Mission

Vi lever i en kristendomsfientlig värld. Den internationella missionsorganisationen Open Doors listar varje år de 50 länder i världen där det är som farligast att leva som kristen. De förföljda svarar inte med hat och våld. Istället ber de för sina förföljare, på det sätt Jesus själv gjorde. Även den kristna församlingens första martyr visade på kraften i evangelium då han samtidigt som stenarna haglade över honom bad: “Herre, ställ dem inte till svars för denna synd!” Jesus sa: “Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt.” Vi presenterar här några av de länder där troende syskon lider svårt för Jesu skull. En broder som satt fängslad i Eritrea för sin tro på Jesus sa: “Evangeliet kan inte fängslas!”

Dominikanska republiken
I Palavé samlas syskonen under försiktighet till bön i den mån det är tillåtet. Med glädje tog de emot hjälpen inför julen. Vi fortsätter att underhålla behövande familjer och ensamstående med pengar till mat och mediciner då vi vet hur svårt de har det; papperslösa och även arbetslösa på grund av covid19.

Ukraina
Den hjälp som församlingen förmedlade till Ukraina kom många till del. Vasily Muravitsky skriver:Vi tackar er av hjärtat för att ni deltagit i vår satsning för föräldralösa, änkor och ensamstående. Vi är glada att vi med er hjälp kan utföra ett gott verk. Må Herren välsigna och gengälda er för er goda vilja.

Text: Veronica Ureña

Coronaviruset har nu även i Dominikanska republiken börjat ta fart, och man re-kommenderar folk att hålla sig hemma. För den som inte kan hamstra mat eller ens köpa mat för dagen slår det hårt. Oerhört många är beroende av gatulivet för sin försörjning – de allra flesta jag känner i Palavé behöver ta sig ut varje dag för att få ihop till dagens mat. Man säljer frukt, grönsaker, kläder m.m. Det finns nu knappt någon att sälja till och på många platser får man inte sälja längre. Man ska hålla sig hemma.

Text: Berno Vidén

Ayda Expósito, Guantanamo, Kuba, har suttit fängslad snart i ett år på grund av att hon och hennes man Pastor Ramón Rigal hemundervisat sina två barn Rut och Joel.
För ett par dagar sedan släpptes Ayda från fängelset och har nu återförenats med sina två barn.
Ramón dömdes till två års fängelse och är fortfarande frihetsberövad. Läs mer om familjen här.
Vi fortsätter att bedja för och stödja familjen på de sätt vi kan.
Tänk på dem som sitter i fängelse som om ni var deras medfångar, och på dem som blir misshandlade som om det gällde er egen kropp.

Rapport från Palavé, Dominikanska republiken

Text: Veronica Ureña

Coronaviruset har nu även i Dominikanska republiken börjat ta fart, och man rekommenderar folk att hålla sig hemma. För den som inte kan hamstra mat eller ens köpa mat för dagen slår det hårt. Så många är beroende av gatulivet för sin försörjning - de allra flesta jag känner i Palavé behöver ta sig ut varje dag för att få ihop för dagens mat. Man säljer frukt, grönsaker, kläder mm. Det finns nu knappt någon att sälja till och på många platser får man inte sälja längre. Man ska hålla sig hemma.

Missionsrapport: Karin Vidén

Året var 2001 och vår ganska nyfrälsta vän och syster Yanet hade flyttat från La Cañada till Batey Palavé med sin familj. Vi besökte dem en dag och letade oss fram på kringelikrok vägar där vi tidigare aldrig varit.
Väl framme i bateyen omringades vi av barn, ja massor av främst haitiska barn i en för oss ny och ganska främmande miljö som då bateylivet innebar.
Jag minns hur vi över barnens huvuden tittade på varandra Berno och jag, med samma tanke: Här ska vi ha barnmöten!
Så blev det, och varje vecka åkte vi iväg med våra egna barn och ungdomar för att samla barnen i Palavé, intill Yanets bostad. En stor blå presenning rullades ut där alla barn tog plats och en ny fas för missionen inleddes.
Ganska snart insåg vi att bland dessa barn fanns även de som borde gå i skolan men som inte gjorde det. Sagt och gjort – Veronica tillsammans med Maria Santos som hade lärarutbildning, startade upp en daglig undervisning i Yanets garage med till att börja med bara en handfull elever. Detta innebar också att Yanet fick en daglig gemenskap och fick vara i en meningsfull funktion och tjänst.
Parallellt med detta fick vi också besök av Dag Sandslett från Norge som även han omringades av mängder av små barn då han kom till Palavé. Så pekar Dag på en liten rufsig smutsig flicka och frågar vem det är. Ja vi visste inte så noga, hon var för oss bara en bland alla andra av dessa så många små. Men Dag ville veta, så vi efterforskade något och fick veta att hon hette Yesica och bodde med sin gammelmormor i en av bateyens mest eländiga och stinkande barackbostäder.
Historien kan göras lång och detaljerad, men i huvudsak innebar detta möte med Yesica att hon fick börja i vår lilla skola i Yanets garage, och Maria och Veronica tog sig an henne på alla sätt. De tvättade henne, gav henne mat, kammade hennes hår efter konstens alla regler och hade med sig den fina skoluniformen ren och fin till varje ny skoldag; hemma fanns ingen som skötte sådant. Även hemmet hos gammelmormor fick en upprustning med bland annat nya sängar och madrasser, och ett köksbord med stolar, mm. Ungdomar och äldre jobbade med denna akutinsats och gjorde ett fantastiskt jobb mitt i stank och smuts.

Missionshälsningar av Karin Vidén

Barnens sång ljuder ut över närområdet där barnmötet pågår. ”Jesu lilla lamm jag är, på sin axel han mig bär.” Ungefär 50 barn i skilda åldrar har samlats på vår syster Soilas gård idag, och de sjunger så att folk som kommer gående på den dammiga grusvägen strax intill stannar upp, och en och annan sjunger också igenkännande med. Äldre, och till synes trötta män i leriga gummistövlar och med machetan till hands är på väg hem med dagens fångst och skörd i form av fisk, frukt, rotfrukter eller annat grönt. De vinkar och ler igenkännande.

Missionshälsning av Karin Vidén

Här i den Karibiska övärlden befinner vi oss just nu i den period som benämns ”orkanperioden”. Det är nu under några månader som havet är uppvärmt och vindar skapas och ges fart som kan orsaka svåra resultat för drabbade områden. I skrivande stund ligger ett oväder ute till havs och meterologerna rynkar sina pannor för att så tidigt som möjligt kunna avgöra vilken väg väderfenomenet ska ta, och vilken fart och hastighet det ska gå upp i. Om det styr upp mot och in i Karibiska havet börjar vi mer uppmärksamt följa dess framfart. Ska det hålla sig ute till havs, eller ska det svänga av norrut för att dra in över vår stad och vår del av landet?

Text: Berno Vidén

Varmt tack till er alla som på olika sätt är med och bär Maranataförsamlingens mission i Dominikanska  republiken och Haiti. Vi erfar utifrån stora förändringar av ekonomisk art här på hemmafronten, då vi förlorat Pilgrimshem Hotell som ett bärande stöd, hur missionsarbetet nu går in i en ny fas, och ser det som angeläget att här något informera om de behov som ligger framför.

Den frukostservering vi haft i många år i Palavé, där barn från behövande familjer får komma och äta sig mätta innan skoldagen börjar, har till viss del förändrats. De statliga skolorna har fått ett annat upplägg som innebär att alla elever serveras frukost, mellanmål och även mat i en mer samlad skoldag.

Text: Berno Vidén

Familjen Ramón och Adya Rigal, vilka vi rapporterat om tidigare här i MR, har blivit utsatta för en svår förföljelse på Kuba. Som troende föräldrar är de angelägna om att deras barn ska få en god, kristen uppfostran och familjen har därför hemundervisat barnen Rut, 13 och Joel 9 år. Studierna har under läsåret pågått via en internationellt erkänd internetbaserad evangelisk skola med säte i Guatemala.

På Kuba existerar ingen religionsfrihet och all utbildning ska ske utifrån det kommunistiska partiets agenda. Eleverna fostras med obligatorisk närvaroplikt till att bli goda revolutionärer.