Text: Veronica Vidén
Veronica Vidén, en av Maranataförsamlingens utsända missionärer i Dominikanska republiken, beskrev nyligen i sin blogg en voodoofest hon blev åsyna vittne till. Voodookulten har aktualiserats allt mer på senare år genom att den numera blivit erkänd religion och just nu i dagarna har en internationell vandringsutställning om voodoo
öppnat i Stockholm.
Fiesta de palo
Intensiva afrikanska trumrytmer ljuder över hela gatan. Grannen har en ”fiesta de palo”, en så kallad dominikansk katolsk voodoofest. En märklig uppblandning. Rytmerna och dansen står för deras afrikanska och europeiska ursprung, och samtidigt har man tagit in den haitiska voodoons åkallan på andar och helgon. Man ropar i intensiva sånger på ärkeängeln Mikael, och ibland hör man namnet Belial (en slags demon). ”Mikael är här!” hörde jag hur de ändrar sin sångtext när jag gick förbi för en stund sedan. Alkoholen flödar och folk kommer in i en slags extas, och någonstans bland gruppen av människor som är samlade till denna katolska voodoofest står även ett altare.
Carmen, vår granne, berättar att de ropar i timtal på helgonen, och sedan är det alltid någon som blir besatt av någon ande, och ibland händer otäcka och otrevliga saker. Man tror egentligen på Gud, men han är en passiv Gud, så därför kallar man på helgonen och andra andar som ska tala till människorna genom den människa han besitter.
Det är verkligen inte en kamp mot kött och blod. Palavé är ett mycket speciellt missionsfält som vi har fått i våra händer och människorna, både haitier och dominikaner, lever under enorma religiösa ok vilka främst är katolicismen och voodoon. Det är inget man bara kan slänga av sig på en dag och byta livsstil. Sedan barnsben får man allt introducerat för sig och det är en enorm kamp för den människa som försöker ta sig ur sin religion och sina traditioner. Då jag gick förbi hos grannen fick jag till min sorg se ett ungt par mycket delaktig i festen, ett par som för en tid sedan hade tagit steget, lämnat sin religion och överlämnat sina liv åt Jesus. Paret beslutade sig för att döpas, men där började den verkliga kampen. Då vi vill bekänna vår tro på Jesus inför världen blir angreppen från olika håll så otroligt uppenbara. Paret slutade komma till sammankomsterna och återföll i sina gamla liv.
Människorna som bor här i Palave är alla på något sätt fast i dessa religiösa klor som vägrar släppa dem. Barnen får lära sig sedan de är små om olika sorts häxor som finns och vad man ska göra för att skydda sig mot dem. Man lär sig hur man ska skydda sig mot andar som vill inta ens kropp, speciellt mitt på dagen då du inte har någon skugga. Det betyder att du är tillfälligt själlös och ett lätt byte för andarna, och man är ständigt misstänksam mot sina grannar då allt dessa vill är att göra en ont. Det är inte bara en religion för människorna utan mer en livsstil vilket gör det så mycket svårare att nå fram till dem, att få dem att släppa på saker, få dem att förstå att de inte behöver hålla på med allt sådant för den enda vägen är Jesus. Även bland kristna ser man vidskepelser och tro på många olika övernaturliga ting som ej är bibelförankrade.