Vittnesbörd

Vittnesbörd av Jörgen Lindroos

Vi har talat om hemundervisningen, Pilgrimsskolan. Det måste ju vara något av Pilgrimsskolans motto detta som Jesus säger, I världen, men icke av världen. Därför att vi har en annan tankegång, en annan ideologi och ett annat mål än vad resten av samhället har.Det var några bibelverser som för en tid sedan blev allvarliga för mig. De står i Markus evangelium, och jag ska läsa dem: -Och han satte sig mitt emot offerkistorna och såg huru folket lade ned penningar i offerkistorna. Och många rika lade dit mycket. Men en fattig änka kom och lade ned två skärvar, det är ett öre. Då kallade han sina lärjungar till sig och sade till dem: »Sannerligen säger jag eder: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra som lade något i offerkistorna. Ty dessa lade alla dit av sitt överflöd, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade, så mycket som fanns i hennes ägo.» (Mark. 12:41-44)För mig har de här verserna inte varit så aktuella, för rent materiellt sett har jag inte varit så rik och haft så mycket pengar att jag haft problem med dessa verser. Men för en tid se blev det så allvarligt för mig att det kanske inte handlar om materiella rikedomar. Men om hur rik jag egentligen är, som har blivit född i en kristen familj. Jag har blivit upplärd att följa Jesus och har blivit ledd in på den vägen. Jag har fått så mycket. Det finns ju flera ibland oss som har samma uppväxtförhållanden. Vilket ansvar vi har för människor i världen, som inte haft samma förmån.Jag känner mig som en av de rika, som har så lätt för att ge av sitt överflöd. Jag måste göra som den fattiga änkan – ge allt. Jag måste ta nya steg och gå vidare på vägen. Jag kan inte bara vara kvar i det som mina föräldrar och generationen före mig kämpat för. Jag måste gå vidare. Ta nya steg.Det måste bli allvarligt för oss unga, som haft den här uppväxten, den här förmånen och privilegiet att gå i Pilgrimsskolan och är födda i ett kristet hem.Tack Jesus Kristus att du sänder din Ande över oss så vi kan satsa våra liv på stridsfältets höjder. Tack att du hjälper oss så att vi kan ge allt till dig Jesus, och tack för att du kommer snart! Amen.

Vittnesbörd av Najib ElKhalifi

Det är roligt vara här, komma till konferens. Framför allt att Guds folk samlas för att höra vad Gud vill säga. Ordet är vår fasta grund. Bara genom Ordet verkar Gud. Det är ett måste att man har bibeln och läser den och begrundar den. Den är vår mat. Vi får känna närheten till Gud som har makt och vad Jesus har gjort för oss. Makten som gjort himmel och jord är hos Jesus. Han har fått den av sin Fader. Och därför samlas vi. Han vill se hur mycket tro vi har för att vi ska få uppleva hur mycket han vill göra genom oss. Har vi tro? Jag frågar mig hela tiden när jag går omkring och ser olika saker; också vid den här resan jag nyss gjort till Marocko frågarde jag mig: Har jag tro? Det går inte på något annat sätt att Gud kan göra något, om man inte har tro. Och tro kommer genom predikan. Tron kommer också genom prövningar och svårigheter som Gud låter oss uppleva för att tron ska växa. Gud är mäktig. Han har gett oss möjlighet att be för de sjuka. Vi kan göra olika ting genom Jesu namn. Frågan är om vi har tro, det är detta som hela tiden är frågan. Vill vi verkligen närma oss Gud och uppleva Honom och hur stor och mäktig han är? Vi kan se på havet, som jag gjort nu när jag var i Marocko. Hur mäktigt vattnet är som Gud har skapat.genom sitt Ord. Vilken kraft ordet har! Genom Guds Ord kan så mycket ske. Tror vi på det?Jag har hälsningar från syskon som nu är i Marocko. Det är inte så enkelt där. Man kan inte komma med västerländsk stil. Det är en helt annan jordmån där. Men Gud är mäktig och kan verka överallt, och det gör han på ett eller annat sätt. I Marocko är det en jordmån som för västerlänningar inte är så enkel att förstå sig på, och hur man kan få något att växa. Gud vill göra det, men man måste verkligen vara ledd av Gud. Är man inte ledd, så kan man bara komma med den religiösa lärdomen vi har. Man vill hjälpa Gud. Det går inte verka på det sättet bland araber. Men Gud verkar och frälsar en och annan. Han frälste mig 1973. Han tar ut en och annan som han arbetar igenom, så att hans ord ska komma fram i den här speciella jordmånen. Jag är tacksam att få träffa syskon och se vad Gud har gjort.Det finns ett underbart bibelord som jag läst många gånger, men det kan man gärna läsa en gång till. Det är i Psalm 50: -Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag. -Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig. -Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor; ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen; jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant. -Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är. Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod? -Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste. Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.» Ps: 50:7-15.Ja, det är detta Gud vill. Inte genom gärningar eller genom något annat sätt; att vi ska offra vad vi har, men att vi verkligen har det rätt ställt i hjärtedjupet. Behöver vi Gud? Behöver vi verkligen hans hjälp? Gud verkar så att vi kommer fram till honom och beder till honom och när vi kommer till denna nöd då det bara är Gud som kan göra något. Då får vi uppleva hjälp ifrån honom och får se att Gud lever, när vi verkligen åkallar honom.
Amen.

Vittnesbörd av Michael Alburquerque

Kristus kom till världen, för att förlossa den förlorade människan. Gud skapade människan till sin avbild och likhet för sitt namns förhärligande, för att ha gemenskap med henne och för att förmedla sann glädje till att i förtrolighet leva tillsammans. Han skapade mannen men sa också att det inte är bra för mannen att vara ensam. Gud ville att mannen skulle glädja sig i gemenskap och att han skulle råda över jorden och ha framgång.Se, hur högt Gud älskar människan. Allt du ser; himlen, jorden, stjärnorna osv. skapades för människans skull. Men Adam och Eva fick genom olydnad skilja sig från Gud. Gud hade sagt att de inte skulle äta av frukten från kunskapens träd för att pröva deras lydnad, men man gjorde precis det Gud förbjudit, medvetna om att konsekvensen därav handlar om att dö. De åt, men det verkade som att de fortsatte att leva. Men det Gud kallar död är inte vad vi många gånger kallar för döden. Här handlar det om att människan blev skild från Gud.Då dagen svalkades kom Gud som vanligt till lustgården men fick nu fråga efter Adam. Han kände inte längre hans närhet. Så är det med oss att Gud känner inte vår närhet för vi har avlägsnat oss från honom. Vi är visserligen födda till liv genom födelse, men kom ihåg att även om du har ditt fysiska liv så är du andligen död. Du kan ha hört om Gud och fått kunskap om att det finns en Gud, men det betyder inte att du har gemenskap med honom.Precis på samma sätt som Gud frågade Adam: -Var är du? så frågar han dig idag: -Var är du? Du är skild från mig! Här bör vi svara ärligt, men många försöker istället finna svar genom att gömma sig från Gud med hjälp av religionerna.Vad vi vill göra är att tala med dig om Jesus Kristus som ett liv. Han definierade aldrig sig själv som en religion utan som livet. Religionen är en mänsklig trevan att bli adopterad utan att behöva lyssna till frälsningsbudskapet.Vi lever i en värld där människan vill vara sin egen gud och göra allt efter eget tycke och utifrån det skapas religioner och filosofier. Men mitt i allt detta så vänder Gud sig inte från människan utan tar istället initiativet att söka upp henne och gör det genom att sända sin son Jesus Krisus till världen.Bibeln säger att vi alla har avfallit som förlorade får. Var och en har gått sin egen väg. Jesus sa att han är vägen, men människan valde sina egna vägar. Gud tvingar aldrig någon. Däremot erbjuds du att acceptera Jesus Kristus. Det är ett budskap om försoning. Det är oerhört vad Bibeln säger, att det finns möjlighet att försona sig med Gud. Gud älskar världen så mycket att han ödmjukar sig till att vädja till henne: Försona dig! Vänd om! Jag fördömer dig inte men du måste erkänna din synd. Vänd om från din synd!Den största gåvan världen någonsin har fått är Jesus Kristus. Han som är jordens skapare; stjärnorna, månen, ja allt har sin begynnelse i honom. När har man hört att en skapelse vänder sig emot sin skapare? I den grekiska mytologin gjorde gudarna slut på sin skapelse och förvrängde historien. Men Gud, din skapare, erbjöd sig att dö för dig. Han skulle kunna ha gjort ett annat val, nämligen att utplåna jorden och alla människor, men istället beslutar han att gå ned på jorden och dö för mänskligheten. Han blev slagen, förnedrad och många ansåg Jesus vara tokig. Han blev såsom en för vilken man skyler sitt ansikte.På samma sätt är det idag många som gömmer sig för Jesus och föredrar att fortgå med sin egen synd. Man finner njutning i synden. Låt mig säga dig en sak. Jag har redan från det jag var ung experimenterat mycket med synden i mitt liv och prövat på mycket elände. Men jag fick lära känna Jesus Kristus och han förvandlade mig. Det handlar inte om någon tillfällig förvandling utan något som varar hela livet.Vänd om från dina synder och överlämna ditt hjärta till Jesus. Kom ihåg att Jesus dog och att det är hans blod som renar från all synd. Jesu blod är evigt, rent, mäktigt och gudomligt inför Gud. Han älskar dig så mycket att han dog för dig.Varje dag går vi igenom prövningar och behöver göra upp med Gud och människor, men Hans blod gör oss till övervinnare. Genom blodet kan jag förtroligt närma mig nådens tron och säga Fader till Gud. Gud vill vara din Fader. Vi är hans barn genom skapelse, inte genom adoption. Vi är Guds skapelse och han vill att vi ska bli än mer; han gör oss lika Jesus Kristus. Vi blir födda på nytt och Kristus blir vår broder. Gud själv tar sin boning i dig.

Vittnesbörd av Märta Berg

-Jag vill bli nyfrälst!Ja, det var vad den lilla pojken sa när det var dags för bönemöte med handpåläggning. Och nog har jag under livets olika skeden känt samma behov - käre gode Jesus, låt mig få ett sådant där nyfrälsningsmöte med dig!Nu har jag tittat på OS - längdskidåkning - och sett hur de starkaste och mest vältränade åkare plötsligt blivit, som kommentatorerna säger ”stum”.Man har åkt på samma sätt med samma utrustning, gjort som alla de andra med armar och ben, beteendet oförändrat, men funnit sig om-åkta av en eller flera och gått miste om medaljen. Och jag har tänkt. Att precis sådär blir det ibland. Många goda råd har jag hört genom åren, man ska läsa bibeln varje dag, man ska be oavlåtligen etc. Visst ska man det, men jag undrar ändå. Finns det någon som aldrig upplevt att man blir ”stum”?Finns det ett universalmedel mot den andliga stumheten? Kanske är den inte ens andlig fast vi upplever det så? Tänk om det är kroppen som inte fått den vila och den mat den behöver, eller de psykiska krafterna som tömts ut? Och så blir det grus i hela maskineriet.Oavsett vad som orsakar våra kraftbortfall, för de inträffar ju trots att vi gör allt det där man ska, så finns det chans att bli nyfrälst. Och jag tror det är nödvändigt att stumna ibland, kanske för att Herren ska få möjlighet att påminna oss om förnyelsen, hur viktig den är. Mannat var ruttet nästa dag, inte sant? Ny dag - ny nåd.För min del vill jag gärna bli nyfrälst - den här dagen.Golgata källa flödar!

Vittnesbörd av Jan Norelius

Jag heter Janne, föddes 1946 i Stockholm. Men jag är nu knappt 23 år gammal, för jag räknar mitt liv från när jag blev född på nytt, halleluja! Ni vet ju vad som står i 2 Kor. 5:17. Att någon som är i Kristus är – ja, vad är han? Man brukar säga en gång alkoholist alltid alkoholist. Men den som är i Kristus är en ny skapelse! Tänk så underbart att man får lämna sitt gamla liv. Läkaren sa till mig att jag var kronisk alkoholist. Men nu är jag kroniskt frälst! Det finns inga kroniska alkoholister. Det finns bara nya skapelser i Kristus, om man själv vill.Det är mycket svårt komma loss idag ifrån alkohol och knark och allt som bryter ner. Jag sprang på “snetorget”, som det kallas. Alltså Sergels torg. Där var jag bland mina vänner Stoffe och Kenta och vi som höll på med droger på den tiden. Det är inte mycket kvar av dem, de flesta är döda. Vi höll på i filmen “De kallar oss mods”. Ni skulle inte känna igen mig. Jag känner inte igen mig själv. Stoffe dog i en överdos på en toalett på centralen. Sönderstucken av heroin. Kenta rökte in i det sista hasch och annat elände. Tänk att man får börja ett nytt liv med Jesus. Jag är 59 år, men i anden är jag ung! Jag ska läsa ur Rom. 3:25:“Honom som Gud har ställt fram såsom ett försoningsmedel genom tro, i hans blod. Så ville Gud – då han i sin skonsamhet hade haft fördrag med de synder som förut hade blivit begångna – nu visa att han dock var rättfärdig. Ja, så ville han i den tid som nu är lämna beviset för att han är rättfärdig. Härigenom skulle han både själv befinnas vara rättfärdig och göra den rättfärdig, som låter det bero på tro på Jesus.”Är det inte orättvist av Gud att låta brottslingar gå fria, och säger: de är oskyldiga! Det är ju snurrigt – men så är det. Nej, han gör det därför att de tror på Jesus som tog deras synd – halleluja!Brottslingar blir frälsta både här och där. Jag var också en brottsling. Satt på ”The green island” härborta – på Långholmen. 1971 satt jag där och skakade. Och nu är det vandrarhem! Det var vandrarhem på min tid också. Vi sågade oss ut tog oss ut med lakan och annat… Jag var rebellisk på den tiden – är det nog litet fortfarande. Men jag är frälst!