Jag tycker det är så fantastiskt att det ännu ett år är bibelskola! Jag vet inte hur många år det varit bibelskola här i församlingen; men i alla fall så länge jag har funnits. På samma sätt som det alltid varit. Inga revolutionerande nyheter, inga spektakulära nya sätt att presentera undervisningen på. Utan Guds ord rakt upp och ner, så enkelt som det ska vara. När man ser runt omkring sig, lär man sig att allt mer sätta värde på detta.
Guds ord behöver inte kryddas med världsliga ingredienser för att tilltala människor. Om du äger Guds Ande, så talar Guds ord och rör ändå. Det behöver inte tillsättas en massa underhållande element.
Gud är evig. Han var och är och kommer alltid att vara densamme. Och därför är hans ord detsamma. Därför behövs inte något annat än Guds ord som det står. Vi har också hört under bibelskolan att vår uppgift är, inte att tänka ut något klurigt sätt att presentera evangeliet så att det passar alla människor, den moderna människan, den moderna tiden. Tiderna ändrar sig, men Guds ord är evigt. Det behöver inte anpassas eller göras om för att passa in. Det är människorna i alla tider som behöver anpassas till Guds ord, och inte tvärt om!
Vi får höra om hur utvecklingen går, så fort det har gått! Alla dessa stora kyrkomöten som varit genom tiderna, och alla organisationer som byggs upp. Då känner man sig liten. Vi är en liten skara som ska försöka hålla modet uppe. Men vi läser i Bibeln att Guds ord är detsamma. En liten skara har vunnit stora segrar för att vi har Gud med oss.
Jag vill läsa några verser ur 1 Krönikeboken 16. Här står något som handlar om vår uppgift och tjänst. Där är ett helt annat fokus än att försöka lista ut hur olika religioner och kyrkosamhällen ska närma sig varandra; försöka behaga varandra och inte stöta sig med någon. Här läser vi om ett folk som inte bryr sig om folken runt omkring. Fokus är på en sak.
Det är Davids lovsång. Guds ark har blivit förd tillbaka. David utsåg några leviter att tjänstgöra vid Herrens ark. Han bestämde att Asaf och hans bröder skulle tacka Herren på detta sätt. Här står vad de skulle göra:
– Tacka HERREN, åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken! Sjung till hans ära, lovprisa honom, tala om alla hans under. Beröm er av hans heliga namn! De som söker HERREN må glädja sig av hjärtat. Fråga efter HERREN och hans makt, sök alltid hans ansikte. Tänk på de under han har gjort, på hans tecken och hans domslut, ni Israels barn, hans tjänare, ni Jakobs söner, hans utvalda (1 Krön 16:8-13).
Det står: tacka Herren på det här sättet! Fokusera hela tiden på honom, vad han kan göra. Hans gärningar, hans under.
”Då var ni en liten skara, ni var mycket få och främlingar där”, står det. Det handlar om Israels folk. Men vi vet att det är en bild på hur Guds församling får vandra fram idag.
-Ty stor är HERREN och högt prisad, värd att frukta mer än alla gudar. Folkens alla gudar är avgudar, men HERREN har gjort himlarna (1 Krön 16:25).
Det är så underbart att få läsa Davids lovsång. Man ska säga att Herren är konung, och upphöja och tillbedja honom – på detta sätt! Förkunna vad Han har gjort. Göra hans gärningar kända.
Det är det som är vår uppgift. Berätta om honom bland andra folk. Vem han är, vad han kan göra. Fokus låg inte på folken runt omkring. Här hade man bestämt hur man skulle tjäna. Man skulle tacka på detta sätt. Sök alltid hans ansikte. Fråga efter Herren och hans makt och hans domslut.
Detta håller i alla tider. Guds ord är detsamma.