Vittnesbörd av Veronica Ureña
Jag tänker på en kort bibelvers som jag läst ganska mycket, och det är Psaltaren 16 vers 8:
-Jag har alltid HERREN för ögonen, han är vid min högra sida, jag vacklar inte.
När vi sitter i möteslokalen tillsammans, är det ganska lätt att ha Herren för ögonen, eftersom ju det är syftet när vi samlas till möten. Det är en väldig styrka när vi kan samlas. Vi hjälper varandra att se på Jesus. Sedan, när vi skiljs åt och alla går hem till sina olika liv – sysselsättningar, jobb och vardagen, är det då lika lätt för oss alla – att alltid ha Herren för ögonen? Av egen erfarenhet kan jag säga att det är inte det hela tiden. Det är stor skillnad när man kommer tillsammans, och känner uppmuntran från varandra och och styrkan när vi sjunger tillsammans. Men det är bra att påminnas om att alltid ha Herren för ögonen. Annars kommer vi att vackla. Och det tror jag vi alla känner – att vi vacklar ibland. För vi lever i en mörk värld, som är i den ondes våld. Om vi ska överleva i det här mörkret, så måste vi alltid se på ljuset. Annars kommer vi att vackla. Det är så bra att vi kan samlas och påminna varandra om att vi ska ha Herren för ögonen – även när vi skiljs åt. Amen.