Dikt av Ulla Johansson från 1998
När mödosam min vandring är
i tåredalens djup.
Jag ensam är – ty ingen kan mig se
bland höga branters stup. Då lyfts min blick – och jag kan se
Guds löftesstjärna klar.
Den lyser upp min mörka stig.
Den skapats av min Far. Den visar mig – att steg för steg
jag går mot ljusets höjd.
På Ordets grund – i Andens kraft
Ej längre går jag böjd.