Vittnesbörd

Vittnesbörd av Risto Mansikka-Aho

För trettio år sedan gick jag förbi Maranatatältet på Norra Bantorget. Jag hade längtan att gå in, men jag vågade inte. Nu besöker jag för första gången i mitt liv Maranataförsamlingens möten och är så lycklig för att jag fått uppleva detta.
Jag är överlycklig! Det bubblar inom mig. Jag är en hemmagjord predikant, men jag vill ändå läsa ett bibelord som jag upplevt idag.
Jag vill inte skrämma någon, jag läser bara vad Guds Ord säger. Du får avgöra själv vad det innebär:
-Slutet på allting är nära. Var därför förståndiga och nyktra, så att ni kan be. Framför allt skall ni älska varandra innerligt, ty kärleken överskyler många synder.
(1 Petr 4:7-8)
Halleluja! Många synder blir förlåtna om vi vågar älska varandra. Du ska veta, min syster och min broder, de är borta för länge sedan. Vet du att i glömskans hav är fiske förbjudet. Inte ens jag får fiska där. Jesus sa till mig: -Risto, fiska inte i glömskans hav! Om han har förlåtit något, så är det borta för alltid, halleluja.
Jag har bott tre månader i ett gammalt båthus på Faxälvens strand i Västernorrland, och upplevde Gud på ett mycket speciellt sätt då jag bodde där ensam. Speciellt på nätterna har jag upplevt hur Gud talade till mig. En natt väckte han mig och sa: -Risto, nu är tiden inne. Gå ut och vittna om mig. Men jag hade ett hinder. Jag hittade en gång en gammal cykelpump, den var väldigt fin. Men så tänkte jag: varför ska jag spara den här cykelpumpen, jag har ju ingen cykel! Jag lämnade cykelpumpen och åkte iväg – halleluja! Om man är på resande fot, ska man ha så litet som möjligt att bära. En ryggsäck, och litet kläder på kroppen. Jag vet att Herren sköter resten. Man behöver inte bära cykelpumpar eller något annat skrot i sin ryggsäck. Herren befriar oss, halleluja!
Herren möter oss på de områden vi behöver hjälp. Alla har vi våra cykelpumpar vi borde lämna i soporna. Du vet själv vilken sak det gäller och vad det innebär. När du slänger bort det, så är det borta för alltid. Du ska aldrig fiska upp den sak du lämnat i Jesu namn. Det är borta för alltid!

En hälsning från Jan Åke Larsson

Där var en kvinna som hade haft blödningar i tolv år. Fast hon hade lidit mycket hos många läkare och lagt ut allt hon ägde, hade hon inte fått någon hjälp. Det hade bara blivit sämre med henne. Hon hade hört talas om Jesus, och nu kom hon bakifrån i folkmassan och rörde vid hans mantel. Hon tänkte: “Om jag så bara rör vid hans kläder blir jag frisk.” På en gång upphörde hennes blödningar, och hon kände i kroppen att hon var botad från sin plåga. När Jesus märkte att det hade gått ut kraft från honom, vände han sig om i folkskaran och frågade: “Vem rörde vid mina kläder?” Hans lärjungar sade till honom:
-Du ser hur folket tränger sig inpå dig, och du frågar: Vem rörde vid mig?

Nils-Erik Dahlgren vittnar om sin frälsning

Till Maranataförsamlingens väckelsemöte kom nyligen helt överraskande en broder resande från Bingsjö i Dalarna tillsammans med sin fru. Han blev frälst för över fyrtio år sedan då Maranataväckelsen drog fram i hans hemtrakter, och tog tillfället att berätta:
Jag ska berätta om när jag blev frälst. Det var länge sedan, och Maranata hade en del möten i Bingsjö där jag bodde. Jag ville bli frälst, jag gick och bad hemma och började uppleva Gud. Jag gick i skogen och bad . Så började jag känna Guds närvaro. Men jag hade litet svårt att ta steget över till Jesus. Så småningom började jag bedja så här: -Gud, ge mig kraft och led mig in i frälsningen.
Jag hade inte mod att gå till ett möte för att bli frälst. Men då ledde Gud det. Det var en lördagkväll, min bror och jag gick ut. Så hamnade vi i Toftbyn hos några vänner. De sa: -Kom in och sätt er här inne! Javisst, vi gick in och satte oss längst in i hörnet, dumt nog. Och rummet fylldes med folk. Över trettio personer, fyrtio kanske. De satt och sjöng, och vi tyckte det var härligt. Men så skulle de be till Gud, och alla ställde sig på knä runt om i rummet, och vi kunde ju inte komma ut. Vi var inlåsta i hörnet. Men jag hade ju upplevt Gud och då tänkte jag att jag kunde väl ställa mig på knä jag också. Min bror gjorde likadant. Så kom en äldre dam och lade handen på oss och sa: -Så härligt att ni blev frälsta ikväll!
Jag kände inget särskilt då. Men sedan, dagen efter, hade min mamma berättat om det här och det blev känt runt om i byn där vi bodde. Så träffade jag några kompisar på eftermiddagen. -Vi hörde att du blivit frälst, sa de. -Javisst, sa jag, och sedan fick jag vittna litet för dem. Och när jag gick hem sedan, då kom bara Guds Ande, Guds flöde gick igenom mig, jag kände liksom att nu har jag verkligen vänt om! Det var som att vända på en hand. Hela mitt liv blev förvandlat. Jag rökte innan men dagen efteråt märkte jag att jag inte hade rökt. Jag hade cigarrettpaketet i fickan, och hade inte rökt på hela dagen! Jag fortsatte ha cigaretterna med mig för säkerhets skull. Men sen gick det flera dagar, och på lördagen efter tänkte jag: -Nej, nu slänger jag bort de här. Jag blev aldrig röksugen mer. Gud tog bort begäret utan att jag märkte det. Det kan Jesus göra.
Det här var länge sedan, det hände 1967. Det är många år sedan. Men det står i bibeln att Jesus är densamme, igår och idag och till evig tid. Han förändras inte. Tiderna förändras och vi förändras, men han förändras inte. Han vill samma sak ännu. Han vill möta människor och förvandla människor. Han vill att människor ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen. Han vill möta människor. Han vill möta just dig. Gud välsigne dig!

Vittnesbörd av Asta Olausson

Talet om korset är en dårskap för dem som gå förlorade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.
Aposteln Paulus skriver om när han kom till Korint:
-När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller hög visdom som jag predikade Guds hemlighet för er. Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst. Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft. (1 Kor 2:1-5)
När jag blev frälst och förstod att Jesus var en verklighet och att jag måste välja, så var det inte genom intellektuell övertygelse och övertalning jag blev övervunnen, utan genom den helige Andes överbevisning om att Jesus fanns och att han redan var min Frälsare.
Paulus säger om sin ankomst till Korint att han där inte ville veta av något annat än Jesus Kristus och honom såsom korsfäst. Han skriver att han var svag och rädd och orolig när han kom dit.
I Apostlagärningarna kan vi läsa att Paulus kom till Aten, och sedan lämnade han Aten och kom till Korint. Man kan då fråga sig vad han upplevt i Aten som fick honom att inta denna attityd som han beskriver för korinterna, vad som fick honom att känna så här. I Apostlagärningarna beskrivs hur atenarna tyckte om att diskutera och de gärna lyssnade till filosofer av olika skolor. På torget i Aten började man diskutera med Paulus och med varandra, och undrade vad den här pratmakaren Paulus kunde ha att komma med. Då tog Paulus till orda och sa:

Vittnesbörd av Stig-Erik Vestman
Det är ett stort privilegium att få tjäna Jesus i denna tid. Tiden är kort, Jesus kommer snart, och vi har alla ett viktigt uppdrag på denna jord att bärga själar för himlens land. Vi måste rusta oss med den rätta rustningen så vi kan hålla ut i denna tid. Vi står inför Jesu tillkommelse, men ännu finns tid att rädda själar.
Jag var femton år då jag blev frälst, hemma i Jakobsstad i pingstförsamlingen där. Jag gick dopets väg. Men jag försummade att läsa Guds ord, och när jag kom upp i övre tonåren, kom jag bort från den rätta vägen. Vid tjugo års ålder började jag på ett jobb med ofrälsta arbetskamrater. Min bibel blev lagd i bokhyllan och började samla damm. Istället var jag ute med mina ofrälsta arbetskamrater. Någon gång kunde det hända att jag satte på någon gammal skiva eller kassett med Maranatasånger. Det fanns något inom mig som sa: Stig-Erik, du är på fel väg och jag vill ha dig tillbaka på den rätta vägen! Det tog tio år, sedan på ett möte i Jakobsstad gick jag fram och sa: Herre Jesus, du ser att jag har gjort fel. Nu vill jag komma tillbaka till dig Jesus, och den rätta vägen. Jag tänkte på den gode herden och kände mig som det förlorade fåret som var ute och sprang bort. Jag är så tacksam till Jesus att jag fick möta honom och komma tillbaka.
Syskon, vi har mycket att vara tacksamma för idag, att vi får ha Jesus. Han är vår enda räddning idag, både för det här landet och var och en av oss. När vi samlas till bönemöten på Bällsta, brukar jag tänka: Måtte vi få vara en stor stark skara i vårt land som ännu får nåd att proklamera ett glatt budskap, att vi kan gå emot ondskan i vårt land. Vi har löftena i Bibeln att vi ska få hjälp från ovan när vi åkallar Guds namn. Ibland ser jag liksom syner i natten; jag ser fyrljus. Vi har som uppgift att vara fyrljus i den mörka farleden och dra in människorna i hamn. Vi måste se till att vi inte slocknar. Det kanske känns tungt och svårt ibland, men vi har Jesus och vi har en uppgift. Vi ska inte låta den onde eller något skrämma oss, för vi har löftena i den Gamla Boken. Det stora fyrtornet som lyser är himlahamnen. Och, broder och syster, var du än bor: Håll ut! Vi är snart hemma!