Ledare av Berno Vidén
-Hava vi föda och kläder, så må vi låta oss nöja därmed. Men de som vilja bliva rika de råka in i frestelser och snaror och hemfalla åt många dåraktiga och skadliga begärelser, som sänka människorna ned i fördärv och undergång. Ty penningbegäret är en rot till allt ont; och somliga hava låtit sig så drivas därav att de hava villats bort ifrån tron och därigenom tillskyndat sig själva många kval. 1 Tim 6:8-10
[Läs mer]
Ledare av Stina Fridolfsson
Under 1960-talet bröt en väckelse fram i vårt land, som gick under benämningen Maranataväckelsen. I tidningen Midnattsropet, som från 1960 förmedlade rapporter, förkunnelse, analyser och reportage, kan man göra sig en bild av vad Maranataväckelsen medförde. Det blev förnyelse och frälsning för många och även konfrontationer och uppbrott från både politiska och kyrkliga lojaliteter och band. Det gällde exempelvis partipolitik, fackföreningsanslutning, samfundsbildning, och organiserad ekumenik. Arne Imsen gav ut några böcker, där han på ett speciellt sätt skildrade både Maranatabudskapet och dess konsekvenser. I böckerna I världen men icke av världen; Tid att Vakna, Fruktad Frihet och Bannlyst frihet framgår hur obekväm levande kristendom ter sig för etablissemanget. Ja, faktum är att Arne Imsens förkunnelse blev så obekväm, att Maranataförsamlingen, samt församlingens företag Hotell Pilgrimshem och Bällsta Taxi aldrig fått annonsera i tidningen Dagen. Företagen lämnade 1995 in en anmälan till Konkurrensverket, för att få prövat om en statssubventionerad dagstidning har rätt att bojkotta annonser på detta sätt. Konkurrensverket tog upp ärendet och infordrade en förklaring av tidningen Dagen, som hänvisade till tryckfrihetsförordningen. Så här kommenterade Arne Imsen detta:
[Läs mer]Ledare av Berno Vidén
Det gäller att vara lyhörd för vad Guds ande har att förmedla för varje ny tid. För att tillägna sig det budskapet krävs att församlingen är där Jesus är, tillsammans med honom utanför lägret, utanför stadsporten. Denna lyhördhet för Guds väg med församlingen i varje ny tid är en avgörande detalj för att kunna leva och fungera i ett rätt förhållande till hans tillkommelse.
DET VAR MYCKET väsen omkring maranataväckelsen på 60-talet. Budskapet som förkunnades var angeläget och blev en väckarklocka för många kristna som satt fast i sina samfunds traditioner. Att väckelsen kom att bära namnet Maranata vittnar om vad som ansågs centralt och viktigt att ropa ut över Sveriges bygder, nämligen budskapet om att Jesus kommer snart! Samtidigt som stora väckelsekampanjer arrangerades på olika platser där lokalerna fylldes till bristningsgränsen så var det jämförelsevis ett fåtal som verkligen sökte en förändring på djupet av sitt kristna liv. Den gemenskap kring bibelstudier och bön, som är så avgörande för en församlings uppbyggnad, samlade långt färre deltagare. Allteftersom tiden gick utkristalliserades en skara som ville något mera än att bara bedriva mötesverksamhet. En inre längtan växte fram som så småningom kom att leda till att flera församlingsknutna storfamiljer växte upp inom maranatarörelsen. Drivkraften var en längtan att se ett nytestamentligt församlingsliv förverkligat i vardagen, ett församlingsliv i funktion. Många gjorde uppbrott från en tillvaro med ordnad ekonomi och social trygghet, och överlät med full förtröstan sin tid, sina krafter och sina medel till Guds verk. Dessa radikala steg prövades, och även så den övertygelse och tro som manat så många maranatavänner att ta steg för att närma sig den mönsterbild Guds ord beskriver. Tron prövas. Finns det tillräcklig motivation för att leva i ett ständigt uppbrott, med en mänskligt sett oviss framtid? Frågan kan förmodligen inte finna något annat svar än i det hopp som med nödvändighet måste vara nära knutet till alla steg vi tar på trons väg, nämligen att leva i Jesu snara tillkommelse, som om varje dag vore den sista innan han kommer för att hämta hem församlingen.
DET ÄR LÄTT att fångas upp av stundens inspiration, bryta upp för att exempelvis flytta in i en storfamilj, en kommunitet, inom församlingen. Men storfamiljen i sig är absolut inget mål. Den är endast ett medel för att med sitt liv kunna leva målinriktat utan att förlora fokus. Man kan bo och leva mitt i en storfamilj eller tillbringa mycket tid i en församlingsgemenskap utan att fördenskull ha ett fast mål. Kanske falla till ro i en ekonomisk och social trygghet mitt i gemenskapen, den gemenskap som skulle präglas av ständig beredskap i väntan på uppbrottssignalen. Församlingens mål är det himmelska hoppet, det nya Jerusalem. Församlingen väntar Jesus tillbaka i vilket ögonblick som helst och anpassar sålunda sitt liv och sin verksamhet därefter. Det handlar om att älska Jesus och hans tillkommelse mer än något annat här på jorden.Maranataförsamlingen i Stockholm har flera gånger under sin snart 50-åriga historia tagit nya steg. Det har ständigt handlat om att bevaras vital och aktiv i kampen mot ett andligt avfall som utbreder sig i vårt land. För varje tid har metoderna varit olika men målet har hela tiden varit detsamma, att ropa ut budskapet om att Jesus kommer! Dels har kampen handlat om att med kraft gå emot de sodomskrafter som släppts lösa där homosexuell livsstil och andra perversa handlingar och levnadsmönster glorifieras och normailseras, och dels har det handlat om att avslöja falskheten och bedrägeriet i samfundens ekumeniska strävanden. Det har varit kamp för orättfärdighetens offer, mot legaliserat barnadödande, mot staten som langare genom Systembolagens orättfärdiga handel med tusentals medborgare som offer årligen. Maranataförsamlingen har också vägrat bygga kyrkor och tempel på de platser man arbetat, även det baserat på en övertygelse i Guds ord om att Gud inte bor i tempel gjorda med människohänder. Tempelbyggandet i sig leder till att man slår ner sina pålar djupt i samhället för att så småningom fastna i ett inomvärldsligt synsätt och engagemang. Församlingen och staten representerar två helt skilda världar och värden. Samfund och församlingar som i sin relation till staten gjort sig ekonomiskt beroende har så småningom förvandlats till inget mindre än inomvärldsliga samhälleliga serviceorgan, utan vision och möjlighet att presentera ett frälsande evangelium som gäller hela människan, ett hoppets evangelium till en syndig samtid.
VAD INNEBÄR DET att leva i ett ständigt uppbrott? Jesus sa till sina lärjungar att de skulle följa honom, vart han än gick. Han hade inte ens en fast plats där han kunde undervisa folket och han undvek templet utom vid några få tillfällen. Däremot förkunnade han utefter vägen, i hemmen, på berget och vid sjön. Överallt där Jesus gick fram församlade sig också folket. Vi däremot har en förmåga att vilja bygga in oss i verksamheter som sedan blir svåra att ta sig loss ur. Verksamheten blir det centrala och då maningen når oss om att ta nya steg, att göra nya uppbrott för nya platser, så slår vi oss istället till ro med de medel Gud gett för en viss avgränsad tid. Men kom ihåg: Jesus går inte att bygga in i våra mönster och ideal för att upprätthålla en fin verksamhet. Det gäller att vara lyhörd för vad Guds ande har att förmedla för varje ny tid. För att tillägna sig det budskapet krävs att församlingen är där Jesus är, tillsammans med honom utanför lägret, utanför stadsporten. Denna lyhördhet för Guds väg med församlingen i varje ny tid är en avgörande detalj för att kunna leva och fungera i ett rätt förhållande till hans tillkommelse.Att ta nya steg på trons väg är något pågående som varar hela livet. Under tiden som vandringen varar uppnår vi delmål som bör ses som medel för att slutligen nå fram till församlingens definitiva mål. Lot drog ut tillsammans med Abraham och bar även han på en vision. Väl framme i landet som Abraham så trosvisst talat om materialiserades Lots vision och han började att bearbeta staden Sodom och det grönskande området på slätten. Tanken var att genom sitt inflytande bland stadens män vid porten söka reformera Sodom till att omfatta Guds rike i tiden. Vad han missade var att äga den närhet till Gud som är förutsättningen för att kunna bli så uppfylld av honom att man ser bortom all den skönhet och rikedom den här världen har att erbjuda. Sodom var ett tillhåll för denna världens furste och Jesus deklarerar att det i hans eget liv inte finns något som hör denne furste till. Välsignelsen som Gud ger sitt folk kommer till uttryck i Jesu bergspredikan, där salighet från Gud tillägnas dem som lever med ett sinne som är vänt till det som är därovan.Trots de rika löften Gud gav Abraham om att av honom göra ett stort folk så fortsatte han att leva i tält med sin familj. Främlingsskapet i den här världen var så påtagligt att det inte fanns någon möjlighet att på någon plats slå sig till ro. Tältet bör vara ett betydelsefullt signum för den kristna församlingen av idag. Att leva i ett sådant uppbrott är hälsosamt på fler än ett sätt även om det kostar ett högt pris. Har du slagit fast dina pålar för djupt här i tiden kommer det vara svårt för dig att vara redo då den slutliga uppbrottssignalen ljuder, då vi ska lyftas upp honom till mötes.
SALIGHETEN JESUS UTLOVAR i bergspredikan riktar sig till de fattiga, de som sörja, de saktmodiga, de som lida förföljelse för Jesu namns skull; ty eder lön är stor i himmelen. I det här numret av Midnattsropet rapporteras hur en församling i Turkiet drabbats av den grövsta förföljelse. På samma sätt som man i kristenhetens historia i Guds namn slaktat vederdöpare och andra som vägrat förneka sin tro ser vi här hur man inom Islam i Allahs namn torterat och slutligen dödat tre av Herrens vittnen. Dessa utgör ett utsäde som vi förmodligen kommer att få möta mer av i vår tid. Den anda som råder i Europa idag går nämligen mer och mer åt det hållet där den kristna församlingen anses samhällsfarlig. I tidningen finns också ett par artiklar publicerade som talar om hur EU blir alltmer totalitärt och om hur föräldrarätten märkbart attackeras och åsidosätts och att istället statens övergripande mål i formandet av morgondagens EU-medborgare främjas. Bli inte förvånad, inte heller förskräckt. Det är Bibelns ord som går i fullbordan. Vi närmar oss med hast tiden för Antikrists framträdande, då han först träder fram som en fredsapostel som värnar om jordens alla nationer och dess miljö. Den falska freden kommer dock snart att bytas ut i ett totalt kaos och jorden träder in i en tid av ursinningslös förföljelse mot alla som sätter sig upp mot Antikrists styre. Men församlingen av idag bär på ett hoppets budskap. Fortfarande gäller den nådatid Gud givit. Församlingen väntar nämligen på den himmelske Kristus som idag eller imorgon eller inom en snar framtid kommer för att hämta hem sin dyrt köpta brud, den brud som älskar Jesu tillkommelse framför allt här i tiden. Tillhör du den skaran?
Ledare av Stina Fridolfsson
I DAGENS SVENSKA samhälle har genuspedagogik blivit en självklar del av fostran. Det räknas som fördomar att anse det vara naturligt att flickor har andra psykologiska och sociala funktioner än pojkar. När GB glass nyligen började sälja en rosa, glittrig stjärnformad glass, som kallas ”Girlie”, blev det orsak till en hetsigt uppblossad könsdebatt!Könsdebatt! Det är helt ofattbart att man på fullt allvar kan hävda att det inte är någon skillnad mellan pojkar och flickor. Med krav på betoning av människors lika värde ska man över huvud taget inte låtsas om psykologiska, och knappt heller biologiska skillnader som finns mellan könen.
I BIBELN BESKRIVS hur man och kvinna, familjen, skapades och gavs uppgifter som svarade mot Guds plan. Människan skapades till Guds avbild; till man och kvinna, med uppgift att föröka sig och uppfylla jorden. Allt för att Guds härlighet och makt skulle allt mer bli uppenbar. Barnen som föddes fick lära sig att i gudsfruktan hedra far och mor.Utvecklingen har gått mot en fruktansvärd degenerering, som Petrus skrev i sitt andra brev: ”Då nu allt detta går mot sin upplösning…”. Mänsklighetens värste fiende, Satan, har ingivit människan att i humanismens, kärlekens och demokratins namn göra revolt mot den skapelsens ordning, som kommer till uttryck i bibeln.Hur kan det komma sig att den finaste institution människan fått - äktenskapet - ska likställas med olika typer av registrerade partnerskap, som har helt annat innehåll och syfte än äktenskapet mellan man och kvinna, det som Gud instiftade för släktets fortbestånd och en djup hemlighet som församlingens förebild? -Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. Och Gud välsignade dem; Gud sade till dem: ”Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden och läggen den under eder. (1 Mos 1:27-28) -”Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett kött.” -Den hemlighet som ligger häri är stor; jag säger detta med tanke på Kristus och församlingen. (Ef 5:31-32)Vad händer i vår värld? Varför är det så många unga människor som förlorat livsidealen? De drömmer inte längre om att som man och kvinna bilda familj, få barn och älska varandra i nöd och lust. De har i skolan genom ihärdig propaganda fått lära sig att det är bra att leva ut sina drifter, bara man använder skyddsmedel mot könssjukdomar och ofrivillig graviditet. De sexuella drifterna ska stimuleras och levas ut för njutningens skull - under namn av kärlek.
NU EXPERIMENTERAS EN hel del med provrörsbefruktning. Alltså inte bara när det gäller att hjälpa ofrivilligt barnlösa par, utan de som valt en pervers relation, ska ha rätt till att ”skaffa” barn, än om det inte går till på naturligt vis, och man föredrar att inte utnyttja de förutsättningar vi fått i skapelsens ordning. Läste en intervju med en kvinna, som valde att åka till Danmark där man mera fritt än i Sverige kan köpa sig en provrörsbefruktning. Hon hade ett barn, och ville ha ett till. Hon ”valde bort pappa-ingrediensen i det klassiska mamma-pappa-barn-receptet”, för att undvika riskera en jobbig relation med en man, och ändå se till att hennes lilla flicka fick ett syskon! ”Det är mycket bättre att jag gör på det här sättet än går in i någon halvtaskig relation,” förklarade den blivande mamman i artikeln.Någon självständig kvinna som kan betala ännu mera, har möjlighet åka till USA och plantera in ett befruktat ägg i sin livmoder, för att på så sätt kunna vara helt säker på att barnet som föds inte har genetisk anknytning till den som ska föda det. Det innebär också att det inte är nödvändigt att just en kvinna ska behöva vara gravid. Man kan låta exempelvis en ko sköta om graviditeten. Då slipper man den obekväma graviditeten, att bli otymplig i kroppen, och genomgå en smärtsam förlossning. Slipper riskera sitt framtida utseende. Allt fler kvinnor väljer att låta befrukta sig på konstgjord väg, för att slippa ha en far till sitt barn. Är det för att få ensamrätt till barnet? Men det rimmar väldigt illa med utvecklingen, eftersom vi lever i ett samhälle där det allt tydligare uttalas att det är staten som äger barnen. I denna tid fostras föräldrar målmedvetet in i rollen som statens tjänare att skaffa och vårda barnen. Och det under minutiös kontroll; allt från barnavårdcentral, daghem, skola, fritidshem. Skulle barnen känna sig styrda, förtryckta eller kontrollerade av föräldrarna, finns barnombudsmän på alla nivåer att vända sig till. Nu skriker man om “kvinnofällor” - alltså statsbidrag till den förälder som stannar hemma hos sina barn. Det drabbar ju oftast kvinnor, som genom att stanna hemma hos sina barn kan förlora lönepoäng och möjlighet till karriär. Ja, visst finns det kvinnofällor. Barnfällor. Mansfällor. Om man sänder barnen till dagis så fort föräldraledigheten är över för att snabbt återgå till yrkeslivet, så räddar man kanske karriären. Men vad kostar det att förlora möjligheten till harmoniskt familjeliv, med den närhet till sina barn som bör vara naturligt? Väljer man vårdnadsbidrag, och på det sättet accepterar lön av staten för att ta hand om sitt barn, verkar situationen bättre. Men då är man anställd för att ta hand om barnet. Vem äger barnet?
SVERIGE INFÖRDE LAGEN om fri abort 1975. Att över 30.000 kvinnor i Sverige varje år, med hjälp av skattemedel och uppmuntrade därtill av kuratorer, lärare, läkare, ja rent av föräldrar, berövar livet på sitt ofödda barn, är ett faktum som kastar en ödesdiger skugga över vår nation. När man sedan år 1979 införde lagen om förbud mot aga, kan man tänka att denna lag ska vara till skydd för barn som trots alla hinder i alla fall får komma till världen. Det är ett misstag att tänka så. Faktum är att agalagen tvingades fram på grund av att kärnfamiljen redan var söndervittrad och förstörd. En förtrolig gemenskap mellan föräldrar och barn är förutsättningen för att fostran och tuktan som är anbefalld i Guds eget ord ska kunna tillämpas.Nu är det nästan omöjligt att citera bibelordet, där vår käre himmelske Fader talar: -Och I haven alldeles förgätit den förmaningens röst som talar med eder, såsom man talar med söner: ”Min son, förkasta icke Herrens aga, och giv dig icke över, när du tuktas av honom. Ty den Herren älskar, den agar han, och han straffar med riset var son som han har kär.” -Det är till eder fostran som I fån utstå lidande; Gud handlar med eder såsom med söner. Ty var finnes den son som icke bliver agad av sin fader? Om I lämnadens utan aga, medan alla andra finge sin del därav, så voren I oäkta söner och icke äkta. -Vidare: vi hava haft köttsliga fäder, som agade oss, och vi visade försyn för dem; skola vi då icke mycket mer vara underdåniga andarnas Fader, så att vi få leva? De förra agade oss ju för en kort tid, såsom det syntes dem gott, men denne agar oss för vårt verkliga gagn, för att vi skola få del av hans helighet. -Väl synes alla aga för tillfället vara icke till glädje, utan till sorg; men efteråt bär den, för dem som hava blivit fostrade därmed, en fridsfrukt som är rättfärdighet. (Hebr 12:5-11)
INTE ENS IBLAND kristna, kan man längre tala om nödvändigheten av aga, nödvändigheten av den fostran som ska medföra en fridsfrukt som är rättfärdighet.Vad blir det istället? Trosrörelsens framgångsteologiska förespeglingar. Materiella fördelar i tiden för den som har den rätta tron. Inomvärldslig kamp för fredlig samexistens, växande församling med maktposition i samhället och politiska värderingar. Ekumenisk gemenskap. Men absolut ingen fridsfrukt som är rättfärdighet, för den hör himmelrikets medborgare till. De lärjungar som följer Jesus, de följer Lammet vart det går och vet att det må vara lärjungen nog om det går honom som hans Mästare. -Mina älskade, förundren eder icke över den luttringseld som är tänd bland eder, och som I till eder prövning måsten genomgå, och menen icke att därmed något förunderligt vederfares eder; utan ju mer I fån dela Kristi lidanden, dess mer mån I glädja eder, för att I ock mån kunna glädjas och fröjda eder vid hans härlighets uppenbarelse. -Saliga ären I, om I för Kristi namns skull bliven smädade, ty härlighetens Ande, Guds Ande, vilar då över eder.(1 Petr 4:12-14)
DEN SOM INTE vill acceptera det Guds ord talar till undervisning när det gäller familjelivet, går miste om en viktig dimension i livet. Äktenskap och familj är den dyrbara förebild vi har i tiden för att lära oss förstå den förtroliga gemenskap Gud vill ha med människan. Den treenige guden inblåste sin livsande i människans näsa när han skapade henne till sin avbild, till man och kvinna, för att det ända från början skulle finnas en förkroppsligad aning om den härlighet som väntar den som blivit himmelrikets medborgare.Till församlingen i Efesus skrev Paulus om familjelivet som grundsten i församlingslivet. (Ef 5:21-33)Naturligtvis är ett sådant bibelcitat hopplöst omöjligt att försöka förverkliga i vår tids kristna församlingar, där världens ande råder. Där man erbjuder effekter, njutning och uppmuntran till självförverkligande, för att inte medlemsantalet ska krympa.
JAG FÖRSÖKER HÄR skriva en helt omöjlig artikel. Vi lever i en tid med så förvända värderingar, osunda, perverterade begär och hetsande propaganda för allt som man kan njuta av i tiden. Men få vill lyssna till vår Frälsare Jesus Kristus, som kallar oss att gå vetekornets väg. Att ge upp vårt eget, att vända ryggen till den onda världens livsstil och söka Guds vilja. Att samla skatter för himlen, att fästa blicken på Jesus Kristus, att tänka på honom och vandra i anden, så att vårt liv blir en skörd för evigheten.
Ledare av Berno Vidén
VÄRLDENS LEDANDE politiker presenterar drastiska åtgärdspaket för att om möjligt bekämpa fattigdomen, men trots det ökar klyftorna mellan fattiga och rika dramatiskt. Lagar stiftas i hast för att tvinga fram en begränsning av industrins utsläpp, men ändå ser vi hur jordens medeltemperatur stiger som en konsekvens av västvärldens materialistiska livsstil. Glaciärerna smälter och havsnivån stiger. I Asiens lägre delar lever miljontals människor under ständiga hot om översvämningar. Exempelvis räknar man med att en fjärdedel av Bangladesh inom kort kommer att ligga under havets yta, något som kommer tvinga miljoner och åter miljoner av landets fattiga invånare in i ett liv som flyktingar. Grundvattennivåerna i samma länder sjunker katastrofalt, även det beroende på västvärldens imperialistiska roffarmentalitet. Läskindustrins jättar Coca-Cola och Pepsi utarmar fattiga länder genom att kommersialisera det livsviktiga dricksvattnet. I Indiens delstat Kerala har grundvattennivån på bara några år sjunkit från 45 meter till katastrofala 150 meters djup sedan läskjättarna började pumpa upp vatten till sina produkter. Den desperat protesterande bybefolkningen tvingas att gå fem till sex kilometer för att hämta sitt dricksvatten alltmedan det används nio liter rent vatten till varje liter Coca-Cola. (Källa DN)
DÅ NYHETSMEDIERNA runt om i världens olika nationer gemensamt rapporterar om den kritiska situationen för planeten Jorden, förkunnas många gånger ord som Herren Jesus Kristus lämnade till sina lärjungar för att beskriva den yttersta tiden: -…och på jorden skall ångest komma över folken, och de skola stå rådlösa vid havets och vågornas dån… (Luk 21:25)Jesus talade i klartext om de tecken och farhågor världens politiska ledare idag motvilligt tvingas erkänna och aktualisera. Informationen om jordens tillstånd är inte ny men idag kan ingen längre förneka att människans exploatering av naturens resurser håller på att leda till katastrof av oöverskådligt mått. I desperata försök att om möjligt rädda situationen beräknas gigantiska belopp avsättas till förändringar av infrastruktur och energianvändning. Människans egen egoism är på väg att bli hennes grav.Vidare sa Jesus: -… då nu människorna uppgiva andan av förskräckelse och ängslan för det som skall övergå världen… (Luk 21:26)Förskräckelse och ängslan är träffande ord för att beskriva dagens värld där mänskligheten lever under konstant hot. Vi nås av rapporter om självmordsbombare och terrordåd på platser som vanligtvis anses demokratiskt fredade. Hoten efter dådet den 11 september 2001 har blivit allt påtagligare vilket också framtvingat en kontrollapparat ingen vill ha. Den personliga integriteten går förlorad i en värld där varje fotsteg och handling registreras på grund av rådande hotbild. Terroristgruppernas aktioner mot demokratiskt styrda nationer framtvingar övervakningssystem som George Orwell i sin skildring ”1984” inte ens kunde drömma om.
BIBELN ÄR MYCKET tydlig i sin profetiska beskrivning av den yttersta tidens händelser. Speciellt då vi möter den dramatiska utvecklingen gällande Israel och Mellanöstern är det av stor vikt att den belyses utifrån Guds eget ord. Händelserna i Irak alltsedan USA’s intåg har inneburit stark fokusering på området. I dagarna protesterar många amerikaner mot att ytterligare soldater ska skickas ditt. Antalet döda i Irak stiger för varje dag i ett land som till synes saknar regering. Dock är problemet Irak litet jämfört med det hot grannlandet Iran representerar. För inte så länge sedan uttalade Irans president ett direkt hot mot Israel om att nationen borde utraderas från kartan. Hatet riktat mot Israel tycks sakna gräns. Rädslan, eller för att använda Jesu ord, förskräckelsen, över de långtgående kärnvapenprogram Iran utrustat sig med, diskuteras allvarligt inom västvärldens ledande nationer. Irans nukleära program arbetas fram med motivet att försvara och forma en global islamisk makt, och idag samtalar Israel och USA om att gemensamt attackera mål i Iran för att förhindra processen med framtagandet av kärnvapen. 2003 varnar Jerusalem Post för att Iran kan ha kärnvapen klara år 2005. Nu, i dagarna handlade en av CNN’s huvudnyheter just om hur Irans kärnvapenprogram utgör ett av mänsklighetens största hot. Man debatterar övriga muslimska nationers framtida reaktioner på ett angrepp mot Iran.Vi vet att Bibelns profetior talar om hur Israel ska attackeras av nationer som ska gå samman i försök att utrota dess folk. Dagens politiska händelser vittnar om tidens korthet.
Jesus fortsätter: -Men när detta begynner ske, då mån I resa eder upp och upplyfta edra huvuden, ty då nalkas eder förlossning. (Luk 21:28)Mitt i denna värld fylld av oro, orättfärdighet och ondska har Guds församling ett oerhört hoppets budskap att förmedla till varje människa; Jesus kommer! Det budskapet är tillförlitligt. Allt annat vacklar men Guds ord står fast och kommer att gå i slutlig fullbordan. Tecken och signaler angivna i Skriften är nödvändiga för att människor ska kunna orientera sig och genom det som sker kunna få förvissning om att tiden är kort. ”När I sen detta ske, då kunnen I ock veta, att Guds rike är nära.” Dock äger församlingen en extraordinär funktion som gör att den inte behöver söka efter tecken för att tyda tiden vi lever i. Församlingen är nämligen bärare av Guds helige Ande, vilken ska leda oss fram till hela sanningen. Guds Ande är given som en hjälp och vägledare i tiden. Den, och ingen annan, överbevisar människan om att hon är en syndare som behöver bli rättfärdiggjord genom Jesu blod för att inte gå evigt förlorad. Här har vi en springande punkt i församlingens uppdrag i tiden.Om det är sant att varje människa som inte tar emot Jesus Kristus som sin personlige frälsare går evigt förlorad, står den kristna församlingen inför ett oerhört uppdrag. Varför ser vi då inte fler livräddande insatser? Var finns desperationen inför situationen, och hängivenheten i uppgiften att förkunna ett klart och distinkt evangelium? Är vårt liv och vår gärning inför omgivningen ett vittnesbörd om att Herren Jesus Kristus är en verklighet; att han är mänsklighetens enda hopp och att han kommer snart?Den helige Ande uppenbarar även vad som kommer att ske och vad som ligger framför. Många människor anlitar likt Saul ockulta spåkvinnor och andra medier för att kunna se in i framtiden. Här erbjudes oss nu ”Sanningens Ande” som en vägvisare. Jesus gav detta löfte till sina lärjungar: -…och han, den helige Ande, skall förkunna för eder vad komma skall. (Joh 16:13)Det finns ett rop inom Kristi församling, ett rop för brudgum och brud, som lyder: Kom, Herre Jesus! Det ropet är förmer än alla tecken vi möter i tiden. Inför församlingens stora hopp, att Jesus ska hämta henne hem till himmelen, behöver inte några speciella tecken uppfyllas. Redan bibelns apostlar på sin tid väntade Jesus åter, dag efter dag, år efter år, pga den kärlek som fanns mellan brudgum och brud, mellan Jesus och församlingen. Hans uppmaning till församlingen är att alltid vara vakande och redo, ”…ty i en stund då I icke vänten det, skall Människosonen komma.” (Matt 24:44)
-Himmel och jord ska förgås, men mina ord skola aldrig förgås. (Luk 21:33)Jesus varnar för att låta sig förtyngas, och för att fastna i den här tidens tänkesätt och handlingsmönster. Omåttlighet, materialism och lyx, dryckenskap, syndig njutning och timliga omsorger är de ting han här namnger som avtrubbande moment, vilka i sin tur bidrar till att den dagen kommer som en snara över människans liv. Det finns alltså en möjlighet att vara redo, att hålla sig vaken, ren och obesmittad från den här världen. Gud vill ge vad vi behöver för varje dag. Han vill fylla oss med sin helige Ande, som en hjälp att se igenom världens listiga grepp för att behålla jordens inbyggare i sitt våld.Jesus varnar för detta livets goda, materialismen, den västerländska livsstilen och människans girighet. Idag ser vi dess konsekvenser som ett hot för hela jordens ekologiska balans. Vi träder upp mot miljöförstöring, vi kämpar mot växthuseffekt och global uppvärmning, mot detta som hotar vår planet, men samitidigt älskar vi välfärden. Materialism och välfärd har visat sig bli människans stora gissel med oöverkomliga konsekvenser som resultat.Evangelium öppnar dock våra ögon så vi ser verkligheten ur ett perspektiv som är höjt över det timliga jagandet. Mötet med evangelium innebär ett mycket konkret och omvälvande ingrepp i en människas liv. Varje individ som träffas av budskapet blir på ett eller annat sätt förändrad. Antingen kapitulerar man inför Guds ord eller också skakar man det av sig med följden att man blir än mer oemottaglig. Bibeln varnar allvarligt för att inte förhärdas i sitt hjärta.Förhärdelse kan se ut på många olika sätt. Det behöver inte nödvändigtvis handla om att förneka Gud och andliga realiteter, utan förhärdelsen drabbar även Guds eget folk. Det var till Hebréerna författaren skrev: -I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig på frestelsens dag i öknen, där edra fäder frestade mig och prövade mig, fastän de hade sett mina verk i fyrtio år. (Heb 3:7-9)
I VÅRT PLURALISTISKA samhälle, i en mångfald utan gräns, behöver evangelium mer än någonsin förkunnas med tydlighet; ett omvändelsens budskap, som är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror. Det fanns tider då Sverige under stor mottaglighet besöktes av en djupt gående folkväckelse då enkla män och kvinnor ute i bygderna och stugorna, ropade ut ett väckelsebudskapom nödvändigheten att göra sig redo möta Gud. Trots frihetsideal i demokratisk anda som skulle hjälpa och leda fram till lyckliga harmoniska medborgare möter vi idag rotlöshet och förtvivlan som aldrig förr med många psykiskt lidande människor som offer. Liberalismen tillsammans med en karismatisk andevåg gjorde entré på sextiotalet. Det fanns dock förkunnare som vägrade att anpassa sig till denna moderna kyrkopolitiska ekumenik vars främsta kännetecken var rotlös karismatik och organisatorisk enhet kyrkoblocken emellan. Idag är dessa varnande protesterande röster mer sällsynta. Det skrivs kyrkohistoria även i nuvarande årtionde med ekumeniskt inriktade rörelser som lämnar sina traditionella tillhörighetsblock för att över samfundsgränserna ansluta sig till varandra. Församlingar, som vid den romerske katolske påvens besök i Sverige 1989 varnade sina medlemmar för katolicismen, har idag ett djupt, och långt framskridet samarbete med den katolska rörelsen, vilket är mycket skrämmande, men samtidigt ett tecken i tiden. Den själiska människan får sin mättnad i Jesusfestivaler, Golgatadramer, kulturellt berikade och katolicerade gudstjänster. Få andliga klimat är så farliga och avtrubbande som de sfärer och miljöer där man idag blandar ihop romersk katolicism med evangelium.
HELA SKAPELSEN suckar och våndas, den ropar efter sin befrielse. Orättfärdigheten lämnar inget område orört, utan allt blir anfrätt av denna syndens konsekvens.Det finns dock kvar ett fridlyst område som människan har som sin enda tillflykt, och det är Golgata. Där erbjudes hon förlåtelse och upprättelse; där möter hon Gud genom Jesus Kristus.Frälst eller förlorad? Jorden går mot sin undergång, men Guds ord talar om en ny himmel och en ny jord där rättfärdighet bor. Den i Kristus pånyttfödda människan äger ett underbart hopp inför framtiden! Maranata!