Text: Tage Johansson
Guds underbara avsikt då han skapade människan, var att han ville utvidga och dela sin gemenskap.
Den gudomliga kärleken vill alltid ge ut av sig själv. Gud visade detta konkret då han iordningställde lustgården och där umgicks med Adam och Eva. Det heter så underbart i 1 Mos 3:8 ”Och de hörde Herren Gud vandra i lustgården..” Men vid det tillfället hade något kommit in som hade tagit död på gemenskapen och människan upplevde för första gången en skuldmedvetenhet. De blev förskräckta när de hörde Gud vandra och gick bort och gömde sig bland träden i lustgården.Då kallade Gud på människan ”var är du” 1 Mos 3:9. Här möter vi för första gången Guds evangelium, det glada budskapet som kallar på människan att komma tillbaka till Gudsgemenskapen.
Upplevelsen av den sanna och verkliga gudsgemenskapen har ett villkor som måste uppfyllas från vår sida. Gud måste få äga oss helt. Om Gud äger oss helt kommer vi att kunna ha vårt umgänge med Gud på livets alla områden. Genom helöverlåtelse bereder vi Anden möjlighet att uppenbara för oss vad som är Guds vilja , vad som är gott och välbehagligt och fullkomligt. Rom 12:2. Då blir vårt kristna liv inte bara ett religiöst utövande, utan ett levande umgänge med Gud. Om Hanok, Noa och många andra heter det att de vandrade i umgängelse med Gud. Att leva i ett fullödigt umgänge med Honom innebär att ha alla sina källor i Gud. Ps.87:7 För de som inte gjort denna erfarenhet och som måste ha andra källor vid sidan om låter detta som ett väldigt torftigt och enkelt liv. Men sanningen är att ingenting går upp emot att få ösa med fröjd ur frälsningens källor. Jes 12:3.
Bibeln ger vägledning om hur rikt vi kan utöva vår Gudsgemenskap, hur vi kan göra det med helig iver och värme. Gud är inte tillfredsställd med att umgås med den som är ljum, har delad håg och är halvhjärtad. De ljumma i Laodicea ville han utspy ur sin mun. Upp 3:16. Men med de redliga har Han sitt umgänge. Ords 3:32. Församlingen i Efesus hade förlorat den första kärleken. Det var ingenting i det yttre som hade förändrats, men man bad inte med samma värme som tidigare, och de gärningar man gjorde, gjordes inte med den första kärlekens intensivitet och glöd.
Såsom Fadern i liknelsen gick ned för att speja över fälten efter den förlorade sonen, som han i djupet av sitt hjärta väntade hem, så längtar Gud efter att vi ska umgås och lära känna honom mer och mer. Detta var Paulus livspassion ”jag vill lära känna honom…” Fil 3:10. Hos profeten Hosea 6:3 uppmanas Guds folk:
– så låt oss lära känna Herren, ja låt oss fara efter att lära känna Herren.
För den andligt levande människan uppenbarar sig Gud levande i Ordet. Vi umgås med Honom i Guds ord. Därför blir det ett naturligt behov att varje dag läsa och därigenom delaktiggöras eller sammansmältas med Ordet. Jesus sa att människan skall leva av vart ord som utgår från Guds mun. Matt 4:4. Till Maria som satte sig ned för att lyssna till Jesus, menade Han att det hon gjorde var detsamma som att utvälja den goda delen. Att umgås med Ordet är att umgås med Gud, han som är Ordet. Ett annat område är bönen. Bönens främsta och största ändamål är att upprätthålla och leva i ett kontinuerligt gemenskapsförhållande med Gud. Jesus själv är vårt stora föredöme. Han umgicks med sin Fader i himmelen. Brudgummens längtan och uppmaning till bruden i HV 2:14 är ”låt mig få se ditt ansikte ,låt mig få höra din röst…”
Ett ytterligare område är gärningarnas område. Skall man lära känna någon är det viktigt att vara tillsammans med denne och göra det som den personen gör. Jesus sa:
– Sonen kan inte göra något av sig själv, utan han gör allenast vad han ser Fadern göra, ty vad Han gör, det gör likaledes Sonen.
När vi likt Abraham gör de gärningar som Gud skapar och förbereder för oss, lär vi känna Gud i Hans göranden och tänkanden. Vi kommer nära Gud när vi gör någonting tillsammans med Honom.
Om vi gör andliga upplevelser genom Ordet, bönen och i att göra Guds gärningar, blir allt detta medel till att hela vårt liv blir ett umgänge med Gud. Hanok vandrade med Gud. Han blev en profetisk förebild för dem som skall ”tagas bort” vid Jesu andra tillkommelse, dessa som likt Hanok vandrade med Gud i tiden.
Tiden är ond på alla sätt. Låt oss göra som det sades om Abraham. ”Han trädde närmare Gud”. Han var känd av Gud och blev kallad Guds vän. Men till de oförståndiga jungfrurna blev sagt:”Gå bort ifrån mig, jag känner eder inte…”
– Detta är evigt liv att de känna dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus. Joh.17:3