sedan gå ut i världen och se den förvandlas av evangeliets kraft. Prisa Herren!

Jag har de senaste åren intresserat mig för de ord som ofta används av kristna i möten och i samtal om Gud, men sällan annars.

Ett sådant ord är ”halleluja”. Det är ett känt uttryck bland både kristna och icke troende. Då vi reste ett mötestält i Oslo centrum sommaren 2018 kom en torghandlare från Saudiarabien bort till mig och frågade på bruten norska: ”Ska det bli hallelujamöten här?” Det kunde jag bara bekräfta.

Undervisning av Stig Andreasson

Alla tycker inte att texten i rubriken bör åtföljas av ett frågetecken. Somliga sätter hellre in ett utropstecken. I de kristna samfund som har djupa rötter i kalvinismen förkunnar man med stark övertygelse att den som en gång blivit frälst och född på nytt aldrig kan förlora frälsningen. Uttrycket ”de troendes eviga säkerhet” blir flitigt använt. I de flesta icke kalvinistiska kristna samfund däremot varnar man de troende för olydnad och avfall, vilket skulle föra till förlust av den frälsning man en gång ägde. Vi skall nu försöka reda ut vad som stämmer med Guds Ord. Därför låter vi frågetecknet stå kvar.

Av Arne Imsen ur boken Maranata - Du vår Herre kom!
**
**

Den kristna församlingen är helt okänd för världen, och står helt utanför alla tribuner, tribunaler, scener och andra maktkonstellationer i världen. Det är endast då den kristna församlingen vet och behåller sin plats utanför alla härskarlystna och förljugna läger, som församlingen kan bevara sin egenart och integritet, och vara den andliga maktfaktor församlingen med sina konungsliga fullmakter och hemliga vapen har bemyndigats att vara med sitt gudomliga nasirat.

[Läs mer]

Text: Stig Andreasson

Under hela kristendomens historia har teologer, kyrkofäder och vanliga människor grubblat på denna fråga. Har Gud utvalt några till evig frälsning och samtidigt förutbestämt andra till evig fördömelse? Kyrkofadern Augustinus var den förste som utarbetade en s.k. predestinationslära. Det latinska ordet predestination betyder just ”förutbestämmelse” och har blivit ett låneord i vårt språk. Augustinus predestinationslära togs sedan upp av den reformerta delen av protestantismen, främst genom reformatorn Johan Calvins skrifter. Ännu idag är vissa kyrkosamfund starkt präglade av dessa tankar och tolkningar. Därför tar vi först en titt på den kalvinistiska predestinationslärans grundtankar.

Undervisning av Morgan Lindroos

Den senaste tiden har det varit väldigt turbulent i världen – även i Sverige, med terrordådet som hände. Genom detta aktualiserades något som har legat på mitt hjärta en längre tid, och vi läser först ifrån första Korintierbrevet 14:8:

-Och om en trumpet ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till strid?

Paulus talar om tungotalet i det här sammanhanget, men det finns flera dimensioner här.

Text: Tage Johansson
**
**Församlingens ursprung, mönsterbild, upprättelse och historiska skeende.

Varje andlig väckelse genom tiderna har mer eller mindre aktualiserat den ursprungliga mönsterbilden för församlingen, som de första apostlarna förverkligade. I Efesierbrevet, som har blivit kallat ”församlingsbrevet”, skriver Paulus att församlingen uppbyggs på apostlarnas och profeternas grundval där hörnstenen är Kristus Jesus själv, och bliver sammanslutet för att växa upp till ett heligt tempel i Herren. Apostlarna kallade sig själva för erfarna byggmästare och församlingen för ett Guds åkerfält, en Guds byggnad. En byggmästares uppgift är att fullfölja ritningsplanen så att allt blir uppbyggt enligt vad som är bestämt av arkitekten som i det här fallet är Gud själv. Till Mose sa Gud: ”Se till att du gör i allt efter den mönsterbild som har blivit dig visad på berget.” När detta sades gällde det tabernaklet som Mose skulle iordningställa. Tabernaklet i Gamla testamentet är en förebild på församlingen som ska vara ett tempel, en uppenbarelseplats där Gud får bo, en ”Guds boning i Anden” (Ef 2:20).