Kristendom och politik – två oförenliga faktorer

Tal av Arne Imsen 1962

Sverige har under ett antal decennier haft kristna röster i riksdagen, vilka genom reformarbeten och handuppräckning arbetat för förändringar i samhället. En av portalfigurerna inom svensk politik var Lewi Pethrus som på 50-talet var med och bildade lobbygruppen Kristet Samhällsansvar, med syftet att lyfta fram kristna kandidater till de etablerade partierna. 1963 drev riksdagen igenom en gymnasiereform som kraftigt begränsade kristendomsundervisningen i skolorna. Reformen drevs igenom trots att 2,1 miljoner namnunderskrifter samlades in mot förslaget, vilket i förhållande till befolkningsmängden var rekordstort. Med gymnasiereformen som en bidragande orsak bildades det kristna partiet Kristen Demokratisk Samling (KDS) redan året därpå. KDS blev så småningom Kristdemokraterna och har i dagsläget 19 ledamöter i Sveriges riksdag.
Vad man åstadkommit i försöken att ‘kristna’ Sverige är inte svårt att se.
Sverige är idag ett hednaland där kunskapen om Jesus är näst intill obefintlig och kristendomen är bannlyst i alla offentliga rum. Den ses som en av
samhällets fiender.
Redan 1962, innan KDS bildades, höll Arne Imsen ett tal som publicerades i Midnattsropet där han påminner om församlingens ställning i tiden.

Det är valtider…
Låt oss nu se på de ting man börjat syssla med under dessa avfallstider. Det är valtider och det är därför naturligt, att vi börjar med politiken. Tror ni för ett enda ögonblick, älskade vänner, att Herrens vittnen har sin plats i de politiska rådsförsamlingarna? Det tror inte jag, och det trodde inte heller Lewi Pethrus på trettiotalet. År 1931 försvarade han sig inför frikyrkligheten därför att de anklagade pingströrelsen för att den inte ville syssla med politik.
Pastor Pethrus sade då: ”Vi tror, att om människor bliva frälsta, detta utövar ett så gott inflytande över samhället, att vi lika mycket som någon annan, ja kanske mer, är med i arbetet för förbättrandet av samhället. Det är en politik som ligger på vårt hjärta. Det är himmelrikets politik. Vi tror på det rike som skall komma. Här är vi gäster och främlingar som alla våra fäder. Guds ord visar, att när Guds församling varit i en rätt ställning har den väntat Jesu tillkommelse.”

…vilddjurets bild
Då det gäller de politiska partierna vill jag framhålla som min absoluta övertygelse, att det icke finns något kristet parti. Samtliga bär vilddjurets bild, och det är därför de med så stor tillfredsställelse går hand i hand med den avfälliga kristenheten. I verkligheten avskyr dess representanter den törnekrönte Konungen och hatar Hans kors, som är symbol av smärta och skam, människosläktets synd, skuld, liderlighet, sjukdom och förbannelse.

…dödsattest
Kristet Samhällsansvar, som det så talande heter, är ett försök att skapa opinion för kristen livssyn, och detta tror man skall kunna ske med både kristna och icke kristna, ideella och politiska krafter. Den som ger sig in på sådana experiment, har väl i verkligheten givit sitt erkännande till den kristna församlingens totala sammanbrott och skrivit under väckelsens dödsattest. 

Föregående inlägg Den som tiger samtycker
Nästa inlägg En pionjär i Göteborg

Relaterade inlägg