- en berättelse om lidande och förtvivlan, om hopp och längtan
Michael Dakwar är kristen arab född i Israel. Tidigare i år berättade han i ett möte i Maranataförsamlingen om Israels historia från Abraham och fram till vår tid. Föredraget är enkelt och tydligt och till god hjälp för den som vill förstå mer av den historiska orsaken till att Israel ständigt är så aktuellt i världspolitiken. Vi publicerar här första delen:
Av Mikael Dakwar
[]Text: Lars Bygdås
Fortsättning från nr 1 - 2013
Vi har mött Hitlers kyrka. Här möter vi de troendes kamp mot detta antikrists mirakel. Deras svar var Ordet - det rena evangeliet nedtecknat genom Andens inspiration av urkristendomens martyrskara.
I tusental samlades de evangeliskt kristna mot barbariet och bruna kyrkans falska evangelium. De drevs av sina samveten. De kände våldsmetoderna och visste att kampen var på liv och död. I många stycken skulle Bekännelsekyrkan bli en martyrkyrka på tysk jord - den första på århundraden.
_
_
Text: Lars Bygdås
Idag för åttio år sedan 30 januari 1933 tog Hitler makten. Och just idag 30 januari 2013 meddelar Angela Merkel i Dagens Eko att hon utlyser ett
temaår för att hedra krigets offer i Tyskland.
Det tragiska är att det var kristdemokraterna som hjälpte Hitler till makten. De röstade för fullmaktslagarna som gjorde Tyskland till en enpartistat. En terrorstat med Hitler som diktator.
Nazisterna skapade också bruna kyrkan. En kyrka ”renad” från allt judiskt med Hitler som frälsargestalt.
Sammanställning av Lars Bygdås
Att vara både kristen och nazist var för många kristna under åren 1933-1945 en självklar och nödvändig hållning. Med lika stor emfas hävdade man emellertid på annat håll att kristendom och nazism inte kunde förenas. Utifrån olika tolkningar av bibeln och den kristna traditionen kunde man komma fram till helt olika ställningstagande om hur den kristne bör förhålla sig i samhällsfrågor.
Här skildras fyra sådana ställningstaganden i Tyskland, två pronazistiska( Emanuel Hirsch och Paul Althaus) och två antinazistiska (Karl Barth och Dietrich Bonhoeffer).
[]Historisk tillbakablick av Hans Lindelöw
Lydia Svärd har i boken “Väckelserörelsernas folk i Andra Kammaren 1867 - 1911”, skrivit om baptisternas svårigheter på den tiden: -Baptisternas barn, som växte upp utan att ha blivit döpta och utan att ha gått till nattvard i svenska kyrkan, saknade helt enkelt varje möjlighet att ingå lagligt äktenskap. Prästerna vägrade emellertid också baptisterna själva lysning, även dem som blivit döpta och konfirmerade inom kyrkan. De ansågs ha avfallit från den rena evangeliska läran. Om de då istället vigdes av sina egna predikanter och därefter flyttade samman såsom äkta makar, kom de i konflikt med lagen. I Maj 1864 dömdes inte mindre än 17 sådana hjonelag av Orsa häradsrätt för att de utan att ha ingått lagligt erkänt äktenskap levde tillsammans. Enligt av baptistsamfundet förd statistik på äktenskap med frikyrklig vigsel utan laga giltighet uppgick antalet 1870 - 1880 till den ganska höga siffran 343. Detta måste i sin tur ha betytt, att hundratals barn föddes i gudfruktiga hem utan att av lagen erkännas såsom inom äktenskapet födda. Visserligen hade K. M:t redan 1861 ogillat av domkapitel godkänd vägran av lysning för dem, som inte utträtt ur statskyrkan. Men även sedan fortsatte åtskilliga präster att vägra lysning. Dock fick baptisterna rätt, om de klagade. De föredrog emellertid sin olagliga frikyrkliga vigsel framför allt detta bråk med prästerna, domkapitlen, etc.En ändring var behövlig, men de lagstiftande myndigheterna tog saken med jämnmod. Baptisterna försökte på olika sätt fästa regeringens uppmärksamhet på missförhållandena. Reformvänliga riksdagsmän uppmanades t.ex. att väcka motioner i äktenskapsfrågan. Drake skrev koncept till motioner emellanåt.1867 inlämnade L.J. Hierta en motion i vilken han efter utförlig motivering föreslog rätt också för kyrkans medlemmar att ingå civilt äktenskap. Hierta sade öppet, att han uppmanats av ett religiöst samfund att inlämna motionen, och det är tydligt, att han i motiveringen skildrar baptisternas förhållanden.”En annan av de riksdagsmän som talade för en reform var Emil Key. “ Han omtalade, att det vid början av 1877 fanns 11645 baptister, att de hade 2520 odöpta barn, att de äktenskap som ingicks genom “offentligt avtal” men icke erkändes av lagen ökade starkt…”(Källor: Förutom nämnda verk av Lydia Svärd, N.J. Nordström “Svenska Baptistsamfundet i ord och bild”)Så demonstrerade baptisterna då genom sitt handlande en profetisk rörelseriktning, som är i överensstämmelse med ordet i Upp. 18:4ff: “Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor. Ty hennes synder räcka ända upp till himmelen, och Gud har kommit ihåg hennes orättfärdiga gärningar.” Tid att lämna trossamfundet svenska kyrkan?