Appell av Emanuel Johansson
Trons objekt är viktigt. Vad är det man tror på? Och vem tror man på? Den tro jag vill vittna och berätta om är tron på Jesus Kristus. Där finns det en lösning för frågorna vi bär på. Det är många som funderar över problemen som vi ser i samhället. Det finns radikala grupper som är kopplade till olika slags religioner. Men det finns en lösning, och det är i Jesus Kristus. Han sa bland annat så här:
– Ni har hört att det är sagt: Du skall älska din nästa och hata din ovän. Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er (Matt 5:43-44).
Här fanns uppfattningar som kanske kom från de äldstes stadgar och den religionsutövning som fanns i dessa dagar. Men så kommer Jesus med ett helt nytt budskap. Han talar om försoning, om att böja sig. Han talar om att älska sina ovänner och om att be för dem som förföljer oss. Hos Jesus finns det en lösning. Han har anförtrott åt oss försoningens ämbete; att tala om försoning.
Jag känner en oerhörd besvikelse och sorg över situationen i vårt land. Här har många unga människor växt upp och gått i skolan, men av olika anledningar har de begett sig iväg till exempelvis Syrien och där kämpat för något som bara handlar om ondska. Det är hemska saker som dessa ungdomar ger sig in i. Vad kan det bero på?
Som kristen i Sverige måste jag säga att vi inte har lyckats i vårt uppdrag att tala om Honom som är lösningen, nämligen Jesus Kristus. Vi har inte lyckats med att få fram försoningens budskap.
En av orsakerna till att dessa ungdomar hamnar snett är kanske den totala kontrast som uppstår när de kommer med sin religion, sina normer och seder som krockar totalt med vårt samhälle som är dominerat av ateism och där de får lära sig att ifrågasätta allt vad normer heter.
Men jag tror att det finns en lösning i försoningens ämbete. Evangelium om Jesus svarar för behovet som finns hos den rotlösa människan helt utan normer och ramar för sitt liv likaväl som för den som väl har traditioner och livsramar utifrån sin religion men som aldrig upplevt den förlåtelse och försoning som är det verkliga behovet.
Så är det frågan om terror. Som vi alltså ser kan grunda sig i religionen. Då blir frågan om något sådant skulle kunna ta sig uttryck utifrån en kristen evangelisk tro? Nej! Vår Mästare uttrycker tydligt att vi ska älska våra ovänner och be för dem som förföljer oss.
Men ändå ser vi hur Petrus, en av Jesu lärjungar, drog fram sitt svärd i Getsemane örtagård och faktiskt högg örat av översteprästens tjänare. Man kan fråga sig om han hade hört och tagit in vad Jesus hade sagt. Det var uppenbart att han kände sig hotad. Hans mästare var hotad, han kände sig kränkt av situationen och drog upp sitt svärd. Men Jesus går till rätta med Petrus och säger: ”Stick ditt svärd i skidan!” Det Petrus gjorde var ett uttryck för otro.
Jesus sa: ”Mitt rike är inte av denna världen”. Hans rike är av ett helt annat slag. Om vi har hans tro då sticker vi svärdet i skidan och lämnar allt detta mänskliga som kan bli så fel.
Vi får istället bli uppfyllda av honom som kallar på människan och älskar människan och inte vill något annat än försoning.
Vi som tror på Jesus sitter inne med en lösning för människor i vårt land. Hur ska vi lyckas med att presentera Jesus? Jag tror att det finns förutsättningar att nå fram med evangelium till en muslim som har sin tro och religion. Där kan det finnas anknytningspunkter. När Paulus kom till Aten mötte han människor som hade en hednisk religionsutövning. De trodde på antika gudaväsen, men han hittade en anknytningspunkt. Han hittade ett altare som var rest till en okänd Gud. Utifrån det började Paulus tala till folket om Jesus och ge dem evangelium. Hos muslimer kan vi hitta anknytningspunkter. Abrahams Gud; Gud som uppenbarade sig för Mose. Han uppenbarade sig också i Jesus Kristus och erbjuder sin försoning.
Däremot kan det vara svårare för det ateistiska släktet som växer upp idag och inte har några anknytningspunkter till det vi vill presentera om Jesus och tron på honom. Men behovet av frälsning finns ändå där och vår utmaning är att nå fram med det glada budskapet.
Vi får fokusera kring det som är vårt uppdrag. Vi lever i den yttersta tiden; mitt i en tid av terror, och vi ser hur ondska florerar i världen. Men vi har en lösning: Evangelium – det glada budskapet. Och det handlar om försoning i Jesus Kristus. Vi läser om detta i exempelvis 2 Korintierbrevet:
– Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud (2 Kor 5:16-20).
Det blir min sluthälsning: Låt försona er med Gud!