Predikan av Arne Imsen från 1992
Det heter i 1 Tim 3 från vers 14:
-Detta skriver jag till dig, fastän jag hoppas att snart få komma till dig.
Jag säger dig, det är bråttom. Man måste snabbt få tag i sanningens ord, så man inte påverkas av andra budskap som tävlar om vår uppmärksamhet.
-Jag vill nämligen, om jag likväl skulle dröja, att du skall veta huru man bör förhålla sig i Guds hus, som ju är den levande Gudens församling, sanningens stödjepelare och grundfäste. (1Tim 3:15 )
Det är bråttom. Man måste få kunskap. Man måste bli informerad, välorienterad så att man vet vad som gäller för livet och gemenskapen. Lägg märke till uttrycket Guds hus. Det finns enormt många hus att söka sig till. Både symboliskt och konkret. Det är nödvändigt att vi har någonstans att söka oss till. Det handlar om gemenskap på flera plan. Vi har hus dit vi kan gå. Vi har vänner, vi har andra att söka oss till. Då vi har hjälpbehov, vet vi att vi kan söka oss till olika hus. Det finns institutioner där vi kan få hjälp för olika behov. Men här lägger du märke till: Guds hus. Vad är Guds hus? Var ska man söka Gud? Eller var bor Gud? Var finns han? Det var en viktig fråga. Här säger aposteln till den unge mannen Timoteus att hans församling är Guds hus, där finns han. Så förklarar han att det hus han beskriver och talar om är den levande Gudens församling. Det finns också andra hus. Vi skulle kunna säga: det finns hus där livet härskar och där döden härskar. Det finns hus där livet regerar, där man upplever livets skapande krafter. Och så finns det hus där dödens fördärvbringande krafter verkar i sinnet, i hela vår varelse. Känslomässigt och tankemässigt. Döden påverkar hela vår vilja, så vi blir influerade och präglade av döden.
Där livet härskar finns en alldeles särskild atmosfär. Den är förtätad, man känner när man kommer in i den atmosfären att den är uppbyggande. Det förnims att här härskar Gud, här bor Gud, här verkar Gud. Han bor inte i hus byggda av människohänder, men människan själv kan bli ett tempel där Gud bor.
När dessa levande stenar som bibeln talar om blir inplacerade i sitt rätta sammanhang kommer de att tillsammans fungera som Guds hus och möjliggöra Guds närvaro. Det är detta vi behöver. Det finns många gudar i världen som härskar, dominerar och regerar. De finns i alla sammanhang där man möter den besatta människan, som är präglad av sitt gudsförhållande. Men tänk, den levande Gudens hus! Finns det något högre och bättre än liv? Du kan försöka jämföra och välja. Ingen säger välkommen till döden. Vi väljer livet. Vi upplever att Gud verkligen inte är långt borta när vi upplever livet. Han är så nära så han kan fylla vårt inre med sitt eget liv. Han kan befria oss från den förfärliga vanmakten, apatin, olusten, självföraktet, passiviteten och lyfta oss upp på ett annat plan så vi får ett nytt, gudomligt perspektiv på tillvaron och vårt eget liv. Det är helt enormt. Livet är Gud. Detta gudsliv finns där han bor. Han bor i höjden, står det, men han finns också hos alla dem som åkallar honom med ett ödmjukt hjärta. Vi kan säga: Herren är min herde. Alltså kan du och jag få ett högst personligt förhållande till Gud, umgås med Gud. Han blir i egentlig mening vår Fader.
Om vi läser vidare i Paulus brev till Timoteus, så hör vi en märklig ton som är värd att fundera på. Hur bör man förhålla sig där Gud är? Kan man lära sig att umgås med Gud och hans folk? Det finns vissa grundläggande förutsättningar. Guds församling är sanningens grundfäste och stödjepelare. Där inställer sig genast problemen. Vi kommer från en värld och lever i en värld som är alldeles förtätad av livslögner. Faktum är att vi är influerade av dessa lögner i större eller mindre utsträckning. Vi vet hur dessa livslögner förändras från dag till dag. Det kommer ständigt nya filosofier, idéer och inspirationer som vi tror på. Och de ger oss löfte om frihet, självständighet, jämlikhet; jag vet inte allt. Vi vet av erfarenhet att det ständigt leder fram till djup träldom. Det är lögnens natur. Den gör oss besvikna, och det värsta som kan drabba oss i tiden, det är att man aldrig kan tro på någon. Man kan inte lita på ens sina närmaste. Vad värre är, man kan inte lita på sig själv, därför man är så bräcklig och har förfärliga problem på grund av det förmörkade förståndet, som Bibeln säger. Så möter vi församlingen, som märkligt nog borde vara vår vän, men uppfattas som vår fiende. I församlingen härskar sanningen – den ska härska där. Församlingen är sanningens grundfäste och stödjepelare, och då är det helt andra värden som lyfts upp. Ett helt annat synsätt och talesätt. Man börjar tala sanningens ord. Sanningen leder till frigörelse. Kärleken har sin glädje i sanningen. Därför kan man ibland uppleva en slags fientlighet. Vad beror det på att det är så svårt att känna frid i gemenskapen med syskonen? Det beror på att det finns ett moment som leder till fiendskap. Det är lögnen, livslögnen. Det heter att om sanningen får göra eder fria, så bliven i verkligen fria. Sanningen är inget regelsystem, utan den är personifierad i Jesus Kristus. När vi möter sanningen, så möter vi en person som vill befria oss från lögnerna. Han vill ta hand om oss så att vi kan likbildas med honom. Är det inte så att detta sanningens ljus längtar vi alla efter? Vi vill inte bedra, vi vill inte stå där självbedragna, utan vi vill uppleva denna sanningslidelse och befrielse från lögnens våndor och makt. Det är bara Jesus som kan ta itu med lögnen i vårt väsen; frälsa och befria. Det gör han, när vi åkallar hans namn. Tänk hur människor lider av lögnen och vad den åstadkommit i mänsklighetens historia.
Församlingen är den levande Gudens församling, den är sanningens stödjepelare och grundfäste. Det är faktiskt så att församlingen består av individer. Dessa individer måste ha en väsensgemenskap, väsenslikhet; annars går det inte. Det kallas den nya naturen, och bibeln förklarar den nya naturen. Den har en väldig makt, konungsligt välde i liv. Det är svårt att dra förbi dessa viktiga uttryck. De står där och markerar något oersättligt. Därför det går inte imitera det. En konungslig myndighet, välde och makt. Ett konungsligt välde i liv, vilket innebär att vi befrias ifrån den skuld vi har upplevt då vi kommit underfund med lögnen i vårt väsen och våra synder. Det innebär också att vi genom detta konungsliga välde i liv fått makt så att vi inte blir återfallsförbrytare. Faller tillbaka i det gamla och försöker med andra krafter kravla oss ur eländet. Det finns en rening ifrån skuldkänslorna. Det finns också en makt som kan bevara oss så att vi inte faller tillbaka till det gamla livet, utan får leva det nya livet i gemenskap med Herren Jesus Kristus.
Låt denna bekännelse tränga in i ditt inre och fylla hela din inre människa. Man kan bära på en dold längtan efter något annat. Bättre luft, andra vyer. Det är ganska normalt att man har en längtan till något. Någon speciell plats, till exempel. Men det finns en längtan som är mycket starkare än något annat. Längtan efter renhet och frihet. Att få känna sig ren från smutsiga tankar, orena handlingar och smutsiga ord. Det är längtan till en reningskälla. Därför att man har mött sanningen på något sätt. Och upptäcker: Det är förfärligt att jag kan tänka så orena tankar. Att jag inom mig kan hysa så otäcka, olustiga tankar. Det är bedrövligt att jag kan tillåta mig så smutsiga handlingar. Det är inte säkert att någon vet om det, men samvetet dömer. Hur ska jag bli av med den här äckliga känslan av skuld? Hur ska jag komma ur den här situtationen att det goda jag vill, det gör jag inte. Märkligt nog, så räcker inte krafterna till för det goda. Men det onda, som jag inte vill, det gör jag. Så visar det sig att jag i realiteten är en slav. Civiliserad, men dock slav. En troende, men fånge i tankelivets bojor, känslolivets skuldupplevelser, viljelivets upplösning och sammanbrott. Det är otäckt tala om detta.
Här får du det sanna svaret. Jesus är här, han allena är befriaren. Alla de reningsmedel som kan hjälpa dig, erbjuder han dig i detta ögonblick. Du är inte sämre eller bättre än någon annan. Detta är generellt, allmänt. Bibeln talar med triumf om att slaven blir fri, löses från fångenskapen, får tillbaka sitt människovärde, lyfts upp ur träsket, får fötterna placerade på en klippa, får leva i en ny atmosfär, en ny livsluft och utstråla en gudomlig härlighet. Detta är oerhört, men sant!
Denna trosbekännelse, som man uppenbarligen sjöng i gudstjänsterna i urkristen tid var tonsatt. Jag har läst den för mig själv åtskilliga gånger, och den är alltid lika underbar och har exakt samma genomslagskraft. Den bryter ner det onda och bygger upp den nya skapelsens verklighet. Först står det alltså om Guds församling, sanningens stödjepelare och grundfäste. Så kommer det i nästa vers:
-Och erkänt stor är gudaktighetens hemlighet…
Stryk under uttrycket ”gudaktighetens hemlighet”. Vad säger oss egentligen det ordet? Är det inte så att världen inte tillskriver Gud någon betydelse? I varje fall mycket liten betydelse. Det är sanningen. Men vad vet egentligen världen om gudaktighetens hemlighet? Ingenting! Eftersom världen ingenting vet om denna gudaktighetens hemlighet väljer den, av logiska och naturliga skäl, att fullständigt reducera Gud till ingenting.
Hur började du denna dag? Hur går du till ro när kvällen kommer? Hur startar du ditt arbete? Startar du i Jesu namn? Har han någon betydelse för dig; Jesus, som Gud har givit oss? Vågade du anförtro dig denna dag åt honom, gav du honom en möjlighet att komma till dig, vägleda dig, hjälpa dig, så att du när dagen är över kan säga: Tack gode Gud att du hjälpt mig så underbart idag. Det finns en hemlighet här. Det är inte bara att hålla för sant att Gud existerar. Det finns en hemlighet, och du äger den som din. Du vet hur kärlekens makt kan förändra en människa. Två människor som älskar varandra, bär på en hemlighet. Kärlekens hemlighet. De älskar varandra och talar med varandra på ett hemlighetsfullt sätt. De förstår varandra och umgås med varandra på ett hemlighetsfullt sätt. Man skulle också kunna säga något mystiskt.
-Erkänt stor är gudaktighetens hemlighet. Hur ska man kunna beskriva och uttrycka den? Vill du veta mer om den, så läs Bibeln. Hur kan vi älska Jesus med en outsäglig kärlek och en outsäglig glädje, fastän vi aldrig har sett honom? Det är en hemlighet. Den som mött Jesus är förändrad, är annorlunda. Han bär på en högst personlig hemlighet. Ett individuellt kärleksmöte med Frälsaren ändrade allt.
Denna hemlighet du bär på, gör dig enormt priviligierad. Ta ett exempel. När vi har svårigheter och problem, vilket alla människor upplever, så har vi ett vapen, som världen inte förfogar över. Vi kan bedja. Du kan bedja i Jesu namn, och veta att Gud, din Fader lyssnar på dig. Ett hemlighetsfullt förhållande mellan dig och honom. Han har gett dig löften. Han visar sig vara trogen och trofast. Han överger aldrig sina löften. Du bär på denna hemlighet, att när världen strider och slåss, ävlar och tävlar, så har du frid i ditt hjärta, för du vet att han har lovat ta hand om dig. Är du medveten om detta? Det är ditt privilegium. Du bär detta inte som en teologi eller teori, du bär det som en hemlighet, vilket är en maktfaktor i ditt liv. Vad är det som gör att det lilla kornet när det läggs ner i jorden så småningom växer upp och mångmultipliceras i nya korn? Det är livets hemlighet. Och när det ser ut som om dödens krafter skulle gå över vårt liv, är det inte en ny fas, visst inte, det är ett nytt liv som växer fram och demonstrerar gudsnärvaron. Maranata!
Vad är det som gör att vi oroas och ängslas och plottrar bort oss i oväsentligheter? Är det inte så att vi misstänker att det inte håller. Är det så säkert att detta gäller mig och mitt liv? Du måste få den här hemlighetsfulla livskraften in i ditt väsen, så att även om hus och andra ting kan bäva, så har du en inre frid som ger dig styrka. Du har en frimodighet som gör att du kan möta framtiden med hopp. Du tillhör honom och han tillhör dig. Han har inte sagt att vi ska bära honom eller hans verk. Han har sagt att han ska bära oss. I den här hemligheten ligger livet, funktionen, resurserna, framtiden. De sista verserna i 1 Tim 3:
-Erkänt stor är gudaktighetens hemlighet – här har vi hemligheterna, utlagda och förklarade. Varje mening öppnar för oss en värld av gudomliga realiteter. Det heter:
Han som blev uppenbarad i köttet, – vem han är, är det ingen som ifrågasätter. Det kan självklart inte vara någon annan än Jesus Kristus. Så får vi reda på hans historia, hans ursprung, när han kom och varför han kom, vad han uträttade, vad han är och vad han gör. Då upptäcker vi att det är han som uppfyller allt i alla.
Det stora problemet med varje människa är att hon är så tom, upplever sig så tom. Livet är meningslöst och intetsägande. Hon skulle vilja ha mera. Så tänker man efter och räknar upp vad man egentligen skulle vilja ha mera av. Så blir det klart att Jesus är källan. Han har sagt att det ska springa fram en livskälla i eder, som Skriften säger. Det religiösa sammanhanget är så tomt. Det profana sammanhanget är så tomt. Det är så tomt i politiken och kulturlivet. Det är tomt i gemenskapen. Om det ändå kunde bli någon mättnad, att törsten kunde släckas. Vi vill alla få livsglädje, helhet. Det tomma kärlet måste fyllas. Jesus har sagt: Jag är. Jag är livets bröd, livets vatten. Jag är vägen, sanningen och livet. Jag är uppståndelsen. Jag är allt du behöver. Det finns så oerhört mycket. Han längtar efter att fylla dig. Men försök att fylla ett glas som man vänder botten upp på. Bottnen har sin funktion, för det ska inte vara någon perforerad källa. Den måste fyllas så att det flödar över. Vi måste kunna mättas och dela med oss. Det hjälper inte hur mycket jag försöker fylla ett kärl som vänder botten upp. Det kommer inte in en droppe. Det heter så enkelt och klart: -Öppna din mun så jag kan fylla den! Vi har en slags konstig fromhet. Vi gör precis motsatsen. Vi stänger munnen och vänder botten till. Och så väntar vi att Gud ska fylla oss. Öppna munnen, människa! Du kan ju börja med att säga: Tack Jesus! Så kan du säga det en gång till, och igen. Och under tiden du gör det, börjar du upptäcka att du vände på kärlet! Istället för att vända öppningen neråt så öppnar du uppåt! Det är tron som förhåller sig till Jesus på ett sådant sätt så du kan ta emot vad han har att ge. När Gud riktigt vill skölja sina välsignelser över oss, så gömmer vi oss under tvivlets paraply så att inte en droppe når oss. Vi måste öppna för att något ska kunna komma in i oss. Om vi vänder oss till honom, så gör vi den erfarenheten att han håller det han lovat med avseende på vårt liv. Det heter:
-Och erkänt stor är gudaktighetens hemlighet: “Han som blev uppenbarad i köttet…” – där ligger en oerhörd hemlighet som vi måste påminna varandra om med förnyad styrka. Smaka på detta: Han som blev uppenbarad. Ett oerhört mäktigt ord. Men det räcker inte med att han blev uppenbarad. För även om han blev uppenbarad skulle vi aldrig kunna tillägna oss det, men han blev uppenbarad i köttet. Därmed har det förts ned på ett plan att vi kan tillägna oss det.
Gud blev människa. Gud förstår människan. I Hebréerbrevet står klart att han blev frestad och prövad i allt liksom vi, men dock utan synd. Det står att han kan frälsa alla som kommer till Gud genom Honom. Stava på uttrycket alla. Alla blir aldrig något annat än alla – fram och baklänges. Gud har uppenbarat sig, avslöjat sig för oss på ett sådant sätt att vi kan få gemenskap med honom.
Vi kan få gemenskap med honom på ett personligt plan och samtala med honom om vårt livs alla angelägenheter. Hur tokigt det än kan verka för andra människor, så förstår han och vet. Pris ske Gud. Men Jesus är ingen psykoterapeut som använder psykoanalys; han är Frälsare. Till detta ämbete är han präst, profet och konung, vilket innebär att han äger all den makt på alla områden där vi står hjälplösa. Därför kan han frälsa oss.
Om jag skulle komma och ge dig en miljon, är det mycket möjligt att ditt ansikte skulle spricka upp och du skulle tycka att det var en svindlande upplevelse. Jag hade hjälpt dig och du hade fått löst många av livets problem. Men en miljon svenska kronor är ju ingenting i jämförelse med de värden Gud har gett oss för att befria oss ifrån den skuld vi hade. Vad då för något? Jo, Jesu blod! Vad betyder Jesu blod för dig? Det är värdebeständigt, och devalveras aldrig! Dollarn devalveras, kronan och pundet. Man kämpar tappert för att försöka upprätthålla värdet. Ändå kommer devalveringen, och problemen tilltar. Men Jesu blod är värdebeständigt. Det är inte riksbanken i Sverige eller världsbanken som har fastställt det värdet, utan Gud. Det heter att Jesus har köpt oss åt Gud med sitt blod. Det är värdebeständigt och räcker till. Han köpte oss inte på avbetalning, han har erlagt kontant betalning och betalningsmedlet är Jesu blod. Jag kan säga så här: Jesus är en lagfaren ägare till min kropps tempel. Han har bestämt om det här gamla rucklet att det ska bli ett tempel för den helige Ande. Han har sagt: Jag vill bo ibland eder, jag vill vara i eder, jag vill leda eder.
-Erkänt stor är gudaktighetens hemlighet: “Han som blev uppenbarad i köttet – halleluja, halleluja! Jesus sa till lärjungarna: Ni ser på de här husen, och visst är de stora och underbara, men här ska inte lämnas sten på sten! Här ska allting röjas undan. Och alla blir förvånade och förskräckta. De ville döma honom för hädelse och förakt för deras heliga traditioner och tempel. Men när Jesus talade om att han skulle bygga upp det på tre dagar, så var det sin kropps tempel han talade om.
När de inviterade Jesus att inspektera och värdera templet, sa han: här är mera, mycket mera! Han talade om sin kropps tempel. Du kan göra dina jämförelser och dra dina slutsatser. Här är mera än Salomos och Herodes tempel, här är mera än hela Gamla Testamentets gudstjänstliv. Här är mera; här är Jesus Kristus som fyller alla behov i härlighet. Och han har gjort sig tillgänglig för oss. Han har kommit i köttet. Han kommer inte med en bönebok eller några teologiska teorier och läror. Nej, han kommer med liv och ger sig själv åt oss. Han blev det livets bröd som blev brutet för vår skull.
-Han som blev uppenbarad i köttet, rättfärdigad i anden, sedd av änglar, predikad bland hedningarna, trodd i världen, upptagen i härligheten.
Vad betyder det för oss hur det går för vår konung? Om vår konung och drottning blir bortförda från landet, vad innebär det för medborgarna? Vår framtid i landet kommer att påverkas på ett ohyggligt sätt om vår konung blir bortförd och man tar tronen för honom. En fruktansvärd situation.
Hela vår framtid är bestämd av hur det går med Jesus. Riket – inte Sveriges rike i det här fallet, men Guds rikes framtid bestäms helt och hållet av hur det går med Jesus. Och vad vet vi om Jesus? Att han som blev dömd av mänskligheten blev erkänd i höjden. Han som människorna dömde till döden, honom gjorde Gud till Herre och Messias. Och efter fullbordat försoningsverk gick han till Fadern och tog platsen på majestätets högra sida. Han har varit utsatt för fruktansvärda attacker under hela historien, men han sitter på tronen! Han ska sitta där. Han ska göra hela jorden till sin fotapall. Så länge han sitter på tronen, är vår framtid trygg. Ingen kan ta makten ifrån honom ”Mig är given all makt i himmelen och på jorden”. Han är på tronen. Han utövar sitt herravälde. Han är här. Så länge han är på tronen, är det tryggt. Han är inte detroniserad. Det är inte Satan som härskar, än om det ser så ut här i världen. Han är denna tidsålders gud, han är denna världens furste. Men den Smorde, den som Gud har insatt på Sions berg, han är på tronen. Och det är detta vi måste bekänna med frimodighet i varje situation.
”Han som blev uppenbarad i köttet”. Vi kan förstå honom, vi kan ha kontakt med honom och gemenskap med honom. Han är lika oss. ”Rättfärdigad i anden.” Han blev prövad på alla nivåer och förklarad rättfärdig. Dvs, allt han belastades för, det avvisades. Han blev prövad, och bevisad vara utan synd. Därför kan han också fullkomligt frälsa dem som kommer till Gud genom honom. ”Sedd av änglar, predikad bland hedningarna, trodd i världen, upptagen i härligheten”.
Sist och slutligen vill jag påminna om ett ord i Hebr 10:23
-Låtom oss oryggligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har givit oss löftet, han är trofast. Och låtom oss akta på varandra för att uppliva varandra till kärlek och goda gärningar; låtom oss icke övergiva vår församlingsgemenskap, såsom somliga hava för sed, utan må vi förmana varandra – detta så mycket mer som I sen huru “dagen” nalkas. (Hebr 10:23-25)
Trosmänniska – främling i tiden – håll fast, oryggligt! Dagen nalkas. Den stora dagen nalkas, och vi når målet för vår tro: vår själs frälsning. Dagen nalkas. Låt oss hålla fast och inte låta någon få oss ut ur Guds plan, Guds vilja! Håll fast än om det ser svårt ut.
Oryggligt betyder utan att backa. Vi ska inte backa, vi ska framåt. Då måste vi hålla fast. Det kommer saker och ting som vill få oss bakåt, men vi håller oryggligt fast. Håller fast vid bekännelsen. Vi är vad vi bekänner. Nu ryggar vi inte, vi backar inte, vi ska framåt i Jesu namn på trons väg.
Kom ihåg att sist och slutligen skall det bevisas att Gud är trofast. Det ska bevisas att han är mäktig att hålla det han lovat. Det ska avslöjas och uppenbaras. Dagen nalkas, och den nalkas med hast.