– Nej ropa inte halleluja ännu! Läs först vad jag skriver!
Väckelseappell av Märta Berg Strömmare
I ordlistorna definieras ‘väckelse’ som en ökad religiös aktivitet.
Betänker vi det så kan vi förstå att väckelser av många olika slag har ägt rum under historiens gång, och äger rum också idag. Vi ser hur begreppen ‘väckelse’ och ‘rörelse’ blandas ihop både till företeelse och art.
Det blir ofta stor rörelse omkring evenemang av skilda slag i det profana utbudet. Likaså kan man ibland märka en stor rörelse när det gäller religiösa, ofta kristna satsningar.
Därmed inte sagt att det handlar om väckelse
Knappast har någon tid i historien haft så många ‘väckelser’ och ‘rörelser i omlopp, som vår.
Helt kort kan nämnas Islam, Hinduismen, för att inte tala olika schatteringar inom New Age, som exempel på dessa världsvida ‘väckelser’ som genom it-reformationen möjliggjorts. Låt oss inte heller glömma den pågående katolska väckelsen!
Ordet ‘väckelse’ finner synonymer i orden ‘uppväckande’ och ‘uppvaknande’.
Det var tio jungfrur, sa Jesus, som gick ut för att möta sin brudgum. (Matt 25:1-13)
De var förenade i sin intention, sin förberedelse och sin konkreta handling.
Men, han sa att fem av dem saknade förstånd. De borde ha gjort något som de glömde eller uteslöt, kanske inte fäste så stor vikt vid.
Hur som helst slog de följe med dem som hade förstånd. Det förefaller vara en gedigen gemenskap. Orsaken till uppbrottet var gemensam och inte verkade det så svårt att hålla takten. Åtminstone några av dem dansade fram i glädje och hänförelse. Kanske andra föreföll bära på något? Var de lite allvarligt funtade? Men gemenskapen var god.
Hur som helst så var vägen ganska lång och så småningom blev det mörkt. Vilken tur att de hade lampor med sig! Alla tio följdes åt och vägen var urskiljbar och lätt att vandra i ljuset från lamporna. Vad det led, blev det allt svårare att gå, allt trögare och tyngre blev stegen. Till slut satte man sig ner för att vila litet. Och där somnade man. Alla tio.
Man sov gott. Allesammans.
”Men vid midnattstiden ljöd ett anskri: Se brudgummen kommer! Gå ut och möt honom!”
Alla vaknade. Men till vad?
Uppvaknandet, eller låt oss kalla det väckelsen, blev inte som de hade föreställt sig. Man gned och putsade på sina lampor men det hjälpte inte. De slocknade och då upptäckte man att hälften av ressällskapet faktiskt hade klart lysande lampor! Det var de som liksom verkat så allvarliga, som om de bar på något. Åh, det var så det låg till! De hade haft olja med sig!
”- Ge oss av er olja, för våra lampor slocknar!”
Och svaret lyder:
”- Nej, den räcker inte.”
Bönen var seriöst menad och svaret likaså.
Men man kan ju alltid försöka en gång till:
– Vi hör väl ändå ihop. Vi har följts åt ända från start och vi känner oss säkra på att brudgummen vill att vi ska hjälpas åt. Han vill säkert att vi tillsammans ska komma till bröllopet. Enighet och enhet. Visst har han talat om det? Ge och ta, det är fint. Dela, dela, dela du och jag. Räck mig din hand, vi har samma väg att gå!
-Vårt svar är nej. Om vi delar med oss av oljan, kommer ingen av oss att nå fram. En snålställd, osande veke förmår inte lysa nog. Vi kommer att ta miste om vägen, att missa målet. Ni måste själva köpa. Ni måste själva betala priset.
Så löd svaret från de förståndiga. Visst verkar det kärlekslöst, kallsinnigt och egoistiskt!
Här hade försiggått en mäktig rörelse. Alla gick ut! Gemenskap. Men längs vägen blev påfrestningarna för stora och väntandet alltför tröttande. Alla somnar. Obruten gemenskap.
Men så ljuder ett rop! Mitt i natten hörs en röst som uppväcker. Det är väckelse. Ett genomgående, allmänneligt uppvaknande, det är oemotsägligt, men till vad?
Det är den stora frågan.
Uppvaknandet innebar en kristallklar urskiljning. Någon hade vad som krävdes och någon hade det inte.
Någon hade satt sig ner och beräknat kostnaden före avresan och betalat priset för en helhjärtad vandring. Någon annan hade menat att det där med olja kanske inte var så noga.
Aposteln Paulus skriver i brevet till Efesierna om människor vars tankar är tomma. Här var det per definition så. Tomma oljetankar! Och han säger att deras förstånd är förmörkat – de är främmande för livet i Gud. O, vilket mörker!
Midnattstiden är inne och väckelsen är här.
Stenarna ropar för jungfrurna tiger. Jungfrurna sover.
Många av denna världens kloka och visa ser, förstår och vet att tiden är långt liden, att den går mot sitt slut.
Stenarna ropar. Herrens Ande ropar.Alla vaknar.
Och världen gör sig beredd att hälsa sin frälsare, att möta sin räddare. Folket står med fruktan inför de tecken som rullar in över människohavet.
Men den som har andliga öron hör vad Anden säger och reser sig upp för uppbrott, ett uttåg.
Många ber och begär att få vara med och dela, att de vars lampor brinner klart ska komma dem till mötes, inte vara så fyrkantiga och så kärlekslösa att de säger nej.
”Ge oss av ert!” Dela med er i humanitetens namn! Minns vad Jesus bad, om enhet! Låt oss få en hederlig chans att slå följe med er och ta tillvara det vi ändå har gemensamt! Och låt oss i kärlekens namn öppna gemenskapen för dem som inte tror likadant! Så gör vi sällskap!
Och väckelsen går fram. Hinduism, Islam och New Age. Liberalteologi, perversitetsväckelsen i alla dess former. Det är en våldsam väckelse. Den största som gått över vår jord. Hela jordens invånare väntar på en räddare som ska komma och lösa fredsproblemet, som ska lösa det ekonomiska problemet. En frälsare.
Men det finns en skara som väntar på sin brudgum. De väntar inte vilken räddare som helst, någon som kommer för att lösa globala, men dock inomvärdsliga problem. De väntar Jesus. Frälsaren som kommer för att föra hem sin brud.
Men oljan då? Hur var det med oljetankarna?
Vad var det som de fem förståndiga jungfrurna bar med sig? Som gjorde dem så annorlunda? Det var priset de hade betalat. Ett fördolt liv. En hemlighet som inte var till salu. Livet i Gud. Som är personligt, lyser och vägleder, som ger förnyelse till ande och sinne.
I Uppenbarelseboken talar Herren Gud i det allvarligaste ordalag:
– Så råder jag dig då – att du av mig köper guld, som är renat i eld så du blir rik! Att du av mig köper vita kläder så din skamliga nakenhet inte syns! Att du av mig köper ögonsalva, så du kan se!
Priset för Guds eviga frälsning har Jesus betalat. Det är ingen tvekan om den saken!
Men – samme Jesus bad oss sätta oss ned och beräkna kostnaden för efterföljandet och frälsningen. Hör – du kan inte ta emot gåvan om dina händer är fulla med allt det bråte du kallar för ditt! Och du kan inte åka snålskjuts på någon annans helöverlåtelse.
Att pruta av på oljan – det betyder att gå vilse. Att söka en minsta gemensam nämnare leder till att alla förlorar balansen och störtar i fördärv.
Livet i Kristus är inte prutbart.
Men ut över hela vår värld ljuder ropet i natten. – Tiden är inne för Lammets bröllop!
Det är väckelse. Vill du vara med?
Gå ut!