Vittnesbörd av Märta Berg
-Jag vill bli nyfrälst!Ja, det var vad den lilla pojken sa när det var dags för bönemöte med handpåläggning. Och nog har jag under livets olika skeden känt samma behov – käre gode Jesus, låt mig få ett sådant där nyfrälsningsmöte med dig!Nu har jag tittat på OS – längdskidåkning – och sett hur de starkaste och mest vältränade åkare plötsligt blivit, som kommentatorerna säger ”stum”.Man har åkt på samma sätt med samma utrustning, gjort som alla de andra med armar och ben, beteendet oförändrat, men funnit sig om-åkta av en eller flera och gått miste om medaljen. Och jag har tänkt. Att precis sådär blir det ibland. Många goda råd har jag hört genom åren, man ska läsa bibeln varje dag, man ska be oavlåtligen etc. Visst ska man det, men jag undrar ändå. Finns det någon som aldrig upplevt att man blir ”stum”?Finns det ett universalmedel mot den andliga stumheten? Kanske är den inte ens andlig fast vi upplever det så? Tänk om det är kroppen som inte fått den vila och den mat den behöver, eller de psykiska krafterna som tömts ut? Och så blir det grus i hela maskineriet.Oavsett vad som orsakar våra kraftbortfall, för de inträffar ju trots att vi gör allt det där man ska, så finns det chans att bli nyfrälst. Och jag tror det är nödvändigt att stumna ibland, kanske för att Herren ska få möjlighet att påminna oss om förnyelsen, hur viktig den är. Mannat var ruttet nästa dag, inte sant? Ny dag – ny nåd.För min del vill jag gärna bli nyfrälst – den här dagen.Golgata källa flödar!