Vittnesbörd av Mats Sundström
Jag har ett vittnesbörd, men också en bibelvers jag vill läsa och det är från Johannes evangelium kapitel 14:
– Jesus sa till honom (Tomas): ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.
Det var år 1966 och jag kom till Stockholm och jobbade som byggnadsarbetare. Jag hade familj – fru och så småningom fem barn. Min mor skrev i brev till mig: ”Gå på några möten!” Så hände det att jag vid ett tillfälle råkade falla och vricka foten, och funderade vad jag nu skulle göra då jag blivit sjukskriven. Jag tänkte som så att man ska ju hedra sin fader och sin moder, så jag beslutade mig för att gå på ett väckelsemöte. Mamma skrev och berättade att det fanns Maranatamöten i en gammal danslokal som hette ”Britt-Marie”, så dit gick jag en kväll. Halleluja!
Ungdomarna stod där framme och sjöng. Jag hade ju varit på möten tidigare, men den här gången fick jag knäcken! Broder Arne Imsen talade i mötet och sa: ”Du som vill bli frälst, kom hit fram och böj dig för Jesus”, och jag gick fram och blev frälst! Halleluja! Då jag gick ut från mötet tänkte jag: Allt är sig likt, bilar kommer och far fram och åter … Men när jag kom hem berättade jag för Laila: – Vet du, jag har blivit frälst! – Ja det kunde jag tro, sa hon, för din mamma är ju troende.
Jag fortsatte att gå på Maranatamöten, och jag hade ju upplevt Jesus, men ännu inte blivit döpt i den helige Ande. Gång på gång gick jag fram till första bänk och böjde knä och fick förbön, men ingenting hände. Bröderna bad för mig, ja, de gjorde vad de kunde. Men så hände det i ett möte mitt på dagen då Imsen predikade, och jag hör att jag börjar tala i tungor där mitt under predikan. Ja det är otroligt! Man kan bli döpt i den helige Ande på många sätt!
Var skulle jag ha varit om jag inte hade blivit frälst? Hur skulle livet ha tett sig? Jag är nu 72 år och livet har gått vidare, och jag har fått leva. Vad jag värderar är detta jag läste i bibeln, att ”Jesus är vägen, sanningen och livet”. Jag fick ett liv tillsammans med Jesus!
Tänk att få äga Jesus i sitt liv, och samtidigt leva som en vanlig människa. Vilken nåd! Vilken storhet! Hur skulle det ha gått för mig om jag inte hade mött Jesus till frälsning? Jag kunde ha varit var som helst, ja, jag kanske inte hade levt. Men jag är så glad att jag klarat det här livet i 72 år, och dessutom har jag livet med Jesus, med Guds nåd. Halleluja! Vilken nåd!
Åren har gått, och det har varit mycket med familj, med barn och jobb, och jag har under perioder inte haft så mycket kontakt med Maranataförsamlingen. Men jag har inom mig burit med mig vissheten om att jag blev frälst i Maranata, och det är jag så tacksam för. Halleluja! Och jag har under alla dessa år följt med i skeendet också genom att läsa Midnattsropet.
”Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ.”
Tänk att jag fick komma till Stockholm och bli frälst!
Tack käre Jesus för livet i dig. Tack för det dubbla livet – livet i dig och livet med dig. Tack för Maranataförsamlingen och väckelseanden som bor här. I Jesu namn, amen.