Undervisning av Yngve Stenfelt
Under femton veckors tid spelade Yngve Stenfelt in lika många program för Radio Maranata, om vem Jesus är. I ett tidigare nummer av Midnattsropet (nr 5/2022) publicerade vi den första delen och här följer del 15, vilket är en sammanfattning av bibelns budskap och mening med att presentera Jesus. Samtliga program finns tillgängliga på Maranata Podcast där också övriga radioprogram publiceras.
Länkar finns även på församlingens hemsida www.maranata.se
Vi har nu kommit till det femtonde avsnittet med titeln ”Vem är Jesus?” Jesus är centralpersonen i varje program men titeln blir här annorlunda. För mig personligen har det varit en stor glädje att få ta fram vad evangelierna säger om Jesus. Det har varit det centrala i dessa budskap. Vi har också läst från det profetiska Ordet, från Apostlagärningarna, breven och Uppenbarelseboken. Vilken helt underbar berättelse vi får om Jesus i evangelierna; i Matteus, Markus, Lukas och Johannes. De är så detaljerade att det är som att vi själva var på plats då vi läser om händelserna och på det sättet får del av vad Jesus gjorde och lärde.
Syftet med detta är att visa på Jesus som Guds Son och ge oss tro på honom. Johannes uttrycker i kapitel 20:28:
Ännu många andra tecken som icke är uppskrivna i denna bok gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har blivit uppskrivna så att ni ska ha tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att genom tron ska ha liv i hans namn.
Joh 20:28
Så blir inte detta bara en beskrivning om vad som har hänt, hur människor mötte Jesus då, utan det blir också en inblick i vad som kan ske här och nu för oss i mötet med samme Jesus. Därför blir det så viktigt att vi tar till oss evangeliernas berättelser om Jesus, och gömmer och begrundar dem i våra hjärtan. Vilken underbar Jesus evangelierna låter oss se. Vilken underbar Jesus evangelierna ger oss tro på. Vilken underbar Jesus där vi får liv genom tron på hans namn.
Jesus hade sitt älsklingsuttryck för sin person:Människosonen. Gud Fadern hade också sitt älsklingsuttryck över Sonen:Denne är min älskade Son i vilken jag funnit behag. Det var de gånger då himlen öppnades och Gud uttryckte vad han menade om sin Son. Och detta Fader-Son-förhållande blev uppenbarat av Gud för lärjungarna. Petrus säger:Du är Messias, den levande Gudens Son. Så stadfäster han detta förhållande med ett bevis som är fast, nämligen Jesu uppståndelse. Han är med kraft bevisad vara Guds Son, alltifrån uppståndelsen från de döda.
När Guds Son blev Människoson så upphörde inte detta förhållande. För undret skedde, som vi talat om så inträngande i dessa program, i jungfrufödelsen. När Maria ställer frågan: Hur ska detta ske? då får hon höra: Helig Ande ska komma över dig och kraft från den högste ska överskygga dig. Därför ska ock det heliga som var fött kallas Guds Son.
Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son på det att var och en som tror på honom inte ska förgås utan ha evigt liv. Här har vi evangeliernas kärna. Gud älskade världen så, att han utgav det bästa han hade, sin enfödde Son. Det var denna utgivande kärlek som människorna mötte där Jesus drog fram. Det tog sitt största uttryck på korset där Jesus gav sitt liv till lösen för oss människor. Johannes har i sitt evangelium det triumferande utropet från Jesu läppar på korset: Det är fullbordat! Detta som var en tanke i Guds väsen före världens grund var lagd, tar här sitt fulla uttryck. Lammet som borttager världens synd.
Så blev Jesus försoningen för våra synder, och denna frälsning som Jesus vann på Golgata gäller för en hel mänsklighet. Ty så älskade Gud världen. Men den måste mottagas personligt i varje människas liv. Det heter att den som tror på honom ska icke förgås utan ha evigt liv. Vi kan aldrig nog poängtera vikten av det personliga förhållandet till Jesus Kristus – tron på honom. Tidigare följde vi fursten över luftens härsmakt, den andemakt som nu är verksam i de ohörsamma. Vi gjorde vad köttet och sinnet ville och vi var av naturen hemfallna åt vredesdomen. Det var i vårt syndiga tillstånd, ett tillstånd utan Jesus.
När Paulus ger inblick i evangeliets kärnområde så säger han 1 Korintierbrevet 15:
Mina bröder, jag vill påminna er om det evangelium som jag förkunnat för er, som I jämväl togen emot och som I ännu står kvar i, genom vilken I ock bliven frälsta. Jag vill påminna er om hur jag förkunnade för er, såframt I eljest håller fast därvid, om nu icke så är att I förgäves har kommit till tro.
1 Kor 15:1-2
Så tar han oss med i huvudfåran, huvudstycket, in i det viktigaste i vårt trosliv. Han säger: Jag meddelade eder som ett huvudstycke vad jag själv har undfått, att Kristus dog för våra synder, enligt skrifterna och att han blev begraven och att han har uppstått på tredje dagen enligt skrifterna. Så säger han: det är på det sättet vi predikar och det är på det sättet vi har kommit till tro. Huru viktigt är det inte med en skriftenlig frälsning, Guds frälsning i Jesus Kristus. Här behövs inga utsvävningar, inga andliga resor, vare sig upp eller ner, för det heter i Romarbrevet 10:
Du behöver inte fråga i ditt hjärta. Vem vill fara upp till himlen, nämligen för att hämta Kristus ned, eller vem vill fara ner till avgrunden, nämligen för att hämta Kristus upp från de döda.
Rom 10:6-7
Vad säger den: Jo den talar om en underbar närhet, och den närheten är Jesu närhet, som vi finner i bibelordet. Tänk dig in i att Ordet var i begynnelsen, det som var hos Gud, det som var Gud, det Ordet genom vilket allt har blivit till som är till, och utan det har intet blivit till som är till. Det ordet tog sin boning ibland oss, och vi såg hans härlighet, ja vi såg liksom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, full av nåd och sanning.
Det är om Jesus jag talar. Det är hans närhet vi möter i Ordet som är oss nära. Det heter vidare helt underbart:
Ordet är dig nära, Ordet om tron det som vi predika. Ty om du med din mun bekänner Jesus vara Herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, då blir du frälst. Ty genom hjärtats tro blir man rättfärdig och genom munnens bekännelse blir man frälst.
Rom 10:8-10
Tänk att frälsningen är tillgänglig för oss, så nära, där vi inte behöver sträcka oss till något som är ouppnåeligt, uppe i himlen eller ner i avgrunden, utan vi får i vår närhet, ja i vårt hjärta, uppleva frälsningens under då Guds ord, ordet om Jesus Kristus, kommer in i vårt hjärta. Det ord som är verksamt i den som tror. Jesus kom till jorden för att uppsöka och frälsa det som var förlorat. Det var därför han vandrade omkring bland oss och gjorde väl och hjälpte alla. Han kom för att göra om intet djävulens gärningar. Så fick vi träda in genom frälsningens under på ett område där Guds gärningar uppenbaras. Detta är Guds gärning, att I tron på den han sänt. Det är vad som sker genom munnens bekännelse och hjärtats tro. De två tingen som hör så intimt samman. Om du med din mun bekänner Jesus vara Herre och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, då blir du frälst.
Har det verkligen någon betydelse med munnens bekännelse? Bekännelsen av Jesus som Herre är helt klart avgörande. Det heter vidare att var och en som åkallar Herrens namn ska blir frälst. Vi uttrycker med vår bekännelse vem som ska vara Herre i vårt liv och den väg vi vill gå.
Än en gång vill jag säga hur det var tidigare, innan mötet med Jesus. Då följde vi fursten över luftens härsmakt, den andemakt som nu är verksam i de ohörsamma. Vi gjorde vad köttet och sinnet ville, och vi var av naturen hemfallna åt vredesdomen. Det var ett tillstånd utan Jesus, men när vi bekänner Jesus som Herre så blir det ett nej till mörkrets furste och det gamla livet, och ett ja till honom som dog för våra synder på Golgata och uppstod på tredje dagen för vår rättfärdiggörelses skull.
Det blir ett uttryck för vår vilja att följa Jesus. En bekännelse till en ny Herre. Så har vi då fått detta trosfundament i våra hjärtan, att Gud uppväckte Jesus från de döda. Det blir mer än en förnuftstro. Det blir hjärtats tro, den livgivande och förvandlade tron som gör oss till nya skapelser i Jesus Kristus, där det gamla är förgånget, och något nytt har kommit.
Så blir vi upplyfta ur den djupa dyn, ur fördärvets grop och får våra fötter ställda på klippan, och i vår mun får vi en ny sång, en lovsång till Gud. Vad har vi gjort? Vi har gjort upp med den gamla människan och hennes gärningar. Den gamla människan har blivit korsfäst med Kristus och sanningen är att nu lever inte mer jag utan Kristus lever i mig, och hjärtat vill uttrycka den förvandling som ägt rum. Vårt hjärta flödar över av sköna ord, en dikt som gäller en Konung, ja, en lovprisning till Jesus Kristus, från ett hjärta som blivit renat genom hans dyrbara blod.
Vår tro får inte bara bli ett förhållande till lärosatser utan vår tro måste ju bli ett förhållande till Jesus Kristus, att lära känna honom, och kraften i hans uppståndelse. Meningen med evangelierna var att vi skulle tro att Jesus är Guds Son och att vi genom tron på honom skulle ha liv i hans namn. En biblisk frälsning är inte döda teorier, men liv i Jesus Kristus. En övergång från död till liv, från mörker till ljus, ja från satans makt till Gud. Det var en sådan frälsning som kostade Jesus allt då han gav sitt liv till lösen för oss, då hans dyrbara blod rann till försoning för våra synder.
Det är inte så underligt att själva spjutspetsen i pingstdagens predikan var den här:
Denne Jesus som ni har korsfäst, honom har Gud gjort till både Herre och Messias. När de hörde detta så fick de ett styng i hjärtat och frågade: Bröder vad ska vi göra? Gör bättring, och låt alla döpa er i Jesu Kristi namn till era synders förlåtelse. Då ska ni som gåva undfå den helige Ande. Ty eder gäller löftet och edra barn, jämväl den som är fjärran, så många som Herren vår Gud kallar.
Apg 2:36-39
Frälsningssanningarna och förkunnandet om Jesus som Herre var så inflätade i varandra att de hörde fullständigt samman. Man kan inte tänka sig en biblisk frälsningsupplevelse utan Jesus som Herre. Det här med att få Jesus som Herre bör ske här i tiden, för det kommer en dag då alla knän ska böjas, och alla tungor ska bekänna Gud Fadern till ära, att Jesus Kristus är Herre. Deras knän ska böjas som är i himlen, på jorden och under jorden. På samma sätt ska varje tunga bekänna Jesus som Herre; deras som är i himlen, på jorden och under jorden. Det blir den totala bekännelsen av Jesu herravälde, Gud till ära. Men denna bekännelse av Jesus som Herre är tänkt att ske här i tiden. Varför det? För att den är frälsande. Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder. En syndernas förlåtelse, ett nytt herravälde med Jesus som Herre.
Bibeln ger oss ingen omvändelsemöjlighet i evigheten. Den måste ske här i tiden, för det är endast här i tiden som bekännelsen av Jesus som Herre är frälsande. Den bekännelse av Jesus som Herre som sker i evigheten, blir för människor som inte gjort det här i tiden en mycket allvarlig sak. Man inser att den bekännelse som var ämnad för tiden på jorden, aldrig kom på deras läppar, åkallandet av Jesus till frälsning. Men för dem som upplevt frälsningen här i tiden, och som tagit emot Jesus i sina liv, för dem blir den här bekännelsens dag, när alla tungor ska bekänna Jesus Kristus som Herre, inte bara en bekännelsens dag i största allmänhet, men en bekräftelse på att Jesus Kristus är konungarnas Konung och herrarnas Herre. Jag tycker svalget här är så oerhört stort.
Det kommer inte att bli knäböjning sida vid sida, Nej, de som är i himlen böjer sina knän där. De som är på jorden böjer sina knän där och de som är under jorden böjer sina knän där. Därför, se till att ditt knäböjande i evighetens värld blir i himlen inför Guds tron, inför Jesus Kristus. Idag är frälsningens dag!