Undervisning av Berno Vidén
Det finns oerhört mycket att säga om tidens tecken inför Jesu tillkommelse. Faktum är att det hela tiden dyker upp händelser som påminner om att tiden är kort. Tidstecknen kan man ha som hjälp för att orientera sig. Man kan lyfta fram dem och tala om dem för att på det sättet vägleda människor som irrar omkring i tiden. Det kan fungera som hjälpmedel, men den som har den helige Ande bör inte styras eller på något sätt ledas av tecknen i tiden. Från den urkristna församlingen och framåt finns tydliga riktlinjer för församlingen som inte styrs utav tidstecknen, utan däremot av något som Gud har lagt ned i varje troendes hjärta – ett rop: ”Kom, Herre Jesus! Kom Jesus!”
Tillkommelsen är ett ständigt aktuellt budskap, och den tid vi lever här är en kort nådatid med ett uppdrag att förkunna Guds gärningar, att peka på Jesus. Men så har vi alla dessa tecken som äger rum, vilka Jesus lyfter fram i sin undervisning. De gör att vi och många andra rent konkret förstår att allting i livet är väldigt skört och labilt och kan raseras vilken stund som helst.
Jag vill dela med mig av en nyårshälsning. Det är en hälsning som borde förkunnas av varje kristen människa, av varje predikant. Den borde basuneras ut från varje kyrka för att påminna människor om vilken tid vi lever i. Den här nyårshälsningen är inte hämtad från någon kristen talarstol; där hör man mest budskap om fred, lycka och välgång, lycka till, god önskan och man hoppas på att allt ska lösa sig. Hälsningen jag vill förmedla gavs av Förenta Nationernas generalsekreterare Antonio Guterres:
– Idag utfärdar jag en kraftig varning för vår värld. Jag kommer inte med en vädjan. Jag kommer med en varning. En kraftig varning (red alert). Konflikter har fördjupats och nya faror har uppstått. Den globala oron för kärnvapen är den högsta sedan kalla kriget och klimatförändringarna sker snabbare än vi agerar. Ojämlikheten ökar och vedervärdiga brott begås mot mänskliga rättigheter. Nationalism och främlingsfientlighet ökar.
Så sa alltså FN:s generalsekreterare i en hälsning inför det nya året. Det här var hans konklusion av tillståndet i världen. Lösningarna han sedan presenterade var utopiska och handlar om samförstånd mellan nationerna. Men han ropade och presenterade ett apokalyptiskt budskap om vår tid. Jag fann hälsningen i en kristen dagstidning där man bara konstaterade att lösningen bygger på samling kring gemensamma mål för att lösa världens problem. Men det generalsekreteraren säger är som att läsa Jesu förutsägelser i Matteusevangeliet 24 och Lukas kapitel 17 och 21. Precis dessa frågor lyfte Jesus fram som tecken inför sin tillkommelse. Angående klimatet sa Jesus att ångest ska komma över folken inför havets och vågornas dån, inför allt som övergår jorden. Jordens invånare lever med den ångesten idag. Om orättfärdigheten skrev generalsekreteraren att: ”Ojämlikheten ökar, vedervärdiga brott begås mot mänskliga rättigheter.” Då Jesus lyfte fram undervisningen om rättfärdighet, talade han också om den dom som väntar dem som utövar orättfärdighet på andras bekostnad. En stor del av jordens befolkning är en under orättfärdighet lidande mänsklighet.
En redaktör som har lyft fram den här hälsningen, och som är mer alert och bibeltrogen än den kristna dagstidningen, är Holger Nilsson. Han skriver i sin tidskrift Flammor (Apokalyptisk varning, januari 2018) undrande hur det kan vara så tyst bland pastorer och förkunnare kring de här frågorna. Han frågar sig varför, och till stor del tillskriver Holger orsaken de pastorer som nu genomgår teologisk utbildning, vilka som kurslitteratur läser boken Lammet och Odjuret av Mikael Tellbe. I denna bok för Tellbe ner Uppenbarelsebokens budskap på ett mänskligt plan där han exempelvis skriver:
– Johannes kan mer liknas vid en impressionistisk konstnär än en porträttfotograf. Med konstnärlig fantasi ger han oss bilder som inte alltid har en bestämd betydelse eller avser att avbilda ett konkret föremål eller händelse.
Tellbe är teolog och har under många år varit pastor i Filadelfia, Örebro och utbildar pastorer på Örebro teologiska högskola. Om man vill bli pastor här i landet får man lära sig att se på Uppenbarelseboken som ett konstnärligt verk, och ta dess budskap med en klackspark, utan någon större egentlig betydelse. Om man har den tron på Bibeln, att det är en samling litterära verk utan någon större sanningshalt, då kommer man vilse och kommer aldrig att förstå Jesu undervisning. Man kommer inte heller att ha förmågan att sätta sig in i de tydliga appeller vi möter i Uppenbarelseboken. Tiden härefter är kort, skriver Johannes. Och så får han beskedet: ”Sätt inte den här boken under något insegel.” Göm den inte, utan nu gäller det. Förkunna: Herren kommer!
Generalsekreterarens nyårshälsning är ett nödrop, och bibeln lyfter fram flera sådana rop från människor. Varför sände Gud sina änglar till Sodom? Jo, där fanns människor som ropade i nöd. ”Ropet från Sodom är stort” står det att läsa. ”Därför har jag beslutat att gå dit ner för att se om det är såsom de ropar.” När man läser vidare om Sodom och det som hände där står det: ”Se, detta var din syster Sodoms synd: högmod, överflöd av mat och bekymmerslös säkerhet hade hon och hennes döttrar, men hon hjälpte inte den nödställde och fattige.” Orättfärdighet och förtryck var rådande.
Då Jesus i Lukasevangeliet 17 talar om sin tillkommelse jämför han den med hur det var på Lots tid: ”På samma sätt ska det bli den dag då Människosonen uppenbarar sig.”
Man köpte och sålde, det har man ju gjort i alla tider. Men här handlar det om en orättfärdig handel, om ett förtryck som vänder sig mot andra människor för egen vinnings skull. Vi läser om hur det var i Sodom, vi läser om det i Jesu undervisning, och det finns många liknande paralleller i bibeln. Men så finns det också en vers i 1 Korintierbrevet 10:6, en händelse då Israels folk befann sig i öknen:
”Det som hände dem har blivit ett varnande exempel för oss, för att vi inte ska ha begär till det onda såsom de hade.”
Det hände för att vara oss till varning. Vi behöver noga ta till vara Jesu undervisning, lyssna och lära vad han sa. Vad sa profeterna? Hur beskriver de tiden? Vad säger de om framtiden?
Från Lukas 21 vill jag citera direkt från vad jag tidigare har nämnt. Jesus säger i vers 25:
– Tecken ska visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden ska folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och vågornas dån. Människor ska tappa andan av skräck i väntan på det som ska drabba världen, för himlens makter ska skakas. Då ska man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet.
Dagsaktuella händelser är direkt knutna till Jesu tillkommelse. Jesus fortsätter: ”Men när det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig.” Allt det här är upptecknat för att vara oss till hjälp. Men vi har framförallt fått hans Ande, så att vi får bli upplysta direkt av det himmelska ljuset till att kunna tyda och förstå allt som händer. Att kunna se igenom det som är falskt och förrädiskt. I samma kapitel vers 8, säger Jesus: “Se till att ni inte blir vilseledda. Många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och: Tiden är nära. Följ dem inte!”
Jesu eskatologiska undervisning är tyvärr inte något karaktäristiskt budskap i vår tid. Tyngdpunkten ligger inte på dessa händelser, utan det mesta handlar om det horisontella, det inomvärldsliga. ´Kom till vår församling och ha det gott. Vi ska sjunga tillsammans.´ Det handlar om här och nu och om hur vi ska lösa problemen. Det här kan också vara viktigt, men det som måste finnas är en tyngd i budskapet som ger inriktningen: ”Kom, Herre Jesus!” Annars fastnar vi här i våra mönster, i våra traditioner.
Trettio år på Bällsta. Det har varit värdefulla år. Men det finns någonting mycket mer, det är ju inte ett mål att vi ska vara här. Bällsta är ett medel som Gud har gett oss, ett medel på en väg, och är vi honom trogna och låter hans budskap och eld riktigt få tända oss när vi ska ta nästa steg, och nästa, så kommer han att leda.
Har Maranata ett budskap för det svenska folket idag? Ja! Herren kommer! Under år 1998 var jag med om något som berörde mig på djupet. Det var under broder Arne Imsens sista aktiva tid här på Bällsta. Å ena sidan var han mycket sjuk och kunde inte göra mycket, men å andra sidan fanns det som ett inre måste hos honom, som drev fram att vi måste ut i landet. Vi annonserade opinions- och väckelsemöten där det stod: ”Varför är det så tyst kring Jesu tillkommelse?” Dessa möten satte djupa spår hos många av oss. Just det här att det inte får finnas någonting som hindrar oss att proklamera budskapet om Jesu tillkommelse. Där fanns det sjukdom. Det fanns dålig ekonomi. Vi slogs mot många olika hinder som tornade upp sig. Bland annat var vi på väg att få lämna Bällsta då vi inte klarade av att betala hyran. Men igenom allt fanns visionen: vi måste ut i landet med budskapet!
Det fanns även då en kamp kring hemundervisningen, Pilgrimsskolan. Ja det var en kamp på så många plan. Men hela tiden fanns det en prioritet; att leva och förkunna budskapet, att uppfylla uppdraget att förkunna Maranata – Herren kommer snart. Må detta vara vad vi vill göra även i fortsättningen. Måtte vi få förenas och komma samman på ett sätt som gör att vi bildligt talat sparkar ut varandra – samling inåt som ger slagkraft utåt!
Paulus beskriver människorna i den yttersta tiden i Tessalonikerbrevet: ”Bäst de säga allt står väl till. Då kommer plötsligt fördärv över dem.” Det är någonting av det här vi möter idag. Vi vill ha det gott och ha lugn och ro. Får vi bara leva i fred och ha allt ordnat, ja men då kommer det att lösa sig, då kan vi tjäna Gud. Men bibeln har ett budskap som betonar evakuering, som talar om en pilgrimsvandring, ett främlingsskap här i tiden – och om ett hemland, en evig boning. Tiden här passerar så fort. Åren rinner iväg. Men det finns någonting som består för evig tid, en skatt i himlen. Tänk om varje vår gärning, våra böner, allt vad vi gör, om det får bli omvandlat till en himmelsk skatt. Allt vi gör för Jesus består för evig tid.
I Matteus evangelium 11:12 står det att: ”… från Johannes döparens dagar intill denna stund tränger himmelriket fram med storm, och människor storma fram och rycka det till sig.” Eller som det står i Folkbibeln: ”våldsmän förtrycker det”. Här ser man att det finns en strid om himmelriket som utspelar sig här på jorden. Det finns ytterligare liknelser i Matteus 13 som återger kampen på ett annat sätt. Jesus sa i vers 33 att: ”Himmelriket är likt en surdeg som en kvinna tar och blandar in i tre skäppor mjöl, till dess alltsammans bli syrat.”
Mjölet i bibeln är en bild på det rena evangeliet. Vi kan läsa om det från Abrahams tid när Sara tillreder bröd utav vetemjöl. Ett osyrat bröd. Surdegen har också sin givna betydelse i Guds ord. Det är ett främmande ont element som blandas in i mjölet, för att förstöra det rena evangeliet. Vem är då denna kvinna som det här talas om? En kvinna kommer och blandar in denna surdeg i tre skäppor mjöl, så att alltsammans blir syrat. Jesus varnar här för avfallet.
I liknelsen innan (v 31-32) möter vi något liknande:
– Himmelriket är som ett senapskorn som en man tar och sår i sin åker. Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst av alla köksväxter och blir ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna.
Här ser vi också något som inte är normalt, som ger en abnorm tillväxt. En planterad kryddväxt blir till ett träd. Det står också om himlens fåglar som kommer och bygger sina nästen bland dess grenar.
I Uppenbarelseboken 17 får vi en beskrivning av det som kallas för skökan: ”En av de sju änglarna med de sju skålarna kom och talade med mig och sade: “Kom, jag ska visa dig domen över den stora skökan som tronar på väldiga vatten. Jordens kungar har horat med henne, och jordens invånare är berusade av hennes otukts vin.” I Anden förde han mig bort till en öken. Och jag såg en kvinna som satt på ett scharlakansrött vilddjur, fullt av hädiska namn och med sju huvuden och tio horn.”
Därefter följer en beskrivning av denna kvinna som var klädd i purpur och scharlakan. Det står om hur hon pryddes av guld, ädla stenar, pärlor med mera. Och så står det om otukt, orenlighet och styggelser samt en koppling till det bibeln identifierar som Babylon. Det är en detaljrik beskrivning av en kvinna.
Alltsammans hade sin begynnelse i tre skäppor mjöl. Men så blandades något i som inte borde finnas där. Vi kan följa utvecklingen från Nya testamentets tid och se hur den urkristna församlingen under 300-talet förvanskades till oigenkännlighet, exakt på det sätt som Uppenbarelseboken beskriver skökan i det sjuttonde kapitlet. Vi har idag nått fram till ett klimax, eller ett totalt avfall från det enkla evangeliet som bibeln har som modell för församlingen, den som är hans kropp här i tiden. Det Johannes målar upp för oss är utvecklingen av en religiös makt som jämförs med en sköka, någon som en gång har varit en brud, men här representerar något helt annat.
Om vi går vidare till nästa kapitel står det så här:
– Sedan såg jag en annan ängel komma ner från himlen med stor makt, och jorden lystes upp av hans härlighet. Och han ropade med stark röst: – Fallet, fallet är det stora Babylon! Det har blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla orena andar, ett näste för alla orena och avskyvärda fåglar.
Här möter vi fåglarna igen. ”Alla slags orena och avskyvärda fåglar.” Fåglar som har byggt sina nästen i dess grenar som Jesus talade om.
I första versen står det om en ängel som kom från himmelen med stor makt och att jorden upplystes av hans härlighet. När vi möter alla dessa religiösa makter här i tiden som håller folk fångna inom sina institutioner och sina religioner, är det många gånger väldigt svårt att komma åt, avslöja och uppenbara vilka krafter som ligger bakom. Ta exempelvis den romerska katolska kyrkan med mer än en miljard medlemmar. Jag arbetar själv i ett katolskt land och vet hur påverkade människor är. När man då möter dessa människor behövs något annat än mänsklig övertalningsförmåga för att kunna diskutera och resonera sig fram till vad som är sanning. Det behövs det som har med Andens ljus att göra – Guds Andes vägledning.
Jesus sa att vi är världens ljus: ”Inte kan en stad döljas som ligger på ett berg?” Den sprider sitt ljus över människorna men är samtidigt en avskild plats uppe på ett berg. Det är en annan stad än det stora Babylon; det är en annan stad än det som har sina stora och mäktiga ljus här i tiden. Det är ett himmelskt ljus.
I Filipperbrevet skriver Paulus att vi är himlaljus i världen. Brevet riktades till församlingen i Filippi, en liten anspråkslös husförsamling. Ni är himlaljus! Det finns inget annat ljus än ett möte med Jesus som kan avslöja vad det är för makter som binder människor i religionens namn. Han är allt vi behöver och som gör att vi kan få uppleva en sann gemenskap, eller för att använda ett kyrkligt ord – en sann ekumenik.
Vi vill absolut ha full andlig gemenskap med alla syskon i hela Kristi kropp. Låt oss lägga av allt som är till hinder. Vi kan börja med allt obibliskt, såsom kyrkliga sakrament som har lagts till evangelium och ses som verksamma nådamedel, som nödvändiga för människors frälsning. Låt oss också lägga av alla prästskrudar och befria oss från vigda kyrkobyggnader. Lägg bort alla främmande element och börja återigen att samlas utifrån Nya testamentets mönsterbild, befriade och tillintetgjorda så att Jesus får bygga upp det som är hans församling; den församling som är född av himmelen och inte av jordiska rikedomar eller traditioner.
Det finns ingen humanism, ingen demokrati, inte heller några diktaturer som på något sätt förmår att avslöja vad som i Uppenbarelseboken beskrivs som det stora Babylon. Men vad är det som behövs? Jo, en ängel kom från himmelen och allting blev upplyst. Allting blev avslöjat i ett nu, i ett ögonblick.
När vi fortsätter att läsa i det artonde kapitlet ser vi en stor uppgörelse. Fallet är det stora Babylon. Det står om hennes synder, och om att vedergälla henne. I åttonde versen står det att därför ska på en och samma dag hennes plågor komma över henne. Det är en domens dag det handlar om. En uppgörelsens dag. Tionde versens sista del säger: Plötsligt har nu din dom kommit. I Folkbibeln preciseras tiden: ”På en enda timme kom domen över dig.” En timme!
Vad sa Jesus? Som en snara ska den dagen komma. En snara. Tidigare i Uppenbarelseboken läser vi om vilddjuren och att det är en makt som håller hela världens befolkning i sitt grepp. – Det förmår alla. Det har alltså en tvingande makt att styra över människor. Vilddjuret råder inte med Guds rättfärdighet, inte heller efter Guds rikes principer, utan det råder i orättfärdighet och förtryck.
Här i samma kapitel står det att ingen får köpa eller sälja som inte bär dess märke på högra handen eller i pannan. Många gånger gör vi det här till en teknikalitet. Vi talar och läser om chip som opereras in i människor och så säger vi att: ”Nej, det där ska vi aldrig ta emot, för det där är märket. Nej, akta oss, akta oss!” Så ser vi inte att alla vi som lever på den här jorden, främst vi som lever i ett välfärdssamhälle, vi är helt beroende av den orättfärdighet som råder på jorden för att vi överhuvudtaget ska kunna ha kvar vår välfärd.
Vi behöver inte läsa mycket för att förstå hur den stora delen av världens befolkning genom slavliknande arbete är med och hjälper oss att bibehålla vår välfärd. Vad är det om inte att leva under orättfärdighet och under detta tvång – ingen kan köpa eller sälja. ”Ja, men jag går inte med på det där.” Men varje gång du går till ett varuhus, och letar efter de billigaste priserna: Var kommer de ifrån? Vem har tillverkat dem? Hur många barnarbetare finns det som syr våra jeans? Hur många små barn är det som handknyter mattor? Vad har de för lön? De är slavar. Det finns minst 40 miljoner slavarbetare idag, och de lever och arbetar under fruktansvärda förhållanden.
Jag ska här ta hjälp av broder Stanley Sjöberg som har lyft fram de här frågorna. Kom ihåg att vi här läser ur Uppenbarelseboken kapitel 18, om frågor som vi lätt kan se väldigt diffust på, som något på distans, men som vi dock är ytterst delaktiga i. Här skriver Stanley om guldet:
– Jag blev förvånad när jag la märke till att Gud vill förhindra att guld och silver används som kapital i världshandeln. Det står om guld som handelsvara i Uppenbarelseboken. – Plötsligt har nu din dom kommit. Gud stoppar all orättfärdig handel. I vers tolv står det: guld och silver, ädla stenar och pärlor. Orsaken är att just det problemet är speciellt i vår tid, som sannolikt är den tid då Jesus ska komma tillbaka.
Förr var guld och silver något rent och dyrbart. Det senaste årtiondena framställs guld och silver på ett sätt som orsakar sjukdom, lidanden, fattigdom och plågsamma dödsprocesser bland de fattiga i världen. Tänk på det när du går till guldsmeden och ska hitta ett fynd.
Ett oerhört lidande, en oerhörd orättfärdighet. Gruvdrifter med cyanid och kvicksilver påverkar arbetarna som dör av lungrelaterade sjukdomar, enligt Swedwatch 2012. En sjukdom som heter ”silikos”, eller ”stendammslunga”, det är när lungorna blir förhårdnade och knutor sprids i lungorna. Denna sjukdom är mycket vanlig vid arbete vid sten-dagbrott och betongarbeten där det saknas effektiva skyddsutrustningar. Arbetet utförs på löften om betalning och en måltid om dagen tills guldet är levererat osv.
Hur går det för arbetarna sen då? ”Jag vet att jag kan bli sjuk och till och med dö, men har jag inget jobb kommer jag ändå att dö.” Arbetarna står i lervälling upp till knäna. Repetitivt gnids kvicksilvret i en trasa kombinerat med guld och sand. Kvicksilverrester droppar från handen ner till vattnet till gropen som arbetarna stått i nästan hela morgonen. Det här är fattiga människor. De tvingas till de här arbetena för att det finns en världsmarknad. Och det finns profitörer. Och det finns en konkurrens där som stora multiföretagen i världen köper in sig och utnyttjar, exploaterar.
Stanley lyfter fram fler paralleller med dagens världshandel och de produkter som räknas upp i Uppenbarelseboken 18:
– Det finns något som kallas för ”landgrabbing”. Länder som köper stora markområden i fattiga länder och odlar för att vi ska få bröd av alla sorter. Sydkorea, Brasilien, USA med flera rika köper åkermarken av Tanzania, Mongoliet, områden i Kenya och andra delar av Afrika. Så kommer de dit med moderna maskiner. Plöjer, harvar, sår och skördar. De fattiga afrikanerna får jobb för några hundralappar, och när skörden hämtas med fartyg till havs och i luften står de kvar hungriga medan vi i de rika länderna kan välja mellan 20 olika brödsorter.
Stanley Sjöbergs exempel ovan visar hur det som bibeln talar om som vilddjurets märke har sitt grepp över vår handel. Vi skulle kunna fortsätta och lyfta fram sådant som står upptecknat i Uppenbarelseboken som en del av detta Babylon. Men vad ska vi göra? Hur ska vi leva? Vi möter ju orättfärdigheten som en global fälla, omöjlig att undfly. Vi ska ta hjälp av en annan vers, Uppenbarelseboken 22:10-11:
– Och han sade till mig: “Försegla inte profetians ord i denna bok, för tiden är nära. Den orättfärdige ska fortsätta göra orätt och den orene fortsätta orena sig, och den rättfärdige ska fortsätta göra det rätta och den helige fortsätta helga sig.”
Den rättfärdige ska fortsätta göra det rätta, och den heliga fortsätta helga sig. Det finns principer som Gud har gett oss. Himmelrikets rätta principer. Vad är det Jesus säger? Har ni bröd för dagen – tacka Gud. Var nöjd. Dela med dig. Se till att bli en utgivande kristen, att väl förvalta dina resurser, så att du med dem får vara med och uppfylla Guds rättfärdighet. Jesus själv ger oss en modell när han talar i Matteus 25. När Människosonen kommer i sin härlighet och när han sätter sig på sin härlighetstron, då lyfts de viktiga tingen fram. Det som är högt värderat i Guds ögon. Och vad är det Jesus nämner där? Jag var i fängelse, jag var sjuk, jag var hungrig, jag var naken, och så vidare. Ni besökte mig, ni gav mig att äta. Det här var vid domen. Dessa gärningar är att samla skatter i himmelen, där inte tjuvar bryter sig in, där inte mott och mal förstör. Samla skatter för honom. Lev ett rättfärdigt liv.
I Apostlagärningarna 2 står det att ingen kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allting gemensamt. Man delade ut till var och en efter som var och en behövde. Vilken befrielse från materialismen. Det fanns ingen fattig, det fanns ingen rik. Man levde i detta liv som Jesus så väl hade undervisat om och nu blev det förkroppsligat, synliggjort, i den urkristna församlingen.
Den rättfärdige ska fortsätta göra det rätta, och den helige fortsätta att helga sig. Att avskilja sig, att avstå från saker. Se till att få leva ett heligt liv inför honom. Det finns många goda rekommendationer i Guds ord till ett liv i helgelse. Några av dem är att dra ut ifrån henne – skökan, Babylon. Avskilj dig från det som är ont. Det är en utmaning till oss. Men kom ihåg, en god hjälp är att leva i det korta perspektivet, att Jesus kommer snart.
Den rika delen av världen fortsätter att jaga rikedom, vilket den senaste rapporten från Oxfam (22 jan 2018) bekräftar. 82 procent av förra årets globala avkastning berikade redan rika. Den fattigaste halvan av jordens befolkning (3,7 miljarder människor) blev fattigare. Guds rättfärdighet kräver att den som vållar människor lidande också kommer att få lidande i vedergällning.
”Vedergäll Babylon” proklamerar Uppenbarelseboken. Guds församling på jorden måste i sin livsstil vara en protest mot alla orättvisor och all orättfärdighet, och fokusera på de värden som Jesus vid domen framställer som centrala och viktiga: ”Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.”
