Text: Stig Andreasson
En annan Jesus, en annan ande och ett annat evangelium.
Redan på apostlarnas tid blev många kristna församlingar påverkade av falsk lära. En del förkunnare, som tydligen betraktade sig själva som stora och mäktiga apostlar, nästlade sig in i församlingarna med ett budskap som märkbart avlägsnade sig från de ursprungliga apostlarnas förkunnelse. Detta hände bland annat i Korint. Märkligt nog verkade det som om de troende i den församlingen inte tog dessa avvikelser särskilt allvarligt. Därför skrev Paulus följande varningsord till dem:
– Jag är rädd för att liksom ormen överlistade Eva med sin slughet, så skall också era hjärtan förföras och lockas bort från uppriktigheten och renheten gentemot Kristus. Ty om någon kommer och förkunnar en annan Jesus än den jag förkunnade, eller om ni får en annan ande än den ni en gång fick eller ett annat evangelium än det ni tog emot, då står ni gladeligen ut med det. Jag menar att jag inte på något vis är underlägsen dessa väldiga apostlar. Även om jag är klen som talare, är jag inte klen i min kunskap (2 Kor 11:3-6).
Problemet i Korint var alltså inte bara främmande lära men också de troendes undfallenhet. Att vara undfallande är att vara svag, efterlåten och tolerant gentemot det mesta. De kristna i Korint kunde gladeligen höra den avvikande förkunnelsen utan att reagera. Idag har vi en liknande situation. En fransk pastor skrev för några år sedan en bok som fick titeln: Det finns inte längre några protestanter. Han menade att Påvekyrkans gamla och oförändrade villfarelser inte längre varken blir avslöjade eller motsagda. Men många kristna trossamfund fogar sig också villigt både till moderna folkliga meningar och den gudlösa statens lagar och förordningar.
En annan Jesus förkunnas också i vår tid.
Eftersom ett växande antal muslimer har kommit till västvärlden konfronteras vi oundvikligen med den islamske Jesus. En tidigare muslim gav mig ett exemplar av Islams heliga bok Koranen. Hans avsikt var givetvis inte att försöka omvända mig till Islam, men han menade att jag behövde få bättre kunskap om denna religion. Jag har inte orkat läsa igenom hela Koranen. Det är mödosam läsning. Men så mycket har jag förstått att enligt muslimsk tro blev Jesus faktiskt född av en jungfru. Muslimerna tror alltså mer än många nutida protestantiska teologer, som uppfattar jungfrufödelsen som symbolisk, men inte verklig. Enligt Koranen skedde emellertid Jesu födelse inte i ett stall med en krubba utan under en palm. Korsfäst blev han aldrig. En annan person, som liknade honom, blev spikad till korset. Jesus var inte Guds Son och världens Frälsare men en av profeterna. Märkligt nog tog Gud honom upp till himlen, där han nu varit i flera tusen år. En dag skall han emellertid komma tillbaka och då skall han upprätta Islam som alltomfattande världsreligion. Muhammed fick alltså med sig brottstycken av den kristna tron. Men han omvandlade det hela på ett sådant sätt att Islams Jesusbild blev totalt annorlunda än Bibelns.
Men det finns sökande människor också bland muslimerna. Då vi för några år sedan deltog i Maranataförsamlingens tältmöten i Stockholm blev tältet rest i närheten av en förort där de flesta invånarna är invandrare och till stor del muslimer. En kväll hörde jag två muslimska kvinnor samtala med varandra på kort avstånd från mötestältet. Den ena av dem sa då: ”Jag har alltid undrat över vem Jesus egentligen var.” De orden grep mitt hjärta och jag hoppas verkligen att hon fick svar på sin brännande fråga genom förkunnelsen i tältmötena. I den församling vi såg födas i Vesoul i östra Frankrike har vi sedan tio år en omtyckt pastor, som heter Mekki Drihem. Han kom till Frankrike från Algeriet som tonåring. Hela hans familj var muslimsk. Men Mekki mötte evangeliska kristna i Nordfrankrike och kom till tro på Jesus som Frälsare. Han fick uppleva hårt motstånd och förföljelse från sina egna. Men han höll ut i kampen, reste till en bibelskola och blev en förkunnare av Bibelns evangelium. Strax efter att han blev insatt som pastor i Vesoul var vi där på besök. Stina Fridolfsson, medlem i redaktionen av denna tidning, var också med. Hon gjorde då en intervju med pastor Mekki, som publicerades här i Midnattsropet. Idag får vi uppmuntrande nyheter från den franska församlingen. Många nya människor kommer för att höra Guds Ord. Ja, även muslimer blir frälsta idag och Herren brukar dem sedan i sin tjänst.
Men vi konfronteras också med den katolske Jesus, ty den katolska kyrkans inflytande ökar i vår del av världen. Handlar verkligen också detta om en annan Jesus än Bibelns? Hade inte den svenske pastorn rätt då han efter besöket hos påven i Rom sa: ”Jag kan inte se annat än att katolikerna predikar samme Jesus som vi gör?” Jo, rent teologiskt och teoretiskt kan det kanske se så ut, exempelvis då vi läser den tidigare påvens så kallade ”Jesusbok”. Men i praktiken står vi här inför en annorlunda Kristusförståelse. Den katolska kyrkans präster sägs nämligen äga en särskild makt, som innebär auktoritet till att bokstavligen förvandla mässans bröd och vin till Jesu lekamen och blod. Genom prästens händer blir så Jesus offrad på nytt, inte på korset men på kyrkans altare. Ingen kan väl tro att vanligt bröd och vin på ett altare skulle kunna vara en soning för synd. Men om dessa element förvandlas till Jesu lekamen och blod finns det en logisk grund för den katolska offertanken. Brödet i mässan kallas oblat eller hostia, vilket betyder offer. Men vi måste kraftigt understryka att det katolska mässoffret är en total förnekelse av Jesu fullbordade försoningsverk och en lika total motsägelse av bibelordet, som säger att Jesu offer gavs ”en gång för alla”.
Den katolske Jesus är alltså en ”sakramental” Jesus. Hans närvaro förmedlas till den enskilde via kyrkans sakrament, främst då altarets sakrament. Chiniquy, som i många år var katolsk präst, skrev i sina böcker om ”oblatguden”, alltså Jesu närvaro i mässans oblatbröd. Det som blir över av brödet efter mässan låses in i ett altarskåp som ingen from katolik kan gå förbi utan att böja knä. Därinne är ju Jesus sakramentalt närvarande.
Både liberala kyrkor och vissa nya karismatiska grupper förkunnar också en annan Jesus. I dessa kretsar fokuserar man starkt på Bibelns ord om att Jesus ”utblottade sig själv” eller ”förnedrade sig själv” då han lämnade sin himmelska härlighet och blev människa. Man tolkar dessa uttryck i den betydelsen att Jesus lade igen all sin gudomlighet i himlen och att han under sitt jordeliv bara var en människa. Han utförde sina mirakler inte i egenskap av Gud men i egenskap av människa uppfylld av Anden. Bakom detta påstående ligger en i vissa karismatiska kretsar högt älskad tanke. Om Jesus gjorde under som en människa fylld av Anden, då kan vi också göra det om vi är fyllda av samme Ande. Då blir det hela ett försök att förminska Jesus och förstora den karismatiskt rikt utrustade människan.
Då Bibeln säger att Jesus utblottade sig själv används det grekiska ordet ”kenosis”. Man har därför benämnt denna tolkningsteori ”kenosis-teologi”. Den har länge existerat i olika versioner och grader. Även aktade och bibeltrogna teologer har påverkats av den, men också varit oeniga om den verkliga betydelsen av ordet kenosis. Idag har dessa tolkningsteorier på nytt aktualiserats i ganska extrem form genom Bill Johnsons inflytande från församlingen Bethel i Redding California.
Bibelns Jesus är både sann Gud och sann människa.
I evangelierna framträder hans gudomlighet och hans mänsklighet växelvis hela tiden.
Jesus i båten och Jesus vid graven.
Då lärjungarna tillsammans med Jesus startade turen över Genesarets sjö var vinden tydligen svag och vattnet nästan helt blankt. Under färden somnade Jesus i båten. Liksom alla andra människor kunde han alltså bli trött och behövde vila. Men längre bort från land uppstod plötsligt en häftig storm, något som ofta sker hastigt och oväntat på Genesarets sjö. Lärjungarna blev förskräckta och ropade: ”Mästare vi går under!” Då reste Jesus sig i båten och talade till vinden och vågorna och allt blev fullständigt lugnt. Där ser vi hans gudomlighet. Han hade makt över naturkrafterna.
Då han nåddes av budet att hans vän Lasarus var död, begav han sig genast till den by där Lasarus bodde tillsammans med sina två systrar. Utanför Lasarus grav, omgiven av gråtande människor, föll också Jesus i gråt. Han hade samma mänskliga känslor som alla andra. Men några ögonblick senare befallde han att man skulle ta bort stenen framför gravöppningen i klippan. Sedan ropade han med hög röst: ”Lasarus, kom ut!” Och den döde kom levande ut från graven. Jesus hade makt över död och grav. Det är bevis på hans gudomlighet.
Makt att förlåta synder.
Vid ett tillfälle bar fyra män en lam man, som låg på en bädd, fram till Jesus. Ja, de måste faktiskt fira honom ned genom ett hål i taket på grund av folkmassan som omgav Mästaren. Det första Jesus sa till den lame var: ”Mitt barn, dina synder är förlåtna.” Några skriftlärde som var närvarande tänkte genast: ”Han hädar! Bara Gud kan förlåta synder!” Jesus läste deras tankar och sa: ”Vilket är lättast att säga till den lame: Dina synder är förlåtna eller att säga: Stig upp. Ta din bädd och gå?” Han fick inget svar på den frågan. Alla visste ju att för en vanlig människa var det omöjligt att göra någotdera. Då tog Jesus till orda igen och sa: ”För att Ni skall veta att människosonen har makt här på jorden att förlåta synder säger jag nu till den lame: ”Stig upp, ta din bädd och gå hem!” Och den lame stod upp och gick ut inför allas ögon.
Jesu under är Guds under.
En olycklig man besatt av flera onda andar blev befriad genom Jesu makt. Han bad då om att ständigt få vara i Jesu sällskap. Men Herren gjorde klart för honom att han hade något viktigare att göra: ”Gå tillbaka hem och berätta vad Gud har gjort med dig.” Det Jesus gjorde var det alltså Gud som gjorde! Den befriade mannen gjorde heller ingen skillnad. Han fick order om att berätta vad Gud hade gjort med honom. Han gick då och ropade ut i hela staden vad Jesus hade gjort för honom. Jesu undergärning var Guds undergärning.
Paulus var bekymrad för att de kristna i Korint skulle komma bort från uppriktigheten i sin tro. Ordet kan också översättas med ”enkelheten”. Spekulationer och sofistikerade förklaringar är till ingen nytta. Tro enkelt och okonstlat på Bibelns Jesus! Psalm 119:130 säger att ”Guds Ord skänker förstånd åt enkla människor”. Bibelns Jesus blev och var människa. Därför kan han fullkomligt förstå oss. Men han var och är också Gud. Därför kan han hjälpa oss i all vår nöd. Bara Guds Ord i de heliga Skrifterna ger oss den rätta bilden av Jesus. Det hade Åge Samuelsen förstått då han skrev den fina sången ”Skrifternas Jesus”. Första och sista vers av den sången blir vår slutvinjett:
”Skrifternas Jesus kom in i mitt hjärta, tog all min oro, förbarmade sig. Villigt han tog all min synd och min smärta, då han på korsträdet dog just för mig.
Skrifternas Jesus på skyar skall hämta snart ifrån jorden sin blodtvagna här. Himmelens klocka så nära att klämta, Skrifternas Jesus vi ser som han är.”