Ekumenik

Analys

Analys

Lärdomar från tre historiska jubileum år 2025

I år firas tre viktiga jubileum från den kristna historien. För det första så är det 1700 år sedan det omtalade kyrkomötet i Nicea, år 325. Men det är i år också 500 år sedan Conrad Grebel (ca. 1498–1526) döpte Georg Blaurock (ca. 1491–1529) på ett litet möte i Zürich, en historisk markör för födelsen av den anabaptistiska rörelsen. Och till sist så är det hundra år sedan ”Det stora ekumeniska mötet” i Stockholm, 1925, organiserat av Svenska Kyrkans ärkebiskop Nathan Söderblom(1866–1931).{{ double-space-with-newline }}Dessa tre händelserna vittnar på varsitt sätt om hur den kristna historien har tagit krokiga vägar, och hamnat i vägskäl där det kan vara svårt att veta vilken håll man ska välja.

Text: Berno Vidén

Sverige präglades under 1900-talets början av dynamiska väckelserörelser. Under det så kallade reformationsåret, till minne av Luthers reformation, verkar både den Romerska katolska kyrkan och det Lutherska världsförbundet vilja radera bort den delen av historien. Med hjälp av kyrkopolitiska manifestationer och pompa och ståt inbjöds påven till Lund och Malmö för att tillsammans med Sveriges biskopar och andra kyrkliga företrädare inviga reformationsåret. Nu är det dags för nästa steg.

Lutherska världsförbundet inbjuder påven Franciskus till Sverige. För värdskapet står Svenska kyrkan och Sveriges kristna råd, där följande frikyrkor ingår:

Evangeliska frikyrkan, Frälsningsarmén, Equmeniakyrkan, Pingst-rörelsen, Svenska Alliansmissionen och Vineyard Norden.

**
** Text: Berno Vidén

- De flesta av jordens invånare kallar sig för troende. Det borde provocera fram en dialog mellan religionerna. Med de orden inviterar den katolska kyrkans överhuvud i en Vatikanproducerad video till synkretism mellan fyra religioner: buddhism, judendom, islam och kristendom. Därefter träder företrädare för de olika religionerna fram och deklarerar att de var och en tror på sin gud: - Jag tror på Buddha. - Jag tror på Gud. - Jag tror på Jesus Kristus. - Jag tror på Gud, Allah. Påven fortsätter förklara att många söker Gud och hittar honom på olika sätt. Videon visar tydligt hur påven likt en kameleont smälter in bland de olika religionernas gemensamma bön, i kärlekens namn: - Jag tror på kärleken, deklarerar samtliga företrädare. Bibeln däremot proklamerar: - I inget annat namn finns frälsning än i namnet Jesus!

[Läs mer]

Text: Emanuel Johansson

Det  kallas  för tolerans och  kärlek, men bakom den interreligiösa rörelsen anar vi en makt som ställer krav och kräver lydnad. Den kyrka eller församling som vill bli accepterad måste med tåget. I början av året såg vi hur  Pi ngstkyrkan i Stockholm tog ett interreligiöst initiativ. Rapporteringen i  Midnattsropet nr 1 2016 blev för många en väckande varning. Med anledning av påvebesöket  publicerar vi delar av artikeln också i detta nummer.

[Läs mer]

Text: Emanuel Johansson

Vad var det som hände denna mörka januarikväll i Filadelfiakyrkans 500-sal på Rörstrand? På podiet hade fyra fåtöljer ställts fram. En för pingstpastor Erik Andersson och tre för de speciellt inbjudna gästerna. – En historisk dag, förklarade pastorn som annonserade att kyrkan för första gången i sin historia nu välkomnade gäster från andra religioner. Jag var där den där kvällen och det är med sorg jag reflekterar över vad som ägde rum.

Text: Lars Bygdås

Förförelsen i kristenheten har pågått under lång tid, främst genom katolska, antikristliga krafter. Ekumeniken mellan kyrkor och samfund har trappats upp till sökandet av gemenskap över religionsgränserna. Den interreligiösa rörelsen ”den heliga alliansen” är på frammarsch över hela vårt land. Ja, det har blivit något av en kristen dygd att också visa världsreligionerna förståelse och respekt. En sann kristen skall alltså också vara sant interreligiös.
_
_Historiskt sett finns det ingen institution på jorden som visat större intolerans emot oliktänkande än katolska kyrkan!
Genom seklerna skallar: ”Utanför kyrkan ingen frälsning!”
_
_Nyligen uppvaktade representanter för åtta religioner kultur- och samfundsministern Alice Bah Kuhnke med budkavlen Vägra hata och bad om pengar till Sveriges interreligiösa råds arbete (SIR). Hela processen får också en politisk dimension genom att framställa EU som det stora fredsprojektet. Den stora politiskt religiösa världskyrkan växer fram. Uppenbarelsebokens vilddjur – den gamle Ormen har ömsat skinn.

Del 3

Undervisning av Stig Andreasson

”Andens fjärde våg”.

Detta är rubriken till en ganska lång artikel i tidskriften Keryx, skriven av Anders Gerdmar, rektor för Livets Ords Teologiska Seminarium, som i dagarna återuppstår i ny ekumenisk gestalt. Vi försöker att genom några koncentrerade citat få tag på själva kärnan i det budskap och den rörelse som alltså nu benämns ”Andens fjärde våg”.

En fjärde våg förutsätter att det tidigare funnits tre vågor.

Text: Stig Andreasson

På den breda ekumenikens väg kan märkligt nog karismatisk förnyelse bo tillsammans med en stark sakramental teologi, som är tydligt besläktad med katolicismen. Detta ser ut att bli en delvis ny trend i kristenheten. Man ivrar för karismatiska manifestationer, men samtidigt ivrar man för det man kallar liturgisk och sakramental förnyelse. Ett exempel på detta finner vi i Oas-rörelsens sakramentsuppfattning.
**
**Oas-rörelsens nattvardslära
Av allt att döma betraktar denna rörelse sig själv som en väckelse- och förnyelserörelse inom Svenska kyrkan. Den uppträder som konservativ, bibelförankrad, evangelisk och karismatisk. Men den står samtidigt för en bred ekumenik, som inkluderar den katolska kyrkan. Nyligen utgav rörelsen en avhandling om nattvarden, skriven av dess teologiska rådgivare. Den verkar nära besläktad med den katolska läran om mässan. Liknande tongångar har givetvis tidigare kunnat höras från högkyrkliga lutherska kretsar. Men knappast i förening med pingstbetonad och karismatisk tro. På den breda ekumenikens väg verkar det emellertid som om alla gränser kan suddas ut.
Vi tar med flera av rubrikerna i nämnda avhandling om nattvarden, inklusive teologernas förklaringar, som vi sedan analyserar.

Kapitel ett ur boken ”Vedergäll Babylon” av Arne Imsen, BMC-förlag 1999

”Fallet, fallet är det stora Babylon; det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla slags orena andar och ett tillhåll för alla slags orena och vederstyggliga fåglar.”

Så börjar Uppenbarelsebokens 18:e kapitel. Fortsätter vi till kapitel 19, läser vi i första versen:

” Sedan hörde jag likasom starka röster av en stor skara i himmelen, som sade ”Halleluja! Frälsningen och äran och makten tillhöra vår Gud.”