Dominikanska republiken sommaren 2011
Text: Emanuel Johansson
Så har största delen av sommaren 2011 redan passerat. Nu står vi inför skolstarten med allt vad det innebär av ansvar församlingen tagit för att hjälpa familjer med skolgången för sina barn. Här i Dominikanska republiken heter det att det är fri skolgång, men många barn kommer aldrig dit på grund av alla de kriterier och kostsamma förpliktelser som måste uppfyllas. I Haiti är det ett privilegium för dem som har möjlighet att gå i skola.
Vi som hållit ställningarna här ute på missionsfältet under sommaren är tacksamma att det nu kommer förstärkning inför de uppgifter som tillkommer i och med skolan.
Det har varit en regnig sommar, många av församlingens syskon ute i Palavé har varit hårt prövade i sina mycket bristfälliga bostäder. I skrivande stund har den tropiska orkanen ”Irene” just passerat utanför landets norra kust. Vi blev skonade, men det efterföljande regnovädret har skapat stora problem för många. Igår fick över 30 000 personer lämna sina hem för att söka skydd undan vattenmassornas härjningar.
Paul och Olga med sina två barn kunde ha varit bland de drabbade. De bodde tidigare i ett litet skjul gjort av ihopsamlade plåt- och träbitar. När det regnade kom vatten både uppifrån och inströmmande längs golvet. Jordgolvet förvandlades snabbt till lera. Det är ett stort vittnesbörd hur de trots sin svåra situation under hela sommaren deltagit i möten med sång och vittnesbörd, och det förblir en gåta hur de lyckats klä upp barnen som till den finaste fest till varje möte.
Inte långt ifrån deras hus bodde en annan familj, Marcelo och Fifa med fyra barn. De hade under en längre tid haft tankar på att flytta till Haiti. Redan för ett år sedan satte Marcelo ut en liten skylt med texten ”till salu” utanför huset där de bodde. Familjen väntade tillökning i barnaskaran men var ändå redo för uppbrott.
Under Maranataförsamlingens sommarkonferens i Stockholm uppmärksammades situationen. Offervilligheten var tillstädes, och nu har församlingen kunnat köpa loss Marcelos och Fifas hus. Familjen har nu flyttat till Marcelos hemby Baptiste i Haiti. Du som läser Midnattsropet kanske redan lagt platsen Baptiste på minnet. Det känns bra att församlingen nu genom dessa syskon fått ytterligare en ankytning i Baptiste. Marcelo har tidigare hjälpt oss vid resor dit, för Fifa och barnen är det första gången de kommer till såväl Baptiste som Haiti.
Vi har nu kunnat erbjuda Paul och Olga med sina två barn det aktuella huset. Också det är ett enkelt hus av runda trästänger med plåt och träbitar som tak och väggar. Men skillnaden är ändå stor. Huset har en cementerad grund, i huset finns en toalett och utanför finns en vattencistern där de kan samla upp regnvatten. Familjen är så tacksam.
Nu är vi i startgroparna för att hjälpa ytterligare en familj med bostad. Syster Delfina med sin barnrika familj bor i ett skjul där golvet krackelerat och tak och väggar riskerar att rasa samman. Att vi nu kan bygga en ny stuga åt dem är också möjligt genom syskon som varit med och offrat.
Situationen för våra haitiska vänner är svår. Nyligen blev en syster i församlingen lämnad ensam när migrationsmyndigheterna fick tag i hennes man och deporterade honom direkt. Bed för Andréa som drabbats på detta sätt. Hon skall vilken dag som helst få barn medan hennes man är i Haiti med stora svårigheter att ta sig tillbaka till sin familj.
Trots de svåra omständigheter under vilka våra syskon lever, så upplever vi att det finns en bärkraft i församlingsgemenskapen. Man upplever att det enklaste bönemöte kan bli en lisa för själen. Omsorgen om varandra återspeglas i de innerliga bönerna. I evangelium finns en framtid och ett hopp som är tillstädes oavsett materiella omständigheter.