Vittnesbörd av Hans Lindelöw
I bibeln och i människor över huvud taget finns en väldig medvetenhet om förr och nu. Men långt ifrån alla har den medvetenhet som bibeln ger om förr och nu. Jag tror att de flesta av oss går omkring och tycker att nog har vi kommit fram till mera saker idag. Vem skulle vilja ha det som det var på 1800-talet? Det fanns inget internet och sådana kommunikationer som vi har idag. Inte någon sådan teknik. Det var kallt, det var hårt, det var mycket brännvin. Men så kom väckelserna. Då ”Gamle Jesus” om jag får säga så, klev in i tiden. Varför säger jag ”Gamle Jesus”? Jo, därför historiskt sett är ju Jesus gammal. För han levde inte på 1800-talet ens, utan långt, långt tidigare. Om du och jag hade kommit till Jesus med en mobiltelefon, då skulle han inte veta vad han skulle göra med den. Det fanns ingen att ringa till. Gamle Jesus som levde för så länge sedan, han visste ingenting om bilar, visste ingenting om flygplan. Det borde han väl ha vetat, han som vet allting. Ja, men rent historiskt och kulturellt tillhörde inte det hans vardag. Han blev en människa, han var en människa, och det är väl ganska otroligt att idag när vi möter honom blir det en så avgörande skillnad.
Jag växte upp på sextiotalet. Frigörelsen som då trummades ut hade verkligen fångat mig. Det handlade om psykologi. Det handlade om politik. Det var så mycket som hägrade. Det var ny musik och mycket annat. Jag gick ut grundskolan och åkte med en oljetanker till Karibien. Samtidigt som Thor Heyerdahl begav sig på sin flotte över Atlanten, samtidigt som Niel Armstrong tog de första stegen på månen. Det var lite grand det här som var min portal in i vuxenvärlden. Dels människor som ville undersöka det förflutna. Det var ju det Thor Heyerdahl ville göra. Han ville undersöka om man kunde glida på flottar från Egypten till Mexiko. Han menade att det skulle förklara något av gåtan med pyramiderna, eftersom pyramiderna i Mexiko väldigt mycket liknar pyramiderna i Egypten. Så han anlitade den mest primitiva tekniken, som inte var okänd för Jesus och apostlarna. Men Niel Armstrong, han var den förste som hade farit upp till månen. Sommaren 1969. Och han anlitade en teknik som var helt okänd för Jesus och apostlarna. Vi människor går i våra dagar och ser litet överlägset på människor som levde förr. Dom hade inte kommit fram till det som vi har nu.
Bibeln undervisar om ett förr och ett nu vid flera olika tillfällen. Och det är ganska intressant exempelvis hur aposteln Paulus för fram det här i Romarbrevet. Han skriver till romarna som hade blivit frälsta, som hade blivit Jesu lärjungar. Romarna förstod sig på att bygga flottar och skepp, men de kunde inte bygga rymdraketer. De hade blivit frälsta av nåd när de hade fått höra evangelium, och det skriver Paulus om. Han talar om ett förflutet i synden, men ett nu, och uttrycker sig så här:
-Medan ni var syndens tjänare, var ni ju fria ifrån rättfärdighetens tjänst; men vilken frukt skördade ni då därav? Jo, det som ni nu blygs för…
För det gjorde de, när de fick höra om Jesus, om den rättfärdighet som han representerade. Jesus krävde inte, utan i första hand gav han. Man blygs då man tänker på ett förflutet i syndens tjänst. Aposteln uttrycker sig ganska märkligt, han säger: Medan ni var syndens tjänare, var ni fria. Det här är något att tänka på för alla de som växte upp på sextiotalet. Det var frihetsideal. Frigörelse. Men fri – ifrån vad då? På vilket sätt? Här talar Paulus om att vara fri ifrån rättfärdighetens tjänst. Och på det sättet hamna i en skamlig situation. Ett skamligt tillstånd. Man kan alltså vara fri på ett sätt som definitivt inte är nyttigt och hälsosamt. Det här är väldigt allvarligt. Det står en väldig strid om frihet i vår tid. Skulle han, som inte kunde bygga rymdraketer, men verkligen kunde bygga båtar och flottar, skulle han kunna frigöra? På vilket sätt då?
Det underbara jag fick uppleva var att ”Gamle Jesus”, om man säger så, klev rakt in i sjuttiotalet. På hösten 1973 fick jag höra Guds röst. Den var så annorlunda än människors röster. Han talade om Guds Rike. Gamle Jesus klev in på 1970-talet. Men det stämmer väl inte, det måste väl vara en ande då? Ja, Jesus är en ande. Det står att han är en levandegörande ande. Men han blev människa, så att man kan tala om en historisk Jesus. En gammal Jesus i den meningen. Han levde för länge sedan såsom människa. Det står att han blev dödad för att han genom sitt liv och sin förkunnelse och sitt sätt att vara, sitt sätt att handla hade provocerat fram det onda. Det onda provocerades fram där Jesus gick fram. Han blev dödad på korset. Han blev korsfäst, men han uppstod ifrån de döda. Såsom levande har jag mött honom. Därför Gamle Jesus kunde kliva rakt in i sjuttiotalet och frälsa mig när jag var på väg – jag vet inte vart. Men nu vet jag, pris ske Gud! Och han kan kliva rakt in i 2010-talet också, och frälsa dig!
Om vi bara kan ta den här litet mödosamma kampen med värderingar och sådant, med kulturell prägel och intryck. Låta honom kliva in. Låta honom vara den han är. Vad händer då? Du kan kastas rätt in i 1800-talet eller 1300-talet eller 500-talet före Kristus. Det spelar ingen roll. Tiden förlorar på något sätt sin betydelse, därför att Han är den evige. Han är den som var, han är den som är, han är den som kommer. Därför finns det ytterligare en dimension: När vi väntar på honom, då han kommer. Han kommer snart.
Jag ska också läsa ur Markus 10. Så här enkelt var det, och ändå så svårt, redan på den tiden. Vem kan göra det här som Jesus kunde göra? Det står om att Jesus och lärjungarna var på vandring:
-Och de kom till Jeriko. Men när han åter gick ut ifrån Jeriko, följd av sina lärjungar och en ganska stor hop folk, satt där vid vägen en blind tiggare, Bartimeus, Timeus’ son. När denne hörde att det var Jesus från Nasaret, begynte han ropa och säga: ”Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.” Och många tillsade honom strängeligen att han skulle tiga; men han ropade ännu mycket mer: ”Davids son, förbarma dig över mig.” Då stannade Jesus och sade: ”Kallen honom hit.” Och de kallade på den blinde och sade till honom: ”Var vid gott mod, stå upp; han kallar dig till sig.” (Mark 10:46-49)
Var vid gott mod! Stå upp! Gamle Jesus kallar dig till sig! Just nu! Bartimeus hörde honom. Jag hörde honom. Flera av oss har hört honom, fastän vi lever så lång tid senare. Han lyckades, ära vare Gud, genom sitt evangelium och sin ande tränga igenom kulturella och historiska lager – allt! Nå våra hjärtan. Var vid gott mod! Stå upp, nu kallar han dig till sig! Bartimeus hörde:
-Då kastade han av sig sin mantel och stod upp med hast och kom fram till Jesus. Och Jesus talade till honom och sade: ”Vad vill du att jag skall göra dig?” Den blinde svarade honom: ”Rabbuni, låt mig få min syn.” Jesus sade till honom: ”Gå; din tro har hjälpt dig.” Och strax fick han sin syn och följde honom på vägen. (Mark 10:50-52)
Vad är det som gör att den här gamle Jesus gör susen? Det är den gamla tron. Tron på Guds Ord. Tron på evangelium. Ett förr och ett nu. Välkommen att dela denna erfarenhet med oss! Gud välsigne er.