Haitis långa väg tillbaka och den än större katastrofen. Text: Berno Vidén
Ingenting har varit sig likt här på missionsfältet i Dominikanska republiken alltsedan vi den 12 januari nåddes av nyheten att grannlandet Haitis huvudstad Port au Prince drabbats av en jordbävning. Själv satt jag i en bil på väg ut till Palavé och kände inte av skalvet. Då vi kom fram till Palavé fick jag ett telefonsamtal från hemförsamlingen i Stockholm där min dotter Veronica oroligt undrade om vi känt av skalvet. De hade via internet fått indikationer om skalvet från en dominikan i Santo Domingo. -Vilket skalv? frågade jag. Vid en snabb rundfrågning kunde jag dock konstatera att flera hade känt av att marken vibrerade. Jag ringde upp Roger Lindroos som befann sig i Las Palmas och frågade om han märkt av något. Då förstod han att det var ett jordskalv som hade fått honom att nästan tappa balansen av yrsel. Gungstolarna hade börjat röra på sig och taklampan gungade, ca 270 km fågelvägen från skalvets epicentrum.
För varje timme som gick nåddes vi av ständigt ny rapportering om jordbävningens följder. Ett sjukhus hade eventuellt rasat, presidentpalatset var skadat och förmodligen fanns det flera döda. Men ingen visste något med säkerhet. Vi märkte av en påtaglig och stegrande oro hos våra haitiska vänner som alla har delar av sina familjer boende i Port au Prince. När det allteftersom blev uppenbart att jordbävningen, som haft sitt epicentrum bara några kilometer utanför den haitiska huvudstaden, var den absolut värsta som drabbat landet under hela dess historia, och då det började talas om hundratusentals döda och skadade, och att över en miljon haitier förlorat sina hem, var det svårt att finna ord till tröst för alla våra haitiska vänner.
Just nu mobiliserar hela världen med hjälpinsatser av gigantiska mått, allt under ledning av USA, som med hjälp av tio tusen extrainkallade soldater leder arbetet för att upprätthålla någon slags ordning i det totala kaos som råder. Under katastrofens första dagar blev landets president René Préval helt plötsligt en man av folket. Bostadslös som de flesta andra, då både palatset och hans privata residens hade rasat, var han hänvisad till gatan och syntes ofta ute bland folket. Regeringsbyggnader, domstolar, universitetet, FNs högkvarter, katedralen, ja, listan kan göras lång på byggnader med styrande funktioner för landets verksamheter som nu är borta.
Tragedin kommer att ha långt gående konsekvenser för det haitiska folket, vilket inte går att mäta enbart i antalet döda eller hur många byggnader som kollapsat. För det första är Haiti redan tidigare ett mycket hårt drabbat land och alltsedan nationen utropade sin självständighet för över 200 år sedan har korruption, statskupper och extrem fattigdom förenat med att Haiti även slagits hårt av flera stormar, som exempelvis när orkanerna Jeanne 2004 och Ike 2008 dränkte storstaden Gonaives i vatten och lera, varit en del av vardagen. Likaså ställde de tropiska regnovädren Olga och Noel 2007 till stora problem för stora delar av landet.
-Haitis framtid ligger under stenmassorna! Det är den unge studenten Claudy Macillon som desperat ropar ut något av det han bär på efter att ha besökt Port au Prince och funnit att alla hans studiekamrater från universitetet var döda, begravda tillsammans med sina lärare under pågående lektion. Analfabetismen i Haiti är stor och då någon i sina studier lyckas med att ta sig ända upp till universitetsnivå är det något stort, något som borgar för Haitis framtid. På liknande sätt har flera för landet viktiga nyckelpersoner i ett ögonblick försvunnit – ministrar, polischefer, domare, politiker, kyrkliga ledare, kända frihetskämpar, artister, FN-chefen tillsammans med en stor del av sin personal etc. etc. – och landet verkar ha lämnats åt sitt öde.
Dominikanska republiken var som första land snabbt på plats i Port au Prince med ambulanser och sjukvårdspersonal. Över 30 000 svårt skadade människor har förts till dominikanska sjukhus och där fått vård. Bland de skadade, med amputerade armar och ben, finns många, många barn, än så länge vet ingen hur många. TV har kablat ut hur svårt skadade små barn ligger i provisoriska sjuksalar och ropar efter mamma, rop som förmodligen aldrig kommer att bli besvarade. En nio-årig flicka hittades med brutet ben i en park utanför Port au Prince’s sjukhus. Förbipasserande försökte hjälpa henne få kontakt med läkare, men flickan svarade gråtande att hon väntade på sin mamma som skulle hjälpa henne. Vad hon inte visste var att mamman var död.
Det är många omänskliga trauman som idag präglar Haiti. Lever min familj? Har någon sett mina barn? Bara några dagar efter jordbävningen kunde vi läsa om hur det haitiska folket själva begravde alla döda som låg överallt utefter vägkanterna, framgrävda ur ruinerna. Massgravar grävdes och i total anonymitet har tiotusentals kroppar på det sättet lagts under jorden. Det kommer att ta tid innan alla får veta om just deras anhöriga ligger i någon av alla dessa gravar. Den situationen ställer också till rättsliga problem eftersom de omkomna juridiskt sett lever ända tills den dag de dödsförklaras av behörig rättsläkare. En försvunnen person kan inte dödsförklaras förrän tidigast efter femton år.
Landet ska nu återuppbyggas. Under våra resor med hjälpsändningar till drabbade människor i Haiti har vi sett hur konvoj efter konvoj med trailers fyllda med byggmaterial och andra förnödenheter bokstavligen väller in i landet, något som gör att köerna vid gränsövergångarna kan kännas oändligt långa. Det ska nu med hjälp av internationella resurser satsas på nya byggnader, nya vägar, bättre infrastruktur, arbetstillfällen, ekonomisk stimulans etc. Allt detta behöver Haiti. Men mitt i allt detta finns en fattig, lidande befolkning med själsliga sår svåra att läka. Sår som ingen infrastruktur kan avhjälpa.
Ett annat problem med återuppbyggnaden kommer att vara alla konflikter om vem som äger vilken mark. Ingen myndighet kommer att inom överskådlig tid ha möjlighet att reda ut vilka som lever eller är döda. Lagfarter ska överföras på anhöriga som menar sig ha förlorat sina familjer, men som ingen kan kontrollera ifall det stämmer. Vems är huset? Vem äger bilen? Affären? Jordlotten? De juridiska tvisterna lär bli enorma.
En och annan överhettad kristen förkunnare har uttalat att haitierna har sig själva att skylla, att förstörelsen är ett straff från Gud på grund av att frihetskämpar för över 200 år sedan ska ha ingått en pakt med satan, där man sagt sig villiga att tjäna honom under 200 år om landet blir fritt från kolonialmakten. Visserligen förekommer mycket voodoo och annan svartkonst i Haiti. Höga politiker har flera gånger bekräftats söka råd hos häxdoktorer inför viktiga beslut och om hur de på bästa sätt ska styra landet. Men det är inget unikt för Haiti. Samma fenomen är vanligt i Dominikanska republiken, USA och andra länder, men på olika sätt beroende på vilken kultur som är rådande. Jesus själv säger att hela världen är i den ondes våld, utan undantag. Om det är sant att Gud skulle ha straffat Haiti på det här sättet måste något liknande och mycket värre drabba USA, Sverige och många andra länder, som exempelvis genom orättfärdig handelspolitik varit med och utsugit många fattiga länder.
Personligen känner jag många haitier som är levande kristna. De brinner av iver att få vinna sina landsmän för Kristus. Efter jordbävningskatastrofen har grupper av svårt drabbade kristna haitier samlats på huvudstadens gator för att sjunga och påminna varandra om Guds trofasthet, något som vittnar om att det finns ett annat rike vars grund aldrig någonsin kan skakas sönder. Dessa Herrens tjänare, berövade allt som ger trygghet här i livet, bär som signum att de har ett medborgarskap i ett rike utan ände. Då finns det också förutsättningar för att kunna förmedla ett sant hopp om en trygg framtid även under värsta tänkbara förhållanden.
Det finns geologiska förklaringar till att jordens plattor rör sig. Man kan förutse att det kommer att inträffa fler jordbävningar, men inte var och när, och Haiti och Dominikanska republiken är belägna i ett ostabilt område. Jesus använde vid ett tillfälle en nyligen inträffad katastrof med syftet att varna dem han mötte, till att påminna om den verklighet varje människa en dag kommer att möta. Jesus säger om de 18 som dog då tornet vid Siloam rasade över dem, att de inte var större syndare än några andra. Men han stannar inte där utan fortsätter att tala om den större katastrofen, den som oundvikligen kommer att drabba alla människor en dag: ”Jag säger er att om ni inte gör bättring kommer ni alla att förgås.”
Jordbävningen i Haiti är inte ett straff från Gud, men däremot en händelse som borde få oss att vakna till och inse hur kort och dyrbar tiden är. Jesus själv säger att då människor uppger andan av förskräckelse över det som drabbar jorden, då ska vi lyfta vår blick och se upp till honom, ty förlossningens dag närmar sig. Den stora katastrofen är att gå in i evigheten utan att vara försonad med Gud genom Jesus Kristus.