Insändare
Från ateistiskt håll heter det ofta att kristna skrämmer med helvetet. Vi är alla syndare. Men evighetskonsekvensen av oförlåtna synder är fasansfull. Endast Jesu blod renar från synden och dess evighetskonsekvens. Detta är upplysningsverksamhet och inte skrämsel. Om syndaren inte är upplyst i denna fråga, hur skall han då kunna bli frälst?
Ingen har som Jesus varnat för synden och dess evighetskonsekvens. I Bergspredikan klargör Jesus, att många går på den väg som leder till fördärvet och få är de som finner vägen till livet (Matt 7:13-14). Ofta upprepas i evangelietexterna, att “där skall vara gråt och tandagnisslan”.
I Lukas 13:24 säger Jesus: “Kämpen för att komma in genom den trånga porten (dörren).” Grundtextens ord för “kämpa”, agōnizesthe, användes i klassisk grekiska bland annat i fråga om deltagande i en brottningstävling. I det antika Grekland slutade inte en sådan kamp med mindre än att förloraren dog. Evangelietextens ord för “kämpa” betyder alltså en kamp på liv och död. Så tolkas ordet av bland andra Lars Linderoth. Exempelvis skrev han i en psalm: “För himmelen måste man kämpa, som låg man i dödskamp, det säger Guds Son.”
Varför var golgatavägen nödvändig om Jesus inte uppfattat evighetsfrågan för människorna på detta sätt? Frälsningen blir ju så mycket större då man betänker vad man faktiskt är frälst ifrån.
Inför Jesu återkomst
Enligt Apostlagärningarna 1:7 kan Jesu återkomst ske när som helst. För redan frälsta gäller det att stundligen förnya förbundet med Gud. Ofrälsta måste alltid ställas inför ett omedelbart frälsningserbjudande. Detta så länge som det heter idag – Maran ata – Kom, Herre Jesus!
