Talet om korset är en dårskap för dem som gå förlorade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.
Aposteln Paulus skriver om när han kom till Korint:
-När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller hög visdom som jag predikade Guds hemlighet för er. Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst. Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft. (1 Kor 2:1-5)
När jag blev frälst och förstod att Jesus var en verklighet och att jag måste välja, så var det inte genom intellektuell övertygelse och övertalning jag blev övervunnen, utan genom den helige Andes överbevisning om att Jesus fanns och att han redan var min Frälsare.
Paulus säger om sin ankomst till Korint att han där inte ville veta av något annat än Jesus Kristus och honom såsom korsfäst. Han skriver att han var svag och rädd och orolig när han kom dit.
I Apostlagärningarna kan vi läsa att Paulus kom till Aten, och sedan lämnade han Aten och kom till Korint. Man kan då fråga sig vad han upplevt i Aten som fick honom att inta denna attityd som han beskriver för korinterna, vad som fick honom att känna så här. I Apostlagärningarna beskrivs hur atenarna tyckte om att diskutera och de gärna lyssnade till filosofer av olika skolor. På torget i Aten började man diskutera med Paulus och med varandra, och undrade vad den här pratmakaren Paulus kunde ha att komma med. Då tog Paulus till orda och sa:
-Athenare, jag ser av allting att ni är mycket religiösa. När jag har gått omkring och sett era gudabilder, har jag nämligen också funnit ett altare med inskriften: Åt en okänd gud. Vad ni alltså tillber utan att känna, det predikar jag för er. (Apg 17:22-23)
Och så fortsätter Paulus tala om hur Gud skapade världen. Jag har tänkt på att när Paulus börjar tala till atenarna, så utgår han ifrån dem och deras tankar. Han talar om att de dyrkar en okänd Gud, en bland alla andra gudar. Paulus började tala till dem om att denne okände gud skulle vara den gud som vi har. Men för atenarna var den okände guden en bland alla andra avgudar. Jag har tänkt på att man kan inte utgå från den visdom, den filosofi eller de uppfattningar som människor har, utan vi ska predika en korsfäst Kristus, därför att evangelium är en Guds kraft till frälsning och inte ett resonerande.
Jag arbetar en del i receptionen på vårt hotell Pilgrimshem. Det bor en del muslimer där, och jag försöker vittna för dem. Då säger de: Vi tror också på Jesus! Men det är en annan Jesus. Det är inte den Jesus som vi har, utan en annan Jesus. Vi kan inte ta deras tro som utgångspunkt för vårt vittnesbörd om Jesus, utan vi måste vittna om vad vi själva hört och upplevt om Jesus. Det händer i så många sammanhang att man utgår ifrån vad olika människor upplevt och söker det som är gemensamt i de olika upplevelserna, istället för att vittna om vad jag själv personligen upplevat. Jag kan inte föra in andras utgångspunkter i mitt vittnesbörd för att försöka få en gemensam plattform. För då blir det en annan Jesus.
Paulus skriver i Romarbrevet att vi behöver inte fara upp till himmelen för att hämta Kristus ned, eller fara ner i avgrunden för att hämta honom upp ifrån de döda, därför att ordet är dig nära, det ord som vi predikar, därför att tron kommer av predikan och det finns ingen annan väg till Jesus än att få höra Guds Ord predikas, få höra evangelium, därför att det är en Guds kraft till frälsning. Det innebär korsets smälek – det finns ingen annan väg.
Jesus Kristus lever och är uppstånden. Han går omkring idag och söker människor till frälsning och vill använda oss. Vi brister i förstånd och visdom, men Jesus vill hjälpa oss, därför att det är på Hans uppdrag vi går ut för att tjäna Honom och inte oss själva. Amen.