Text: Morgan Lindroos
En glimt från försommarens evangelisation
Sommaren 2018 har hittills varit präglad av varmt, torrt väder och ihärdiga skogsbränder i mellersta Sverige. Bönderna längtar efter regn till sina åkrar, men det har inte varit många moln i sikte, och skörden har för många varit ganska skral. Det är lätt att dra paralleller till den andliga situationen i vårt land idag. Mitt i all ytlighet och andlig torka så finns de som längtar efter regn från ovan, förnyelse och kraft i den helige Ande. Tänk om evangeliet om Jesus fick lysa så klart som det borde i denna sena tidsålder? Tänk om löftet om Hans snara tillkommelse fick uppväcka en längtan till den evighet som väntar tillsammans med vår Herre?
Från Maranataförsamlingen har vi de senaste tre somrarna valt att satsa speciellt på evangelisation på olika orter runt om i vårt avlånga land, både tältmöteskampanjer och utpostmöten i befintliga lokaler. Resorna har gått till bland annat Kungälv, Falun, Bolmsö, Mariestad, Örnsköldsvik, Umeå och Nässjö förutom satsningen vi har haft i vår egen hemstad, Stockholm.
I år har turerna gått till Västerås och Arvika. I Västerås hade vi en evangelisationshelg med torgmöte och traktatutdelning på lördagen och väckelsemöte på söndagen den 3 juni. I Arvika 8-10 juni hade vi evangelisation på dagarna och väckelsemöten på kvällarna. Båda satsningarna föregicks av affischering och annonsering både med hjälp av församlingens medlemmar och vänner som fanns på plats.
En grupp på sju ungdomar åkte till Västerås lördag eftermiddag för att evangelisera och bjuda in till det stundande mötet i IOGT-lokalen nästkommande dag. Vana som vi är vid den allmänna likgiltigheten i Stockholm City överraskades vi av hur lätt det var att dela traktater i Västerås centrum, och vi fick flera tillfällen att vittna och bjuda in till möte.
Även dagen därpå tog vi chansen att evangelisera då några av oss åkte någon timme tidigare för att ordna med instrument och ljudutrustning inför mötet. Solen sken till en början, men snart bröt en kraftig åskskur loss och vi var tvungna att söka skydd under tak i centrum för att inte bli genomblöta. Till vår glädje var det många andra som hade gjort samma sak, och vi fick en väldigt bra chans att nå ännu fler med budskapet om Jesus.
När tiden var inne för väckelsemötet var det fullsatt i den medelstora lokalen i Lovisagården på Slottsgatan mitt i centrum. Tage Johansson tog sig an mötesledningen, och det blev en innehållsrik samling med fokus på Jesus och vad han vill göra för och med oss. Vi hade fått förstärkning från både Danmark och Norge, svensk-dansken Yngve Stenfelt och Michael Hafsahl från Norge hade varsin appell, förutom vittnesbörd från flera av församlingens egna vittnen. Mötet präglades av längtan att få möta Gud till förnyelse och kraft att ta nya steg i tro, och vi fick bedja med flera personer som kom fram under eftermötet.
Den nyss nämnde Yngve Stenfelt körde efter Västerås-mötet direkt till Arvika för att där förbereda de kommande tältmötena genom bön och affischering i trakterna runt omkring. Även vänner från LP-kontakten i Arvika, Bosse och Mia Tång, gjorde en stor insats för att göra mötena kända, och resultaten lät inte vänta på sig. Samlingarna var välbesökta och folk kom inte bara från stora delar av Värmland utan även från Dalarna och Norge.
När vi anlände till Arvika med lastbil och husvagnar började vi så småningom resa tältet på den stora grusparkeringen utanför Folkets Park. Underlaget var hårt att slå ner järnspetten i, och värmen gjorde att vi använde lite mer tid än vi vanligtvis brukar behöva. Väl upprest upptäckte vi till vår stora glädje att tältet syntes mycket bra från den stora vägen som gick bredvid.
Boendefrågan löstes genom husvagnar och småtält som sattes upp bredvid. Vi hyrde även några stugor på en camping lite längre bort och några fick bo hos vännerna från LP. Det finns nog delade meningar om det enkla campinglivet, men gemenskapskänslan går inte att ta miste på. “Se hur gott och ljuvligt det är när bröder bor enigt tillsammans” säger David i Psalm 133. Och visst är det ljuvligt att dela vardagen tillsammans med sina syskon i tron. Det blir ännu mer klart under en sådan här satsning.
Emanuel Johansson inledde det första väckelsemötet med att förklara att vi inte var där med några dragplåster eller något annat stort i världens ögon. Det är Jesus som ska vara i centrum och det är ingen annan än Honom vi vill förkunna i Sverige idag. Förkunnelsen var genomgående radikal och skarp helgen igenom, såsom sig bör när Guds Ord predikas. Mötena blev som tidigare nämnts välbesökta och välsignade, och vi har fått flera rapporter om att man blivit mycket uppmuntrade av dem. Man har känt igen tonen både i sången och i budskapet.
Tack till alla som har varit med och bett och offrat tid och krafter för att göra den här satsningen möjlig, men först och främst tack till Gud som har lett oss och stakat ut vägen framför oss. Nu gäller det att de som har nåtts av förkunnelsen omsätter det de har hört i handling. Gudsordet måste få praktiska konsekvenser i våra liv. Jesus vill använda oss, ung som gammal, för att väcka och frälsa ännu fler människor i den sena tid vi lever i. Situationen i vårt samhälle är inte exakt densamma idag varken som för tvåtusen år sedan eller som på 1960-talet. Men Jesus är densamme, som det stod på tavlan ovanför estraden i tältet i Arvika. Samme Gud, samme Ande, samma tro och samma hopp. Broder och syster, Jesus kommer snart! Se till att du är redo! Maranata, du vår Herre kom!
Maranataförsamlingen har också i sommar haft tältmöten i Vällingby och fortsätter med Sommarkonferensen på Bällsta Missionscenter 14-22 juli.
