Rapport

Tallåsstugan i Drevdagen blev platsen för årets skolungdomsvecka. Flera av oss som i år var med som föräldrar och lärare kunde minnas tillbaka till 1990 och -93 då Maranataförsamlingen också arrangerade skolungdomsvecka där. Vi tackar Gud för det som då såddes och idag bär frukt samtidigt som vi med stort allvar ber för den nu uppväxande generationen.

Text: Emanuel Johansson

Den 4-10 februari samlades pilgrimsbarnen, (hemundervisade barn ifrån Norge och Sverige) tillsammans med föräldrar och lärare till sportlovsvecka i Drevdagen, norra Dalarna.

Av Nahdja Vidén

Jag arbetar som lärare i en Batey Palavé utanför Santo Domingo, där jag dagligen möter barn av olika slag. Har också barnmöten där vi samlas en grupp en gång i veckan.

Man ser behoven som finns när det gäller att lära känna Jesus, som barnens vän och inte någon ond Gud som straffar dem om de är olydiga. Man hör ofta hur många säger till barnen att de hamnar i en gryta med kokande olja där satan står och rör om.

Ulla Näsholm refererar
Det skulle bli väckelsemöte. Lite speciellt kanske, Robin möblerade om, flyttade bord, blommor och vattenkaraff  m.m. och ställde det invid väggen.

Barn och unga tillsammans med en del föräldrar intog plattformen. Det sjöngs ur ett rött häfte. Snabbt tempo och på norska eller engelska. Robin översatte, inspirerade och manade sin trupp att ännu häftigare framföra sångens budskap.

Det dansades, svängdes och tjoades också, allt med Robin som anförare, dock med en tydlig assistans av barnbarnet Saga.

Jan Egil Hafsahl hade förra året en serie bibelstudier över ämnet ”Den kristne och statsmakten”. Dessa bibelstudier finns att lyssna till på Pilgrimsfolkets hemsida, och har varit tillgängliga att läsa där i snart ett år. När Pilgrimsfolket ville hyra lokal i Trondheim för att följa upp de tältmöten som hölls där sistlidna pingsthelg, så gick det bra att få hyra en lokal som finns till allmän uthyrning. Plötsligt blev den kvinna som hade ansvar för uthyrningen nyfiken på vilka det egentligen var de hyrt ut åt. Pilgrimsfolket? Hon fann deras hemsida, och började läsa och lyssna. När hon så kom fram till ämnet ”Staten och det stora folkmordet”, blev hon plötsligt rasande över att denne predikant kunde påstå att abort är folkmord. Hon ringde resolut från sin höga maktposition och förklarade att Pilgrimsfolket absolut inte fick komma och ha möten i deras lokal.
Pilgrimsfolket, som redan annonserat och förberett mötet, fick med förenade ansträngningar tag i en annan lokal. Midnattsropet får säkert orsak återkomma till detta drama som vid tidningens pressläggning ännu pågår i Trondheim. Det är inte första gången Pilgrimsfolket, liksom Maranataförsamlingen i Sverige, drabbas av diskriminering på grund av att man vågar hävda vad Guds Ord säger.

Text: Barbro Schröder

Storstadens puls i augustivärmen, bilköer där man tittar på klockan – snart 18.00. Trafiken rör sig långsamt mot infarten och betalstationen i Stockholm. Och där ser man tältet mitt i parken – i storstadens mitt!
Det myllrar av folk i parken; stor och liten, många pensionärer, andra idrottande, lekande.
Det är alltid en upplevelse med tältmöten, och även om vi i Maranataförsamlingen har haft det varje sommar i åratal, så är det en spänning. Lång tid har vi burit på dessa möten upp till Gud i våra böner och nu kommer bönesvaren.
Första mötet strömmar folk till. Många är troende, andra nyfikna. Sång, vittnesbörd, predikan. Folk lyssnar. Många utanför tältet. Det levande Ordet går ut, det som bär frukt i hjärtan som tar emot det. Jag ser ut över mötespubliken varje kväll, och tänker att det är en skara evighetsvarelser. En dag ska vi vara tillsammans hos Jesus. Underbart! Men de som inte tar emot erbjudandet om evigt liv?
-Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv.
(Joh 5:25)
Människor som inte tar emot Jesus är ju döda i sin ande, men de kan få det eviga livet som fortsätter i himlen när kroppen slutar fungera.
Tänk vad himlen gläds över alla dem som i varje möte fick uppleva frälsning, förnyelse och andedop! Många deltog dygnet runt. I tältvakten, förbönen och med att se till att allt fungerade. Förutom församlingens vittnen deltog en skara från Djurås i Dalarna med levande sång och vittnesbörd. Ingen var oberörd. Oväntat besök från Finland och Tyskland var uppmuntrande, samt broder Henry och andra tillresande vittnen. Ja, så har Guds frälsningsbudskap gått ut till en förruttnad värld av ”salta” vittnen. Om inte maten får salt, ruttnar den, och ingen kan äta den. Så är det också med oss. Om vi delar ut osaltad, rutten mat så dör folk, men om vi har salt i oss och verkligen är ljus i världen, då ser folk att det finns hopp och liv!