Vittnesbörd av Dimitrij Siskin
Att tänka på Gud var något främmande för mig för några år sen. Jag växte upp i en familj som trodde på Gud och jag har varit i Kyrkan ibland. Men det hade ingen mening för mig.
Mitt första möte med Jesus hade jag i en amerikansk kyrka i Vilnius. Jag stannade efter mötet och frågade pastorn: “Kan Jesus förvandla mig? Kan Han förlåta mig?” Han svarade “ja, du kan be till honom nu”, och han bad för mig.
Efter några år kom jag till Maranataförsamlingen i Stockholm, och jag upplevde här vad som är den rätta betydelsen av Jesus och församlingen. Som främling känner jag att folk som bor här i storfamiljen försöker att hjälpa varandra med olika uppgifter och under svåra tider.
Jag var enda barnet i familjen (förutom min halv-syster), och jag har aldrig upplevt så mycket kärlek som här. Här känner jag trygghet och gemenskap. Ibland kan man känna sig ensam. Då söker jag Jesus och vill uppleva Guds Ande.
I detta hem har jag mött olika människor, de är som bröder och systrar för mig. Och vi som bor här måste ha särskild omsorg om varandra. Jag tror att när vi har problem och svårigheter kan vi tillsammans hjälpa varandra.