Till alla Maranatavänner

”MARANATAVÄCKELSENS STÄLLNING TILL PINGSTRÖRELSEN OCH ANDRA SAMFUND. HAR LEWI PETHRUS RÄTT?”

Över detta ämne talade broder Arne Imsen i Viktoriasalen torsdagen den 13 september. Lokalen var överfull och många kunde endast beredas ståplats. Alla lyssnade andäktigt på det sakliga, allvarliga men upplysande föredraget. Det var många som fick sina ögon öppnade för nutida avsteg i den religiösa verksamheten. De gamla sanningarna blev underbart levande. På mångas begäran kommer föredraget att utges i tryck som en skrift. Om Midnattsropets läsare gör sitt bästa och var och en tar hem flera exemplar för att sprida, kommer säkert mångas hjärtan att genom föredraget öppnas för denna härliga Väckelse. Skriften kommer att kunna rekvireras från Midnattsropets expedition, Box 6016.

[]

Vad jag upplevat i Maranata-väckelsen

Henning Thulin

Idag kom jag att läsa ett avsnitt i min avhandling om pingströrelsen - en avhandling som skall komma ut i en nära framtid. En dansk metodistpastor skildrar mötena i Kristiania i Byposten den 23/3 1907. Hans skildring är belvsande för den spontana och härliga pingstväckelsen under genombrottstiden.

När jag läste den danske metod’istpastorns skildring från år 1907, ‘så upptäckte jag den stora likheten mellan de möten jag varit med om i Maranata-väckelsen och det ‘som hände i Kristian-ia 1907.

[]

Morgonrodnad från höjden

H. Thulin

Det är en broder som gått hem till Herren, som jag gärna ville erinra om, därför att hans förkunnelse var, är och kommer att vara ett levande väckelserop till hela vårt folk. Det är Sven Lidman. Jag är förvissad om, att hade Lidman leva: i dag, så hade han varit med bland oss. Han blev ju utvisad både ur Filad-elfia odh Fenix. Men han var ett levande Maranata-vittne hela sitt liv. Läs själv hans l-evande och prof-etiska 0rd ur företalet till Augustinus, bekännelser:

[]

Jesus allena

Henning Thulin

”Jag jag är den, som utplånar dina överträdelser för min egen skull, och dina synder kommer jag icke mer ihåg.” Jes. 43:25.

Detta löfte gäller än i dag. Jag upplevde i ensamheten en underbar frälsning genom Jesu namn den 21 aug. 1931 i Junosuando prästgård. Då var jag komminister i Jnnosuando. Jesus döpte mig också i den Helige Ande vid en nattvardsgång i Junosuando kyrka. I 5 år var jag frälst och andedöpt som präst i svenska kyrkan. Men Herrens Ande ledde mig till dopgraven. Den 2/6 1936 fick jag följa Jesus tillsammans med min hustru i dopets grav i baptistkyrkan i Visby. Utan att Iha en aning om, vad som skulle bli mitt öde, fick jag nåd att gå Ordets väg. Odh löftet höll. Pris ske Gud!

[]