Jan-Egil-Hafsahl

Ur boken Nedräkning mot Harmageddon av Jan Egil Hafsahl

Här följer ett utdrag ur Jan Egil Hafsahls mycket aktuella bok Nedräkning mot Harmageddon. Den skrevs utifrån några bibelstudier, som författaren höll vid årsskiftet 2015/2016 både i Norge och Sverige. Vi väljer att här publicera ett avsnitt  där Jan Egil profetiskt behandlar flyktingsituationen förr –och nu:

Innan vi går vidare måste vi se något på den ökande flyktingströmmen som kommer till Europa. Vi har i dag ca 60 miljoner flyktingar i världen, de flesta innanför sina egna länders gränser. TV2 uppgav den 22 december 2015 att gränsen till en miljon var nådd i Europa.

Bibelstudium av Jan Egil Hafsahl

Under sommarkonferensen hade Jan Egil Hafsahl, föreståndare för Pilgrimsfolket i Norge, några bibelstudier som han introducerade med en kort historik över den motkultur och proteströrelse som gick fram över västvärlden under sextio- och  sjuttiotalet. Han presenterade hur det också inom kristenheten växte fram en proteströrelse mot etablerad, materialistisk livsstil, och även hur maranataväckelsen växte fram med storfamiljer och kampen för att stå utanför.

Vi ska läsa ett av de äldsta vittnesbörden som ges om Guds folk. Vi går till Apostlagärningarna kapitel 17, och läser från vers 6, den sista delen: ”Dessa män, som hava uppviglat hela världen, hava nu också kommit hit, och Jason har tagit emot dem i sitt hus.” Och så kommer definitionen på dessa trons uppviglare: ”De göra alla tvärtemot kejsarens påbud och säga att en annan, en som heter Jesus, är konung.”
Kan du säga amen till detta? De göra alla tvärtemot kejsarens påbud och säga att en annan, en som heter Jesus, är konung.
I Svenska Folkbibeln står det: ”Nu är de här också, de som har vänt upp och ner på hela världen, (…) De handlar alla mot kejsarens påbud.”
Jag skulle vilja säga något om ”Tvärt-emot-riket”. Dessa som handlar tvärt emot.
När Johannes Döparen introducerar Jesus och hans rike, så gör han det med dessa ord, om vi läser ur Lukas 3, där vi möter Johannes Döparens vittnesbörd, och han introducerar här Tvärt-emot-riket:
-Alla dalar skola fyllas och alla berg och höjder sänkas; vad krokigt är skall bliva rak väg, och vad oländigt är skall bliva släta stigar (Luk 3:5).
Jag har satt som rubrik över detta: Det som är tvärt emot. Det annorlunda riket. När Maria sjunger sin lovsång, säger hon i Lukasevangeliets första kapitel:
-Härskare har han störtat från deras troner, och ringa män har han upphöjt; hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat bort med tomma händer (Luk 1:52-53).
Det är Tvärt-emot-riket.

Jan Egil Hafsahl, ur Pilgrimen nr 2 2013

Många räknar Callum Brown, professor i modern europeisk historia vid University of Glasgow som den som på mitten av 60-talet introducerade uttrycken ”generationsmotsättningar” och ”generationsklyftor”.

Själva tanken är av långt äldre datum. Den grekiske poeten Hesiodos skrev redan på 700-talet före Kristus om ”tidens lättsinniga ungdom, som lägger i dagen en likgiltighet bortom vad ord kan förklara”.

Den franske munken Peter Eremiten, påve Urban II:s mentor till korstågen, skrev år 1114:

Bibelstudium: Jan Egil Hafsahl

Bibeln talar talar om tre människor.
Den första människan: Ho protos. Anthropos. Prototyp, grundform eller urtyp.
-Så är ock skrivet: ”Den första människan, Adam, blev en levande varelse med själ.” (1Kor 15:45) Ho protos anthropos.
-Den första människan var av jorden och jordisk (1Kor 15:47)
Efter fallet kommer ett nytt begrepp in i frälsningshistorien. Ho palayon anthropos. Det är ”den gamla människan.”
Så talar bibeln om den andra människan:
-…den andra människan är av himmelen. (1Kor 15:47)
Den andra människan blir i vers 45 kallad för ”den siste Adam”. Ho deutoros anthropos.
I Ef 2, läser vi i vers 15:
-…  Ty i sitt kött gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa. (Ef 2:15)
Ho kainon anthropos. En ny människa.
I Kol 3:9 möter vi både uttrycket palaion, den gamla och kainon, den nya:
-I skolen icke ljuga på varandra. I haven ju avklätt eder den gamla människan (palaion) med hennes gärningar och iklätt eder den nya (kainon).
De här tre har jag försökt se i typologin. Den första människan, den gamla människan – genom Saul. Den andra människan – genom David.
Nu ska vi se på ho kainon antropos; den nya människan – genom Jonatan.

Bibeln talar inte bara om att församlingen skall lyftas ut och bort från sitt trängda liv i tiden – den säger oss också att vi skall frälsas från den kommande vreden.
**
**Text: Jan Egil Hafsahl
**
** Det finns knappast någon, som med en viss grad av allvar har läst bibeln, som kunnat undgå att lägga märke till vilken stor plats löftena och läran om Jesu tillkommelse har i Skriften.