Efter många år inom Pingströrelsen, hade jag sedan några år tillbaka, genom omständigheternas makt, fått mitt .andliga hem inom Metodistkyrkan.
Mitt liv var icke som det skulle vara. Jag levde nästan bara ett halvt liv, ty min kropp var ständigt plågad av sjukdom, och ett högt blodtryck gjorde att jag strängt taget inte kunde besöka några möten för att icke riskera att falla ihop av trötthet.
Det var inte någon nervsak; utan det var sjukdomar konstaterade genom kliniska undersökningar. Både röntgen, elektrogram och blodprov hade utvisat att jag hade minst fyra olika sjukdomar, som förutom trötthet åsamkade mig fruktansvärda smärtor. Sprutor, tabletter, piller och pulver i dagliga doser gjorde det dock möjligt för mig att leva vidare.
[Läs mer]