Av Hans Lindelöw
I Lukas evangelium talar Jesus om sin tillkommelse, och säger bland annat så här:
– Men tagen eder till vara för att låta edra hjärtan förtyngas av omåttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, så att den dagen kommer på eder oförtänkt; ty såsom en snara skall den komma över hela jordens alla inbyggare. Men vaken alltjämt, och bedjen att I mån kunna undfly allt detta som skall komma, och kunna bestå inför Människosonen (Luk 21:34-36).
När jag läser texten kan jag inte låta bli att tänka på vad vi gör för erfarenheter i vår tid. Vi delar med andra människor erfarenheter av att en snara håller på att fånga hela världen. Händelseutvecklingen de senaste åren är skakande. Exempelvis då vi tänker på frågan om massövervakningen som väcktes för några år sedan. Massövervakning – vad är det för något? Det handlar om fenomenet vi numera dagligen har att göra med – internet.
Innan jag säger mer, vill jag uttala ett ord av respekt för den miljon svenskar som sällan eller aldrig är ute på internet. Tänk att det fortfarande finns så många! En miljon! Jag fylls av respekt för dem som gör det av övertygelse. Man känner att man vill ta sig till vara. När jag varit i Öst har jag mött människor i ett totalitärt samhälle som känner en väldig misstro och överhuvudtaget inte vill befatta sig med internet.
Internet är inte bara negativt. Vi skulle inte kunna få så fina rapporter från missionsfältet om vi inte hade internet, så när vi forskar och försöker analysera detta fenomen, så gäller det att kunna skilja på ett och annat.
Jag vill göra en liten genomgång för att påminna oss om vad som skett de senaste åren. Internet är faktiskt inte så gammalt. Det började bli var mans egendom i början av 90-talet. Jag har läst böcker om detta. Bland annat en bok skriven av en man jag mötte på bokmässan i Göteborg år 2015, Andrew Keen, där han presenterade sin bok: ”Internet är inte svaret”. En annan bok jag ska citera ur är skriven av Glenn Greenwald. Den har titeln ”No place to hide”. Den handlar om Edward Snowden, som det numera inte talas så mycket om. Han var anställd av underrättelsetjänsten CIA och fick se in i en hel del av saker som han uppfattade som väldigt integritetskränkande former av övervakning. Till slut slog han näven i bordet och sa att det här går inte längre. Han bestämde sig för att avslöja det han visste; hur den amerikanska underrättelsetjänsten, under det att man åberopade 11 september 2001, blivit ganska skrupelfri när det gällde att övervaka. Tillsammans med några av sina medarbetare tog de kontakt med två stora medier, The New York Times och The Guardian. I början av juni månad 2013 publicerades en serie artiklar, där Edward Snowden gjorde avslöjanden i form av att olika dokument lades ut och offentliggjordes för den stora allmänheten.
Efter att först ha varit en anonym källa blev Snowden presenterad och kunde inte längre stanna kvar i USA. Är USA en fara för friheten? Det är en fråga som väckts inom mig i samband med att jag har studerat det här. Det var faktiskt USA som gav oss internet och även mycket annat som verkligen har varit bra. Men, jag efterlyser en profetisk Amerika-kritik, vilket inte är så lätt alla gånger att få fram. Amerikakritiken kantrar ofta och blir politisk. Det kan bero på väldigt starka politiska krafter som under tider varit och fortfarande är hätska kritiker av Amerika. Kan man se dessa skeenden och be Gud om hjälp att se på ett sanningsenligt sätt? Finns det ett profetiskt perspektiv på Amerika?
Internet började i Amerika. Först några citat från boken av Keen: ”Fram till 1991 var internethandeln onekligen en paradox, eftersom den amerikanska regeringen bibehöll den lagliga kontrollen över internet.” Internet fanns alltså, men var väldigt strikt reglerat. Inom det militära fanns ett visst internet, och inom universitetsvärlden. Det som fanns inom universitetsvärlden tror jag också utbredde sig över Frankrike. Den amerikanska regeringen bibehöll den lagliga kontrollen över internet och krävde av företag som begärde tillgång till nätets ryggrad – det hette då NSF net – att de undertecknade en policy om acceptabel användning, och som inskränkte sådan användning till forskning och utbildning. ”Det var alltså inte tal om något kommersiellt internet före 1990.”
”Men internets andra akt inleddes i början av 90-talet, då den amerikanska regeringen stängde NSF net och lämnade över skötseln av internets ryggrad till kommersiella leverantörer av internettjänster. Vilket alltså inledde det som kallas för internet-ekonomi. Samtidigt som slutet av kalla kriget ledde till att ryska finansoligarker slogs om att köpa upp statsägda egendomar, gav privatiseringen av internet mot slutet av kalla kriget upphovet till en ny klass av teknologioligarker i USA, som störtade fram för att förvärva de bästa egendomarna.”
Det som hände 1991 var bestämt kopplat till Sovjetunionens upplösning och det fanns likasinnade i Sovjet eller Ryssland och Amerika! Finansoligarkerna i det tidigare Sovjet, och teknologioligarkerna. Det här ger en verkligt tänkvärd bakgrund till vad vi ser utspelas under dessa dagar.
Boken jag citerar ur skrevs för några år sedan – 2015. Det har alltså gått nästan 30 år sedan 1991.
Under kvartsseklet efter uppfinnandet av www – world wide web – har internet gått hela varvet runt, från att förbjuda alla former av handel till att förvandla precis allt – särskilt vårt privatliv – till vinstdrivande sysselsättning.
Nu, när ni sitter vid datorn eller går in på någon hemsida i mobilen, dyker ofta det här meddelandet upp: ”Vi använder cookies”. Du får trycka på en knapp: ok, eller: jag förstår. Och vad förstår vi? Att vi accepterar! Det har att göra med den nya lagstiftningen i EU som har ersatt det som tidigare i vår svenska lagstiftning kallades PUL. Det hade göra med respekt för vår integritet och för vårt privatliv. När vi säger ja och godkänner så accepterar vi att det finns cookies, kakor utlagda på den hemsidan som samlar in informationer om vad vi är intresserade av, för att kunna styra reklamen i vår riktning. Så varje gång vi sedan går in på olika hemsidor möts vi av annonser om sådana saker vi är intresserade av. Till och med vårt privatliv har blivit vinstdrivande sysselsättning.
I ett citat från Greenvalds bok om Snowden, No Place To Hide, gör han ett helt dräpande konstaterande: ”När man där tittar på Snowdens arkiv där han har samlat uppgifter om övervakning, kan man dra en enkel slutsats: Den amerikanska regeringen har byggt ett system som har till målsättning att fullständigt eliminera elektroniskt privatliv, eller den privata sfären i det elektroniska sammanhanget över hela världen.”
Kan det vara så här? Ja, det är sådant man upplever att man får kämpa med – för jag hör till dem som är väldigt tacksam för internet, för de möjligheter som öppnat sig att göra sin röst hörd. Men det går inte att glömma och ignorera de uppgifter som kommit fram.
Det är minst två krafter i rörelse, som ser ut att gå rakt emot varandra.
A är möjligheter att uttrycka sig. B är risk att bli utnyttjad. De har funnits där hela tiden. Det ena har har växt kraftigare. Men det har det andra också. Hela tiden utvecklas påtryckningarna på webben. Man får större möjligheter att uttrycka sig, men hela tiden ökas också riskerna. Därför tror jag att det är viktigt att ställa en följdfråga här.
A, möjligheter att uttrycka sig – för vem?
B, risker att bli utnyttjad – av vilka?
Det som nu har byggt upp en väldig maktkamp i världen är en serie händelser. Jag har nämnt om en del av internets inledning i början av 90-talet, och då kan jag också nämna någonting av följdhändelser som påverkat oss och som vi alla känner till. Under 90-talet har internet blivit allas egendom och här i församlingen var vi också vi glada över den möjligheten. Vi hade varit bojkottade av tongivande kristen media och att debattera på nätet blev en möjlighet att höras och att uttrycka sig på ett sätt som inte tidigare hade funnits. Om vi tittar i Midnattsropet från 1996 kan vi läsa ”saxat från nätet”. Diskussioner med tidningen Dagens dåvarande redaktörer och andra.
Själv lärde jag mig hantera dator i Ryssland då jag gick en språkkurs där. Jag tog där vara på möjligheten att lära mig internet, som hade slagit igenom helt 1997. Det gav mig en ganska viktig infallsvinkel över det hela, tyckte jag själv. Internet har haft en stor betydelse för de tidigare diktaturerna. Amerika gav världen internet och det har blivit något av en språngbräda för många allvarliga angrepp.
WikiLeaks kom 2010 med skakande avslöjanden av viktiga amerikanska militära försvarsintressen. Det var ett enormt angrepp. Vi har Snowden som såg en viss förebild i WikiLeaks. 2013 flydde han först till Kina och därefter till Ryssland, där han fortfarande är kvar. Assange sitter på Ecuadors ambassad i London sedan 2012. I år hade vi skandalen kring Cambridge Analytics och Facebook, då uppgifter om 87 miljoner användare hade överlämnats åt ett analytiskt företag. Det handlade om att bearbeta väljarna inför presidentvalet, en stor skandal som fortfarande utreds. President Trump kallar det hela för ”no collusion” – han säger att det har aldrig hänt, att det aldrig har varit något samröre med ryssar inför presidentvalet 2016. Här har internet också stor betydelse, då man menar att ryska hackare har varit inblandade.
Det här är ena sidan av saken. Ting som har hänt när kritiken har riktats mot amerikanska myndigheter och företag. Vad Snowdens kritik handlar om, är att när amerikanska myndigheter begärde av Yahoo, Google, Facebook och alla andra internetföretag som samlade persondata, att de skulle lämna uppgifter om sina användare, så gjorde de det. Det var 2013. Det här är vad man kallade massövervakning. Huvudargumentet som amerikanska myndigheter använde för att försvara massövervakningen, var terrorattacken den 11 september. Vi måste kunna bekämpa terrorn. Det har varit och förblivit huvudargumentet när kritiken kom genom Snowden. Vad har hänt sedan dess? Jag har försökt få grepp om det, och det är ganska nedslående. Man tillsätter utredningar och ändrar lagar, men dessa lagar innebär inte särskilt mycket. Det är snömos.
Amerikanerna sa först: vi spionerar inte på amerikanska medborgare. Det var ju att indirekt säga: vi spionerar på alla andra! Vilka andra var det? Jo, de som använde Yahoo, Google och Facebook. Och det är inte så få. Det här finns fortfarande med i argumentationen i USA, där man är lite fram och tillbaka. Och även i England så långt jag förstår, men också i Sverige. Man lagstiftar om det som kallas skydd för den enskilde, därför att dessa händelser har beledsagats av nya terrordåd. Vi kan exempelvis nämna terrordåden i Frankrike. Attacken mot redaktionen hos Charlie Hebdo i januari 2015 när terrorister rusade in och sköt 12 personer. Eller Bataklan samma år i november, där hundratals människor dog. Nice sommaren 2016 där en lastbil körde över folk vilket resulterade i tjogtals dödsoffer. Samma sak i Berlin, december 2006, då en lastbil körde över folk. Och vi känner till vad som hände i Stockholm april 2017, då en lastbil med en terrorist vid ratten körde över folk på Drottninggatan. Innan dess hann någon köra över folk i London också. I mars samma år. Dessa händelser har inte försvagat argumentationen: Vi måste övervaka, för att kämpa mot terrorn. Det verkar som att folk på sätt och vis gett upp kampen. Det är svårt att hitta motiv. När man uppmärksammar de här frågorna, vad som sker i Storbritannien och när det gäller försvaret av personlig integritet, så kommer man förr eller senare att nämna namnet Snowden. Han gjorde tydligen en väldig insats.
Rörelser som står i konfrontation med varandra har tilltagit. Möjligheten att uttrycka sig – har vi möjlighet att uttrycka oss? Och hur är det med risken att bli utnyttjad? Vinstintresset är en sak. Men spionaget – helst ska alla rörelser registreras.
Nu ska vi återvända till Bibeln. Vi vet att Bibeln talar om dessa ting, och hur pass direkt det handlar om dessa händelser får vi be Gud om hjälp att förstå. Vi rör oss i en märklig människotillverkad rymd. Ska man kunna säga: jag går på gatan, jag går till butiken, jag är uppkopplad, jag rör mig liksom i ett digitalt hav. Och det är en väldig matematik i det havet. Och vem vet vilket tal som flyter upp härnäst?
Vi läser ur Uppenbarelseboken 13 där det står om vilddjurets bild och om vilddjurets märke. Det digitala har ju mycket att göra med bilder och skapandet av bilder:
– Och det fick makt att giva ande åt vilddjurets bild, så att vilddjurets bild till och med kunde tala och kunde låta döda alla som icke tillbådo vilddjurets bild. Och det förmår alla, både små och stora, både rika och fattiga, både fria och trälar, att låta giva sig ett märke på högra handen eller på pannan, så att ingen får vare sig köpa eller sälja något, utom den som är märkt med vilddjurets namn eller dess namns tal. Här gäller det att vara vis; den som har förstånd, han räkne ut betydelsen av vilddjurets tal, ty det är en människas tal. Och dess tal är sex hundra sextiosex (Upp 13:15-18).
Den här striden är också en strid om varumärken. Det är ett mycket viktigt begrepp. Det står om ett varumärke som till slut kommer att slå ut allt annat. Ska man kalla det ett varumärke? Det är i alla fall ett märke. I Bibeln talas exempelvis i Hesekiel om en konung som faller på det sätt han bedriver handel:
– Lyckosam var du på dina vägar från den dag då du skapades, till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig. Men under din myckna köpenskap blev ditt inre fyllt med orätt, och du föll i synd. Då förvisade jag dig från gudaberget och förgjorde dig, du vittskuggande kerub; du fick ej stanna bland de gnistrande stenarna (Hes 28:15-16).
”Under din myckna köpenskap blev ditt inre fyllt med orätt.” Nya testamentet förmanar oss att vara uppmärksamma på vad som sker i vår handel och vandel.
”Var i er handel och vandel fria från penningbegär.” Det finns saker som går mycket bra att göra i vår handel och vandel. Men vi har fått en tydlig förmaning av apostlarna att vi ska vara fria från penningbegär. I Uppenbarelseboken 13 talas det om handel, att köpa och sälja. I Hesekiel 28 talas om handel, mycken köpenskap: ”Men under din myckna köpenskap blev ditt inre fyllt med orätt, och du föll i synd.” Här finns det all anledning att vara vaksam. Krafter är i rörelse. Strid. Vilka ska ta över agendan? Vilka ska prägla? Man kan inte låta bli att undra. När är det tid att sätta ner foten? Framför allt måste var och en vara uppmärksam på sitt eget hjärta. Att i sin handel och vandel vara fri från penningbegär. Kanske det skulle vara på sin plats med kollektiva åtgärder. Kollektiva, gemensamma steg? Det är ett stort böneämne. Vi är kallade att gå korsets väg. Vi är inte kallade till att ta vara på alla möjliga förmåner. Vi har Mose till förebild, om vilken Hebreerbrevet tydligt och klart säger:
– Han ville hellre utstå lidande med Guds folk än för en kort tid leva i syndig njutning (Heb 11:25).
Vem var konungen som under sin myckna köpenskap lät sitt inre bli fyllt med orätt? En konung ska inte låta sådant ske. En konung ska vara en överhet som är lik den konung som Salomo skriver om: – En konung som sitter på sin tron, en konung, som då han sitter på domarsätet rensar med sina ögons kastskovel bort allt vad ont är (Ords 20:8).
Vi har ett väldigt ansvar då vi förkunnar Guds ord, att vi tecknar bilden av honom. På samma sätt som aposteln Paulus gjorde för Galaterna. Det var inte fråga om något annat än att få fram och måla Kristus såsom korsfäst, så att vi ser att det är i Honom vi har allt. Det var detta han ville tala om för Kolosserna. I honom finns alla vishetens och kunskapens skatter fördolda. Det var kännbart för honom att det inte skulle vara något fusk där. Utan det heter så här:
– Vem är nu skicklig härtill? Jo, vi förfalska ju icke av vinningslystnad Guds ord, såsom så många andra göra; utan av rent sinne, drivna av Gud, förkunna vi ordet i Kristus, inför Gud (2 Kor 2:16-17).
Är vi där? Tecknar vi bilden av Honom sanningsenligt? Då får vi dela hans smälek. Må Gud hjälpa oss. Därför att nu drar det ihop sig. Det här kan inte hålla på hur länge som helst. Det måste ske ett avgörande. Det är antingen – eller. Bilden av honom. Den bild han själv genom sin undervisning ger oss.