Text: Berno Vidén
Att världen är full av flyktingar är ingen nyhet. Miljontals lever i flykt undan krig, svält och andra tragiska omständigheter, vilka berövat dem den mest elementära rättigheten, att leva fritt i sitt eget hemland. Sverige är ett av de länder som tar emot flest flyktingar i världen. Beräknat per capita ligger vi på tolfte plats med i snitt 8,8 flyktingar per 1000 invånare.
Att däremot svenska medborgare tvingas fly från Sverige för att få sina medborgerliga rättigheter tillgodosedda är dock mindre känt. Sedan ett par år tillbaka är det inte mindre än 15 familjer som på grund av sin religiösa eller filosofiska övertygelse tvingats att flytta från Sverige – för att inte utsättas för regelrätt förföljelse, som barnomhändertaganden och vitesförelägganden. Det handlar om svenska medborgare, föräldrar som vill göra något bra för och tillsammans med sina barn och ge dem en god fostran och bildning.
I Sverige beräknas ett hundratal familjer finnas som av olika orsaker valt att hemundervisa. Hemundervisningen som sådan är en historiskt väl beprövad undervisningsform som i flera internationella undersökningar visat sig på många sätt vara bättre än vanlig traditionell skolgång. Internationellt sett är hemundervisning en av världens snabbast växande rörelser. Land efter land inser och proklamerar att det är varje medborgares självklara rättighet att själv välja den undervisning som ska ges till barnen. Exempelvis har Finland framgångsrikt anammat den rättigheten och utgår i sin lagstiftning från läroplikt istället för den svenska modellen med skolplikt.
Både Förenta Nationernas stadgar om mänskliga rättigheter och Europakonventionen angående skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, fastslår att staten ska respektera föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.
I Sverige råder dock en bakåtsträvande konservativ, socialistisk politik som omöjliggör all form av individuell frihet. I Sverige är det staten och ingen annan som har monopol på barnens fostran och bildning. Alla försök att hävda hemundervisningen som ett legitimt undervisningsalternativ, en familjens och framförallt barnens rättighet, bekämpas med samhälleliga sanktioner.
Bara i år, 2013, har ett flertal familjer drabbats av oproportionerligt höga böter, trots en mångårig väl fungerande hemundervisning. Ett av fallen som nyligen uppmärksammats av media handlar om hur en familj med låg inkomst dömts att betala inte mindre än 100 000 kronor i vite! Den drabbade familjefadern Jonas Himmelstrand skriver:
– Vitet är fastställt i dom från Högsta förvaltningsdomstolen och utdöms för att familjen hemundervisat sin dotter under läsåret 2010-2011. Familjens goda hemundervisning har erkänts i rätten av både svensk och internationell expertis, och själva hemundervisningsmålet är överklagat till Europadomstolen.
Trots att familjen Himmelstrand sedan drygt ett år tillbaka lever i exil på Åland, och att vitet därmed borde vara verkningslöst för hemundervisningen, beslutar Uppsala kommun att med hjälp av Kronofogdemyndigheten driva in vitet. Uppsala kommuns ordförande i barn- och ungdomsnämnden Cecilia Forss (M) menar enligt Världen idag att vite inte döms ut för tid man bor i ett annat land, och att det i det här fallet handlar om den tid familjen bodde i Uppsala. Cecilia tycker också att familjen ska vara tacksam:
– Jag tycker vi ska vara tacksamma att vi lever i ett land som vi kan lämna (!) om vi inte är tillfreds med lagstiftningen.
