H. Thulin
Det berättas, att antikens store mekaniker Archimedes skall ha yttrat, när han upptäckt lagen om hävstången: ”Giv mig en fast punkt utanför jorden, så skall jag från denna punkt lyfta hela universum.”
Det finns en sådan fast punkt i tillvaron, en punkt, som aldrig kan rubbas, en grund som aldrig vacklar och den grunden är
JESUS KRISTUS
Och det finns också en hävstång med vilken vi kunna från denna fasta punkt lyfta de tyngsta bördor av sorg, sjukdom och allt slags lidande från tyngda skuldror, en hävstång med vilka vi kunna rubba universum. Den hävstången är
BÖNEN
Den store danske tänkaren och författaren Sören Kirkegaard skriver i sin dagbok: ”Den arkimediska punkten utanför världen är den lilla kammaren, där en sann bedjare beder i all upprikltighet – där han lyfter världen ur dess gängor. Ja, det är otroligt, vad en sådan bedjare förmår därinne, när han stänger sin dörr.”
”När han stänger sin dörr. . .” Ingen bön är viktigare än den bön som försiggår bakom den stängda dörren. Där .befrias vi från frestelsen att bedja för att komma som vi är inför honom som är större än våra hjärtan och vet allt.
De kristna som lärt sig att stänga sin dörr och gå in i sin kammare och bedja, har uträtta-t det största arbetet i Guds rike. Varför? Därför att vår kamp är en andlig
BÖNEKAMP
Tyvärr är det inte alla kristna som vill gå in i denna kamp.
Det berättas i Domareboken om hur Israels barn var i strid med kananéerna. Men icke alla Israels stammar ville vara med i striden.
Bland Rubens ätter höllos stora överläggningar, andra lyssnade till flöjtspel. Dan stannade vid sina skepp och fortsatte sin yrkesutövning 00h Aser satt helt enkelt *kvar vid havet och njöt av den vackra utsikten och solljuset.
Men Sebulon och Naftali prisgåvo sina liv åt döden PÅ STRIDSFÄLTETS HÖJDER
Men då hände något förunderligt. Israel fick hjälp från himmelen i striden mot hedningarna. ”Från himmelen fördes striden, stjärnorna stridde från sina banor.
Vi har också en kamp att utkämpa men icke mot kött och blod. Nej, våra fiender är starkare och mäktigare än kananéerna. Vi utkämpa en kamp mot furstar, Väldigheter och världshärskare som råda här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna.
Djävulen är denna Världens furste och han har en mycket stor skara på sin sida både bland fallna änglar och människor, som lyda honom och gå han-s ärenden. Men genom bönen få vi hjälp i kampen från himmelen.
DET ÄR DESSA MAKTER, SOM VI MÅSTE BESEGRA ELJEST BESEGRA DE OSS.
Här blir aldrig något stillestånd, aldrig någon vapenvila, aldrig någon kompromissfred. Kampen måste föras till det bittra slutet – till seger.
Dessa makter besegras inte med fromt tal, *och långa predikningar, glänsande vältalighet och kyrkopolitisk strategi, nej, icke -ens med ‘stora konferenser och religiösa stormöten eller sång och mubli uppmärksammade och för att behaga människor. Där får vi sik. Det enda som ‘hjälper är bön. Men det måste vara verklig målmedveten bön. Det måste vara samma slags bön som bibeln talar om
IVRIG, ENTRÄGEN, UTHÅLLIG BÖN
Här ligger det viktigaste andliga Slagfältet för en kristen. I bönekammaren utkämpas de största striderna och vinnas de härligaste segrarna. Här ligger hemligheten till Guds verks framgång.
Att bedja är att göra andlig rekryttjänst. Det är icke alla som Vilja ‘göra rekryttjänst. Man vill hellre ta befälet över sina medmänniskor och vara kap’tener och generaler och Guds befallningshavande. Man vill hellre befalla än bönfalla.
Men i Guds rike måste man bönfalla. Man måste lära sig tjäna och icke bars/ca. Låt o-ss icke glömma att den viktigaste tjänsten i Guds rike är bönetjänsten. Den ansågs så viktig i den urkristna församlingen, att apostlarna själva måste utföra den tjänsten. Man avlastade den allt annat arbete för att de skulle kunna sköta bönetjänsten. Man utsåg diakoner för att de skulle befrias från arbetet vid borden och ”helt få ägna sig åt bönen och åt ordets tjänst.”
Forts. i nästa nr.