Det är till Lukas evangelium, det fjortonde kapitlet, mina tankar har gått denna gång. Ett märkligt kapitel, fullt av andlig och profetisk undervisning — och så typiskt för Lukas evangelium.
Tre gånger berättar Lukas om hur Jesus blir inbjuden till måltid hos en farisé (Luk 7:36, 11:37, 14:1). Det är unikt för Lukas; i de andra evangelierna sker mötena med fariséerna oftast ute på öppna platser, ofta under konflikt och diskussion.
[]
Vi lever i den sista tiden. Ryssland hotar med krig mot Nato, och snart kan världen dras in i ett sista, stort krig. Därför behöver människan bli frälst innan det sker. Underhållning i kyrkorna räddar ingen – det som behövs är frälsning och omvändelse, innan det är för sent.
Jesu tillkommelse är nära. Många människor i dag söker inte Gud. De tänker att livet på jorden ska fortsätta för alltid, men så blir det inte. Guds ord säger att en dag tar allt slut.
[]Jesus skall komma igen, och tidstecknen säger oss, att vi står inför denna tidsålders avslutning. Snart skall ”Herren själv stiga ned från himmelen, och ett maktbud skall ljuda, en överängels röst och en Guds basun. Och först skola de i Kristus döda uppstå. Sedan skola vi som då ännu leva och hava lämnats kvar bliva jämte dem bortryckta på skyar upp i luften, Herren till mötes. Och så skola vi för alltid vara hos Herren” (1 Tess 4:16-18). Församlingen, Jesu Kristi brud, skall, eskorterad av himmelska furstar och väldigheter i hast evakuera från jorden för att träda fram inför Gud på Sions höjder. Är du redo för uppbrott?
[]Text: Märta Berg Strömmare
Finns det då något hopp? Ja, det finns ett hopp knutet till en person. Jesus Kristus. Har Gud någon plan? Ja, det har han! Kan vi lära känna Guds plan? Först av allt måste vi förstå att Guds plan i själva verket är delad i tre basala enheter: Israel, församlingen och världen. Det profetiska ordet låter oss få kunskap om vad dessa planer handlar om.
Israel, Guds egendomsfolk eller utvalda. Det är hans jordiska folk som genom historien genomgått såväl välsignelse som förskingring. Men Herren har aldrig tagit tillbaka löftena till sitt utvalda folk. Inte heller har han flyttat över löften till en annan adress. Därför verkar han med sin trofasthet i detta folk ännu idag. Han är inte beroende av tillfälligheter och utspel som försiggår på historiens arena. Vad han har lovat, det håller han. Men det finns olika tidsåldrar, epoker för hans agerande. Vi finner dem i Ordet. Det är nämligen så, att före världens början sörjde Gud allra först för att ta ut ett folk för sitt namn.
Av hedningarna. Det är det mysterium som kallas för Guds församling.
[]Predikan av Arne Imsen från 1997
Det är en märklig text jag har, och märkliga frågor jag skulle vilja ställa.{{ double-space-with-newline }}Under de senaste åren har budskapet om Jesu tillkommelse av naturliga orsaker blivit så oerhört aktuellt. Det är som om dagshändelserna talar sitt mäktiga språk om tidens slutfaser. Och det i en värld där skeendet utvecklar sig med en nästan matematisk precision emot det som vi har läst så mycket om i de heliga skrifterna, men kanske inte förstått. Vi har inte haft förutsättningar att förstå det, men idag klarnar det och det är helt uppenbart att vi i mycket stor utsträckning har missförstått budskapet om Jesu tillkommelse därför att det har kommit att handla om en slags teknisk, teologisk och eskatologisk problematik.
[]