Man brukar säga att om man har en tolkning av Bibeln som ingen annan någonsin har haft – ja, då har man antagligen fel. Jag hoppas att så inte är fallet nu, då jag ska dela med mig några tankar från Uppenbarelseboken, som jag inte har sett någon annanstans. Det handlar om vedermöda, plågor, vrede – och vad som leder människor till sann omvändelse.
[Läs mer]Ett nytt besök i Uppenbarelseboken, del 5
I denna bibelstudieserie har jag försökt se Uppenbarelseboken i ljuset från både Gamla testamentet, och författarens samtid. Detta gäller inte minst i mötet med kapitel 11, där Johannes får se två vittnen, som blir martyrer.
Det vi ska ha i tankarna är det jag menar är den generella tolkningsnyckeln till hela Uppenbarelseboken: Johannes (och Jesus själv) försöker komma till rätta med två problem som de sju församlingarna, som brevet är riktat till, drabbats av: Faran att förlora tron på grund av förföljelsen – eller på grund av förförelsen. Och Uppenbarelseboken 11 är inget undantag. Låt oss gå igenom texten, vers för vers.
[Läs mer]Då Jesus kom, var det ytterst få som förstod att han var uppfyllelsen av Guds löften. Trots att skriftlärda och präster använde hela sina liv åt att forska i Skrifterna, missade de att identifiera Messias när han gick förbi framför näsan på dem.
Riskerar vi att göra samma sak? Eller kan vi se hur mycket högre Guds tankar är än våra? Det är undertexten i Uppenbarelseboken 5 till 7. Idag ska vi läsa om Lejonet, Lammet, de 144 000 och skaran som ingen kan räkna. Och vi ska försöka göra det med nya ögon.
[Läs mer]Att Psaltaren är en slags sångbok, känner nog de flesta bibelläsare till. Men att Uppenbarelseboken också är en sångbok – eller till och med en himmelsk musikal och opera – är kanske inte lika bekant. Låt oss se lite på det.
Att förstå genren i den litteraturen man läser är alltid viktigt. För inte så länge sedan läste jag en roman, där jag trodde att första kapitlet var ett förord av författaren. Det blev mer och mer absurt ju längre jag läste – tills jag till slut tänkte: ”Vilket liv lever egentligen denna författare?!” Men då såg jag att jag hade missförstått. Det var inte författaren som talade om sig själv – utan protagonisten. Då föll brickorna på plats.
[Läs mer]I Uppenbarelsebokens andra och tredje kapitel dikterar Jesus sju brev, de så kallade ”sändebreven” till sju församlingar i Mindre Asien. Församlingarna har olika problem och utmaningar som Jesus talar om, men det finns några gemensamma nämnare – och de ska vi se på i denna artikel.
För att förstå en bibelbok är det några grundläggande saker man måste fråga sig. Bland annat finns det en central fråga som jag tror kommer prägla hur man läser Skriften, nämligen: Vem är mottagaren?
När vi vet vem mottagaren av Uppenbarelseboken är, så kan vi lättare identifiera hur Johannes behandlar just deras problem och hur varje del av boken hjälper mottagarna att fördjupas i sin gemenskap med Gud. Som tur är så står adressaterna redan i Jesu första ord i denna bok:
Det är morgon i templet i Jerusalem. Vanligtvis är det de ”vanliga” prästernas uppgift att gå in i templet och se så saker och ting står rätt till, offra rökelseoffer, och se till att det är olja i den sjuarmade ljusstaken. Men idag är det översteprästen som går in där. Han har mer erfarenhet. Han ser mer, och vet mer, än någon av de andra – och därför är den här inspektionsrundan extra speciell. Vad kommer han hitta? Brinner lamporna som de borde? Eller håller någon på att tyna ut?
[Läs mer]