Predikan av Ramón Rigal, Kuba
“Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Fars hus är många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är. Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni” (Joh 14:1-4).
Vilka uppmuntrande ord vi har fått av Herren Jesus där han talar om att han har gått för att förbereda en plats och för att sedan komma tillbaka och hämta oss. Vilka uppmuntrande ord i dessa tider med svårigheter som vi lever i, tider där många planer grusas, där människan planerar mycket men där mycket av det man planerar inte genomförs.
I Jakobs brev står det att vi inte ska göra planer, att vi hellre ska säga “om Gud vill och vi får leva så gör vi det eller det”. Vi måste alltså förstå och vara medvetna om tiden vi lever i, som är en underlig och svår tid. Som församling måste vi också vara medvetna om att det har profeterats om den här tiden, och något som vi som församling inte får tappa blicken på är att vi väntar på Jesu tillkommelse. I historien då händelser har tillkännagetts, har det varit få som har väntat på dem, och därför behöver vi ha Jesu ord levande i oss då han säger: ”Den som har öron, lyssna.”
När Jesus talade om den yttersta tiden var han mån om att vi skulle förstå. Vi ser när syndafloden kom att det bara var åtta personer som räddades och vid Sodom och Gomorra var det bara Lot och hans familj som blev räddade, förutom hans fru som såg tillbaka och blev förvandlad till en saltstod. Då Jesus kom till jorden första gången var det bara några herdar som väntade på honom, de herdar som sjöng tillsammans med änglarna, samt Simeon och änkan Hanna. Väldigt få personer väntade på hans ankomst. De som borde ha varit uppmärksamma på vad som tidigare profeterats kunde inte se när han kom. Historiskt sett kan vi alltså se att det alltid har varit en liten skara som har väntat på varje händelse och profetia, och här ser vi att samma sak inträffar igen.
Även om många är medvetna om händelser som sker i tiden som vi lever i så undviker man ändå att prata om det. Man fortsätter göra upp sina planer och sätta mål, utan att prata om att dagen då Jesus ska hämta sin församling närmar sig. Varje dag och år som går kommer vi allt närmare hans ankomst. Bibeln talar om den dagen och vi måste förstå att den redan är förutbestämd, att dagen då Jesus ska hämta sin församling redan är planerad och att Gud Fadern vet om den. Det är vi som inte vet om när det blir, men den är bestämd. Det är inte så att Gud plötsligt en dag tycker att det verkar vara en bra dag för att hämta sina barn. Nej – dagen är redan bestämd! Vi måste vara medvetna om att för varje dag som går är vi närmare hans ankomst.
För snart två tusen år sedan skrev Paulus till församlingen i Korint att Jesus skulle komma. Det har passerat en lång tid och då kan man undra; gjorde Paulus en felaktig profetia? Nej, Paulus levde i väntan på hans ankomst och han levde enligt det Gud hade fastställt, och på samma sätt får vi också ha ett rätt perspektiv på detta och leva som personer som väntar Jesus. Vi kan inte leva nonchalerande budskapet, eller som Petrus säger: ”Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar” (2 Pet 3:9). Var medveten om att hans tillkommelse är nära förestående, att vi bör leva varje dag som om han skulle komma nu.
Det betyder inte att vi ska släppa vårt ansvar som arbete och andra plikter. Så hur förbereder vi oss för hans ankomst? Bibeln lär oss på några ställen att det är en utmaning, och det förundrar mig att det finns så många verser om det här. Apostel Paulus ger en uppmaning till församlingen i Kolosse:
“Vi tackar alltid Gud, vår Herre Jesu Kristi Far, när vi ber för er. Vi har hört om er tro på Kristus Jesus och om kärleken som ni har till alla de heliga, på grund av hoppet som väntar er i himlen. Detta hopp har ni redan hört om i sanningens ord, evangeliet” (Kol 1:3-5).
Vi ser att en av de saker som vi konstant behöver manifestera är kärleken mellan syskonen. Paulus säger i Korintierbrevet att “det är inte bra att det förekommer splittring ibland er, då ni säger ’jag håller mig till Paulus’, ´jag håller mig till Apollo’”. En bra förväntan för de kristna som väntar Jesus är att kärleken mellan syskonen intensifieras, och om vi tror att vi kommer att vara tillsammans i evighet, varför inte förbereda oss redan nu här på jorden? Paulus talar här om grunden till det hopp vi har, han talar om kärleken som finns mellan de troende och vi ser hur han sammankopplar undervisningen om Jesu ankomst med kärleken mellan de troende. Han uppmanar dem att älska varandra, som en grund för löftet.
I 1 Korintierbrevet 13 talas det om tron, hoppet och kärleken och “störst av dem är kärleken”. Varför är kärleken störst? Tron och hoppet kommer en gång att upphöra men likväl kommer kärleken att bestå i evighet. Vi kommer då att vara i Guds kärlek och vi kommer att älska varandra i evighet. I vår tid har kärleken kallnat, men samma principer som var för den första församlingen gäller också för den här tiden.
I 2 Timoteus brev 4:1-2 kan vi läsa hur aposteln Paulus uppmanar till trohet i tjänsten, också här med Jesu ankomst som grund:
“Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus som ska döma levande och döda, inför hans uppenbarelse och hans rike: predika Ordet, träd fram i tid och otid, tillrättavisa, varna och förmana med allt tålamod och all undervisning.”
Vi ser hur Paulus säger till Timoteus angående Kristus som ska manifesteras: “Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud …” Föreställ er att det här är ett testamente som någon som ska gå bort gör. Paulus vet om att hans tid på jorden snart är slut och har det som utgångspunkt när han skriver dessa uppmaningar till Timoteus. “Jag uppmanar dig Timoteus …” Med utgångspunkten i hoppet, i att Jesus kommer, så uppmanar jag dig Timoteus att du predikar Ordet i tid och otid.
Syskon, tänk på att medan vi väntar på att Jesus kommer för att hämta sin församling så bör vi tjäna honom och predika. Det finns många platser med stor arbetslöshet, där människor inte kan arbeta, men i Herrens vingård finns det arbete åt alla. I Bibeln står det att “skörden är stor men arbetarna är få”, så arbete finns. Med tanke på hans ankomst kan vi inte stänga in oss hemma och tänka: – Jesus kommer, vad ska jag göra? Ska jag bara fylla mig med Gud? Nej, det står att vi ska predika i tid och otid. Tillrättavisa, varna och förmana. Det finns alltid en själ att predika för, det finns alltid en person att ge en uppmaning till, det finns alltid någon att tillrättavisa. På samma sätt som vi är aktiva i vårt böneliv behöver vi vara det i vår tjänst. Guds Ord sänder oss inte bara att tjäna utan också att växa i tjänsten.
I 1 Korintierbrevet 15:58 står det:
“Stå därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren. Ni vet ju att er möda i Herren inte är förgäves.”
Det är en utmaning för församlingen i vår väntan på Jesu ankomst, att vara i tjänst och predika, och utföra hans verk; evangelisera, ge tröst åt de modfällda. Vi läser vidare i 2 Petrus brev 3:13-14:
“Men efter hans löfte ser vi fram emot nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor. Därför, mina älskade, när ni nu väntar på detta, gör allt ni kan för att bli funna rena och fläckfria inför honom i frid.”
I väntan på hans ankomst, hur mycket mer behöver vi inte söka helgelsen. Till himlen kan man komma utan talanger eller verksamhet, men utan helgelse kan ingen se Gud. Bibeln säger klart att vi bör vara heliga som han är helig. Ordet helgelse betyder inte att man är felfri, men att vi ser på synden som Gud ser på den, att vi avskyr köttets gärningar och synden, att vi alltid är mot synden och alltid söker att behaga Herren, att vi alltid växer i kunskap om Herren för att veta vad som behagar honom, för att så känna till hans vilja, för att bli fyllda av kunskap om hans vilja.
Vi läste i Petrus andra brev att vi ser fram emot “nya himlar och en ny jord”. Det är ett löfte som Gud har åt oss. Om Gud har gett oss det här löftet, vad kan vi då göra? Det står att vi ska leva heligt och gudfruktigt. Så med löftet som grund, hur mycket mer bör vi inte anstränga oss för att leva i helgelse. Med kunskapen om dessa tider som kommer vill vi rena oss mer och att känna till om framtidens profetior borde framkalla i oss en större längtan efter helgelse.
I 1 Johannes brev 3:3 står det att “Var och en som har detta hopp till honom renar sig själv liksom han är ren”. När vi ser domarna i Uppenbarelseboken, sådant som kommer att hända, blir vi förväntansfulla och vill ännu mer söka hans närvaro. I dessa tider där det onda kallas för gott och det goda kallas för ont, behöver vi ännu mer leva i helgelse. Vi kan inte tillåta oss att slappna av eller att ge köttets begär fria tyglar. Vi vet att vi lever i svåra och stormiga tider, men Guds Ord gäller.
I Matteus evangelium 26:41 står det: “Vaka, och be att ni inte utsätts för prövning.” Det är nödvändigt att bedja, annars är det uppenbart att vi kommeratt utsättas för frestelser.Vi kan inte försumma vårt hängivna liv eller vårt böneliv. Om vi låter bli att be och att söka Herren så kommer vi att börja vika åt sidan. I 1 Tessalonikerbrevet 4:18 står det: “Ge nu varandra tröst med dessa ord.” Hur gott är det då att alltid ha i sinnet att Jesu tillkommelse är nära förestående, att Jesus kommer för sitt folk.
Bibeln säger i Kolosserbrevet 3:1:
“Om ni nu har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida.”
Guds Ord talar också om nödvändigheten att samlas. Vi läser i Hebreerbrevet 10:25:
“Och låt oss inte överge våra sammankomster, så som några brukar göra, utan istället uppmuntra varandra, och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.”
Vad har församlandet att göra med den dagen? När vi ser sammanhanget i skriften, är det uppenbart att det i bibelns alla böcker och brev talas om Jesu tillkommelse. Det var vanligt på den tiden att de som predikade alltid talade om Herrens tillkommelse. Jag behöver i alla predikningar och undervisningar, oavsett vad de handlar om, alltid ha med detta tema om Jesu tillkommelse.
Vi ser i 2 Petrus brev 3:15-16:
“Och räkna med att vår Herres tålamod innebär frälsning. Så har också vår älskade broder Paulus skrivit till er efter den vishet som han har fått, och så gör han i alla sina brev när han talar om detta.”
Vi ser här hur Petrus lyfter fram Paulus tjänst om att han i alla sina brev talar om Herrens tillkommelse. Det var ett vanligt ämne, och som vi läste i Hebreerbrevet “… och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig”. Att alltid komma tillsammans handlade om att ta emot uppmuntran om Jesu tillkommelse, och jag tror att detta också måste ske bland oss idag. Det bör inte bara handla om frigörelsen från prövningar och lidanden som man går igenom, som sjukdomar eller annan krissituation, utan vi bör tala om hur Gud ska frigöra oss från den stora prövning som kommer över den här jorden och de domar som kommer över världen. Därför säger Bibeln att vi ska uppmuntra varandra med dessa ord.
Inga av de prövningar vi går igenom nu kan jämföras med de som man kommer att gå igenom vid tiden för den stora vedermödan. Så hur ska vi uppmuntras med dessa ord? Vi ser sammanhanget i 1 Tessalonikerbrevet 4:18, där Paulus skrev till människor som hade förlorat familjemedlemmar, sina nära och kära men som hade levt i Herrens närvaro. Han skriver i vers 13: “… så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp.” Ja, de hade förlorat nära och kära som medförde sorg, men den sorgen får inte vara utom kontroll utan det får vara en sorg där det finns ett hopp.
Det står i Apostlagärningarna om Stefanus, att när han blev stenad till döds såg han hur Jesus väntade på honom, och det står att några gudfruktiga män visade djup sorg över honom. När vi förlorar någon vi håller kär så sörjer vi. Det spelar ingen roll hur hängiven denne varit för Herren, och det är normalt att det finns ett lidande, men aposteln Paulus lär oss klart att det finns ett annorlunda hopp för den som kommer inför Herrens närvaro. Det står att vi inte ska sörja, som de som inte har något hopp.
Om vi väntar på Herrens ankomst så bör det förändra vårt sätt att leva. Vi kan inte leva på drift, eller som det står i 2 Petrus brev 3:9: “Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar.” Tänk inte att Herrens tillkommelse är fördröjd, – vi behöver vara i linje med Honom. Om Jesus inte redan har kommit så är det för att han vill att fler ska omvända sig, och då är vi hans röst i den här tiden till att predika för människorna så att de kan omvända sig och inte behöva drabbas av den dom som kommer över jorden.
I Uppenbarelseboken 3:10 står det: “Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet ska jag bevara och rädda dig ur prövningens stund som ska komma över hela världen …” Vi får gå igenom prövningar och lidanden men vi har frigörelse från Gud. Psalm 34:20 säger: “Mycket får den rättfärdige lida, men Herren räddar honom ur allt.” Är vi medvetna om hur många prövningar och lidanden som Herren har befriat oss ifrån? Vi möter konstant dessa och får uppleva befrielse från Gud. Men en dag kommer allt detta få ett slut. I Uppenbarelseboken 21:4 läser vi att “… han ska torka alla tårar … Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga …” Så, dessa tillfälliga befrielser som äger rum i den här tiden är tillkännagivandet av den stora befrielsen som Herren ska ge till dem som består i Honom och som älskar hans tillkommelse.
Jag blir förundrad då jag läser 2 Timoteus brev 4:7:
“Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans. Den ska Herren, den rättfärdige domaren, ge mig på den dagen, och inte bara mig utan alla som älskar hans återkomst.”
Vi får älska hans tillkommelse, och för att göra det behöver vi lära oss om den. Det här går i linje med Uppenbarelseboken 22:17:
“Och Anden och bruden säger: “Kom!” Och den som hör det ska säga: “Kom!” Och den som törstar ska komma, och den som vill ska fritt få ta emot livets vatten.”
Bibeln säger att Herren kommer snart och Han vill att vi längtar efter och älskar hans ankomst, att vi lever med hans återkomst som utgångspunkt och inte är vårdslösa eller omedvetna om att Kristus kommer för att hämta sin församling. Gud vill att vi är bland dem som väntar Honom, att vi inte är som de oförståndiga jungfrurna. Även om den liknelsen handlar om just hans andra tillkommelse kan den appliceras på Guds folks strävsamhet och oaktsamhet. Att vi inte är oförståndiga som dessa som glömde oljan till lamporna. Gud vill inte att du är oaktsam med din olja eller med hans närvaro. Han vill inte att du är oaktsam med den helige Andes närvaro eller ditt böneliv. Han vill att vi är nitiska och ihärdiga, att vi alltid lever i väntan och inte ser hans ankomst som fördröjd utan att vi lever som människor som väntar Jesus.
Herre, ge ditt folk viljan att vara mer lydiga, att vi lär oss mer om dessa ämnen, den här längtan som Paulus säger, “de som älskar hans tillkommelse”. Jesus, lär oss att älska din tillkommelse. Vi vet att endast med ditt rike kommer det att bli ett slut på all orättfärdighet i den här världen. Därför finns det inget annat hopp för oss än ditt rike, det finns inget annat hopp för ditt folk, Herre. Regeringar kommer och går, ledare kommer och går, men du består. Hjälp oss Herre, att alltid ha blicken fäst på dig. Hjälp oss Jesus, att vi alltid kan ha vita kläder och att inte förlora blicken på din tillkommelse då du ska hämta ditt folk, då trumpeterna kommer att ljuda. Hjälp oss Herre, att predika ditt ord, att inte vara okänsliga inför dem som går förlorade, inför dem som inte har hört om dig.
Ditt ord säger: Hur ska de tro om ingen predikar? Ditt ord säger: Huru ljuvliga äro icke glädjebudbärarens fotsteg, när han kommer över bergen och frambär gott budskap.
Det är tid att predika, det är tid att utföra Guds verk, det är tid att leva i helgelse. Hjälp oss Jesus! Var med ditt folk, Herre. Du sänder oss att växa i ditt verk, Herre. Hur många människor väntar på det här budskapet, hur många människor går in i evigheten utan att känna dig, Gud? Hjälp oss att vara medvetna om himmelens och helvetets existens så att det i oss kan växa en fruktan och ett ansvar om att tala med människorna om dig, om din stora lön men också om de eviga domarna och om den slutliga domen. Lägg kärlek i ditt folk och respekt för ditt Ord. Vi vill inte vara som den oförståndige mannen som hörde Ordet men inte agerade. Vi vill vara som den vise mannen som lyssnade och agerade. Låt detta Ord få bli till hjälp för oss, att vi kan begrunda det och lära oss att leva som någon som väntar Jesus. I Jesu namn, amen.
