I ett mer än 50 år gammalt nummer av Midnattsropet (juni 1970) finns följande fortfarande så aktuella text av Arne Imsen att läsa. Det handlar om Maranataförsamlingen då, och idag:
– Sommarens konferens på Malmahed i Malmköping har samlingstemat: “Församlingen – missionen – det profetiska ordet.” Det blir förvisso en märkeshögtid. Maranataväckelsen har hunnit tillryggalägga tio år. Det kan vara nödvändigt att blicka tillbaka för att klarare kunna se framåt och hämta kunskap om vad nuet kräver av väckelsefolket. Det är absolut inte stillestånd på den andliga fronten, striden böljar fram och tillbaka, och många förunderliga ting sker inför våra ögon. Vi behöver andlig klarsyn och orientering, så vi vet var vi står, och hur vi ska handla enskilt och samlat. Vår syn på församlingen som Guds instrument och vapen i striden mot ondskans andemakter, bör fördjupas. Våra andliga erfarenheter förmeras och vår frimodighet stärkas i den intensifierade kampen om människosjälen. Hur ska de små fria församlingarna och grupperna bäst lösa sina verksamhets- och missionsuppgifter? Det är verkligen en fråga för bön, studium och eftertanke. Dessutom är vi alla i trängande behov av förnyad inspiration och offervilja till osjälviskt arbete för att göra det renodlade evangeliet känt bland de religiöst indifferenta massorna. Då den andliga gemenskapen fungerar så som den bör göra, stimuleras och fostras vi till fruktbärande tjänst i Guds rike. Vårt arbete har en praktisk sida, och vi bör bedja och samtala, studera och lyssna för att få fram de metoder och lösningar Anden för fram, ty då betjänas bäst syftet, att nå ut i hela världen med frälsningens budskap.
