”HERRENS ORD HADE MÄKTIG FRAMGÅNG!”

Seger-rapporter från när och fjärran FRÅN KENYA: I dag är det söndag och vi har varit på möte förstås. Vi var på en plats, som heter Majengo. Där finns det en församling på omkring 200 medlemmar. Det är cirka 3 sv. mil norr om Mombasa. Vi färdas ju i bil och den är vi mycket glada för eftersom kommunikationerna är mycket dåliga härute, och arbetsfältet är så stort. Det kommer att taga lång tid för oss innan vi hunnit besöka alla de platser där Kenya Faith Mission bedriver mission. Alla församlingarna går under detta namn. Majengo var det. Då vi kom fram till kyrkan var den fylld till trängsel av folk, som lovsjöng. De sjunger och klappar i händerna så taktfast, så i det avseendet ligger vi mycket efter hemma, där många tycker det är vidrigt att klappa i händerna i gudstjänsten. Men ni skulle höra afrikanen sjunga och klappa i händerna. Då skulle ni säkert ryckas med. Det går inte att ha någon ”vanlig” mötesritual. Efter en halv timmes sång och jubel reste sig hela församlingen, och med upplyfta händer prisade de Gud. Mitt under bönen avbröt 3 demonbesatta kvinnor med ett fruktansvärt skrik. Våra pojkar blev så rädda, att de gick ut. Ni skulle sett med vilken iver bröderna gick till attack i Jesu namn, och efter en halv timmes kamp var kvinnorna lösta och mötet fortsatte. Jesus är densamme, halleluja! Vi är mycket glada och tacksamma över att vi får vara här. Det är i sanning ett stort arbetsfält men för få arbetare. I Majengo håller vi på med kyrkbygge av sten, och det skall få tak av aluminium. Det är byggt med norska missionsmedel. Till sammans med br. Olsen övervakar vi bygget, och det ser ut att bli ganska bra. Omkring tre hundra personer skall få plats i den. Vi upplever en underbar väckelsetid, och den ser ut att växa allt mer och mer. I förra veckan besökte jag en plats utanför Mombasa, som heter De Tre Fjällen. Det ligger ganska högt, terrängen är mycket kuperad, och det finns ingen rak sträcka i denna trakt, folket bor inte så tätt där omkring, endast ett femtiotal i varje by. De hade också byggt en kyrka att samlas i. Bänkarna var av runda bamburör, taket av palmblad och väggarna av pålar. I en av byarna hade hela byn blivit frälst, och nu skulle evangelisten gå till nästa och intaga även denna i Jesu namn. ”Guds ord med makt går fram i världen och otrons fästen ramla ner.” I detta land har vi inga kyrkopolitiska strider, men det finns dock motstånd i alla fall. Det är dock stort, att vi får bedja och kämpa och inte bara kämpa utan att det blir seger. Det skall vi prisa Herren för. Så önskar vi då eder alla Guds rika nåd och frid i Jesu namn. Gunnar och Margareta Ekland Utdrag ur brev från Oscar A. Karlsson – Undertecknad och broder Poison från Hallstahammar möttes på morgonen den 8 nov. i Köping för att därifrån starta vår resa till Spanien. Broder Poison har varit här förut vid olika tillfällen, och därför var han något bekant med den väg vi skulle färdas. Det syn tes mig som om vår Volkswagenbuss var något överlastad vid starten. Det var en hel del vi skulle ha med för fri utdelning, och dessutom återstod det att bereda rum för 3 personer med icke så litet bagage. En av dessa, syster Greta Bladh, som för en tid varit på besök hemma i Sverige och nu skulle återvända till fältet, hade naturligt ganska mycket hon ville ha med. Jag må dock säga, att Volkswagen-bussen klarade lasten över all förväntan även i de svåra stigningarna i de schweiziska bergpassen. Första dagens mål var Göteborg, men vi måste åka en omväg via Motala-Borensby för att hämta syster Greta Bladh. Sedan gick färden över Huskvarna-Jönköping till Göteborg där vi på kvällen hade ett gott möte i Gileadförsamlingen. Där fick vi också någon förstärkning i reskassan. Varmt tack till församlingen för det. Dagen efter fortsatte vi till Hälsingborg. Vi blev mycket vänligt mottagna av vännerna där. Här hade vi en del tillsyn av bussen såsom rundsmörjning m. m. Vi gjorde en del uppköp av valuta och annat, som vi ansåg vara behövligt för resan. På kvällen deltog vi i ett möte anordnat i ett hem där överraskande många var samlade. Det var vänner, som längtade efter mera av Gud och den andliga frihet, som kännetecknade början av den s. k. pingstväckelsen, men som nu motverkas av många som räknar sig tillhöra den. Jag blev ej litet förvånad av att höra, att flera av vännerna hade blivit skilda från en därvarande församling, bara därför, att de vid något eller några tillfällen varit med på friare andliga möten. En äldre syster för att hon varit med vid något tillfälle och hjälpt till att ordna ett möte för en väl känd predikant, som dock av en del ej anses vara samfundstrogen. Vi vet att romerska katoliker säger sig ha den enda saliggörande läran och tron. Det ser ut som om en del som i senare tiden kommit på skådebanan, tror så om sig själva och ideer eller teorier om endast en församling i varje stad innesluter i sig väl uttänkta planer på att undfå och behålla makten. I nära framtid skall den sortens idealister få klara belägg för, att Herren aldrig har givit eller kommer att giva någon individ, församling eller något samfund monopol på sitt verk. Nog är det underligt att dessa, som är så ivriga att utesluta gudfruktiga medlemmar för ovan nämnda orsaker ej synas förstå att de därmed splittrar sina egna församlingar. Men de är ej alltid så noga om det finns avfällingar och andra syndare i församlignen. I den mån som Guds kärlek förloras, kommer partisinne, falskt församlingsoch samfundsnit in, och tänk vad detta kan förblinda. – –