fbpx

Klimatkatastrofen är inte slutet

– Om du vill veta saker och få faktakunskaper om klimatet, då ska du inte fråga mig. Det finns många experter och mycken litteratur att läsa inom det området. Jag vill däremot presentera det hela ur ett bibliskt perspektiv då Guds Ord har en hel del att säga om vad som händer i våra dagar.

Av Berno Vidén

I Ordet som är ett ljus i en mörk och dyster vildmark har vi så många löften. Bibeln skildrar olika tidsepoker, och vi kan läsa om hur olika katastrofer drabbat mänskligheten; många gånger som en konsekvens av människans eget handlande. Det är slående likt det vi möter idag, och man skyller utvecklingen och konsekvenserna på mänsklighetens exploatering av planeten. I texter som har sin grund i vetenskapliga rapporter, framgår att det är människans ingrepp och hennes förmåga att förstöra, som vi ser resultatet av.

Detta påminner om Noa tid, visst gör det? Noa och Sodoms tid. Hur var Sodoms tid? Gud steg ner till Sodom för att se om människorna levde utifrån de rop som steg upp till honom. Vi ska gå ännu längre tillbaka i historien, till den första generationen av människor. Gud skapade himmel och jord, och han gjorde allting skönt och underbart. Han skapade människan till sin avbild för att leva i gemenskap med henne, och han satte människan att vårda och råda över skapelsen och planterade en lustgård, ett paradis. Allt var perfekt och en fullständig harmoni rådde. Men vad händer? Synden kom in i människan och syndagiftet accelererade, vilket tog sig uttryck i form av ondska och avundsjuka. I 1 Moseboken 4:3 läser vi om Adam och Evas äldste son och många tragiska händelser:

Efter en tid hände sig att Kain bar fram en offergåva åt Herren av markens gröda.

Tidigare kan vi läsa om hur marken på grund av synden blev förbannad för människans skull. Vers 4 säger:

Även Abel bar fram sin gåva av det förstfödda i sin hjord, av djurens fett. Och Herren såg till Abel och hans offer …

Här finns det många förebilder som pekar mot försoningen. Men så står det:

… men till Kain och hans offer såg han inte. Då blev Kain mycket vred och hans blick blev mörk. Och Herren sade till Kain: ”Varför är du vred och varför är din blick så mörk? Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp” (v 5-7).

Om du gör det som är gott, det du är övertygad om vara det riktiga, det rätta, det sanna, då får du frimodighet. Men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du ska råda över den. Gud gav direkta rekommendationer och en uppmaning till Kain för att rädda honom från något katastrofalt. Kom ihåg att Gud skapade oss människor till sin avbild, med fri vilja, med förmåga att fatta egna beslut. Men samtidigt satte Gud oss på jorden med längtan efter att få ha gemenskap med sin skapelse. Vi är inga robotar som man kan programmera att göra si och så, nej, Gud skapade oss till sin avbild. Sedan står det att Kain talade med sin bror Abel, och de var ute på marken och där överföll Kain sin bror och dödade honom.

Och Herren sade till Kain: ”Var är din bror Abel?” (v 9)

Här ser vi de första uttalade orden av Kain, och det är en lögn. Det är ett svek:

”Jag vet inte. Ska jag hålla reda på min bror?”

Här har vi människan. Den fallna och fördömda människan som irrar omkring på den här planeten. Några verser längre fram står det att läsa:

Så gick Kain bort från Herrens ansikte (v 16).

Vilken tragik. Bibeln varnar för det som kallas för Kains väg. Vi ska läsa ett citat i Nya testamentet:

Vi ska inte vara som Kain, som var av den onde och mördade sin bror. Och varför mördade han honom? För att Kains gärningar var onda men hans brors rättfärdiga (1 Joh 3:12).

Ondskan glorifieras och rättfärdigheten bestraffas. Känns det igen? Varför finns det ett sådant hat mot kristna i den här världen?

Varför förföljs kristna? Varför förföljs Jesu lärjungar? Det kristna budskapet bestraffas. Ondskan kommer likt stora floder över oss, normaliseras och blir till ett livsmönster. Människans rätta identitet går förlorad och devalveras till en produkt. Det handlar inte längre om att vara man eller kvinna, men däremot något oidentifierbart hen.

Genuspåverkan ger förödande konsekvenser bland barn och ungdomar. Lärare som vägrar ge efter för nymodigheterna och kalla elever för hen får sparken från sina jobb.Med lagens stöd. Den ideologi som vinner alltmer terräng i samhällets skolor och arbetsplatser och som formar dagens unga generation, är en smutsig flod med upprinnelse i det bibeln kallar för Kains väg. Judas varnar på ett liknande sätt för den vägen:

Ve dem! De har gått in på Kains väg … (v 11).

Vi kan också säga de många religionernas väg, vars mål är att samla mänskligheten kring en ledare. Guds ord varnar för det som ska övergå jorden och hur människor på olika sätt ska fångas. Man ska se upp till en stor frälsande makt som man tror tryggar framtiden och inger hopp, men det är bara en väg mot en slutlig katastrof, en väg bort från livets väg, bort från Gud.

Människan bygger och skapar en värld utan Gud. Man tror sig klara sig ändå, men man gör inte det. Vi är i starkt behov av att leva i en gudsrelation, och det finns ingen annan framkomlig väg. I en värld märkt av synd och fördömelse, så finns det ingen annan möjlighet för människan än att ha sitt hopp i Gud.

Bibeln berättar också om Abel, han som bar fram av det förstfödda ur jorden, offrade det till Gud, och det var ett välbehagligt offer inför Gud. Herren Jesus Kristus själv gav sitt liv för att rädda människan. När tiden var inne sände Gud sin son Jesus. Inget förhastat, inget oplanerat, nej Gud har allt i sin hand. Vi kan inte sia om framtiden, om tider och stunder som kommer och går, eller veta vad som händer imorgon. Gud däremot har allt i sin makt. Därför kan vi mitt i det här mörkret, mitt i det här lidandet, mitt i den här ondskefulla världen, där man förnekar Jesu namn, finna vila i Gud och veta att Herren lever och att han leder sitt folk framåt.

I kapitel 6 återges berättelsen om Noa:

Men Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon (v 8).

Vi lever i en nådatid, en tid när domen över den här världen är uttalad. Jesus talade om de yttersta tingen, om vad som ska övergå jorden; krig, jordbävningar, naturkatastrofer. Han talade om klimatet och liknande händelser vi idag möter på ett globalt plan. Noa levde likt oss under en nådatid. Han fick under en begränsad tid vara ett instrument och en röst för Gud. Vi läser verserna innan:

Vid denna tid, då Guds söner gick in till människornas döttrar och dessa födde barn åt dem, och även senare, levde våldsverkarna på jorden. Detta var forntidens väldiga män som var så ryktbara. Och Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda. Då sörjde Herren att han hade gjort människorna på jorden, och han var bedrövad i sitt hjärta (1 Mos 6:4-6).

Gud sörjde och ångrade att han skapat människan. Vilken fruktansvärd situation. Ondskan var kompakt.

Herren sade: ”Människorna som jag har skapat ska jag utplåna från jordens yta – både människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. Jag sörjer att jag har gjort dem” (v 7).

Sedan följer vers 8 som talar om att floden ändå inte var slutet, att Guds plan kommer att gå i fullbordan, och versen inleds med ett men:

Men Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon.

Versen inger hopp. Tänk att det finns nåd att få, också i vår mörka tid. Bibeln ger oss berättelsen om Noa och hans uppdrag:

Noa var en rättfärdig man och fullkomlig bland sina samtida. Han vandrade med Gud. Och Noa blev far till tre söner, Sem, Ham och Jafet. Men jorden blev mer och mer fördärvad inför Gud och full av våld. Gud såg på jorden, och se, den var fördärvad, eftersom alla människor levde i fördärv på jorden. Då sade Gud till Noa: ”Jag har bestämt mig för att göra slut på allt levande, för jorden är full av våld på grund av dem. Se, jag ska förgöra dem tillsammans med jorden (1 Mos 6:9-13).

Noa får uppdraget: Gör dig en ark! Samma befallning ljuder till oss. Se dig som en Noa i vår samtid. Gör dig en ark. Vad är det för ark? Det handlar om att visa människor vägen till Jesus.

Många kritiserar Guds handlande på Noas tid, hur han kunde vara så grym och låta en hel värld förgås på det här sättet. Men låt oss vända på det. Hade Gud inte gripit in, vad hade hänt? Då hade människan förintat sig själv genom sin ondska. Men Gud grep in! Människan hade annars utplånat sig själv genom all ondska och alla onaturliga relationer vi läser om. Guds söner som gick in till människornas döttrar etc. Precis som i våra dagar så upphöjdes det onormala och perversa. Då som nu var det en styggelse inför Gud.

Jag minns då broder Arne Imsen deltog i en TV-debatt från en studio i Malmö. Där fanns en massa motståndare som ville sätta åt honom; som reagerade mot att han varnade för den homosexuella rörelsens framfart. Mot slutet av programmet utropade han så att det gav eko genom hela landet: ”Om Gud inte straffar Sverige, måste han be Sodom om förlåtelse” och ”För Sodom finns ingen framtid”.

Floden var inte slutet men däremot så var det en ny början. Inte bara för Noa och hans familj, utan också för alla de som gick under. Vi ser Guds barmhärtighet i det här handlandet. När Jesus talar om sin tillkommelse, då påminner han om Noa och Noa tid:

Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå. Men den dagen eller stunden känner ingen: inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern. Så som det var under Noa dagar, så ska det vara när Människosonen kommer. Under dagarna före floden åt de och drack, de gifte sig och blev bortgifta ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting förrän floden kom och ryckte bort dem alla. Så ska det bli när Människosonen kommer. Då ska två män vara ute på åkern. Den ene ska tas med, den andre lämnas kvar. Två kvinnor ska mala vid kvarnen. Den ena ska tas med, den andra lämnas kvar. Var därför vakna, för ni vet inte vilken dag er Herre kommer (Matt 24:35-42).

Människorna på Noa tid hade möjligheten att förbereda sig, men Noa fick gå ensam in i arken med sin familj. Noa var en rättfärdighetens förkunnare, och även vi är satta att förkunna. Vi är satta att sprida detta budskap från Gud. Jag tänker på vår tid och alla dessa apokalyptiskt präglade händelser vi hör och ser. Profan media vet snart inte vad de ska skriva för att beskriva allt som drabbar mänskligheten. Det blir mer och mer vanligt att man tar till uttryck som apokalyps, undergång, avgrund etc. för att exempelvis förklara vad som sker med klimatet. Det är saker vi alla kan registrera och reagera över. Klimatet har blivit ett hot mot hela mänsklighetens överlevnad.

Men Jesus sa mycket mer, något mycket viktigare. Han varnade för allt detta vi idag ser äga rum, men med ett helt annat fokus: ”Vaka”, ”bed”. Du behöver få dina ögon öppnade för vad Gud har att förmedla i dessa dagar, så att du utifrån det perspektivet kan se på saker och ting. Jag kan stå här och förklara saker som händer genom att läsa olika rapporter, men det är inte det viktigaste. Då hamnar man bara i debatter om för eller emot vilka åtgärder som ska vidtas. Vi behöver använda vår tid till att bära fram budskapet om Jesus och hans tillkommelse. Han kommer snart.

I 1 Petrus brev ska vi läsa om något som för våra tankar till Golgata och till den seger Jesus vann över synden och döden, en text som också kopplar till Noa tid.

Det är ett ord som visar att det finns hopp bortom katastroferna, även om jorden går under. Det finns ett rike som består, för alltid. Så här står det i 1 Petrus 3:18-20:

Så led också Kristus en gång för era synder. Rättfärdig led han i orättfärdigas ställe för att föra er till Gud. Han blev dödad till kroppen men levandegjord genom Anden. I Anden gick han sedan och förkunnade sin seger för andarna i fängelset, för dem som förr hade vägrat lyssna när Gud väntade tåligt under Noas dagar medan arken byggdes.

Jesu död är det yttersta beviset på Guds oändliga kärlek. Vi läste om ondskan på Noa tid, och ser hur den förökas ju närmare vi kommer tidens slut. Vi omges av en plåga som håller mänskligheten i sina bojor. Man känner sig vanmäktig, speciellt i mötet med unga människor som har förlorat framtidstro och motivation att leva.

Men här läser vi också om Golgata. All den här skulden som människan bär på, allt hat och all ondska, all destruktiv förstörelse som människan har åstadkommit, allt, precis allt bar Jesus i sin kropp upp på korsets trä. Därför kan vi med frimodighet ropa ut att katastroferna inte är slutet. Domen är uttalad, det är sant. Jorden är dömd att gå under, men Guds Ord talar om en ny jord och nya himlar där rättfärdighet bor. Jorden är dömd under synden, men Gud grep in i vår situation och sände Jesus till oss. Jesus är himlens svar på dessa frågor som har med den yttersta tidens alla stora problem att göra: låt människor möta Jesus.

Jesaja såg och profeterade det Gud visat honom. På liknande sätt kan vi ledas av den helige Ande. Vi är beroende av att Guds Ande uppenbarar Ordet för oss och leder oss rätt. Jesaja skrev så underbart om Jesus i ett av bibelns mest förunderliga kapitel:

Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg. Men all vår skuld lade Herren på honom. Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Som ett lamm som förs bort för att slaktas, som ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun (Jes 53:5-9).

Vilket oerhört budskap. Det är svårt att finna ord för att uttrycka den tacksamhet man känner inför allt som Jesus gjorde på Golgata. Efter sin död fördes han ner i Dödsriket där Gud också såg alla de själar som plågades där. Jesus bar även deras synd, de som var ohörsamma under Noa tid. Då Jesus fördes ner i dödsriket mötte han dessa själar med samma befrielsens budskap. Tack vare Guds barmhärtighet så var inte ens dödsriket slutet för dessa. Det var snarare ett häkte i väntan på domen.

Vem bar straffet? Jesus tog allt på sig och vi är frikända i honom. Han dömdes till döden och blev avrättad genom något som är att likna vid ett regelrätt justitiemord.

Falska vittnen trädde fram och anklagade honom för saker som han inte på något sätt var skyldig till. Men han dömdes och fördes ut utanför staden, till Golgata, där han naglades fast på ett kors; det kors han själv bar. Han var oskyldig, men sista ordet var inte sagt. Gud Fadern är den som har det slutliga ordet.

I vers 8 fortsätter beskrivningen om Jesu lidande:

Genom våld och dom blev han borttagen. Vem i hans släkte betänker att när han rycktes bort från de levandes land, blev han plågad på grund av mitt folks brott?

Skriften döljer för oss mycket av det som äger rum där i dödens väntrum. Vi kan bara föreställa oss den andäktiga tystnad som uppstod då Jesus var där. Han som är livets furste befinner sig i detta dödens fängelse. Han hade precis lidit döden och på korset utropat: Det är fullbordat. Allt var fullbordat. Eller som det står i Kolosserbrevet 1:19-22:

Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom och genom honom försona allt med sig själv, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors – frid genom honom både på jorden och i himlen. Också ni, som en gång var främmande och fientliga till sinnet genom era onda gärningar, också er har han nu försonat med sig genom att lida döden i sin jordiska kropp.

Nu befann sig Jesus i Dödsriket och domen skulle falla, nu skulle allt prövas. Inför den högsta domstolen, inför Fadern som beständigt sitter på den tron som Satan ville ta över. Förutom Fadern, domaren, var där också Satan, åklagaren, med alla sina falska beskyllningar, och in i det sista sökte han fälla Jesus på något sätt. Det är inte för intet som han kallas för Lögnens Fader. Alla andevärldens furstar och väldigheter var närvarande. Luften måste ha vibrerat av spänning. Jesus står i centrum i väntan på domen. Den som till sist bryter tystnaden är Fadern som med full auktoritet utropar: Frikänd! Det finns ingenting hos Jesus som han kan bli dömd för. Nej, han är rakt igenom ren. Rakt igenom utan synd, utan skuld men full av kärlek och rättfärdighet. Kärlek till människan, kärlek till skapelsen, kärlek till alla oss som lever och har levt på den här jorden. Han vann seger över döden, över synden, och det räcker för att alla människor som lever och har levt ska få uppleva sann befrielse.

Det börjar rassla där i dödens rike. Bojor och band faller av från alla de själar som suttit häktade i väntan på den stora befrielsedagen. Jesus går fram och tar nycklarna från döden och dödsriket. Vilket uttåg! Alla dessa skaror av människor lämnar dödens väntrum. Jesus har både som sann Gud och sann människa bevisat sig vara värdig och tagit nycklarna från den lögnaktige åklagaren. Djävulen vill fortfarande plåga och förstöra människan men löftet är att var och en som åkallar Jesu namn ska bli frälst.

Jesus sa: ”Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet. Och jag har nycklarna till döden och helvetet” (Upp 1:18).

Det finns hopp efter katastroferna på den här jorden. Det är mycket som händer nu och det går fort.

Vi våndas och oroas. Vi tänker på alla lidande, alla svältkatastrofer, all orättfärdighet. Det är viktigt att vi blir befriade också från materialismen, och söker Guds väg för församlingen. Bibeln uppmanar oss att dela vårt bröd. Har vi bröd, har vi föda för dagen, så ska vi nöja oss med det och inte jaga överflöd och rikedom här i tiden. “Samlen eder icke skatter på jorden, där mott och mal förstöra, och där tjuvar bryta sig in och stjäla,utan samlen eder skatter i himmelen, där mott och mal icke förstöra, och där inga tjuvar bryta sig in och stjäla. Ty där din skatt är, där kommer ock ditt hjärta att vara.”

Jag ska avsluta med att läsa ur Lukas evangelium 21: 25-26

Tecken ska visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden ska folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och vågornas dån. Människor ska tappa andan av skräck i väntan på det som ska drabba världen, för himlens makter ska skakas.

När Jesus ger oss den här beskrivningen av dagsläget så handlar det inte om judarna, utan det står folken. Det är ett globalt budskap, till hela jorden.

Jag läste en bok nyligen, skriven av en profan och gudsförnekande författare. Den bygger på vetenskapliga studier och heter Åtta steg mot avgrunden. Boken beskriver åtta olika skeenden av klimatkrisen och hur den utvecklas, med en konklusion efter varje kapitel: det finns inget hopp! Författaren ser ingen lösning för människans fortlevnad samtidigt som han manar till åtgärder. Det är skrämmande fakta och självfallet blir människor också skrämda. Budskapet boken förmedlar borde ropas ut från varje predikstol i vårt land, men med fokus på framtidshoppet; att Jesus kommer snart!

”Då ska man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. Men när det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig” (v 27-28).