Predikan av Paulus Eliasson
Åter till bibeln är tema för bibelskolan, men också för den kristnes hela tillvaro. Tillbaka till de källor som Guds ord anvisat som grund för vårt liv.
Jag vill utgå från en fråga som ställdes till Jesus. Det är intressant med de frågeställningar människor har när de kommer till Jesus. Du finner många svar genom att se på de frågor som ställs i Bibeln. Vi läser i Lukas 13 om hur en frågar men Jesus svarar många, för han förstår att det här är en fråga många bär på:
-Någon frågade honom: ”Herre, är det bara få som blir frälsta?” Han sade till dem: ”Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Ty många, säger jag er, skall försöka komma in men inte kunna det. (Luk 13:23-24)
Det är ett märkligt svar. Jesus säger inte ja, och han säger inte nej. Är det många som blir frälsta? Det är kanske en fråga vi bär på. Hur blir det med honom där, de kristna därborta, de här människorna? Är det många som blir frälsta, eller få? Ska det komma en väckelse eller inte? Är det en viktig fråga? Jesus säger: kämpa! Han flyttar fokuset från alla de andra, vad som ska hända i framtiden och vad som skett i historien. Han flyttar frågan från andra människor till dig, och så säger han: Kämpa! Kämpa för att komma in! Många kommer att försöka och misslyckas. För dig handlar det om att kämpa.
Vid ett annat tillfälle kom lärjungarna till Jesus och pekade på Johannes, den lärjunge Jesus älskade, och frågade: kommer denne att leva kvar till dess du kommer tillbaka? Där finns egentligen samma frågeställning: När ska du komma, Jesus? Vilka lever då, vad kommer att ske? Och Jesus säger: Vad kommer det dig vid? Se du till att följa mig. Han flyttar fokuset från lärjungarnas perifera frågor, de frågor som säkert väcks också hos oss. Vad kommer att ske? Kommer det att vara så eller så? Saker och ting som egentligen är teknikaliteter i förhållande till den viktigaste frågan av alla: Kommer du och jag att vara med den dagen?
I Uppenbarelsebokens andra och tredje kapitel finns sju brev till olika församlingar i det som kallades för Mindre Asien. Dessa sju församlingar var olika, men det finns också vissa karaktärsdrag som kommer tillbaka i varje brev. Det är bland annat det som står i sändebrevet till församlingen i Efesus:
-Åt den som segrar skall jag ge att äta av livets träd, som står i Guds paradis. (Upp 2:7)
Det är alltså ingen självklarhet att alla segrar. Om Smyrnaförsamlingen läser vi:
-Den som segrar skall inte skadas av den andra döden. (Upp 2:11)
Vi läser om Pergamusförsamlingen:
-Men något har jag emot dig, att du har några där som håller sig till Bileams lära (Upp 2:14)
Det är något som kommit in i församlingen. Det finns några ibland dig som har missat perspektivet, några har kommit bort. Men vi läser längre fram:
-Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat. Och en vit sten skall jag ge honom, och på den är skrivet ett nytt namn (Upp 2:17)
I brevet till Tyatiraförsamlingen står det:
-Men det har jag emot dig att du låter kvinnan Isebel hållas, hon som säger sig vara profetissa…(Upp 2:20)
Hela församlingen tillät vissa tendenser utvecklas. Men så läser vi:
-Den som segrar och håller fast vid mina gärningar ända till slutet, honom skall jag ge makt över folken, och han skall styra dem med järnspira (Upp 2:26-27)
I brevet till Sardes står det:
-Men du har några få i Sardes som inte har smutsat ner sina kläder (Upp 3:4)
Det har blivit en degradering. En utveckling som går ifrån detta att ”det finns några ibland dig som håller sig till…” fram till: ”du har några få ibland dig som inte har fläckat sina kläder”. Men det står
ändå också i brevet till Sardes:
-Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok. (Upp 3:5)
Några finns som inte har fläckat sina kläder, och den som vinner seger ska Jesus ge en vit klädnad.
I brevet till Filadelfia läser vi:
-Den som segrar skall jag göra till en pelare i min Guds tempel. (Upp 3:12)
Här är polariseringen och striden så stark att han säger:
-Håll fast det du har, så att ingen tar din krona. (Upp 3:11)
Det är någon som försöker röva segerbytet du har vunnit ur din hand, men håll fast, för den som segrar ska jag göra till en pelare i min Guds församling.
I Laodicea står Herren utanför församlingen och klappar på dörren. Han säger: Om någon vill… Så långt har det gått, att Herren själv står utanför och undrar om det finns någon som vill öppna. Men än en gång kommer budskapet:
-Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron. (Upp 3:21)
Frågan är om vi har öron till att lyssna och förstå, och har viljan, anden, till att kämpa den striden vi sjunger om: ”själen måste utstå en kamp för den tron, varpå vår salighet hänger”.
Vi vet att den kamp vi har att utkämpa inte är en kamp emot kött och blod, som Paulus säger i Efesierbrevet. Vad vi ska vinna seger över är egentligen inte den här tiden. Det handlar inte om människor – inte en sådan kamp. Det är inte fråga om att ta ett maskingevär i handen och vinna en strid. Det handlar om andra vapen och en annan strid. Den strid vi har att utkämpa, säger aposteln, är en kamp emot de furstar och väldigheter som härskar här på jorden. Det är inte kungar, utan andemakter och en djävul som håller dessa under sitt grepp.
I Jakobs brev läser vi:
-Stå emot djävulen, så skall han fly bort från er. (Jak 4:7)
På ett annat ställe läser vi:
-Gör motstånd mot honom, orubbliga i tron (1 Petr5:8).
Det talas om en vandring, men det finns också en kallelse att stå honom emot i kampen. Underordna er Gud, stå emot djävulen, så ska han fly bort ifrån er. Vi måste vara medvetna om var kampen står, för det finns så många som aldrig någonsin har kommit till detta kampmoment. Det finns många, som likt Saul uppehåller sig långt borta från den egentliga fronten. Saul upplevde inte någon strid, medan fienden intog landet steg för steg, mil för mil. Men så fanns det en som gick och ställde sig mitt i gapet, mellan de två klipporna som hette Boses och Sene, Ljus och Mörker, och kämpade Herrens strid. Det var Sauls son, Jonatan, som valde att gå dit där kampen var. Frågan är om vi står honom emot eller upplever vi i vårt liv att allt är lungt och stilla? Om vi gör det, så tror jag att vi befinner oss på helt fel ställe. Bibeln säger att den som vill leva gudfruktigt kommer att uppleva förföljelse. Det står inte: kommer möjligen att uppleva, nej, det står: kommer att uppleva förföljelse. Det är ett kännetecken. Om du inte gör det, så är något galet. Jag säger inte att du ska söka förföljelse, men du ska söka att leva gudfruktigt, då får du se att förföljelsen kommer.
Uppenbarelseboken 12 är ett mycket märkligt kapitel. Här talas symboliskt och förebildligt om flera ting. Det talas om en kvinna, en drake, ärkeängeln Mikael och om dem som vinner seger. Det står om en örns vingar – ja, många bilder tecknas här. Det finns väldigt mycket diskussioner omkring den här kvinnan som visade sig som ett tecken på himmelen. En kvinna klädd i solen, som hade månen under sina fötter och en krona av stjärnor runt sitt huvud. Vad handlar det här om? Katolikerna säger att det handlar om Maria, andra säger att det handlar om Israel, det handlar om Guds Rike, det handlar om församlingen, ja, det finns många tolkningar. Vi läser :
-Och hon födde ett barn, en son, som skall styra alla folk med järnspira, och hennes barn blev uppryckt till Gud och hans tron. (Upp 12:5)
Vem är denne son som blev uppryckt till Gud och hans tron, som ska styra folken med järnspira? Några säger att det är Maria som föder Jesus, andra säger att det är Israel och Jesus, några säger att detta är det andliga Israel, och ur det kommer församlingen. Det finns många olika tolkningar. Det finns ett annat ställe i Bibeln där det talas om en som ska regera med järnspira. Det står i brevet till församlingen i Tyatira att den som vinner seger ska få styra över folken med järnspira.
Längre fram i kapitlet står det att en strid uppstår i himlen. Ärkeängeln Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Han kallas den store draken, den gamle ormen, djävulen, satan eller hela världens bedragare. Striden får den utgången att djävulen, denne satan, kastas ned på jorden:
-Och jag hörde en stark röst i himlen säga: ”Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds och väldet hans Smordes. (Upp 12:10)
Vi behöver inte gå in på vad alla dessa bilder skall betyda. Det stora vi ska lägga fokus på är att djävulen kastas ut, och det står: Nu har riket blivit Guds! När lärjungarna kom till Jesus och sa: till och med de onda andarna lyder oss när vi driver ut dem i ditt namn, sa Jesus: -Jag såg djävulen kastas ned som en blixt ifrån himmelen!
Guds rike är överallt där djävulen kastas ut och där Gud får utbreda sitt rike. Det är den stora sanningen, oavsett hur vi tolkar och lägger ut texten omkring detta. Djävulen kastades ut, och nu är riket Guds.
På precis samma sätt önskar Gud få verka i vårt liv. Att djävulen kastas ut, och Guds rike får ta gestalt i oss. För Guds rike, säger Bibeln, är inne i eder och ibland er. Det står om honom som anklagar oss inför Gud. Han är anklagaren, han är satan, det är vad hans namn betyder. Åklagaren i denna rättssak som handlar om ditt och mitt eviga väl. Gud är domaren. Det finns en anklagare, och en som är vår advokat och talesman. Vi läser om honom som blir nerkastad. Så följer en vers, där det centrala kommer fram:
-De övervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord. De älskade inte sitt liv så högt att de drog sig undan döden. (Upp 12:11)
Här finns övervinnarna. Själva karaktären hos dessa människor beskrivs här. Vad är det som gör att de vinner seger? Först står att den som vinner seger och håller ut intill änden ska få av mannat, ska få järnspiran, han ska få en sten med sitt nya namn på. Han ska få regera med mig, han ska bli en pelare i Guds tempel. Han ska få del av livets träd, osv. Men det måste uppstå en fråga hos dem som kämpade i dessa församlingar: Hur ska jag kunna bli en övervinnare? Jag har läst vad Guds Ord säger om hur jag blir en av dessa segervinnare som erövrade något av det som är i himmelen.
Den första punkten är: de vann seger genom Lammets blod. Det här handlar inte om att skapa en elitgrupp bland de kristna – övervinnarna och de andra. Men i Matteus 13 beskrivs himmelriket, och det är inte bara det som är gott. Vi använder ibland uttrycket om himmelriket litet lättsinnigt: ”Det var rena himmelriket – det var fantastiskt”. När bibeln talar om himmelriket, så säger den inte att himmelriket är perfekt. Nej, himmelriket är likt tio jungfrur, där fem var förståndiga och fem oförståndiga. Himmelriket är som när en såningsman gick ut för att så säd. En del föll på vägen, annat föll bland törnen, annat på stenar och en del föll i god jord. Himmelriket, säger Jesus, är som när en man sådde god säd i sin åker. Men så kom en fiende och sådde ogräs. Då frågar tjänarna om de ska rycka upp ogräset. Nej, säger Herren, låt båda slagen få växa tillsammans intill skördetiden. Då ska änglarna gå ut och skörda vetet in i himlens lador, och ogräset ska brännas upp. Vi kan tala om himmelriket som kristenheten eller de som bekänner sig till Guds namn eller till Jesus Kristus. För vi vet att de som bekänner Jesus Kristus som sin Herre har tagit emot honom som sin Frälsare. Men det finns otroligt mycket inom spannet som handlar om himmelriket. Det finns så många tendenser och andliga influenser, många människor med orena motiv tar sig in. Aposteln Johannes talar om det i sitt andra brev: -som jag älskar med ett rent sinne, med rena motiv – då måste det finnas sådana som har orena motiv också.
Vi måste komma in i den position och tjänst som Gud har bestämt för oss. Därför börjar det med detta: ”De övervann dem i kraft av Lammets blod”. Detta har sin bakgrund, sin uppkomst i något som omtalas i Andra Mosebok. Det handlar om Israels folk som var slavar i Egypten. Herren hade sagt åt Mose att befria dem. ”Släpp mitt folk”, skulle han gå och säga till Farao. När Farao fick höra detta, vägrade han. Men Gud gör under på under, kraftgärning efter kraftgärning och till slut återstod en enda sak: det skulle gå en dom över landet. En dom som innebar att allt förstfött av djur och människor skulle dö. Herren sa till sitt folk att den natten skulle vara den första i deras nya liv, för då skulle Herren befria sitt folk. Den natten skulle de ta ett felfritt, årsgammalt lamm och slakta det. Så skulle de ta blodet från det och stryka det på dörrposterna, vid ingången till sitt hus. Det blodet ska vara ett tecken. Inte ett tecken för Egypten, inte ett tecken för djävulen, utan vi läser:
-Och blodet skall vara ett tecken, eder till räddning, på de hus i vilka I ären; ty när jag ser blodet, skall jag gå förbi eder.
(2 Mos 12:13)
Herren är unik i sitt skaparverk, och Herren är unik som domare. Och Herren kommer här och säger: ”När jag ser blodet, skall jag gå förbi ”. Han är unik som frälsare. Blodet vittnar inför Fadern att du och jag är frälsta, och att ingen dom kan nå oss. När Jesus kom förbi där Johannes Döparen var, sa Johannes: -Se Guds Lamm. Det står i Exodus om att fadern i huset skulle ta ett lamm och slakta det och stryka blodet på dörrposterna till sitt hus. Men i Nya Testamentet står det att Fadern i himmelen har utvalt ett Lamm och dess blod ska strykas på församlingens dörrposter, och att när han ser blodet så är segern vunnen för dig och mig. När anklagelsepunkterna läggs fram i domstolen, så finns en seger – det är blodet. Den seger han har vunnit är min. Den seger Jesus vann på Golgata är din och min seger. I Hebréerbrevet läser vi:
-Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som vi äger. Genom det större och fullkomligare tabernakel som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen, gick han en gång för alla in i det allra heligaste (Hebr 9:11-12)
Han gick in i själva himmelen, säger bibeln. Han gick in i det tabernakel som är i himmelen. Han gick in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod, inte med det gamla förbundets lamms blod, utan med sitt eget blod, och vann en evig återlöstning. Han vann, han erövrade, han fann, han fick tag i. Det är precis samma ord som används i sammanhanget där det står att ”den som vinner sitt liv skall mista det och den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det”. Eller vinna det, eller erövra det. Han erövrade en seger, och den segern gäller för dig och mig. Detta är grunden för dem som kallas för övervinnarna. Det är grunden för dem som kallas segervinnare, för domen kan inte längre nå dem. Åklagaren har inte längre några anklagelsepunkter, han har ingenting att komma med, för den seger Jesus vunnit, den är min. Paulus skriver till korintierna, då han talar om sin tjänst:
-Men vi tackar Gud, som alltid för oss fram i Kristi segertåg och genom oss överallt sprider sin kunskaps väldoft. (2 Kor 2:14)
Det är segerherren som har tagit sitt byte. Så uppträdde vanligtvis segerherrarna på den tiden. Dem han fångat som byte fick gå efter honom i ett segertåg. Så visade han upp dem när han kom tillbaka: Dessa har jag vunnit åt mig som segerbyte! Paulus säger: Vi är Kristi segerbyte. Han har vunnit seger och vi går i Kristi segertåg och sprider hans kunskaps väldoft, som det står här. Vi är som en Kristi rökelse inför Gud bland dem som blir frälsta och bland dem som blir förtappade. Vi sprider Kristus omkring oss, vi förs fram i hans segertåg och det är vår seger att han har fört oss fram i segertåg. Därför handlar det inte om speciella ting som vi ska göra.
Det kom en man till Jesus och frågade vad han skulle göra för att bli frälst. Om du ställer samma fråga idag, blir svaret: du kan inte göra någonting för att bli frälst, för det som ska göras är redan gjort. Det skedde för 2000 år sedan på Golgata. Du kan ingenting göra för att lägga något till eller dra något ifrån. Bibeln säger att det är vår tro som vinner seger över världen. Vi läser igen:
-De övervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord. (Upp 12:11)
Vad är detta vittnesbörds ord för något? I Johannes evangelium säger Jesus:
-När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens Ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig. Också ni skall vittna, eftersom ni har varit med mig ända från början. (Joh 15:26-27)
Anden har ett uppdrag: han ska vittna om Kristus för oss. Vi har också ett uppdrag: Också ni skall vittna. Det här ordet vittna är ett juridiskt uttryck. Det kommer från samma ord som talar om bevisföring i en rättegång. Man gav sitt vittnesbörd om någon. Och Jesus är verkligen anklagad i vår tid. Det står i bibeln att alla gav sitt vittnesbörd om honom. De vittnade olika om honom. Det finns mycket att säga om människors vittnesbörd om Jesus Kristus, men här säger Jesus till sina lärjungar: Ni ska vittna om mig, ni ska tala om mig, ni ska avlägga ett vittnesbörd i den rättssak där det handlar om att ge Gud rätt. Det står i bibeln om de som gav Gud rätt i det han sade. Objektet för vårt vittnesbörd; vårt vittnesbörds Ord kan vinna seger. Vad är det för vittnesbörd vi har? Det är Jesus Kristus. Objektet för mitt vittnesbörd är Jesus Kristus. Det är honom jag talar om, det är honom jag förkunnar, eller som Paulus säger:
-Vi predikar inte oss själva, utan Jesus Kristus som Herren, och oss som era tjänare för Jesu skull. (2 Kor 4:5)
Vi vill predika Kristus. Och ska vi säga något om oss själva, så är det att vi är tjänare, men vi vill predika Kristus som Herren. Han är själva objektet för vårt vittnesbörd. Det som ger trovärdighet. Vi vet att när ett vittne framfört sitt vittnesbörd, så kommer åklagaren och säger: Jo, men det här vittnet, ska ni veta, han har den här karaktären. Åklagaren försöker dra trovärdigheten ner i smutsen och säga att det finns ingen trovärdighet hos det här vittnet, för han är sån och sån. Många rättssaker i historien har strandat på detta att vittnet inte har trovärdighet. Men bibeln säger att det finns något som ger vårt vittnesbörd trovärdighet. Det är vårt liv. Vi förkunnar Kristus, och så kommer människor och ser på oss och frågar: -ja men, lever han som han lär? Är det sant det han säger? Det ska du se på hans liv. Varje träd ska kännas igen på sin frukt. Eller, som Jesus säger i Lukas evangelium, och det är egentligen en konklusion av all tids religiositet:
-Men Herren sade till honom: ”Ni fariséer rengör utsidan av bägare och fat, men ert inre är fullt av girighet och ondska” (Luk 11:39)
Det finns vittnesbörd som vi kan avlägga med ord. Men det vittnesbörd som vårt liv innebär är enormt mycket större. Det är detta som ger trovärdighet åt det vi förkunnar. Det ger trovärdighet när vi kommer till missionsfälten, när vi står på torget, när vi vittnar för arbetskamrater och människor vi möter i vårt liv. Människor ser: han är annorlunda. Han har fått tag i något som jag också vill ha tag i! Apostlarna skapade en vilja hos människor att få tag i det de hade. Jesus hade ett sådant böneliv att lärjungarna kom till honom och sa: lär oss att bedja! Ett besmittande böneliv. Tänk, att ha ett besmittande gudstjänstliv, något som gör att människor säger: jag vill ha tag i det här, för jag ser att du har något annorlunda, någonting mer än denna tids postmodernistiska erbjudanden. Det finns så många erbjudanden, men det finns inga svar. Det finns så många frågor, men ingen som kan peka på klara råmärken i denna tid. Men det finns ett vittnesbörd från ett folk som lever som de lär och som lär vem Jesus är. Som förkunnar Jesus Kristus och Guds budskap för världen: -Bered dig! Guds rike är här!
Efesierbrevets första tre kapitel handlar om församlingens ställning till Guds viljas hemlighet. Paulus skriver i Efesierbrevets fjärde kapitel och refererar till vad han förkunnat i de tidigare kapitlen:
-Jag uppmanar er därför, jag som är en fånge i Herren, att leva värdigt den kallelse ni har fått. (Ef 4:1)
I kapitel ett talar han om att Gud har utvalt oss, att han har kallat oss. Och så säger aposteln här:
-Jag uppmanar er därför, på grund av att Herren har kallat er som sitt folk – lev värdigt den kallelsen.
Det skulle han naturligtvis inte säga om det inte fanns möjlighet att leva ovärdigt den kallelse som han har undfått. Trots att man blivit utvald, utkallad så lever man ovärdigt den kallelse man har fått. Något så allvarligt! Vi kan också läsa i Hebreerbrevet, där det handlar om att leva ett liv som är värdigt evangelium:
-Fridens Gud, som i kraft av ett evigt förbunds blod har fört fårens store herde, vår Herre Jesus Kristus, upp från de döda, han må fullkomna er i allt gott, så att ni gör hans vilja. Och må han verka i oss det som behagar honom, genom Jesus Kristus. Honom tillhör äran i evigheternas evigheter, amen. (Hebr 13:20-21)
Det finns en som är fårens store herde. Han verkar i oss genom sin uppståndelsekraft. Fårens store herde som stod upp ifrån de döda, låt honom få utföra sitt verk! Han fullkomne er så att ni gör hans vilja. Det är vår bön. Herre, vi förväntar oss inte att bli perfekta. Vi förväntar oss inte att bli supermänniskor. Men när vi öppnar oss för den helige Ande och Gud, ska Herren utföra sitt verk. Herren ska verka i oss det som behagar honom genom Jesus Kristus. Det är inga omänskliga krav som bibeln ställer på oss när den säger: för en sådan vandel som är värdigt evangelium, för han är den som verkar i oss, både vilja och gärning.
Han är den som verkar ibland er till helgelse, för han har blivit oss till rättfärdiggörelse, till återlösning och till helgelse, säger Paulus i första Korintierbrevet. Han är det för oss.
Dessa som övervann djävulen, övervann honom genom Lammets blod och sitt vittnesbörds ord. Det står också: ”de älskade inte så sitt liv att de drog sig undan döden”. Varför är det så viktigt för övervinnarna? Vi förstår det första med Lammets blod, det är ju grunden för vår seger. Vi förstår också det andra om vårt vittnesbörds ord, för det är grunden till att vi kan bli frimodiga på domens dag, att vi ser att Herren utfört sitt verk ibland oss. Men vad har det här tredje med saken att göra: ”De älskade inte så sitt liv att de drog sig undan döden”? Vi har talat om vittnesbördets objekt som är Jesus. Och vittnesbördets trovärdighet är vårt liv som Han ska verka i oss. Men vittnesbördets genomslagskraft är att leva i självförnekelse eller dö bort ifrån sig själv.
Naturligtvis är inte djävulens attacker slut därigenom att någon blir frälst och kristen. Han vill få tag i din självbevarelsedrift, för med den kan han få dig till att avstå från det allra mesta av Guds verk. Det är så många som stått i en valsituation och tänkt: Detta är den väg Herren vill jag ska gå. Men åt andra hållet ser jag den väg som leder till en trygg och säker framtid. Jag ser banan klar för mig, där jag ska få min utbildning och mitt första jobb. Jag ska jobba mig upp i hierarkin, få min pension, mina barn, mina vänner. Samhället har lagt upp ett system som är idiotsäkert, så att jag kan klara av alltihop. Men Guds väg ser så dunkel ut. Här talas om tro. Här talas om att gå i tro och handla i tro. Och många har stått där i valet och kvalet och tänkt: jag väljer det som känns säkrast.
Många har kommit till mig och sagt: Vad ska du göra den dagen då storfamiljen och församlingen inte är där längre? Du har växt upp där. Du har gått i Pilgrimsskolan, hemundervisningen. Du har ju ingen ordentlig utbildning. Du har ingen arbetslivserfarenhet. Du har inget socialt nätverk utanför det här. Vad ska hända den dagen då allt det inte fungerar längre. Vad sker den dagen då Pilgrimsfolket eller Maranataförsamlingen inte ger stöd och allt detta falerar?
Ett av djävulens starkaste argument är självbevarelsedriften. Men den som vill vinna sitt liv, kommer att mista det. Det är en regel i Guds rike. Jag får fästa min tro på, hålla före, hålla för sant, att denna tidens lidanden väger föga, som bibeln säger, emot den härlighet som ska uppenbaras för Guds barn. Jag håller före att jag har dött med Kristus, och att mitt liv är fördolt med Kristus i Gud. Jag håller före att han som har lovat också är mäktig att hålla. Jag har många vittnen omkring mig, och får säga med Hebréerbrevet:
-När vi alltså har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden (Hebr 12:1)
Mycket vill hindra människan att leva det liv som Gud har bestämt och tänkt. Mycket vill vara till hinder. Självbevarelsedrift, egoism, hämndbegär. Allt detta som kan förstöra och bryta ner en människa; det vi bär på i vårt väsen. Det är därför bibeln säger åt oss att klä av oss den gamla människan som förgås med sina begär, och ikläda oss den nya människan som är Kristus.
I Romarbrevet börjar Paulus tala om ett annorlunda liv, ett segervinnande liv. I tolfte kapitlets inledning säger han att vi ska frambära våra kroppar till ett levande, heligt offer som behagar Gud. I sista versen gör han en konklusion av hela kapitlet:
-Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda.
(Rom 12:21)
Vi har ett talesätt i vår tid: ”Ont skall med ont fördrivas”. Det är inte sant. Segern över det onda är det goda. Varför det? Annars hamnar vi i det som omnämns i bibelns första bok: Kain blir sju gånger hämnad. Sedan kommer Lemek och säger:
-En man har jag dödat för varje sår
och en ung man för varje blåmärke.
Ja, sju gånger blir Kain hämnad, men Lemek sjuttiosju gånger.” (1 Mos 4:23)
Men när Jesus kommer talar han inte om hämnd. Lärjungen frågar: Hur många gånger ska jag förlåta? Är sju gånger nog? Nej, säger Jesus, sju gånger sjuttio. Vi börjar räkna. För en enkel fiskare från Galliléen så var det mer avancerat än för oss som snabbt multiplicerar till 490. Sju gånger sjuttio gånger ska du förlåta din broder, säger Jesus, för att svara emot och övergå den hämnd som Lemek krävde. Herren vill föra oss in i något annat. Lämna rum för vedergällningen, säger Herren. I Efesierbrevet kan vi än en gång påminnas om det nya livet, där det handlar om att leva ett liv värdigt evangelium, bara en liten sats:
-Ge inte djävulen något tillfälle (Ef 4:27)
Ge inte djävulen något rum. Grips ni av vrede, så synda inte. Lägg bort lögnen och tala sanning med varandra. Ja, ge inte djävulen något tillfälle! För om det är något han koncentrerar sin makt och kraft på, så är det församlingen. Han vill skjuta in egoism, självbevarelsedrift och hämndbegär, och så många andra saker som han anspelar på, in i församlingen. Han anspelar också på det som verkar gott: Vår önskan att förverkliga oss själva. Våra planer, drömmar och tankar, som han vill pervertera för sina ändamål. Han är en mästare på att förskapa sig, ljuga och bedra, förvandla sig till en ljusets ängel. Men aposteln säger: Ge inte djävulen något utrymme i ditt liv! Den människa som inte älskar sitt liv är det omöjligt för djävulen att komma åt. Det är omöjligt för djävulen att få någon anknytningspunkt hos dig om du ger upp egenlivet. Du blir som en ål i hans händer då han försöker få tag i dig. ”För mig är livet Kristus och döden en vinning.” ”Om jag lever eller dör så hör jag Herren till.” Jag vill lägga ner mitt liv för något som är så otroligt mycket mera värt än det du kan erbjuda mig.
När Jesus stod uppe på det höga berget och blev visad alla jordens riken, sa djävulen åt honom: Allt detta ska jag ge dig om du tillbeder mig. Han har rätt att säga så, för hela världen är i den ondes våld, säger Bibeln. Men Jesus har något annat för ögonen. ”Herren din Gud skall du tillbedja, och honom allena skall du tjäna”, sa Jesus. Han älskade inte sitt liv så mycket att han drog sig undan döden. Och Filipperbrevet säger att vi ska vara så till sinnes som Kristus Jesus var. Han som övergav allt han hade av härlighet, ära och makt för att bli människor till frälsning. På samma sätt, än om vi inte har samma uppdrag, så kallar Herren oss idag att överge oss själva för att människor ska kunna bli frälsta. För att i alla händelser frälsa några, säger aposteln Paulus.
-Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge vårt liv för våra bröder. (1 Joh 3:16)
I föregående vers står det: ”Den som hatar sin broder är en mördare”, men här står det om den som i kärlek ger sitt liv. Inte mördar, men ger sitt liv. Det handlar inte i första hand om att gå martyriets väg, men ge sitt liv för någon. Sannolikheten talar för att du inte kommer i den situationen att du behöver ge ditt liv för dina syskon genom ett blodigt martyrium. Ge sitt liv, det är att överräcka det redan här i tiden. I andra Korintierbrevet berömmer aposteln Paulus församlingen i Makedonien som, skriver han, ”gav sig själv först till Herren och så till oss”. De gav sig själva till varandra. Johannes kommer också med en förklaring:
-Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom? Kära barn, låt oss älska, inte med ord eller fraser utan i handling och sanning. (1 Joh 3:17-18)
Det handlar om en omsorgsgemenskap. Det handlar om att se sina syskon. Att se dem som är i nöd och de som behöver. Låt oss ta hand om varandra, vara så tätt sammanslutna så att djävulen inte kan komma in ibland oss. Vi ger honom inget utrymme, för vi står så tätt tillsammans. Vi står så sammanbundna i Herrens församling, som hans kropp, att vi inte ger djävulen något tillfälle. Där djävulen talar om hämnd, där säger vi att kärleken överskyler en myckenhet av synder. Där djävulen talar om självbevarelsedrift, där säger vi: den som mister sitt liv, han ska finna det. Där djävulen talar om egoism, där säger vi: nej, vi vinner inte seger över det onda med det onda, utan med det goda. Prisad vare Gud! Vi läser igen i första Johannes brev:
-Ty allt som är fött av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro. Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds Son? (1 Joh 5:4-5)
Vi får information om vad som sker i tiden, ute i Europa idag. Internationella organ, övernationella organ tvingar nationerna på knä. Allt förbereds för Antikrist, för den Laglöse. Men i tiden finns också en skara som kallas segervinnare, övervinnarna. Dessa övervann honom; inte med vapen, inte med argument, inte med politisk makt, inte genom att utgöra någon maktfaktor egentligen i denna tid, men genom att vara en maktfaktor i Guds ögon. Genom att vara en maktfaktor i tre enkla saker som är det mest komplicerade man kan tänka sig: genom Lammets blod, genom sitt vittnesbörds ord och genom att de inte älskade sitt liv så mycket att de drog sig undan döden, prisad vare Gud! Tänk, vilken nyckel för att vinna i denna tid.
-Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss. Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår. Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. (Rom 8:33-37)
I allt detta. Vi kan nog komma undan nakenhet, fara, svärd och hunger. Vi kan undkomma dem som anklagar, hålla oss undan så att vi slipper komma i kontakt med sådana som vill fördöma oss. Men vi vill inte dra oss undan. Nej, vi kan mitt i allt detta vinna en överväldigande seger, eller som flera översättningar skriver: vi vinner mer än seger. Vi blir mer än övervinnare. Varför? Jo, genom honom som har älskat oss. I allt detta vinner vi en härlig seger, en överväldigande seger, ja, mer än seger, genom honom som har älskat oss. Och Hebréerbrevets författare säger:
-Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade. Vi hör i stället till dem som tror och vinner sina själar. (Hebr. 10:39)
Amen.
